Saturday, September 30, 2006

Ungen läser för mamman

Samuel vill att jag skriver det han nyss läste högt för mig ur "Loranga, Loranga" av Barbro Lindgren:

"Till slut måste de be Dartanjang om hjälp, och då visade det sig att den rackarn kom ihåg hur man läste! Fast han hoppade lite hur som helst i raderna till att börja med: 'KALLE ANKA KNATE OCH FNATE MUSSER PIGG OCH UPPFINNARJOCKE' läste han, och: "KOFÅGELFÅNGARE FARBROR JOAKIM MANDOM MOD OCH MORSKE MÄN MUSSER PIGG SOVER VAR SOM HELST OM DET KNIPER.'

Sen gjorde han en liten paus och hämtade andan, innan han dundrade vidare;
'PIPPI DIREKT VINNARNA I GRÖNGÖLINGSTÄVLINGEN PRESENTERAS AV DEN LILLE VATTENSPRUTAREN.'

'Vad då för vattensprutare?' fräste Gustav. Han hade inte förstått ett enda ord av alltsammans.

Det hade inte de andra heller om man ska vara petnoga, men de ville gärna höra fortsättningen i alla fall.

Och Dartanjang pep vidare: 'MEN VAD SKÅDAR MITT NORRA ÖGA! EN LITEN KISSEKATT! SPANA MUSSE! HJÄLP! KLONK DET ÄR INGEN KISSEKATT DET ÄR EN SKALLERORM...'

'Stopp!' skrek Loranga, 'nu räcker det! Slå upp slutet i stället, men fort!'

Och Dartanjang måste fort bläddra fram den allra sista sidan.

'NÄR DOM KOM HEM BREDDE DOM VARSIN JÄTTEMACKA OCH SEN SOMNADE DOM SÖTT', läste Dartanjang och slog ihop tidningen med en smäll."


Samuel har noggrant dikterat texten för mig med alla citationstecken, punkter, frågetecken och utropstecken. Det enda han inte kunde namnet på var semikolon. Han lät som jag gör för mina elever ibland och nu ligger han i mitt knä och tjatar om att jag måste räkna upp ALLA tecken han sa...

Det är faktiskt MIN blogg - unge!

Det var Samuel som tjatade om svärtade ord här ovan också - nu blir det banne mig sängen! För honom!!

By the way, hoppas ni läst Barbro Lindgrens båda böcker om Loranga och Dartanjang - helt bisarra. Jag har läst dem många gånger i mitt liv. Jag blir alltid lika glad. Min exman läste dem också med glädje, och nu läser vår son dem för tredje gången.

Exmannen brukade ibland, helt omotiverat, utbrista "Musser Pigg sover var som helst om det kniper". Somliga i den här familjen sover inte - vare sig det kniper eller ej...

Några bilder

Så här såg det ut på balkongsoffan i morse, vid 7-tiden, när jag gick ut för att sitta en stund i morgonrocken och njuta av kylan och höstdoften med en mugg kaffe. Min Abraham Darby hade fällt sina rosa rosenblad. Det finns knoppar kvar, så det blir fler sådana morgnar.


Nedanstående bild visar en rosenträdgård... Fasa! Använde den som insiration till en skrivuppgift åt mina elever. Det blev fina texter, men i många var rosorna inte så hårt beskurna - förstås.


Fastnade för formerna i nedanstående vy.

Rörelsen inuti

Inkan har i sin blogg pratat mycket om den röda klänning hon önskade till en fest hon skulle på. Något rörde sig i mig när hon skrev runt denna klänning och lade ut olika lockande bilder med rött och röda klänningar. Ord och bilder dök upp hela tiden runt klänningen.

Det är ett tag sedan jag skrev dikter. Under slutet av 80-talet och under början av 90-talet läste jag mina dikter på bibliotek och på Café 44 ett antal gånger. Jag läste över huvud taget mycket poesi. Så småningom övergick jag till att skriva prosapoesi och senare ren prosa. När jag fick barn blev det inte så mycket av någondera. Litet vardagspoesi har jag skrivit, nästan som frusna ögonblick. Ibland har målningen fungerat på samma sätt som diktandet - nästan hela 90-talet gick åt till målande.

Det är en skön känsla när orden och bilderna tränger sig på och kräver uppmärksamhet. Samtidigt är det frustrerande när så mycket annat måste utföras under den tid man borde skriva eller måla. Försörjning och vardagsplock. Måste nog omprioritera min fritid...

För närvarande ser resultatet av rörelsen i mig ut på följande vis:

Den röda
klänningen

min behagfulla
sköld


mot kvinnor
med milda röster

mot män
med forcerad vilja

mot de glättiga
de sorgsna
de gränslösa



Svepande mjukt

dansar
min röda klänning
en slinga

Monday, September 25, 2006

Sen patiens

Sitter och lägger patiens medan sonen skriver på sin blogg - alldeles för sent. Han gäspar hela tiden och när han nästan är klar säger jag att jag också håller på att krokna.

"Sitt inte här och låtsas vara vuxen. Gå och lägg dig som en barnunge nu!" kommenterar ungen.

Jaha - då gör jag väl det då...

Sunday, September 24, 2006

Dagens skogsskörd

Tillsammans med två nyfikna 8-åringar, Samuel (sonen) och hans kompis Emil, har jag idag plockat svamp och vandrat i skogen i drygt två timmar.

Samuel är, som sin far, duktig på svamp (trots sin ringa ålder) och gick första stunden runt och högläste ur svampboken. Han och Emil plockade en del, snackade mycket och slog med pinnar det mesta som gick att slå på.

Ganska snart såg Samuel något han inte kände igen - det visade sig vara en krusig blomkålssvamp, fantastiskt god, trestjärnig! Jag blev alldeles lycklig. Det var flera år sedan jag hittade en sådan. Den här var stor, vägde 2 ½ - 3 kilo, varav jag tog med ungefär 2 kilo hem. Resten var jordigt och ganska hårt. Några smörsoppar, kantareller och litet svart trumpetsvamp plockade vi också. Bara för att tysta tjatet blev jag tvungen att trycka ner några sandsoppar i korgen också.


Vi intog vår lunch, chili con carne, som jag gjort kvällen innan, på en klippa vid Baggensstäket och vinkade åt söndagsbåtfolket. Killarna åt enorma mängder, och vi hade en härlig stund vid vattenbrynet, innan vi på tillbakavägen gick vilse. Jag ville att det skulle vara litet spännande och berättade om ovädret som snart skulle dra in över oss, den svarta himlen och korparna som skulle kraxa över våra huvuden nu när vi var vilse. "Snälla, måste du vara så dramatisk!?" var sonens kommentar...

Eftersom jag är lokalsinnesdyslektiker, fick lita till min son. Som alltid hittade han tillbaka till utgångspunkten - första gången detta hände var han 5 år!

Övrigt vi fick med oss hem från skogen var ekorrgnagda kottar att visa i skolan (Emil) och i mossan fann vi ett rävkranium, som båda ska få visa i skolan.

Jag somnade som en sten när vi kom hem, medan gossebarnen spelade "Harry Potter och den flammande bägaren" på min dator. Ja, och sedan har jag rensat krusig blomkålssvamp till förbannelse, för så är de konstruerade. Har bjudit gossarna, mig själv och tre grannar på svampmacka.


Emil har, på sina inlines, åkt hem till porten bredvid, och Samuel sitter i badet och läser.

Det finns massor av svamp kvar - att rensa och steka...

Thursday, September 21, 2006

Hit med nå´n som fixar allt besvärligt!

Jättetrött i huvudet och spattig i kroppen. Jobbat enormt mycket, undervisat, skrivit sammadrag och mailat kors och tvärs, haft föräldramöte och innan dess försökt begripa vad jag ska göra för att göra en kolfilterfläkt av min vanliga köksfläkt. ALLT ska man göra själv! Vem f-n bryr sig om hur fläktar är sammansatta och vilka delar man ska beställa från vilken firma?? Vavava!? Inte jag, inte jag, inte jag!

Inte är det mycket jag hatar i detta livet - tycker det är slöseri med energi att hata och det betalar sig dåligt - men att ständigt tvingas fatta ointressanta beslut och lära sig alla möjliga löjliga små knep om hur man bäst lägger golv, hur man putsar betong, hur man använder en cirkelsåg, hur man bygger om jag-vet-inte-vad-till-en-hästpiska-eller-en-nattskjorta... Det gör mig på otroooligt dåligt humör.

Så dåligt att jag trycker i mig 4 (jodå!) Pigalle efter varandra. Och tänk så mycket bättre mitt humör blev efter det då - inte.

Har beställt en liten fjantig kolfilterburk. Nu ska den ju sättas in. Suck. Ja, och så ska jag installera något annat jag inte har koll på ännu.

Alltså - jag är en riktig kvinna, jag! Så det så.

Och skitigt och fett och äckligt var det i fläktsystemet.

Sunday, September 17, 2006

Jösses!

Göran Persson har just annonserat sin avgång i mars 07!! Ha! Det var som sjutton! Månne politiken blir mer modern och relaitetsinriktad i framtiden...? Önska, önska.

Bilder från helgen

Naturens stora pärlor...

...och små!

Avslutar med en bild av min själ - inte idag, men nog så ofta. Jag blev så fascinerad när jag såg det här igår när jag körde ute på Bogesundslandet, utanför Stockholm, dit jag skulle på körläger. Bestämde att jag skulle stanna på hemvägen och ta en bild, eftersom landskapet liknar flera av mina målningar, se bild i arkivet från 1 augusti t ex. Det är något med dessa kala stammar som sticker upp och som bara förändras med hjälp av ljuset. Suggestivt - och formmässigt lockande!

Friday, September 15, 2006

Mina ganska vanliga fingrar

Av någon anledning har jag fått s k gröna fingrar. Det spelar nästan ingen roll vad jag odlar i växtväg, det växer så det knakar och blommorna fullkomligt sprutar ur plantorna. På den tiden jag hade kolonilott frösådde jag morötter på en jord som alla odlare i närheten, många med fantastiska lotter och enorm odlarerfarenhet, sa var fullständigt bortkastad att försöka få fram morötter ur.

Som vanligt brydde jag mig inte ett smack om vad folk sa när jag väl hade bestämt mig - jag vårdade de små plantorna ömt och rensade och gallrade efter konstens alla, och mina egna få, regler.

På hösten plockade jag ur orden de mest ljuvliga, söta höstmorötter man kan tänka sig. Ofta åkte jag ut och åt en eller två morötter där ute i den klara höstluften, direkt tagna ur lerjorden. Ibland i dimma eller regn, bara för att... Och just då, bara just då, behövde jag ingenting annat i världen!

Samma höst tog jag upp mitt livs första egna potatisar. Det låter säkert underligt, men när jag fick upp de första potatisarna grät jag. Det var som hade jag funnit guld. Jag hade petat ner några halvskrynkliga grå klumpar i jorden och nu, knappt ett par månader senare fick jag upp hink efter hink med stora, svala alldeles fylliga potatisar. Otroligt!

Inte vet jag var jag fått förmågan ifrån, men den bereder mig sån enorm och enkel lycka. Med hjälp av nästan ingenting, kan jag få fram det mest fantastiska levande. Så okomplicerat.

Lyxhotell - bah! Jag har bott på lyxhotell, och visst, det är trevligt, men i jämförelse med det som händer i mig när odlandet ger frukt (!) är det - ja, trevligt.

Thursday, September 14, 2006

Mitt eftermiddagsfönster

Utanför fönstret står änglatrumpeten och ger bladverksskugga, så suggestivt. Ser att jag behöver byta till nya stearinljus.


"Amen är det magiska ordet"

...sa sonen efter att ha förklarat att "farmor tvingar mig att läsa en bön när hon tar hand om mig på kvällarna"! Enligt sonen funkar det inte utan amen. Nehej-nä...

Samma bön som jag är fostrad att läsa på kvällen har farmor lärt min son:

Gud som haver barnen kär
Se till mig som liten är
Vart jag mig i världen vänder
Står min lycka i Guds händer
Lyckan kommer, lyckan går
Du förbliver fader vår
Amen

Vet inte riktigt vad jag tycker om det - kan förmodligen inte skada i alla fall... Sonen har frågat om jag är kristen och jag har svarat nej. "Jag är kristen i bland - när jag måste!" var hans svar på samma fråga.

Haha, dagens barn! Själv kunde jag inte somna om jag glömt att läsa bönen innan jag skulle sova.

Wednesday, September 13, 2006

En sådan far...

SMS:ade sonens far, i morse, och berättade vilket erbarmligt tillstånd sonen befinner sig i.

Det här svaret kom plingande i min mobiltelefon: "Nämen lilla sorken! Krama från far o säg att han är min hjärtepilt!"

Sonen log matt, men lyckligt. Tänk att få ett sådant meddelande från sin , i arbetet, bortresta pappa! Gulle. Båda två är gulle, faktiskt.

Trött höstmorgon

Efter 2 1/2 timmars sömn, sjuk unge resten av natten - han hade huvudvärk, frossa, hög feber, yrade och kräktes, stackarn - känner jag mig närmast hög.

Solen skiner på krispigt blå himmel och änglatrumpeten doftar tvål ur sina 13 klockor. Det är nästan alldeles tyst här inne, datorns fläkt pyser litet lugnande. Sonens väsande andetag hörs ibland när han liksom suckar till i febersömnen. Utifrån hörs bilarna på Stockholmsvägen och just nu klingar det vid järnvägsövergången - Saltsjöbanans tåg ska snart rassla förbi.

Jag vill inte förlora dessa vackra förmiddagstimmar, de vackraste nu på hösten. Ja, möjligen är riktigt sen hösteftermiddag ännu vackrare med sitt gyllene ljus på husväggar och trädkronor.

Får nog lov att förlora dessa morgontimmar idag...

Krassen blommar med knallfärgade explosioner!

Nu igen...

Åh, dessa vidriga vaktimmenätter - svarta hål i verkligheten.

Klockan går som en lus på en tjärsticka (gammalt fint uttryck), morgondagen ter sig inte lockande efter bara 4-5 timmas sömn och ungefär lika många meningslösa hålögda nattimmar. Isch!

Friday, September 08, 2006

Personliga funderingar utifrån bloggkommentarer

Ibland när jag läser om sorg och bedrövelse i människors liv, skrivet i deras bloggar, blir jag så sorgsen. Självklart över det de varit med om och skriver om, men också för att så många ger medkännande, tröstande och varma kommentarer. Det i sig orsakar ingen sorg, men att jag absolut inte kan kommentera i det läget, även om jag skulle vilja... Jag blir alldeles stum. Det blir jag i verkligheten också. Jag förlorar nästan hörseln och talförmågan omedelbart, blir bara ögon. Stora ögon - känns det som. Kan bara ta in synintryck.

Om något i det läget behöver göras, så är jag både snabb och praktisk. Är nästan beredd att göra vad som helst. Utom prata! Kan hålla om och trösta, bädda om, fixa te och torka - men inte prata. Kan på sin höjd få ur mig: Jag ordnar!

Jag (som gammal grupp 8!) kan ibland känna med alla de män som får höra att de inte känner tillräckligt, eller inte pratar om (sina) känslor. De kanske är som jag, känner starkt och/eller smärtsamt, men kan inte hur lätt som helst, prata om det. Kanske inte alls. Jag vet att man säger att det är viktigt att prata om sina känslor, men det kanske inte gäller alla? Somliga kanske måste stänga allt för att inte gå sönder, falla i bitar.

Det finns väl olika sätt att klara livet, I presume, men det är lätt att känna sig fel när "alla" andra...

Ovanstående har inte hindrat att även jag sagt till män att de måste prata om sina känslor, märkligt nog.

Jag har många gånger i livet fått höra att jag är som en man (inte utseendemässigt dock). Kanske borde jag blivit man? Eller månntro är meningen (om det nu finns någon) att jag ska få lite av båda? Det borde vara det ultimata. Eller varken hackat eller malet.

Jag vet verkligen inte vad som är bäst, eller hur det är bäst att vara - det är ju kopplat till det samhälle man lever i och vilka krav som ställs på en kvinna, en man.

Undrar, förresten, om jag haft de här funderingarna om jag varit man?

Thursday, September 07, 2006

Mänsklig ställning



Inkan har en liknande bild på sin blog idag. Jag har gjort ytterligare en bild på samma tema, som är bättre än den här, men den har jag sålt och har ingen bild på den, vad jag vet. Annars brukar jag ta bilder på alla målningar innan jag säljer dem. En gallerist visade mig hur man skulle föra bok över hur mycket man får betalt och vem som köper målningen och diverse andra bra upplysningar, medium och storlek t ex.

Ovanstående är en gouache och storleken är 69x61,5 cm.

Tuesday, September 05, 2006

Experimentbilder

Grannens katt Samir genom ett prisma som jag hållit framför kameran. Coolt. Och nedanför en bild av änglatrumpeten, som fortfarande blommar med tolv klockor varje dag sedan tre veckor tillbaka. Onekligen en en annorlunda bild av den.

För övrigt har sonen nu en egen blogg, vilken han vill hålla hemlig för sin pappa.

Monday, September 04, 2006

Grrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr!

Aaarghhhh, jag har syra i ådrorna, hela jag vibrerar, jag är så arg, så arg, så arrrg!!!!!! Ungen har vrålat i minst en kvart, vägrar allt. "Neeeejjj" har han vrålat, kastat sina 135 cm på golvet - upptar halva hallen när han spretar med armar och ben och vägrar klä av sig, vägrar gå in på sitt rum, vägrar låta sig tala med. (Jo, jag vet att det blev tempusbyte, men så vaddå???!) Ja, sedan har han sett till att grannarna säkert vet att det inte spelar någon roll om han badar eller duschar och att jag lovet det ena eller andra (som jag alls inte lovat).



Jaha, nu sjunger den lille ... i duschen helt lugn...

Han kommer inte att ha någon röst i morgon! Så det så!

Sunday, September 03, 2006

Åter till helgsysselsättningen...


Måla fönster - fast det är ju inte själva fönstret man målar, det vore ju förödande för sikten.

Jag såg en bild


Jag älskar när bilder lägger sig över varandra och bildar något nytt och oväntat. Här föll plötsligt en bild på väggen. Det tog ett tag innan jag lyckats lista ut hur det gick till, eftersom solen inte kan komma åt att lysa på den väggen. En bil nere på parkeringen reflekterade solljuset förbi den blommande änglatrumpeten och in på min vägg - en kort stund, sedan var det borta. Kanske aldrig mer händer, inte just den bilden iaf. Jag hann knäppa ett par klick...

Saturday, September 02, 2006

Märkligt kvällsamtal med 8-åring

Upprörd mamma, dvs jag:
Men nu har du hoppat i min säng igen, den har flyttat sig och saker har rasat ner, sladdarna ligger så man inte kan släcka lampan- jag har ju sag till dig massor av gånger. Varför gööör du så?!

Lugn son svarar omedelbart:
Det var inte jag, det var en flock änder som landade i sängen. Det var tur att de inte ruggade, för då hade du väl anklagat mig för kuddkrig också.

Jag skrattade gott och kramade mycket (förmodligen totalt opedagogiskt)! Kan man annat än älska en unge som behandlar sin irriterade mamma så...