Saturday, September 25, 2010

Datifierad

Fullständigt datifierad! Numer har jag, förutom bloggen och Facebook, också Twitter. Medger att jag inte tänkt ha något Twitterkonto, men Samuel har bearbetat mig. Kort och snabbt, sa han. Det passar mig bra - ofta händer det saker som sticker ut eller så kommer man på en tanke som man, av någon anledning, vill dela med andra. Har väl att göra med att vi är sociala varelser, vi människor.

Ovanstående målning - tagen genom glas, därav speglingen bl a - har jag beskurit och har som avatar (säger Samuel att det kallas) på Twitter. Ja, jag har målat den själv. Om man klickar och dessutom förstorar den kanske man ser hjärtat, som sitter där livmodern skulle suttit.

Det jag gör vid datorn numer tar nog, tyvärr, en del tid från min läsning. Ska ta mig en funderare på det. Kanske är det under en övergångsperiod, kanske är det en ny era i livet - det förändras ju ständigt.

Någon annan som funderat på att datorn stjäl tid (fullt medveten om att det är ett val man gör själv) från annat som man tycker/tyckt är viktigt?

Saturday, September 11, 2010

Nu vet jag hur man gör!

Lyssnade igår på en föreläsning om bl a skillnaden mellan schooling och learning. Det var en härlig positiv, sprudlande och framåtblickande föreläsning, med många exempel på vad mycket unga människor åstadkommit/åstadkommer inom datorvärlden genom att bara få hålla på att utforska på sitt eget sätt. Fantastiskt!!

Föreläsaren heter Marco Torres och är ursprungligen mexikan, men är nu lärare i USA. Han har dessutom deltagit i ett av Samuels - och många andras, främst pojkars - favoritprogram: Mythbusters. Ett program där de testar myters hållbarhet in absurdum och i varje program spränger de sönder något till sin egen och andras oförställda glädje. Även jag tittar emellanåt med både nyfikenhet, häpenhet och glädje.


Nedan ett ett långt klipp - samma sprudlande svada som vi hörde, även om kanske inte föreläsningen är exakt densamma. Torres är otroligt duktig på att prata och hanterar sin dator som en västernhjälte sin pistol!



Ja, nu vet jag vad att göra! Köp spel! Kanske inte allt och alltid, men jag ska i alla fall vara med och betala Samuels spel. Vem vet vad det gör för hans framtid?!

Thursday, September 09, 2010

Hur gör man?


Samuel är hos sin pappa. Nyss ringde han mig och frågade varför han måste köpa sina spel själv eller bara få nya till jul eller födelsedagar. Spelen kostar oftast 500 kr eller runt det. Han har fyra olika spelkonsoler, som t ex Wii. Ingen av dem är direkt billig. Den senaste betalade han själv - kostade drygt 2000 kr.

Pengarna har han samlat ihop genom att spara sin månadspeng, spara julklappspengar och genom att arbeta som barnvakt. Det senare gör han en gång i veckan sedan ett år åt två flickor, 6 och 7 år gamla, som älskar att han kommer och barnvaktar dem ett par timmar på onsdagskvällarna.

Samuels pappa och jag är överens om att han inte bara ska få saker hur som helst. Så har det alltid varit, även om jag har varit den mer eftergivna ibland. Ett av Samuels argument för att vi ska köpa spel åt honom emellanåt är att han aldrig köpt godis eller små prydnadssaker eller meningslösheter för sina pengar, utan alltid handlat "vettiga" saker.

Jag vet verkligen inte hur man ska göra. Kanske är vi hårda? Borde han få spel emellan födelsedagar och jul också? Vi prenumererar på Kalle Anka och han får nästan en gång i månaden ett dyrt amerikanskt spelmagasin av mig (110 kr). Böcker får han en masse, både på födelsedagar, till jul och dess emellan.

Till saken hör att Samuels största intresse är spel av olika slag, tätt följt av böcker och musik.

Jag vet verkligen inte hur att göra... Någon som har åsikter i frågan?

Monday, September 06, 2010

Resor och inköp

De eländiga kanalerna jag kan se kvarstår, så nu ser jag What not to wear, där en person får 5 000 dollar att handla kläder för i New York - personen i fråga måste kasta alla sina gamla kläder och får råd av av en kvinna och en man som arbetar ihop. De är litet småelaka och roliga emellanåt, men det är ett evinnerligt tjat om att alla ska se sexiga ut. Sexy hit och sexy dit. Inget fel på sexighet, men hela tiden... A bit too much, if you ask me!

När de nu handlar i New York kommer jag att tänka på hur jag handlar när jag är utomlands. Jag köper, i stort sett, bara sådant jag ändå skulle köpa och som jag kan använda i vardagen. Nästan alla mina handdukar har jag köpt i New York - jag älskar tjocka-tjocka frottéhanddukar och de var billigare i New York än på NK, där jag hittade dem från början - Fieldcrest, mmmm!

Svårt att få till färgerna - cerise är den närmsta färgen. Jaja...


I dag hade jag på mig en mullvadsfärgad pennkjol som jag köpt i Dubrovnik. Mullvad är inte riktigt min färg mot ansiktet, men på en kjol helt ok. Jag tycker så mycket om mullvadsfärgat, och till svart är det oslagbart. (Neej, inte mullvad igen..., sa Samuels pappa när vi var gifta.)

Handväskan jag oftast använder köpte jag i Ottawa, blekt olivgrön mocka och den röda i fint, mjukt skinn med silverfärgade detaljer i Palma. Mitt älsklingsbälte, som har den där sköna blandningen av glitter och slitet, köpte jag i Luxemburg, den röda datorväskan i Barcelona, ett skört och vackert vinglas i Prag, en typisk rysk ullschal, svart botten med rosor på, i Murmansk för 35 år sedan. Hela tiden påminns jag om mina resor genom att handla det jag ändå måste ha. Oftast. Den röda handväskan behövde jag egentligen inte och heller inte bältet jag föll för i Luxemburg...

För övrigt använder jag inte ordet shoppa, det låter bara slösaktigt.

Saturday, September 04, 2010

Livet


Vilat länge med Sokka sen eftermiddag efter att ha lämnat Samuel hos hans pappa. Vi cyklade, Samuel med Sokka i korgen fram på cykeln. (Jodå, vi kom på att cykelhjälmen saknades och hämtade den.) Det kändes som livet - i lugn takt, med små sköna, allvarliga och fnissiga samtal på vägen.

Nu tittar jag på en av de två kanaler som fungerar i vårt område just nu, TV 3. Filmen har jag sett flera gånger förut, men tycker om den - jag skrattar högt och med en behaglig känsla emellanåt. Filmen? Galen i kärlek - something's gotta give med Jack Nicholson, Harry, och Diane Keaton, Erica - den där Ericas dotter dejtar Harry och han får en hjärtinfarkt, som leder till att han ska tillfriskna hos Erica... Inget våld i onödan i alla fall.

Och på måndag börjar Sokka på hunddagis - Tre tassar - för 2500 kronor i månaden. Suck. Men vad ska man göra? Då är jag lugn vad gäller henne när jag arbetar i alla fall. Hon är bästa hunden! Ju!

Hur fick jag bästa ungen och bästa hunden, ja, bästa allt? Man undrar. :-)