Thursday, March 29, 2007

Ett par irritationsmoment - bland annat

Läste om skolverkets Nationella prov i en blogg - och blev riktigt tvärarg! Jag håller helt med bloggerskan, men hade förträngt att jag, efter sjukskrivningen ska tillbaka och rätta dessa prov, med en godkändnivå som en medelintelligent groda kan klara av. Vem hjälper man med det? Ingen människa, inget land! Läs min kommentar till hennes inlägg. Hu! Nu får jag blodstörtning!

Idag har jag beslutat mig för att sluta med smärtstillande medel. Det gör litet ont, men jag har klarat dagen bra, utan stora ansträngningar, så det känns att det går framåt. Nu har det gått 10 dagar sedan operationen. Har gått en promenad runt kvarteret, det var vad jag orkade med utan att förta mig.

Balkongdörren är öppen en liten glipa, så inte Momo Katt ska smita ut. En orange solstrimma lägger sig över mitt ansikte, över bord och bokhyllor, och jag hör Elvis prata med sin lilla ljusa röst där ute "eeeiih, eeiih", med sin dalmålspratande kolugna pappa, som kommer från Rättvik. Skönt att man inte bara är omgiven av stockholmare. Det är roligare med litet blandning.

Tragglar på i Jonathan Strange & Mr Norrell. Den håller mitt läsintresse precis, vet inte vad jag ska tycka ännu. Har läst drygt 300 av 770 sidor.

Har sagt upp min prenumeration på VI-tidningen - jag hann aldrig läsa den. Nu läser jag ikapp en del gamla nummer. Läste just augustinumret, jo, det är sant.

"Sex författare byter kön" är rubriken på sex texter av olika författare i ämnet - inte alls illa. Riktigt bra tycker jag Anders Ehnmark och Ulf Eriksson skriver. Särskilt den senare.

Jag känner några personer, 4 stycken, som bytt kön, och det finns mycket att säga om våra könsroller utifrån hur de har upplevt bytet. Och förresten utifrån hur jag har reagerat själv också. Jag tycker att jag är rätt liberal, men så lätt var det inte!! Jag har blivit otroligt provocerad, inte av kvinnor som byter till män, men tvärtom. Där finns nog en del grumligheter att hämta, som jag inte visste fanns... Isch! Väldigt irriterande!

Tuesday, March 27, 2007

150 meter skoj

Tänkte gå en långpromenad idag, till Kringelgården och tillbaka - totalt kanske 300 meter. Det blev litet för mycket faktiskt. Nå, väl där hörde jag några saltischicks ~27, sitta i solen och prata om sina hus och om ombyggnader och hantverkare. Ordet hantverkare nämndes med samma tonfall som hopplösa ungar...
Jag köpte mig en smörbulle och fick syn på bageriets opiumfralla, sorry, vallmofröbröd, med tjockt av runda frön över hela brödet. Sa till den kvittrande 17-åringen, eller 19 kanske, att jag läst i tidningen att man nu hade nya sätt att skörda vallmofröna, så de innehåller betydligt mer opium idag än tidigare.
"Är det farligt?" säger den mörkögda kvittrerskan med uppspärrade ögon, på samma sätt som kon, när berättaren säger att "hon var en ovanligt klok mamma, fast hon var en ko". Just då kommer en dam i 60-årsåldern in och vi tittar på varandra, något förvånade.
"Njae, inte kan man väl säga att det är bra att inta alltför mycket opium, i alla fall..." säger jag litet tveksamt, för jag är ännu inte säker på om hon driver med mig eller inte. Då sträcker skönheten på sig, ler brett, kastar med håret och säger, med ett riktigt flashigt leende:
"Äsch, ALLT är ju farligt!"
Själv hasar jag långsamt ut och håller mig i ledstången på väg ner för trapporna, försöker hålla mig för skratt (bara för att det inte ska göra ont i såret) och mumlar lyckligt för mig själv "Dumskalle, haha, att det finns såna dumskallar, haha..."

Undrar vem som hade roligast - hon eller jag?

Saturday, March 24, 2007

Nittioårigslowmotionskidåkarhasandeutanstavarkrumryggadstil

...har jag när jag går just nu. Och kommer att långsamt ta mig ur den närmaste månaden. Detta konstiga sätt att gå får man när man genomgår en hysterektomi. Inte skrattar man gärna heller - det gör ont. Inkastet, eller såret, vilket låter litet läskigt, är 17 cm långt. Min brevlåda är bara nio centimeter längre...

Operationen gjordes måndags, så knappt en vecka har jag hasat. Tänkte ge mig ut på 50-meterspromenader nästa vecka. Jag blir bara så himla trött.

Har under kvällen sett programmet om Sverker Åtröm - skön typ. Jag går som han, fast utan skutt emellanåt.


Anteckningar från sjukhuset:

Händelselösheten susar i fläktsystemet, himlens grå väller in och vräker sig tyst på golvet. En gul filt, ett grönrandigt täcke. Snabba fötter skurrrar förbi. Världen utanför hörs bara som en bilmotor som startar och åker bort. Orangegula draperier vajar långsamt mellan sängarna i varje rum, som vattenväxter i oändlig rörelse.

Sunday, March 04, 2007

Tankar i det grå vårljuset

Grannens lilla Elvis, 1 1/2 år gammal, piper glatt i trappuppgången. Han har stora brungröna ögon som oftast tittar väldigt allvarligt på mig när vi möts och jag försöker etablera kontakt. Extra roligt att höra honom kvittra just på grund av allvaret annars.

Sista dagen på sportlovet ägnas åt läsning mest. Läste en deckare igår: Acid Row av Minette Walters. Inte mycket att säga om den, en deckare, viss spänning. Punkt. Har också börjat läsa Jonathan Strange & Mr Norrell av Susanna Clarke. Tänkte läsa den på engelska, föredrar originalspråket, men den fanns bara i pocket på engelska. Eftersom den är på nästan 800 sidor vill jag inte kisa mig fram genom pocketbokens, som det visade sig, minimala text, så det fick bli svenska den här gången. Har inte läst mer än knappt 100 sidor, så det är svårt att säga något om översättningen - bara att hoppas på det bästa.

I morse, medan jag fortfarande låg i sängen, hörde jag genom det öppna vädringsfönstret en hackspetts trumvirvlar. Det fick mig att le alldeles automatiskt medan jag sträckte på mig under duntäcket. Och just nu hör jag Elvis söta, blonda mamma tala, på brett dalmål, med en granne om vädret. Jag tycker mycket om de korta, vänligt sinnade samtalen om vädret, tvätten, bilen eller något annat som kan avhandlas på gården under tre-fyra minuter - ofta möts man på väg till eller från bilen eller tvättstugan. Det är enkelt och gott.

Skulle en gång på samma fest som Olof Lagercrantz, vi hade sällskap i hissen och småpratade. Han avslutade hissamtalet med att säga att han tyckte så mycket om sådana samtal - de var trevliga och ändå till intet förpliktigande - sig själva nog. Håller helt med om det.

Snart kommer våra gårdssamtal att handla om alla lökväxter vi planterat i gräsmattorna och som sticker upp sina blad så fort solen värmer litet mer än nu. Och själv gläder jag mig åt gruset som rasslar mot asfalten under skorna på människor som går förbi. Jag hör vilka slags skor de har och hur de sätter ner sina fötter. I natt, vid tretiden de höga klackarna som vasst knastrade mot asfalt och grus, i morse de tungt, mörkt halvsläpande rasslande stegen från tidningsbudet... Det är glädjen i det lilla livet - sådant som får mig att känna att jag lever på riktigt.

Thursday, March 01, 2007

Efter tröttuppehållet

Ja, se där! En dag med tid och ork att blogga! Jag har faktiskt läst mina favoritbloggar några gånger de senaste veckorna, även om jag inte kommenterat. Arbetet, barnet, livet kräver sin tribut och ibland är det bäst, för alla parter, att man prioriterar.

Sedan jag var sexton år har jag skrivit upp varenda bok jag läst. I slutet av varje år går jag igenom vad jag läst, funderar litet över varför det blev just den eller den boken, och så undrar jag numer varför jag läser så få böcker varje år. Det är ett av mina viktigaste intressen, ja, viktigaste är ett bättre ord än största, för det är viktigt för mig att läsa. Jag förtvinar utan text eller bilder. År 2006 läste jag 31 böcker, eller som jag ser det, bara 31 böcker. Jag vet, det är ingen tävling, men för att hinna med mer av det jag vill läsa får jag nog dubbla antalet per år, minst. Alltså måste jag ta bort något annat...

Som om jag inte hade högar av böcker som väntar på läsning, har jag gått och kikat på rean - ännu bara på en bokhandel. Det blev Istanbul - minnen av en stad av Orhan Pamuk, en illustrerad upplaga av Abarat av Clive Barker - rekommenderad av en av mina elever, och så de två mest spännande böckerna: Ljuset och rummet, en stor, fin fotobok med svartvita fotografier från Rom 1949 av Lennart af Petersens och samma ställen omfotograferade av Åke Hedström 2000-2001 och Långtråkighetens filosofi av Lars Fr H Svendsen. Den senare, som behandlar ledan i våra liv, tilltalade mig redan med med sin titel. Livet är ju så tråkigt bitvis att man knappt står ut - ja, för mig är det så i alla fall, trots att jag egentligen har att göra i stort sett alltid. Spännande att läsa den ska det bli!

Så här under sportlovet får man väl lov att sporta litet också, så jag har bl a åkt skidor med sonen.


Vi har besökt samlarutställningen på Nordiska muséet - klart värd att se. Samuel hade nog ännu roligare än jag åt alla konstiga samlingar av kritpipor, råttfällor från hela världen (samlas av en pensionerad professor i Uppsala....), näsdukar, plåtburkar, tablettaskar, Kinderäggleksaker...

Samuel har också gjort en reklamfilm utifrån en av sina roliga idéer. Han tog asken till ett läppglans jag köpt och lade i en minimorot, spelade in en reklamtext han hittat på om läppglansets effektivitet, vilken han förevisade genom att stryka den lilla moroten, från McDonalds för övrigt, längs läpparna. Sedan talade han om att det även gick att äta och tog ett knakande bett av "läppglanset". Här nedan en reklambild han tog innan inspelningen.


Nu är han och åker skidor utför med sin fader. Själv ska jag läsa.