Saturday, February 26, 2011

Domptören kommer hem

Den unge domptören gullar med vilddjuren. Samir vill ha mat och Sokka vill leka. Eftersom matte är ovillig att ge ännu en portion mat och inte vill leka just nu, så kan man ju försöka med lillhusse, som inte varit hemma på några dygn.

Domptören vill också ha ordning på tingen. The Fellowship of the Ring, som han lånat av mig ville han inte förstöra i ryggsäcken, så jag fick lov att göra ett omslag, eftersom vi inte hade något som passade bokens storlek. Vi är båda mycket nöjda med det jordnära, oglamorösa resultatet.

Lägg märke till TM med mina initialer i högra hörnet på omslaget.

Friday, February 25, 2011

Jotack, man känner att man lever

Den som tror att lärararbete är sommarlov får gärna byta ett år med mig! Under långa perioder är man mer, eller lika mycket, socialarbetare som lärare. Nätterna går åt till att fundera, fast man ibland vet att det är så litet man kan göra, trots att man sliter hårt för att det ska bli bra. Man måste tycka om dem heter en bok som kom ut för ett par år sedan - den handlade om skolan. Ja, om man inte tycker om sina elever går det inte alls. Men man blir lika trött och urlakad ändå. Periodvis.

Vi avslutade gårdagen med halv friluftsdag, lätt snöfall och mjuk snö, -6°. När våra närmare 70 elever skulle gå hem, inför sportlovet, kom en av pojkarna, betydligt längre än jag, och kramade mig. Genast stod där en kö på ett tiotal killar ur ett par klasser. Det värmde otroligt! Han som kom först visste att min dag varit... förfärlig.

Nu har jag några dagar på mig att vila och fostra hemma i stället. Ja, inte Samuel, han åker skidor i fjällen med pappa, bonusmamma och lillasyster. Det är lilldoggen Sokka som behöver en duvning i hur man beter sig när matte säger sitt, ligg eller hit och hur man beter sig vid möte med andra hundar. Man skäller inte ut dem tills man inte längre kan andas, hämtar andan och börjar om igen. Nix.


Äsch, jag byter nog inte arbete med någon annan, när det kommer till kritan - eller whiteboardpennan...

Sunday, February 20, 2011

Morgonens promenad -15°

Neglingeparken till höger i bild är målet. Precis här mötte jag en f d körkompis, som sa att "Nuförtiden känner man bara igen folk på deras hundar...". Ja, med mössan djupt neddragen, dunjacka som gör en oformlig och med märklig gångart för att inte glida på underlaget, så är det inte så lätt.

Här är vi i Neglingeparken där Akka från Kebnekaise står med inristningar från Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige på sin kropp. Skulpturen, som heter Den store hvide, är gjord av
Edvin Öhrström.



Vid järnvägsövergången till Neglinge ser man Kringelgården, vars goda, och dyra, bröd folk köper från bittida till sent.

Handelshuset längs Stockholmsvägen. Ibland har det varit det jag kallar krimskramsaffär, vilket är något orättvist för kvaliteten och användbarheten på utbudet har varit bra, men blandningen av porslin, doftljus, tyger osv är jag rätt allergisk mot. Nu säljs här kläder. Det växlar med några års mellanrum. Det är i alla fall ett vackert hus.

Förändringar i det lilla. Synd - blomsteraffären låg ett par minuter från mitt hem, så en tulpanbukett från tanke till handlig, upphöjt till 2, var snabbt genomförd. Husen är från början av 60-talet, så inget extra bjäfs finns. Tilltalar mig absolut.

Inget att äta konstaterar Sokka, men leka kan man alltid! Trots -15° pinnade hon på bra. Tassarna kan ta stryk har jag förstått, men så länge man rör sig klarar hon det fint.

Mötte en hundägare på promenad, vi stannade och pratade på den smala trottoaren. Förbi oss ångar en kvinna med stavar. På stavarna sitter sådana där "bubblor" som humlor har på sina ben för att pollen ska fastna. Den här damen samlar inte pollen, det kan jag garantera. Hon är alltid lika arg, det bara pustar ilska runt henne, inte ett leende, inte en blick, bara sammanbitna käkar. Jag känner alltid obehag länge efter att hon passerat oss. Vad hjälper motion om man är så där ilsken jämt?! Kan inte vara kul.

I eftermiddag kommer molnen, så känslan av att ha utnyttjat det bästa av dagen är skön.

Sunday, February 13, 2011

Söndagmorgon

Soldis, eller är det bara otvättade fönster? Började med en frisk morgonpromenad med en glad hund som skuttade i snön. Sol och -8°C.

En liten talgoxe hoppade omkring i en av almarna vi promenerade under. Den envisades med att sitta och joxa (tall-joxe, enligt en sexåring jag kände för 25 år sedan, hon undrade om det fanns björk-joxar också) högljutt ovanför oss. Undrar vad den tyckte att den såg, den envisa mesen.

Läser tidningen och gläds åt att det (kanske) lutar åt demokrati i Egypten och Tunisien. Men där finn ännu många hinder att övervinna. Dock är en stor del av befolkningen väldigt ung, så kanske de orkar stå fast vid sina krav.

Läser också att Hans Leygraf avlidit, 90 år gammal. Vi hade ett av hans barnbarn i vår skola för väldigt många år sedan, en liten pojke. En sen våreftermiddag, när jag ensam satt kvar och arbetade, hörde jag toner från skolgården. Där ute, mol allena mitt på den stora asfaltplanen, stod lille Leygraf i solskenet och spelade trumpet i godan ro upp mot den blå himmelen. Oförglömligt!

Sokka fyllde ett år i går - fyller hundar år? Nå, hon hade levt ett år i alla fall. Köpte ett skrigedyr i födelsedagspresent. Sånt som piper kallar vi skrigedyr - enligt goda vänner är det danska för leksaksdjur som piper när man klämmer på dem. Skrigedyret miste snabbt ett öra och nu på morgonen fick jag plocka undan det för att sy ihop ryggen.

Tanken är att detta ska bli en vilodag. Lägga pussel, patiens, gå ut med hunden och föra diskussioner med Samuel, som strax ska väckas. Vi såg Slumdog Millionaire i natt och har nog inte pratat färdigt om den än.



Vi har också i veckan sett Forrest Gump, så det blir nog en del jämförelser också. Två riktigt bra filmer, tycker vi båda.