Saturday, January 20, 2007

Grisa ihop

Samuel avslutade sitt disco i går, precis när jag kom för att hämta honom, med att springa ihop med en tjej i sin klass. Huvudena smackade ihop och Samuels näsa fick en redig smäll, så han grät resten av kvällen, trots ispåse på näsan.

Morgonen har han ägnat åt att spela på sin Gameboy och titta på tecknat på Nickelodeon, medan jag försökt äta frukost i sängen på en sängbricka som bara vickade så att teet skvimpade ut. Till frukosten skulle jag läsa morgontidningen, vilket Momo Katt inte tyckte var en intressant idé. Riva och slita funkar alltid - matte rusar upp och gormar och då kan man irra iväg med svansen rakt opp. Ginge det att fnissa så skulle väl kattskrutten göra det också...
Slutligen hamnade sonen och jag vid frukostbordet tillsammans, läsande var sitt blad - jag DN:s kulturdel och Samuel Kamratposten. Han läste litet olika delar för mig och vi skrattade gott tillsammans och undvek att tala om gårdagens disco.

Klockan elva satte jag på en tvättmaskin och i väntan på att den skulle bli klar har jag läst litet främmande bloggar, dvs inte de boggar jag brukar läsa. Läste bl a Ebba von Sydows blogg, vilket som jag skrivit någon gång tidigare, inte direkt är min grej. Utseende är dock viktigt, så det är väl inte helt fel. Det jag inte begriper är hur man kan orkar ägna hela sitt liv åt en sådan sak. Men jag behöver inte begripa det, heller. Kanske vore det bra om jag ägnade det något mer tid för egen del?! Och där fastnade min tanke, på väg från tvättstugan efter att jag lagt in tvätten i en torktumlare. Resultatet blev att jag tjurigt tänkte att just i dag ska jag inte ägna mitt utseende en enda tanke! Jag ska ligga på soffan och läsa och göra mig en kopp te när det passar, håret får se ut som det vill, inget smink (håhå, vilken lögn - jag ska ju köra Samuel till fadren, så då måste jag sminka mig, litet i alla fall).

Medan jag närmade mig min port (tvättstugan ligger i huset intill) såg jag en granne ute i kylan på sin balkong. Hon lånade kryddnejlika av mig för några dagar sedan och ville nu bjuda på det hon åstadkommit med hjäp av detta.
"Hmm, jag har bestämt att jag bara ska vara hemma och grisa idag," svarade jag. På klingande skånska svarade hon, med ett brett leende
"Men då kan vi väl grrisa ihop, då?!" Så det ska vi göra en stund i eftermiddag.

Dags att hämta tvätten.

Friday, January 19, 2007

Mitt under lektionen

Lugn och ro. Flera elever sitter och spelar schack - de har själva gjort en turnering och är väldigt duktiga - några skriver på sin berättelse, en arbetar med pronomen i engelskan. Jag känner mig överflödig just nu. Strax ska jag ge dem en duvning i Europas huvudstäder. När de gått hem ska jag rätta glosförhöret och dagens skriftliga förhör i grammatik... Det är rätt åt mig, I guess.

Sedan hämtar jag sonen och ger honom middag innan han ska på sitt första klassdisco, där inte jag ska vara med. Känns konstigt - och bra.

Tuesday, January 16, 2007

Min galna hage

Jag har inte bara en rolig son, utan roliga vänner och roliga elever också. Tämligen rik, alltså! Här kommer några exempel från de senaste veckorna:

Väninnan ska ta fram något ur min besticklåda:
"Åh, vad fint du har lagt knivarna - har du haft ångest??" Förskärarna råkade ligga i storleksordning ordentligt fastsatta i skårorna på innerlådan...

*****************************

"Dopff Brut betyder hicka mycket!" sa sonen, och log, när han läste på min bubbelflaska efter nyårsafton.

*****************************

Jag körde från Bromma i söndags, såg tidningsskrapan där det står Expressen - kisade litet, försökte se, och sa till sonen:
"Ser du vad det står på det där huset? Det står väl Expressen, men jag ser inte lika bra som du..."
Ungen tog chansen, det hördes:
"Ehhh..." med lur i rösten "det står ... fittkongressen!"
"Nä-ä, Samuel nu får du lägga av..."
"Jo, det står så, det vet inte du. Du ser ju inte. Undrar vad de gör på en sån kongress?"

******************************

Idag repeterade jag en del grammatik med mina elever på engelskan. Lätt irriterad var jag igår för de kunde inte det jag tyckte de borde kunna. Idag var jag benhård och avvek inte från ämnet. När det var klart frågade jag:
"Varför tror ni att jag tjatar så om det här?" Ett leende från Erik, som räckte upp handen:
"För att vi ska glömma andra, viktigare saker." Jag brast förstås i gapskratt.

Jag får ofta brista i skratt, kan jag lova!

Wednesday, January 10, 2007

Monday, January 08, 2007

Alla dessa tester

Så många märkliga tester det finns på nätet. Ibland gör jag något av dem och får mig beskriven som än det ena, än det andra. Igår gjorde jag ett test som överraskande nog kom fram till att jag är en rätt kvinnlig kvinna. Så förvånad man kan bli. Och härom dagen ett, som kom fram till att jag är - en mops! Hihi. Att jag är mopsig är väl inget nytt direkt...

Månntro det finns något test som visar vilken bok man är? Får jag gissa så blir jag en filosofisk boxningsinstruktionsbok, om någon sådan är skriven. Poff, bara! Fast med litet tankar före och efter!

Sunday, January 07, 2007

Skön njutarmorgon

Har ätit frukost i sängen - havregrynsgröt med rinnhonung och hackade hasselnötter och en kopp roibooste med pepparkakor - och lyssnat på P2, som vanligt på söndagmorgnarna. Först klassisk musik som Vassilis Bolonassos pratar om, bl a Vivaldis Gloria, som jag sjungit på 80-talet några gånger. Nu lyssnar jag på Klingan, som är ett musikprogram som spelar härlig musik från hela världen. Det programmet tycker jag mycket om, det vidgar inte bara mitt musiklyssnande, utan också min värld, min känsla för världen.

Något annat som vidgar världen är en artikel i DN idag. Den handlar om gatans konstnärer - spännande med alla dessa nya uttryck på gator, torg och rondeller. Så länge det inte är farligt, ur olyckshänseende, och inte tar över helt, som viss grafitti kan göra, så tycker jag det är uppfriskande. Litet störande kan det gott få vara. Jag vaknar i alla fall och berörs, blir glad eller arg eller ler litet. Månntro man skulle ge sig ut själv och spraya litet? Vore säkert riktigt roligt!

En annan artikel handlar om Salem Al Fakir, en ung musiker. Spännande - ska köpa han första album. I artikeln nämns också en av mina gamla elever, som tydligen är trummis och spelar med Al Fakir. Jag blir glad när jag ser att f d elever hittat något de verkar trivas med, utanför revisorssfären alltså. No offense, revisorer, men det är kul att det finns människor som vågar sig på något annat - särskilt som vi andra kan njuta av det.

Thursday, January 04, 2007

Bloggenkät

Utmaning från qi, vilket fick mig att inse en del om hur bloggeritet påverkat mig. Inte så dumt.

1. Hur länge har du bloggat?
Sedan november 2005

2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut innan du själv började blogga?
Trodde det mest var kulturjournalister som bloggade - och kulturwannabes.

3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Nja, jag förälskar mig inte så lätt, vare sig i bloggar eller människor.

4. Hur känner du nu inför dina allra första blogginlägg?
De är helt ok. Riktigt roliga bitvis, faktiskt. Något sökande kanske.

5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet?
Ett tiotal varje dag, ungefär ett tiotal till, mer sällan.

6. Hur många procent av de bloggar du läser är dagboksbloggar och inte ämnesbloggar (som t.ex. teknik- eller modebloggar och politiska bloggar)?
70%, skulle jag tro.

7. Nämn en bloggare som verkar vara väldigt, enormt jätteolik dig, vars blogg du tycker om.
The Sartorialist

8. Nämn en bloggare som verkar lik dig, vars blogg du tycker om.
Tveksamt om jag sett någon sådan, men sonen säger att "Elisabet är väldigt lik dig!". Håller kanske inte med, men har inte något annat förslag heller.

9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
Samuel gillar att jag bloggar - när han inte vill åt datorn själv, vill säga. Mina vänner är mest undrande - hur har jag tid till det? En del tycker det är roligt/intressant och läser ibland.

10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
I början fick jag höra att jag framstod som elak, fast jag inte är det. Sedan har jag inte hört något. För övrigt kan man ju bara vara sig själv, kanhända en ovanlig del, eller liten, eller okänd.. Men som sagt, min farmor kan jag ju inte vara, såvida jag är inte är schizofren.

11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg?
Generellt tycker jag att jag har gjort det, men i enstaka fall kan det vara tveksamt. Får fundera ibland.

12. Nämn några saker som du aldrig bloggar om och anledningen till det.
Alltför intimt. Vill heller inte skriva elakheter om mina vänner, eller skriva så det går att räkna ut vem det är om ämnet är känsligt (om jag inte vidtalat personen i fråga). Förtal är inget jag vill ägna mig åt heller.

13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse?
I någon mån, gissar jag. Varför skulle man annars skriva? Eller kanske inte bekräftelse, utan någon slags samtal, tankar runt mina upplevelser och tankar. Det kanske är bekräftelse det? I really don´t know!

14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Styckevis och delt, inte fullt och helt... (Var kommer det ifrån? Någon som vet?) Förresten, om man lär känna någon helt genom bloggen är nog vederbörande tämligen fådimensionerad, kanske till och med platt.

15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen?
Nix, not yet.

16. Kan det vara ”skadligt” att blogga?
Det är väl som med allt annat - om man gör något korkat, kan det väl bli skadligt antingen för blogginnehavaren eller den/det man bloggat om.

17. Har du blivit sårad av någonting som skrivits till eller om dig i kommentarer eller i andra bloggar? Hur har du hanterat detta i så fall?
Inte sårad, men arg och irriterad av sådant som skrivits eller visats i bild på andra bloggar - inte om mig, dock. I något fall har jag kommenterat, men för det mesta inser jag av mängden dumheter på bloggen i fråga, att jag nog inte kan påverka till det bättre. En sådan blogg läser jag förstås inte mer; det skulle ju vara dumt.

18. Har du skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
Njaej...

19. Har ditt bloggande några nackdelar?
Det tar en del tid när jag sitter vid datorn och en del tid i huvudet när jag upplever saker - då vill jag genast formulera det för bloggen. Det har stulit tid från min vanliga dagbok och därmed har en del tankar förytligats, eftersom jag inte skriver samma saker i bloggen och inte funderar så mycket över problem som jag kanske borde lägga ner mer tid på. Kanske. Eller så överskattar jag dagbokens funktion.

20. Bloggar du om två år? I så fall: är ditt bloggande annorlunda då?
Kankske jag bloggar, har ingen aning. Om jag fortsätter, tror jag att bloggandet då är annorlunda. Det har ju förändrats under det här första året, så det förändras nog automatiskt, eller så tröttnar jag på formen och ändrar något i sättet att skriva. I versform kanske?

21. Har bloggarna någon inverkan på vår kultur?
Ja, det tror jag. I tidningarna kan man ibland läsa om åsikter som kommit fram eller ämnen som intensivt diskuterats i bloggvärlden. "Vanligt folk" kommer tydligare fram med sina åsikter. Man kan nog pejla stämningar i en del frågor om man läser ämnesbloggar t e x.

22. Vad har bloggskrivandet betytt för dig?
Formulerar en del av livet i ord och bild, vilket gjort det lättare att se glädjen och kontinuiteten i mitt liv. Riktigt bra för mig, faktiskt.

23. Vad har bloggläsandet betytt för dig?
Jag har fått insyn i många andra människors vardagsliv och tankar. De bloggar som skrivs av mycket olyckliga eller drabbade människor, har gjort att jag känner mig tacksam över det jag har. Flera kontakter med mycket trevliga och positiva medbloggerskor har också uppstått, om än (hittills) bara i bloggvärlden. Det finns en generös omtanke bland många som bloggar, man stöttar varandra i sorg och bekymmer och uppmuntrar vid tvekan och osäkerhet, berättar om sina egna erfarenheter och fungerar ofta som vänner ska göra.

Jaha, det var lärorikt att göra detta! Ska fundera om jag ska ge det vidare till enskilda bloggare. Nu har jag funderat (fem sekunder ungefär) och skickar enkäten vidare till den som känner sig manad och intresserad.

En ängel går genom hemmet

En unge ritar (Samuels lillasyster, 3,5 år), en bygger med Lego och sjunger (Samuel) en klappar katten och pratar om Legobygget (Emil 8,5 år, som Samuel). Jag har hunnit dricka en kopp te utan att resa mig från stolen en enda gång... Alla tre sitter i Samuels rum. Och katten i vardagsrumsfönstret.

Nu tog det slut! Lillasyster har varit i skrivbordslådan...

Wednesday, January 03, 2007

Hysterisk kattmorgon

Som vanligt låg vi och läste till midnatt, Samuel och jag. Han har börjat på andra delen i Artemis Fowl-serien, Artemis Fowl Det kalla kriget. Jag fick, igår, tips om en fantasyserie som Dieselverkstans bibliotek har köpt in, en serie som inte kommit ut på svenska än, men bibliotekarien kände igen mig och visste att jag läser fantasy, företrädesvis på engelska. Han var själv mycket förjust i serien, vars första bok heter Sabriel och är skriven av en australiensare som hater Garth Nix. Den sög in mig på första sidan! Ser ut som om den kan ge mig en del mardrömmar dock, men det får man väl leva med - eller sova med.

Momo Katt har verkligen finjusterat sin provokatörsådra. Sedan vi satte upp julgranen har hon till att börja med pillat ner pumlorna och skramlat runt med dem på golvet - eftersom det inte är så länge sedan Samuel var liten är de flesta utbytta mot plast- istället för glaspumlor, tack och lov. Nå, vi, mest jag, sprutar vatten på kattskrället när hon ger sig på pumlorna. I början gick det bra, hon kopplade inte att det var jag, eller Samuel som sprutade, utan trodde att det hade med pumlorna/julgranen att göra, vilket förstås var meningen. Smart katt listade snart ut att det inte kom något vatten på natten när man pumlade runt, alltså måste det väl ha med lillhusse eller matte att göra.

Idag har hon varit hopplös, nja, hoppat har hon ju gjort.. Rivit ner pumlor så fort jag gått ut ur rummet, hon har snällt(?) suttit och inte gjort ett skvatt så länge jag varit inne i rummet. Att Samuel inte är lika vaksam som jag har hon också listat ut, så hon tog sats från stora fåtöljen och gjorde en tjurrusning rätt in i granen, fast han satt intill. Granen snurrade ett kvarts varv, enligt Samuel. Jag hörde hur det klingade vackert men oroväckade. Hon rusade runt och rev ner pumlor och ljusslingor så det stod härliga till. Själv fick jag krypa in under granen för att fösa fram fallna pumlor (inte fallna kvinnor) och hänga upp slingor. Inte ryms man bra under en gran precis, och vig som en kryptogam hasade jag fram småsvärande medan skrället attackerade granen från andra hållet. Arrrg stängde jag in henne i badrummet och satte mig vid frukostbordet och sa till Samuel:
"Himlar, vad hon är provocerande idag!"
"Tror du hon har problem? Kan en katt ha det?" Tyvärr brast jag i skratt åt svaret och måste sedan förklara varför jag skrattade. Det var ju förstående och fint tänkt av honom.

Släppte efter en stund ut katten, som genast satte igång igen. Fast listigare den här gången. Nu satte hon sig på fönsterbrädan bakom gardinen och stack bara fram en tass som slog efter ljus och pumlor. Nu blev jag riktigt förbannad och sprutade vatten på henne och hotade henne med, tja, minns inte riktigt vad. Men antingen trodde hon mig (knappast) eller så hade hon tröttnat så hon övergav julgransprovokationen - och började klättra i gardinerna i stället... Efter några välriktade vattenstrålar gav hon upp helt - för den här gången. Pust. Vaddå jullov?!

Nu ligger hon bakom mig på stolen och spinner i godan ro, medan mitt adrenalin fortfarande flödar. Ja, något ska man väl ha att göra, I guess.

Momo är förresten numer upphöjd från vanlig provokatör, eller provokatös, till provocateuse.