Grått och rött - och livet där emellan

Nytt år

2012-01-01T17:28:00.004+01:00

Nyårsdagen. Hos oss den absolut slöaste dagen på året. Jag kom upp vid 13-tiden och de tre 13-åringarna nyss, dvs 15.45 ca. Nu ska de äta sin "frukost", vilket blir sonens egenhändigt lagade Janssons frestelse, som ingen orkade äta i natt. Till efterrätt äter de kladdkaka, som flickan i sällskapet hade med sig när de kom igår. Tre av gårdagens fem 13-åringar satt uppe till vid 8-tiden i morse och tittade på film och babblade. Babblet började så långsamt igen vid 15.30 från sonens rum, där de sovit.

Skönt nyårsfirande har vi haft. De fem 13-åringarna, en elvaåring och två vuxna. Vid efterrätten höglästes ur Min galna hage, texten om det lille Polki (Den trasiga middagen), av Povel Ramel. Mycket uppskattat av ungdomarna! Den yngsta, som inte hör till 13-åringarnas skara, är 11 år och hade svårt att tycka det var roligt. Det var nog en personlighetsfråga, mer än en åldersfråga. Vi högläser den texten då och då och den har uppskattats av flera barn från åtminstone 6 års ålder.

Som vanligt hade jag köpt fyrverkerier och kontrollerade noggrant uppskjutandet av raketerna. Jag har alltid älskat fyrverkerier och Samuel har fått tända raketer sedan 6 års ålder. Nu tycks intresset sinat en aning, så nästa år blir det betydligt färre raketer. Två var kanske. Ett av grannbarnen fick en ordentlig lektion och sedan fick han skjuta litet också. Hans pappa hade verkligen ingen koll. Smällde några rediga raketer som dånande stannade kvar på marken. Livsfarligt. Han visste inte att måste ställa raketerna i en flaska eller ett rör. Han hade tryckt fast raketerna i marken!! Vännen Siri undervisade honom, så vi slipper detta ett annat år.

Sokka? Ja, i år blev hon rädd eftersom det smällde dånande på marken. Vi får se inför nästa år hur vi gör. Kanske är det lika bra att vi inte har några egna raketer och att jag stannar inne med doggen...

Nå, nu är det i alla fall 2012. Ett nytt år som börjar med regn.

Jullovets långsamhet

2011-12-26T13:47:00.002+01:00

Annandag jul och vi har inte fått upp granen ännu. Tja, det kom annat i vägen. Jag tänker inte hänga läpp för det. Kanske lyckas vi idag. Kanske inte. Efter nyår förpassar jag den till skogen om den inte kommit upp. Jag ville inte ha någon gran, men sonen ville och jag köpte på villkor att han hjälpte till...

Jag är verkligen inte någon julmänniska, vänligt uttryckt. Försöker utnyttja tiden till att läsa och skriva. Nu har jag fått beställning på en stor målning också, så det det ska bli roligt att börja med den.

Fick Jag är Ozzy i julklapp, av en musiker förstås, och tänkte att jag skulle skumma igenom den - inget riktigt för mig, tänkte jag efter att ha sett en del av dokusåpan från han familjeliv. Märkligt nog fastnade jag. Trots det påvra språket och en katastrofalt dålig översättning med massor av anglisimer, förnimmer jag en värme hos Ozzy. Jag tror han försöker låta värre än han är, även om jag förstår att han inte direkt levt något änglaliv.

Har också börjat på Haruki Murakamis Norweigan Wood. Har känts litet trögt hittills, men det tar sig nog.

Njut av ledigheten på det sätt som passar dig! Det är det bästa!

Viss aktivitet

2011-11-04T21:57:00.003+01:00

Ja, nu är det ett tag sedan jag skrev. Om jag bara inte ständigt föll i sömn eller borde städa eller något annat nödvändigt. Jag orkar knappt läsa, trots att det varit ett av mina största intressen.

Nå, igår tog jag med mig Samuel, hans lillasyster Signe och hennes kompis Clara till Fotografiska museet för att se utställningen om afrikanska djur, Nick Brandts bilder. Det var mycket lyckat. Även herr Kritsk Trettonåring tyckte det var en fantastisk utställning! Se den! Alldeles otroligt imponerande, med enormt stora bilder.

Idag har Samuel och jag varit hos en stylistfirma och, tja blivit stylade... Nej, snarare sminkade, resten fick vi stå för själva. Fotograferade gjorde de, dyrt blev det, men många bilder blev mycket bra. Särskilt de på Samuel. Eller så tenderar man/jag att tycka det för att han är ung och slät...

Liv

2011-08-26T22:24:00.010+02:00

Tog en promenad med Sokka från ca 21.15-22, mest för att njuta av värmen ute och av att vandra i mörkret medan många hade fönster och balkongdörrar öppna. Härligt med ljuset, ljuden och rösterna - eller tv-flimmer. På några balkonger satt det människor och pratade med dämpade röster och också i ett par trädgårdar hördes röster och skratt. Liv!

När jag stod högt uppe, här i Saltsjöbaden, och tittade mot kyrkan till vällde dimman in i bulliga sjok under gatlyktorna. Det blev något kyligare och mina händer blev kalla av fukten. Enligt Klart.se var luftfuktigheten 94% när klockan var ca 22 och nu, 22.31, är luftfuktigheten 100%. Man befarar att man ska drunkna...

Men fortfarande är det 17,7 °C och jag har rökt en cigarill och tagit ett glas bubbel i sammetsmörkret på balkongen. Några tonåringar har fönstret öppet tvärs över gården - det låter som om de kittlar varandra. Och har mysiga fnittersamtal. Man hör inte vad de säger, men i övrigt går allt klart över till oss. Liv!!

Sokka och Samir snusar lugnt, Samir i soffan och Sokka i stora fåtöljen. Själv har jag tv:n på och tittar ibland på CSI Miami,men njuter mest bara av att finnas till denna kväll. Också liv!

Det-regnar-söndag

2011-08-07T13:46:00.003+02:00

...och jag är helt vilsen. Två 13-åringar vid matbordet sitter och BABBLAR med var sin laptop. Spelspelspel.

Klockan är snart två och jag har inte gjort någon nytta, jo, skjutsat en god vän som behövde hjälp, men i övrigt bara virrat runt.

Nu blir det k o r t hundpromenad med löptiken i regnet och sedan sätter jag mig i badkaret och läser en deckare. På engelska, så tror jag att jag är nyttigare.

Jo, i kväll ska jag hjälpa två grannar - en med svenskan och en med engelskan. Vi läser bok, samtalar, uttalar och lär in nya ord. DET är nyttigt! Häpp!

Btw - jag gillar regnet!

Hundpromenader och vackra kvinnor

2011-08-04T11:22:00.002+02:00

Under mina hundpromenader slås jag ofta av hur många otroligt vackra kvinnor det finns! Inte 18-åringar - då är det ingen konst att vara vacker. Nej, kvinnor från, säg 45-50 till 75 års ålder. Väldigt många är mycket välvårdade, andra inte lika noga med färger och naglar, men väldigt medvetna om sitt jag och starka i uttrycken. Jag blir ofta glad av att se dem, prata med dem eller bara utbyta ett leende.

På grund av Sokka stannar många och vill prata eller klappa. Och så vindlar samtalen ibland länge och handlar om livet, barnen, barnbarnen, hundar de har eller har haft. Det är så...ödmjukt.

Det är inget fel på män i dessa åldrar, direkt, men de ser ganska lika ut och mycket få har tid att stanna och prata.

Jag brukar möta en dam med två tempelhundar, den ena champagnefärgad och den andra litet mörkare - de heter Chamapagne och Caramel. Vi har pratat en del och här om dagen hade hon sin make med också. De har tidigare haft dvärgschnauzer, så det blir livliga samtal om hundar.

I morse såg jag en kvinna, 65+, komma cyklande i litet linne med svala lila färger, knälånga vita byxor, slätt bakåtkammat mörkgrått hår, röda glasögonbågar och rött läppstift. Hon såg så härligt lugn och fri ut. Hon hade strandgrejor på pakethållaren, så det var nog en njutardag för henne.

Nu är den förb... sommarn slut

2011-08-02T10:54:00.004+02:00

Knappt två veckor kvar innan sommarlovet är slut. Jag har alltid tyckt att det är skönt att börja arbeta igen. För min del vore det bättre med 3 veckors ledighet i taget, utspridd över året.

Sommaren är visserligen vacker, men juli är för enahanda, oftast. Samma väder, det de flesta kallar vackert, dvs sol till förbannelse. Varmt väder ger också doftlöshet. Jag älskar dimma - kunde väl vara några sådana dagar insprängda här och där. Men de dagarna kommer ju till hösten.

Så. Nu har jag svurit i kyrkan. Igen.

Tonåring!

2011-07-28T13:07:00.007+02:00

Samuel fyller 13 år idag! Vi firade hos hans pappa igår eftersom lillasyster Signe fyller år dagen innan. Hon fyllde 8. Solen sken och Samuels pappa höll ett fint tal med anledning av sonens inträde i tonåren. Han deklamerade också en dikt, som hans morfar deklamerat för honom när han inträdde i tonåren.

Drömmen och verkligheten... De fina franska macaronerna jag bakade och bilden av hur de egentligen skulle se ut. Suck. Men de var ju goda med sin smörkrämsfyllning med hallon i. En gäst trodde att det var räkor... Thanks a bunch!

Jag skulle läsa en dikt för Samuel i morse när jag uppvaktade med sång och frukostbricka. Bråttom hade jag eftersom jag ville hinna uppvakta strax innan hans födelsetid, dvs 8.56. Den dikt jag hann hitta blev en limerick ur The Penguin Book of Limericks:

Two earnest young fellows named Wright
Discovered the secret of flight
Now the earnest young crew
of a B52
Can wipe out the world overnight

Borde förstås ha planerat bättre, men letade sedan upp en något mer passande, vilket fick bli en dikt av Harriet Löwenhielm. Vi fick vänta lääänge på att få detta gossebarn, så utifrån detta tolkade jag Löwenhielms dikt:

Är det du, är det du, allra käraste barn,
som har kommit till sist ändå.
Om du kunde begripa, vad jag längtat,
men det kan du visst aldrig förstå.
Tänk, att du skulle komma till sist
det vågade jag väl knappast tro,
fast det var då min enda beständiga dröm,
som aldrig kom till ro.

Kom och sätt dig hos mig, lilla barn.
Får jag krama dig sakta ett slag?
Jag vill känna, att du är mig nära,
jag vill höra dina andetag.
Tänk, vad allting konstigt och krångligt
med ens blivit lätt att förstå.
Hjärtans allra käraste lilla barn,
så väl, att du kom ändå.

Samuel med sin önskepresent, en ritplatta till datorn - Wacom Bamboo Special Edition. Han fick den ju igår, så kvällen ägnades åt att rita bilder.

Det ena avlöser det andra

2011-07-26T20:28:00.018+02:00

Sokka poserar bland blåklockorna. Tjärblomstren är utbytta mot klockorna och gulmåran börjar tackla av till förmån för den fina harklövern med sina luddiga små blommor.
I det höga gräset där det är litet fuktigt, växer den lilla, men starkt färgade backnejlikan i massor.

Nu ska vi avstå den lilla skogsdungen ett tag. Någon med en stor hund går samma väg, hunden lägger sina jättehögar precis bredvid stigen och ägaren plockar inte upp. Det fullkomligt stinker i den fuktiga värmen. Nu börjar för övrigt allt möjligt lukta illa i fukten. Det märks att rötmånaden är på väg.

Kameran verkar ha inlett en egen rötmånad - den är helt hopplös. Fokus går inte längre att ställa in mer än någon enstaka gång... Tycker trots allt att bilderna på backnejlikorna är vackra i sitt dis, där klarhet utbytts mot suddighet.

Sokka pustar i värmen

2011-07-24T18:07:00.004+02:00

... i mattes säng.

Finns det något man kan säga?

2011-07-23T23:07:00.003+02:00

Att vara mycket ung och överleva en mardröm, att vara förälder till en ung människa som aldrig kommer tillbaka efter att ha jagats och blivit slaktad... Finns det ord för sådant? Finns det... Jag hittar inga - och händerna är tomma.

Kär, lycklig och två - inte

2011-07-22T14:10:00.005+02:00

Det här är vad jag brukar kalla en icke-dag. Ingen kraft, knappt någon vilja, stillastående väder, idag först växlande molnighet, sedan soldis och slutligen grå och fuktig molnighet. Varmt, 26 fuktiga grader. Jo, det är faktiskt varmt för en svensk hemma i Sverige.

Samuel sover, förkyld och med ont i magen. Själv låg jag halva dagen med ont i magen. Katten rör sig inte, hunden går lojt efter mig när jag, med min lilla radio kopplad till öronen, lyssnande på Sommar i P1, hämtar kaffe eller tittar till Samuel. Han är blek och jag stryker honom då och då över pannan, han vaknar inte, bara rör sig litet i sömnen. Jag har öppnat alla fönster och balkongdörren, men det gör inte så stor skillnad.

Har plockat några röda och några gröna krusbär som Samuel ska få när han vaknar. En liten, liten skål, gjord för att ha soja i, rymmer lagom många bär till en sjuk gosse. Tycker f ö det är lite roligt med solstickejämförelsen på ett modernt sätt.

Jag är lite melankolisk. Det är högsommar, förfallet har börjat och snart är det slut. Den här tiden på sommaren - när det är tyst, förutom svalorna som svirrande flyger lågt och allt ligger inbäddat i förförande grönska - är en av de svåraste på året för mig. Som för att under stryka detta spelas på radion sorgsen klezmermusik (kanske inte klezmer, men väldigt likt).

Jag vet att man borde ta vara på detta och minnas det i vinter, men det gör mig helt förlamad. Hur gör man??? Det är egentligen en retorisk fråga. Jag vet hur man "borde" göra. Well, it will pass. It always does.

HMS Bounty och gerillastickerskorna

2011-07-20T12:46:00.007+02:00

När man talar om HMS Bounty förväntar man sig skrov och rigg på bilderna. Rigg, ok. Skrovet hoppar jag över för att visa vad gerillastickerskorna gjort.

Jag blev så glad! Det är vackert och finns inget våldsamt över det alls. Hoppas verkligen de fortsätter det samtalet med oss där ute!

På lappen står det "Fair winds and following seas!". Vilka kvinnor, vilka kvinnor!

Egen favikon

2011-07-16T20:21:00.005+02:00

Syns det att det är en vulkan? Den lilla, lilla bilden här ovan...

Samuel har ritat, i ett ritprogram, en egen favikon till mig. Han var rätt bestämd på att jag skulle ha en egen. Titta till vänster vid adressfältet när min blogg är uppe och på den flik som visar min blogg när du har den uppe. Där ska den finnas.

På Twitter heter jag Purple Volcano , så vulkanen kändes rätt. Sedan ligger där väl en del av min personlighet också - med åren har väl utbrotten mildrats, både i mängd och kraft. :)

Nå, det där med favikonen gillar jag i alla fall. Finns numer på designsidan på blogspot, överst, titta där. Man måste ju inte ha en tecknad.

Passande klädd

2011-07-09T13:22:00.002+02:00

Beträder man en blek och nyutslagen stockros bör man vara, ja, just det, passande och färgmatchat klädd!

Tillägg: Grön vårtbitare heter besökaren, enligt vad jag kommit fram till.

När andra sover

2011-07-09T02:07:00.009+02:00

...leker jag. Jag bara börjar på något och klottrar på, ibland blir det skräp, ibland något att arbeta vidare på. Nu blev det mest en tanke om vad man kan göra utifrån vad denna dam har hittat på. Bäst av hennes bilder/texter tycker jag om den som börjar This is your space och den som lyder Normal people worries me.

Nu är klockan 02.27, så det är dags att lägga sig och läsa en stund.

Lasciva, förresten - gillar ordet, men det låter väl pretentiöst, lättsinniga hade varit bättre... Dock, allt var ju bara stundens ingivelse, så det väcker mest nya tankar. Snart kanske det blir något eftersom jag har beställning på en målning igen. Nej, snart blir det något - inte kanske!

G'natt!

Danskjolarna träder fram

2011-07-08T19:25:00.005+02:00

Det kommer att bli fantastiskt med de vita balettkjolarna bredvid de köttiga, som i solen nu är auberginefärgade. Varför växer de som vore jordens undergång nära? Eller är det bara solen och livet?!

Stiga upp?

2011-07-08T10:40:00.005+02:00

Kanske dags att stiga upp? Ligger i sängen med datorn på magen och läser mina första månader som bloggerska. Har skrattat gott. Ibland är jag allt litet rolig. Eller var.

Snälla Sokka ligger vid min sida och slickar på sin ena fot med jämna mellanrum. Dags att gå ut med henne och ge oss båda, alla tre förresten - katten med - en välförtjänt (?) frukost. Ska särskilt se efter om den blekgula slagit ut ännu. Var ute och kikade efter midnatt också - som ett barn som planterat något. Tittar varje kvart. Skönt att inte den delen mognat bort ur personligheten...

Den blekgula visar sig

2011-07-07T12:50:00.004+02:00

Ser man på! Några knoppar sprack upp så fint i morse - blekgula!!! Ska bli spännande att se hur de ser ut när de blommar för fullt. Vad glad jag blir. Nu har vi alla tre färger vi köpte - förra året!

Blommor och blommor

2011-07-06T17:22:00.010+02:00

New Dawn kastar sig in över balkongen. Lobelian ville jag blanda med vackra grågröna blad i år. Jag blev nöjd med det och en av mina grannar tyckte idag att det var vackert.

Grannen Kristina och jag har planterat en del utanför vår port - vi åker till en handelsträdgård eller blomsterbutik en gång varje försommar och handlar till oss själva, till hennes kolonilott och till vår lilla plantering. Stockrosor har vi nu haft ett par år. I år har de blivit alldeles kollriga, det bara sprutar stockrosor. Jag tog några plantor förra året från hennes sida (vi planterar huvudsakligen på var sin sida) och tänkte att det skulle vara de blekgula och kanske en svart och en rosa. Icke! De rosa finns på Kristinas sida och alla de svarta på min sida, alldeles utanför mitt sovrumsfönster.

Tycker de är på gränsen till...ja, äckliga i färg och utförande. De ser ut som kött. Är inte alls så väldigt glad över dem. En har inte slagit ut en enda knopp ännu - måtte det bli en blekgul!!

Nedanstående är den vackraste blomman av dem alla. Här har modren precis snitsat till håret på honom, dvs klippt. Fortfarande vill han att jag klipper honom, så det är väl bara att fortsätta. 22 dagar kvar till 13-årsdagen... Fantastiskt vad en sådan gosse kan växa! 175 cm lång. Själv är jag 163 - till och med stockrosorna är längre än jag.

En sparv yttrar sig om kyrkan

2011-06-20T19:15:00.009+02:00

En bit ner på denna sida finns en del upplysningar om St Esprit, som är den tredje största kyrkan i Paris. Orgeln är dock inte särskilt stor, det hade man inte råd med när det kom till den stora orgeln som skulle byggas. Nu finns "bara" en orgel för ackompanjemang, fick vi veta av organisten i kyrkan, en ung svensk.

Personligen tyckte jag kyrkan var hemsk! Stor, dov, bara grå betong och tunga valv. Påminde mig om döden.

Påminner inte detta, ovan, om ett kranium, så säg?! Om man bara tittar snabbt, så...

Och det här är väl inre organ av något slag - aorta?

Här sitter organisten och arbetar, högt uppe i kyrkan, alldeles under taket. Till höger, drygt en meter bort är själva klaviaturen till orgeln. Där kan man trampa klaver, vilket inte är detsamma som att trampa i detsamma. :) Tror jag, som aldrig spelat sådan orgel.

Ungefär där jag stod och tog bilden satt vi och sjöng under mässan. Tyckte vi var som små sparvar i ett hörn, där vi satt under taket med alla små människor lång där nere. Hu!

Paris dyrt och Paris trevligt

2011-06-05T13:19:00.010+02:00

Se priset, som det står i billighetsannonser. Här är det tvärt om! 16 par herrsockor, 23 € (203 kr i dagens värde) per par. Skorna i butiken intill kostade mellan 3 000 och 6 000 € (det senare drygt 53 000 kr i dagens värde). De där som var dyrast ville jag ändå inte ha - det var ju krokodil och det är väl inte helt rätt?! Surt, sa räven om krokodilen...

På vår lokala bar - ingen rädder för kalorier här! Det fanns en burk med sylt också.

Våra frukostcroissanter uppe i Monmartre. Tyvärr kan jag inte äta bröd, så jag fick nöja mig med doften - ljuvlig förstås. Men ägg och bacon och café d´allonger är inte heller illa.

Allonger frågade jag om och då visade den unge mannen bakom disken någonting som var högt... Jag förstod när jag googlat i min snuttefilt (min iPhone). Allonger betyder både utdraget och späda ut. Jag vill ha utspätt kaffe, ju blaskigare desto bättre! Jag vet att det inte är fint att tycka om det, man ska vara expert på starka konstiga kaffeblandningar med knepiga namn, då vet man vad som gäller. Men jag gillar blaskigt kaffe. Eller utspätt. Det låter bättre.

Den här damen såg jag som rollmodell för min ålderdom. Hon satt i godan ro och läste sin tidning och smuttade på sin öl. Fast jag ska ha vin och en bok i stället. Lägg märke till käppen som står lutad mot bordet. Det är livskvalitet, att ta sig ut med käppen till baren.

Paris på hjul

2011-06-03T17:41:00.009+02:00

Att cykla i Paris en tidig majmorgon är alldeles fantastiskt! Bilderna där mina körkamrater cyklar har jag tagit medan jag själv cyklade. Svala vindar, riktigt friska, den första timmen vi cyklade (vid 10-tiden).

Efter ett par timmar var det ganska varmt, nedan var det t o m rätt dammigt! Men så speciellt. Rekommenderas verkligen.

Den parisiska trafiken är ok, men parkeringarna... Kors och tvärs - att tvärs inte är en lögn syns ju på bilderna - och med en millimeter till godo fram och bak. Begriper inte hur de kom vare sig in eller ut.

Inte underligt att man vill skydda sin pluttbil, den kan ju bli mosad mellan två större.

Fler inlägg, ur olika vinklar, från Paris blir det, var så säker!

Hemligt meddelande

2011-06-01T10:49:00.004+02:00

Dessa kan du läsa av med din iPhone eller Android, eller någon av de andra nya fånerna. Ladda ner appen som kan läsa av QR-koder - i-nigma heter den. Kul! I julas placerade jag och Samuel ut massor av QR-koder ute i samhället med jul- och vinterhälsningar.

Nu har ju många kommunala och statliga papper sådana koder. Titta efter får du se!

Någon som kan scanna av vad det står?

Paris på mitt sätt

2011-05-28T11:51:00.016+02:00

Ovanstående bild startade det hela - jag blev så glad över färgerna. Jag älskar starka färger! Efter att ha tagit den bilden upptäckte jag att på nästan alla metrostationer hade stolarna olika färger och ibland också former. Blev nästan besatt av att ta bilder av dem. Mina vänner fick snällt vänta medan jag tog bilder på stolar. Ibland kastade jag mig fram till dörrarna, trots att jag inte skulle av där, och tog en bild. Ibland fick jag ta i farten eftersom jag suttit och pratat och missat en ny färg eller ny form.

En ung fransman som satt med en baby i famnen, vi pratade om babyn och jag gullade litet - på franska - frågade varför jag tog bilder på stolar. Där tog min franska slut så vi övergick till engelska. Jag frågade om han var från Paris och det var han. Då vet du att stolarna på metrostationerna har olika färg och form, sa jag. Det hade han aldrig lagt märke till! Suck. Är folk blinda?

Tur att det var väldigt varmt i metron, med svensk kyla mätt hade man frusit fast i en sådan här stol medan man väntade på tåget.

Jag missade att fotografera några ytterligare färg- och formkombinationer jag såg och förmodligen hade jag kunnat åka runt hela systemet i flera dagar och hittat fler, men på fem dagar kanske man ska se något annat också. :D

Som man kan förstå tycker jag om mönster och upprepningar. Det blir så omedvetet. Efter ett tag inser jag att jag har hittat ett nytt mönster att ägna mig åt. Jag utforskar något, undrar vad...

Återkommer med fler bilder - av annat slag. Paris är oerhört rikt på mönster, som vi inte är vana vid - att bära sitt långsmala bröd, pain, i handen, under armen och stickande ut ur en liten påse är ett sådant parisiskt mönster.

Husfasader i Paris

2011-05-21T18:44:00.013+02:00

Fönster i Monmartre; fönsterluckor överallt. Det ger en så trevlig atmosfär, tycker jag.

Här är det inte träd som ger skuggorna på husväggen, det ser likadant ut dagtid. Väggen är nämligen målad med detta mönster. Människor har roliga idéer ibland.

En bild tagen från en båt på Seine. I ett fönster, egentligen en fransk balkong, såg jag en person stå och röka och titta ut över Seines gröna vatten och alla turistbåtarna som långsamt flyter fram. Tänkte på hur det är att bo där uppe. Tittar man noga ser man henne (tror det var en hon) stå där och röka.

Också Monmartre... Behagliga kvarter med mååånga turister. Vi åt frukost där en ganska tidig morgon, då det ännu var svalt och inte så mycket folk. Ett fint minne.

Här reagerade jag på den lilla insprängda balkongen med orange fåtölj att sitta och mysa i.

Hur ser det ut, månne bakom de vita täckande gardinerna? Mörka, boaserade väggar? Äkta mattor och tung cigarrdoft?

Ungdomen gör sig synlig! Inget boaserat här, inte.

Fina balkongräcken - kan inte avgöra om de är smidda eller gjutna. Vet att det förändrades under en viss period från smitt till gjutet - de "fina" husen har det smidda kvar...

Sokka med sitt skrigedyr

2011-04-24T11:49:00.003+02:00

Vårens glädjeämnen

2011-04-21T12:09:00.018+02:00

Morgonpromenaderna med Sokka ger mig tillfälle att utforska vårens framfart i det lilla. Under buskarna i Neglingeparken hittade jag ljus scilla, som doftade gott.

Plockade en liten bukett och ställde i matrumsfönstret. Dessa små buketter, av det som just för perioden växer ute, är en otrolig glädje. Och doftar blommorna ställer jag gärna en bukett bredvid sängen också, så jag kan både somna och vakna till doften. Det är sådant jag kallar livskvalitet.

Jag vet att den stackars linden blir vacker sedan, men nu... Som en köttklubba. Icke tycka om.

Till våren hör att skaffa vårskor till växande barn. Samuel har noggrant, på nätet, valt sina röd-vit-svarta skor. Det svarta är mocka och det röda är tyg. Nu råkade han ha på sig svarta jeans och sin Che Guevara-ripoff med, ja, ni ser ju texten, på sig, så det blev bara samma färger som skorna. Nöjd och mycket glad son!

Riktigt snygga! Håller med Samuel om det. Kan tyvärr inte ärva dem, eftersom de är alldeles för stora för mig.

Till vårens glädjeämnen hör förstås också den mycket morgontidiga fågelsången och kvällsdofterna - de jordiga, aningen syrliga dofterna. Det finns verkligen mycket att glädjas åt!

Morgonpromenad i lilla skogspartiet

2011-04-17T11:44:00.008+02:00

Så här tokglad blir Sokka när jag släpper henne - pinne i munnen har hon också lyckats tillskansa sig.

Ungefär 30 meter från vårt hus finns en parkering, inte asfalterad, hurra!, som leder in i ett litet skogsparti mellan Stockholmsvägen och järnvägen på ena sidan och en smal bilväg, berg och hus på vår sida. Där tar vi ofta morgonpromenaden, Sokka och jag.

I morse när jag släppte Sokka lös, sprang hon hysteriskt lycklig runt, runt, runt så gruset sprutade.

Vacker liten doggie! Och otroligt läraktig och snäll. Ett riktigt lyckopaket. Tänk att jag skaffade hund...

Man måste titta på Saltsjöbanans tåg - varje gång det går förbi. Allt som rör sig och låter är högintressant, utom möjligen skrikiga barn. De är mest skrämmande.

Stockholmsvägen sett från det lilla skogspartiet med järnvägen närmast vårt skogsparti. Och det vackra Handelshuset. Havet, de gamla friluftsbaden - där jag vinterbadar - Grand Hotel och KSSS ligger åt vänster i bilden, ungefär 20 minuters promenad bort. Det blir österut, det. Väldigt vackert hela vägen ut längs med Neglingeviken.

Veckobrev v 14

2011-04-13T08:43:00.003+02:00

Måndag: Måndagar börjar vi 10.00. Första lektionen i måndags var tyst läsning och sedan läste Ansa högt. Vi har börjat läsa en ny bok som heter ”Rekryten”. Efter läsningen hade vi rast och klockan 11.00 hade vi musikprov med Erik. Till lunch fick vi kycklinggryta med apelsin och ingefära. Efter lunch hade vi rast och de flesta i klassen gick upp till den nya fritidsgården där det gamla biblioteket låg förut. Sista lektion hade vi SO med Sabina och fick veta våra resultat på religionsprovet som vi gjorde förra veckan.

Tisdag: Som vanligt på tisdagar har vi språkval som första lektion och börjar 8.30 istället för 8.20. Efter språkvalet hade vi rast och Ansa läste högt. Efter Ansa hade läst, läste vi själva och hade eget arbete. Sedan hade vi lunch och efter lunch fortsatte vi med det vi höll på med innan. Sedan hade vi idrott med Åsa och på idrotten hade vi någon slags hinderbana med olika träningar på varje station. Sen var skoldagen slut.

Onsdag: Vi började med att läsa tyst i våra böcker. Efter det läste Ansa högt i våran nya spännande bok. Efter Ansa hade läst i 30 minuter var klockan 9.00 och då började vi med ”NTA, matens kemi” eftersom att de flesta i klassen kommer att vara borta på torsdagen i Barcelona. Och då tyckte vi att alla måste i alla fall ha fått börja. Efter det hade vi rast. Sedan hade vi eget arbete och efter det hade vi lunch. Efter lunchen fortsatte vi med det vi höll på med innan. Our work is done! Skoldagen är slut!

Torsdag: Först läste vi i våra bänkböcker i 20 minuter och efter det skrev vi på våra texter ”Min skoltid”. Sedan hade vi tiorast. Efter tiorasten fortsatte vi att arbeta fritt. Sedan var det lunch, vi åt grönsakslasange. Efter lunch så åkte vi till Fisksätra för att kolla på moskeén. Där fick vi lyssna på en imam som berättade om islam. Tyvärr var Åsa sjuk så vi fick hoppa över idrotten och slutade 13.50.

Fredag: Vi började dagen med slöjd och träslöjdsläraren Mikael var sjuk så vi fick vikarie. Sedan hade vi rast och efter rasten kollade på filmen ”Eagle eye” i klassrummet, vi stoppade filmen och gick på lunch och vi fick kycklinggryta med apelsinsås. Efter lunchen fortsatte vi att kolla på filmen. När filmen var slut så arbetade vi fritt. Sedan var veckan slut.

Alva och Astrid

Eftermiddag vid Erstavik

2011-04-12T20:23:00.010+02:00

Blåsippor på väg mot Erstaviksbadet, som ligger i Solsidan. Långt bortom villor och bilar, dock.

Söndagseftermiddagen tillbringade Samuel, Sokka och jag tillsammans med farmor Åsa, lillasyster Signe och hennes kompis nere vid havsviken. Vi åt matsäck, tittade på folk som promenerade förbi, med hundar och barnvagnar, små barn på små vingliga cyklar, inga barn, men hundar - och alla andra mysväderspromenerande kombinationer.

Liten Sokka ovan bäck. Stor son dinglar med liten hund.

Stor son gullar med liten hund, som aldrig protesterar mot kramar och gull.

Promenerande med hundar, utan barn...

Signe med kompis kastar omväxlande sand och grus i vattnet och lyssnar på ljudet. Liten Sokka håller koll och nosar runt.

Trots att Sokka ogillar vatten måste hon prova att stiga ut en bit.

Solen sken varm där vi låg och satt, om vartannat, i lä en bit uppe i backen bland enar och stenar. Mycket behagligt!

Eget program

2011-04-03T11:22:00.002+02:00

Sonen provar eget förnedringsprogram - för hunden. Hon är redan låg på grund av den löjliga blöjan hon måste ha inom hus när hon löper. Erkänner att jag fnissade. Vi är allt rätt knepiga, vi människor.

Trädgård?

2011-03-26T16:07:00.003+01:00

Det här var det vackraste jag såg på trädgårdsmässan. I övrigt var det väl inte så mycket trädgård, om man inte tycker att prydnadsgrejor och maskiner är trädgård, förstås.

Nattsudderiarbete

2011-03-25T01:46:00.002+01:00

Kom hem sent. Efter att ha släckt lampan kom jag på att jag skulle få ett mail från min körledare med en översättning som skulle göras till söndagens Mariakonsert. Öppnade mailet och hittade två texter som skulle översättas och som hon skulle haft under dagen. Ja, nu arbetade jag ju då, så...

Den ena texten var översatt från estniska och den andra från latin till engelska. Vi sjunger dem på estniska och latin, men publiken ska få texterna på svenska. Vilket jobb att få texterna till hyggliga och begripliga verser, särskilt på den här korta tiden - tog mig nästan två timmar. Fick gå direkt till den latinska texten och slå eftersom den engelska var knepig och anpassad till noterna. Det ska både vara modernt och kännas högtidligt, tycker jag. Alltför gammalmodiga texter har ofta svårt att tala till människor idag. Texten är för övrigt Mozarts Sancta Maria, Mater Dei - alltså inte Guds egen moder, som den engelska texten säger.

Ska jag vara ärlig så tyckte jag, en stund, att det var rätt svårt att få ihop. Och jag är fullständigt medveten om att det finns andra sätt att göra det på.

Puh! Så här var det och blev det:

O holy Mary, God´s own mother,
all I have in this world I owe to you.
But from this moment I am yours alone;
my service and heart as well I give to you.
Lady who shall save me, my protector you shall be.
Your great honor and your devotion for ever in my heart are sanctified,
and I will never turn from you,
neither by anyone in his word or deed suffer,
suffer your honor your name to be profaned.
Blest one, o Mary, now give ear to me in your great mercy;
at your feet I Pray to you.
In living care for me, in dying protect me and defend me.
Amen

O, heliga Maria, guds egen moder
allt jag har i denna värld har jag dig att tacka för
Men från denna stund är jag endast din
Jag tjänar dig och ger dig också mitt hjärta
Frälsarinna som ska rädda mig, min beskyddare ska du vara
Din stora värdighet och fromhet är för evigt helgade i mitt hjärta
och jag kommer aldrig att vända mig från dig,
inte heller med någon som med ord eller gärning tillåter,
tillåter att din fromhet, ditt namn blir vanhelgat
Välsignade Maria, lyssna till mig i din stora barmhärtighet;
vid dina fötter jag ber till dig;
ta hand om mig i livet, skydda och försvara mig i döden
Amen

Hetvägg

2011-03-15T21:28:00.004+01:00

Samuel är proppmätt efter att ha ätit större delen av en semla med varm mjölk. Han ville att jag skulle visa hur man skulle äta en riktig hetvägg och sedan grep han sig verket an. För en vecka sedan hade han bara smakat ett par tuggor av en semla en gång när han var runt 5 år och då råkade han bli kraftigt magsjuk.

"Jag ska aldrig mer äta semla!" stönade det stackars barnet då. Det har han hållit i många år, men han ville prova att äta en liten semla förra veckan. Det gick bra, så nu har han avancerat. Matintresset förnekar sig inte.

Det röda på vänster arm är något de, på Astrid Lindgrens barnsjukhus, idag lagt över gipset på den brutna armen.

Nyss!

2011-03-10T12:15:00.003+01:00

Sitter hemma idag och skriver skolobservationsrapport. Liten lunchpromenad med Sokka, som tryckte ner nosen i snön - liten mus jag hitta vill.

Och själv hittade jag, på en liten tinad plätt invid ett träd, några snödroppar. Ordet snö klingar inte så positivt just nu, men så här går det an.

Dags för mig att skriva vidare och för Sokka att gnaga på sitt nya märgben. Båda arbetar vi intensivt.

Sonett i mars

2011-03-05T11:44:00.007+01:00

Förarbetet till en sonett ser, för mig, alltid ut så här. Jag lägger ut rimschemat, femtaktiga jamber, och sedan rimschemat i kanten. Vänsterkanten brukar bli full med rimordsförslag. Denna gång skrev jag, medan Samuel och jag samarbetade, så Samuel skulle få en idé om hur man kan arbeta med dikter. I alla fall de som skrivs i bunden form.

Det gick bra att samarbeta. Samuel kom snabbt in i den femtaktiga jambrytmen, så vi bollade idéer mellan oss och ändrade vid genomläsningar. Vi skrev den här till Samuels farmor Åsas kalender, eftersom hon vill ha en handgjord i år igen.

Klicka gärna på bilden och se klottret på nära håll. Själv är jag fascinerad av förarbetet till och tankarna runt det andra producerar. Det ger ytterligare dimensioner åt arbetet.

Sonett i mars

I mars jag väntar solens värme skön
som smälter snön och väcker fåglars kvitter
för vinterns hårda slit jag nu får lön
i form av allsköns värmefnatt och fnitter

När vårens skridskoturer åks på sjön
jag delger mina äventyr på Twitter
Mot vårens första glass snart slingrar kön
och sen för att få sol, på rad vi sitter

På dan små fåglar bygger sina bon
om natten kylan återtar sitt säte
det doftar jord och järn och hörs en ton

av tidig morgons första fågelläte
Den tunga vinterjackan åker av
och jag är inte längre vinterns slav

Skriven av Samuel och Ansa 27 feb 2011

Domptören övar

2011-03-01T10:23:00.006+01:00

Många olika slags övningar behövs för att variera livet. Det har domptören förstått.

Domptören kommer hem

2011-02-26T14:06:00.008+01:00

Den unge domptören gullar med vilddjuren. Samir vill ha mat och Sokka vill leka. Eftersom matte är ovillig att ge ännu en portion mat och inte vill leka just nu, så kan man ju försöka med lillhusse, som inte varit hemma på några dygn.

Domptören vill också ha ordning på tingen. The Fellowship of the Ring, som han lånat av mig ville han inte förstöra i ryggsäcken, så jag fick lov att göra ett omslag, eftersom vi inte hade något som passade bokens storlek. Vi är båda mycket nöjda med det jordnära, oglamorösa resultatet.

Lägg märke till TM med mina initialer i högra hörnet på omslaget.

Jotack, man känner att man lever

2011-02-25T12:26:00.004+01:00

Den som tror att lärararbete är sommarlov får gärna byta ett år med mig! Under långa perioder är man mer, eller lika mycket, socialarbetare som lärare. Nätterna går åt till att fundera, fast man ibland vet att det är så litet man kan göra, trots att man sliter hårt för att det ska bli bra. Man måste tycka om dem heter en bok som kom ut för ett par år sedan - den handlade om skolan. Ja, om man inte tycker om sina elever går det inte alls. Men man blir lika trött och urlakad ändå. Periodvis.

Vi avslutade gårdagen med halv friluftsdag, lätt snöfall och mjuk snö, -6°. När våra närmare 70 elever skulle gå hem, inför sportlovet, kom en av pojkarna, betydligt längre än jag, och kramade mig. Genast stod där en kö på ett tiotal killar ur ett par klasser. Det värmde otroligt! Han som kom först visste att min dag varit... förfärlig.

Nu har jag några dagar på mig att vila och fostra hemma i stället. Ja, inte Samuel, han åker skidor i fjällen med pappa, bonusmamma och lillasyster. Det är lilldoggen Sokka som behöver en duvning i hur man beter sig när matte säger sitt, ligg eller hit och hur man beter sig vid möte med andra hundar. Man skäller inte ut dem tills man inte längre kan andas, hämtar andan och börjar om igen. Nix.

Äsch, jag byter nog inte arbete med någon annan, när det kommer till kritan - eller whiteboardpennan...

Morgonens promenad -15°

2011-02-20T12:06:00.012+01:00

Neglingeparken till höger i bild är målet. Precis här mötte jag en f d körkompis, som sa att "Nuförtiden känner man bara igen folk på deras hundar...". Ja, med mössan djupt neddragen, dunjacka som gör en oformlig och med märklig gångart för att inte glida på underlaget, så är det inte så lätt.

Här är vi i Neglingeparken där Akka från Kebnekaise står med inristningar från Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige på sin kropp. Skulpturen, som heter Den store hvide, är gjord av
Edvin Öhrström.

Vid järnvägsövergången till Neglinge ser man Kringelgården, vars goda, och dyra, bröd folk köper från bittida till sent.

Handelshuset längs Stockholmsvägen. Ibland har det varit det jag kallar krimskramsaffär, vilket är något orättvist för kvaliteten och användbarheten på utbudet har varit bra, men blandningen av porslin, doftljus, tyger osv är jag rätt allergisk mot. Nu säljs här kläder. Det växlar med några års mellanrum. Det är i alla fall ett vackert hus.

Förändringar i det lilla. Synd - blomsteraffären låg ett par minuter från mitt hem, så en tulpanbukett från tanke till handlig, upphöjt till 2, var snabbt genomförd. Husen är från början av 60-talet, så inget extra bjäfs finns. Tilltalar mig absolut.

Inget att äta konstaterar Sokka, men leka kan man alltid! Trots -15° pinnade hon på bra. Tassarna kan ta stryk har jag förstått, men så länge man rör sig klarar hon det fint.

Mötte en hundägare på promenad, vi stannade och pratade på den smala trottoaren. Förbi oss ångar en kvinna med stavar. På stavarna sitter sådana där "bubblor" som humlor har på sina ben för att pollen ska fastna. Den här damen samlar inte pollen, det kan jag garantera. Hon är alltid lika arg, det bara pustar ilska runt henne, inte ett leende, inte en blick, bara sammanbitna käkar. Jag känner alltid obehag länge efter att hon passerat oss. Vad hjälper motion om man är så där ilsken jämt?! Kan inte vara kul.

I eftermiddag kommer molnen, så känslan av att ha utnyttjat det bästa av dagen är skön.

Söndagmorgon

2011-02-13T10:22:00.006+01:00

Soldis, eller är det bara otvättade fönster? Började med en frisk morgonpromenad med en glad hund som skuttade i snön. Sol och -8°C.

En liten talgoxe hoppade omkring i en av almarna vi promenerade under. Den envisades med att sitta och joxa (tall-joxe, enligt en sexåring jag kände för 25 år sedan, hon undrade om det fanns björk-joxar också) högljutt ovanför oss. Undrar vad den tyckte att den såg, den envisa mesen.

Läser tidningen och gläds åt att det (kanske) lutar åt demokrati i Egypten och Tunisien. Men där finn ännu många hinder att övervinna. Dock är en stor del av befolkningen väldigt ung, så kanske de orkar stå fast vid sina krav.

Läser också att Hans Leygraf avlidit, 90 år gammal. Vi hade ett av hans barnbarn i vår skola för väldigt många år sedan, en liten pojke. En sen våreftermiddag, när jag ensam satt kvar och arbetade, hörde jag toner från skolgården. Där ute, mol allena mitt på den stora asfaltplanen, stod lille Leygraf i solskenet och spelade trumpet i godan ro upp mot den blå himmelen. Oförglömligt!

Sokka fyllde ett år i går - fyller hundar år? Nå, hon hade levt ett år i alla fall. Köpte ett skrigedyr i födelsedagspresent. Sånt som piper kallar vi skrigedyr - enligt goda vänner är det danska för leksaksdjur som piper när man klämmer på dem. Skrigedyret miste snabbt ett öra och nu på morgonen fick jag plocka undan det för att sy ihop ryggen.

Tanken är att detta ska bli en vilodag. Lägga pussel, patiens, gå ut med hunden och föra diskussioner med Samuel, som strax ska väckas. Vi såg Slumdog Millionaire i natt och har nog inte pratat färdigt om den än.

Vi har också i veckan sett Forrest Gump, så det blir nog en del jämförelser också. Två riktigt bra filmer, tycker vi båda.

En dag

2011-01-28T22:10:00.004+01:00

Har varit på begravning idag. En körkamrat som, alldeles för ung, dog i en olyckshändelse. Det väcker många tankar.

Säkert tänker man på sin egen bortgång. Absolut skräck för att ens barn ska dö innan man själv hunnit. Det senare gör ont, är näst intill outhärdligt att snudda vid.

Alla som passerar, i detta fall, urnan - jag minns deras barn, män och någon hustru, som gått bort. Minns mest att det hänt, inte alltid hur. Utom när det gällt olyckor med barn eller ungdomar - han som körde ihjäl sig på motorcykel, väldigt ung. Hon, vars man dog för mycket länge sedan, då när jag flyttade hit för 34 år sedan och gick med i kören - den kören som sedan sex år är splittrad i två. Hon kan knappt gå. Många är gråhåriga, har svårt att gå. Tänk vad tiden gått. Jo, det är ett banalt yttrande - icke desto mindre sant. Det känns en sådan här dag.

De unga, stilla, med sänkta huvuden. Luften förstår att inte röra sig. Cellotonerna som aldrig tar slut, tack och lov, spelas av den dödes bror. Så lugnande. Prästen klarar inte att prata, måste gå undan en stund. Alldeles tyst i kyrkan. Den tysta väntan känns lång och stillsam. Självklar.

Många pratar med varandra på vägen ut, jag vill inte. Ålar mig ut, men kommer inte undan. Pratar.

Kontrast: Måste iväg - ska besiktiga bilen, hämta hunden från hunddagiset... Känner mig bedövad av kontrasten. Pratar med Samuel i telefonen på väg hem. Han är glad och frågar hur min dag varit. Säger oj när jag påminner om att jag varit på begravning. Finaste unge!

Nu sitter jag här i soffan med hunden och katten, en GT, gelehallon och torrostade jordnötter. Konstigt. På alla vis. Och jag är tacksam över att jag lever. Ytterst tacksam. Inte så kaxig alls.

Sociala medier - hurra!

2011-01-15T13:12:00.004+01:00

Jag älskar de sociala medierna!! Just nu har jag skypen öppen, ser Samuel sitta och färglägga sina bilder på datorn och hör honom sjunga, i bakgrunden spelar hans bonusmamma piano och några vänner till dem hörs svagt i bakgrunden. Samuel har skärmdelat så jag ser precis varje detalj han arbetar med.

Själv sitter jag och skriver dagbok, bloggar, läser och skriver på Facebook och läser allt möjligt både i papperstidningen och på nätet. Hunden och katten ligger med en meters mellanrum och sover och en vacker kvinnoröst sjunger på P2. I just love it!

Med - och ändå ifred!

För övrigt blir jag så glad över alla kreativa unga kvinnor som bloggar och lägger ut bilder. Då menar jag inte direkt alla som skriver om smink, mode och dagens outfit på nätet, utan de som verkligen lägger ner tankar och/eller arbete på det de lägger ut (därmed inte sagt att det är fel på smink och mode i sig). Ett riktigt liv, så som jag tänker mig det. Här är en och här en annan. Jag är imponerad!! Heja tjejer!

Under min tid i Grupp 8 blev jag kallad "redigt fruntimmer" - positivt - av en man. Sedan dess använder jag det uttrycket - det är klart och tydligt och inte mesigt ett dugg. Betyder att man klarar sig i alla väder. Det kan man säga om dessa unga kvinnor - rediga fruntimmer!

Omväxt

2011-01-09T15:52:00.006+01:00

Med Samuel vid orkesterdiket på operan, efter balettföreställningen vi såg. Somliga unga män har växt om sin mor. Det är i och för sig inte så svårt eftersom hon är 163 cm LÅNG. Bilden har farmor Åsa tagit med min iPhone, därav barmhärtigt mörker och sudd.

På gång...

2011-01-05T14:42:00.010+01:00

Samuels mössa, som jag virkade för tre år sedan är tunn som ett fisknät (den han har på sig på bilderna i förra inlägget) och släpper igenom både vind och kyla. Den röda jag gjorde förra vintern glömde han i vagnen på Saltsjöbanan - hans pappa skulle fixa fram, men, tja... Nu har Samuel valt garn till en ny mössa. Köpemössor duger inte! Virkar med dubbelt garn, så han får en tjock mössa den här gången. Det mörka garnet kommer att utgöra större delen av mössan.

Jag har också köpt lovikkagarn till ett par vantar åt mig själv. Har beställt en tovad mössa i samma färg av en Badängel, Eva. Bilden av hennes mössor nedan har jag lånat från hennes sida på Facebook. Visst är de fina! Jag har beställ en mörkt blålila med illgrön kant och "krok". Hoppas bara det blev rätt färg på garnet - tror faktiskt inte det - det ser ju inte så mörklila ut precis, men det gör ingenting.

När jag målar, skriver, snickrar eller handarbetar med garn eller broderar försvinner jag totalt! Flow! Absolut bäst i livet! Förutom blommor, då. Och en del till!

Tänkte måla denna knopp, men nu hinner jag inte det. Måste sticka och virka.

Dags i alla fall att sälja fler målningar - har utsett en dyyyr lampa, Foscarinis Twiggy Floor lamp att luta sig över vardagsrumsbordet där vi pysslar mycket, en vit. Den är enkel och vacker och det kostar ju...

Vinterpromenad i alla fall

2011-01-03T15:20:00.009+01:00

Inte blir det mycket gjort. Vi såg Petter och Lottas jul som balett, koreograferad av Pär Isberg till nötknäpparmusiken, dagen före nyårsafton - riktigt bra! Bilden är lånad från operans hemsida.

Sedan har det mest blivit att lösa SvD:s stora julkryss, som inte är helt lätt.

I dag lyckades vi komma ut på promenad eftersom vännen Kerstin ville ut - bra med någon som drar. Korta promenader med hunden är ju av nöden tvungna, men litet längre sätter jullovsslöheten stopp för.

Sokka och Samuel hoppade runt i snödrivorna och hade roligt och vi kastade snökokor så hunden fick jaga litet.

Samuel tycker den nedre bilden är bäst, även om han säger att han ser litet absent minded ut, men jag tycker den översta är bättre för den är mer mitt-i-farten. Båda är bra, men vilken är bäst - egentligen??

I kväll blir det bio, Harry Potter och dödsrelikerna. Får nog ta en tupplur innan...

Jullov som allra bäst

2010-12-27T14:46:00.008+01:00

Varför är man iförd denna oerhört löjliga rosett. Ta bort! Nuuuuu...

Att få läsa dagstidningen i lugn och ro, låta det ta den tid det tar - skönt! Läste idag något som gladde mig ordentligt och som får mig att hoppas.

Promenader med Sokka i det snötyngda, ljusa landskapet. Släppa henne lös och kasta snökokor som hon älskar att jaga och "döda".

Ligga på soffan och tänka, ta en tupplur på sängen eller i soffan, läsa litet korsord - ungefär tills det tar emot.

Klappa katt och klappa hund.

Lyssna på P2 nästan dygnet runt, utom när det går halvdåliga/halvbra filmer på tv framåt natten då jag nästan somnar bland tidningar och djur.

Längta efter Samuel, som är hos sin pappa.

Inte riktigt bestämma vilken bok jag ska läsa.

Lägga patiens i stearinljussken.

Fundera på vad jag borde göra - tvätta, sortera grejor, fortsätta måla om, slänga saker... Komma fram till att det finns fler dagar att göra detta tråkiga på och fortsätta att slölösa några delar av korsordet.

Titta in på Facebook med jämna mellanrum och njuta av att jag slipper vara snygg, läs presentabel, eller prata med dessa trevliga människor, för det orkar jag inte just nu.

Samuel är ute och köper tidningen, på julafton, just när tomten kommer - himla otur! Men tomten har fina, smala händer med långa fingrar - ganska lika Samuels pappas fingrar. Men pappan sitter med och pratar med tomten, så... Och inte blev det någon tidning heller - man fattar ju att de har stängt på julafton. Eller hoppas man på att det är öppet något år?!

Min senaste

2010-12-16T22:50:00.007+01:00

Min senaste målning - den är stor (128x104 - klicka gärna och förstora).

Målningen är en beställning. Det skulle vara två hjärtan som tryckte sig mot varandra, alltså beställaren och hennes pojkvän. Inte min cup of tea, men jag tänkte att det kan ju bli en utmaning. Det blev det.

Målandet väckte många tankar om kärlek, vad det är för mig, hur man ska förhålla sig till varandra, att kärleken växer och slingrar sig - ibland ljus, ibland dramatisk, ibland mörk...

Dock ville jag inte att hjärtana skulle trycka sig mot varandra, som beställaren ville - de får gärna luta sig mot varandra, men friheten måste finnas, liksom den egna färgen. Men man tar också färg av varandra om det är bra kärlek, så alla färger som finns i det ena hjärtat finns också i det andra, bara i annan blandning. Ungefär så gick mina tankar.

Beställaren blev mycket nöjd! Jag ska nu hänga den hemma hos dem, när de är bortresta för att han fyller jämnt. Målningen ska vara inslagen i brunt papper och hänga så med målad rosett när mannen kommer hem. En hälsning från kvinnan ska också finnas på. Spännande. Det fixar jag med kvinnans pappa i helgen.

Ett annorlunda pyssel...

Decembertankar

2010-12-05T16:20:00.009+01:00

Skuggan av livet. Naturligt ljus. Mmm, det tycker jag om. Då har man det dubbelt - det man ser i verkligheten och det skuggan ger. Alltid lika fascinerande för mig!

Funderar över hur livet egentligen ser ut. Mycket stress. Har kommit på attt jag inte riktigt vet hur man gör om man inte GÖÖÖR saker hela tiden, nästan. Korta öar av vila eller inaktivitet, men sedan måste jag vara igång igen. Inte är vi väl gjorda för inaktivitet?! Det är ju hur trist som helst.

Att gå ut med hunden är en bra aktivitet, som samtidigt inte är en aktivitet. Jag promenerar och tänker mest inte alls. Idag hade Sokka inget koppel, så jag fick hålla koll och ropa in när det kom hundar och människor nära. Det klarar hon mycket bra nu. Jag hade inte ens köttbullebitar med mig.

Fri och glad, hej och hopp! Rotar och gräver och springer runt i full fart!

Att gå runt med löjliga kläder - nej, tack! Det här avskyr den stackars hunden. Men här var det -17°, så det var nödvändigt, även om doggen inte fattade det. Hon trimmas ju varannan månad, så det blir så väldigt litet päls att få värme av.

Tänk vad vi lägger på oss själva konstiga idéer - det måste se ut på ett visst sätt, man måste en massa saker. Julbord, t ex. Jag tycker julbord är tämligen ointressant, utom på julafton, då det hör till. Ändå kan jag tänka ååå, jag vill också, när någon annan varit och ätit julbord. Jag konstaterar, som vanligt, att människan är ett underligt djur.

Nästa söndag sjunger Nacka Musikklasser i Berwaldhallen, luciakonsert med Salem Al Fakir. Har jag fixat lucialinne till Samuel? Nä. Ut och jaga med andra ord...

Julstjärnan - tycker bäst om de som är gjorda av papper. Enkelt. Samuel har sin guldmetallstjärna som han fick när han var liten.

Förresten tycker jag godaste glöggen i år är lakritsglöggen! Så det så!

Regn rinner

2010-11-21T14:05:00.005+01:00

Livet rinner på, eller bort. Arbete. Regniga novemberdagar. Borde man längta bort? Kanske. Samuel slipper längta bort, han är i Gambia där det är över 30 grader varmt.

Trots det grå tycker jag om promenaderna med Sokka i vätan. Idag känns det exceptionellt grått, dock. Som en smutsig våt tennisboll på ett gammalt trädgårdsbord.

Bra att det blir snö till veckan. Litet ljusare och alla barn och många hundar blir glada. Just nu verkar man få nöja sig med det. Och några tända stearinljus.

Tankar under och efter en observation

2010-10-27T09:55:00.005+02:00

Har observerat skola och skrivit rapport i drygt en vecka nu. Skolobservatörer är ofta otroligt trevliga, intelligenta och analyserande människor. Arbetet går ju bland annat ut på att att analysera och försöka se ur flera synvinklar, liksom att kunna kombinera detta med kunskap om lagar, förordningar och andra styrdokument. Väldigt lärorikt och spännande! Sådant tycker jag mycket om.

Vad jag inte tycker om, däremot, är att eleverna får allt mindre att säga till om, ju äldre de blir. Detta är allmänt i hela landet. Duktiga, duktiga elever i år 9 har massor av väl genomtänkta idéer och lösningar på skolors problem - vem lyssnar? Ingen. Vilket otroligt slöseri! Redan betydligt yngre elever har många bra idéer. Man behöver bara fråga dem. Varför börja med att trassla själv och kanske komma fram till bra vuxenlösningar, som rätt ofta inte alls passar eleverna särskilt bra. Jag menar att man ska samarbeta med eleverna i mycket högre grad.

Lärare för barn i yngre åldrar är ofta mycket bra på att låta eleverna vara med och bestämma. Här har vi mycket att lära högre upp. Dessutom står det i läroplanen så det borde vara genomfört! Underliga argument om betyg tar bara upp luftrum. Man kan nå målen och ha vettiga betygskriterier även om eleverna är med och diskuterar stoff och arbetssätt. Man når dem ännu bättre, skulle jag vilja säga.

Vi har verkligen fantastiska barn och ungdomar i detta land! De allra, allra flesta vill både väl och mycket, men är något misstänksamma mot oss vuxna. Med all rätt - vi lyssnar inte särskilt bra och är inte speciellt bra samtalspartners till dem. Man måste ju inte alltid ge goda råd bara för att man kan en massa.

Ja, så här snurrar tankarna under och efter en observation. Jag blir alltid glad över barn och ungdomar och emellanåt något besviken på vuxenvärlden. Ganska ofta blixtrar det dock till även bland de vuxna, där jag ser öppenhet och genuint intresse för elever och lärande. Om bara fler... Om bara alla... Vilken fantastisk skola vi skulle få! Levande, olika, varje människa skulle känna sig hemma någonstans. Det måste gå! Det går!

Halvdöd kamera och ingen kultur

2010-10-16T11:23:00.007+02:00

Förra helgen blev intensiv - nu blir det lugnt! Här blir ingen kultur, bara några korta promenader med hunden och läsande av dokument inför veckans skolobservation.

Efter att ha besett terrakottaarmén gick vi till den stora spegel-och glaskonstruktionen vid Moderna Muséet. Barnen tycker om att spexa vid den, ja, även vi vuxna brukar tramsa oss när vi ser oss i helbild, eller halvbild knappt, som Signe på bilden.

Att en gångbro kan upplevas som näst intill sakral, med rätt ljus, insåg jag när jag var på väg hem över denna bro. Tyvärr blir bara var 10:e bild tydlig med kameran just nu. Antingen har jag ställt in något utan att märka det eller så har kameran fått en smäll för mycket och arbetar helt stokastiskt med både ljus och skärpa.

Förresten, liiitet kultur kanske det blir. Senaste numret av tidningen Språk ska jag jag nog läsa...

Vinterbad - räknas det som kultur, månntro?

Omväxlande helg

2010-10-09T21:40:00.011+02:00

På Kristinas kolonilott växer de vackraste rosor. Rosen här ovan fick jag med mig hem - den doftar ljuvligt och står nu i mitt sovrumsfönster.

Vi tittade minsann inte bara på rosorna, vi plockade äpplen också. Sokka lekte med fallfrukten som vore det små bollar. Fallfrukt är för övrigt ett vackert ord, tycker jag. Äpplet på bilden hade fallit, men fastnat högt uppe i trädet och låg som i ett vackert fängelse.

Badänglarna står och pratar efter en timmes bastubadande och doppande i det stilla vattnet. Trappan där vi går ner syns närmast i bild. Nu börjar det vara så kallt i vattnet att det gör ont i underbenen när man går in till trappan från doppet.

Efter middagen bakade Samuel muffins med en äppelmosklick i varje - moset hade Kristina gjort av äpplen från detta träd. Hon fick varma muffins av Samuel - jag vet inte vem som blev gladast av det.

Och i morgon sjunger Samuels lillasyster Signe solo i kyrkan, så dit ska vi. Lunch blir det hos farmor Åsa, och så åker hon och jag med Samuel och Signe till Östasiatiska museet för att se terrakottaarmén.

En väl använd helg!

Datifierad

2010-09-25T15:06:00.008+02:00

Fullständigt datifierad! Numer har jag, förutom bloggen och Facebook, också Twitter. Medger att jag inte tänkt ha något Twitterkonto, men Samuel har bearbetat mig. Kort och snabbt, sa han. Det passar mig bra - ofta händer det saker som sticker ut eller så kommer man på en tanke som man, av någon anledning, vill dela med andra. Har väl att göra med att vi är sociala varelser, vi människor.

Ovanstående målning - tagen genom glas, därav speglingen bl a - har jag beskurit och har som avatar (säger Samuel att det kallas) på Twitter. Ja, jag har målat den själv. Om man klickar och dessutom förstorar den kanske man ser hjärtat, som sitter där livmodern skulle suttit.

Det jag gör vid datorn numer tar nog, tyvärr, en del tid från min läsning. Ska ta mig en funderare på det. Kanske är det under en övergångsperiod, kanske är det en ny era i livet - det förändras ju ständigt.

Någon annan som funderat på att datorn stjäl tid (fullt medveten om att det är ett val man gör själv) från annat som man tycker/tyckt är viktigt?

Nu vet jag hur man gör!

2010-09-11T11:02:00.006+02:00

Lyssnade igår på en föreläsning om bl a skillnaden mellan schooling och learning. Det var en härlig positiv, sprudlande och framåtblickande föreläsning, med många exempel på vad mycket unga människor åstadkommit/åstadkommer inom datorvärlden genom att bara få hålla på att utforska på sitt eget sätt. Fantastiskt!!

Föreläsaren heter Marco Torres och är ursprungligen mexikan, men är nu lärare i USA. Han har dessutom deltagit i ett av Samuels - och många andras, främst pojkars - favoritprogram: Mythbusters. Ett program där de testar myters hållbarhet in absurdum och i varje program spränger de sönder något till sin egen och andras oförställda glädje. Även jag tittar emellanåt med både nyfikenhet, häpenhet och glädje.

Nedan ett ett långt klipp - samma sprudlande svada som vi hörde, även om kanske inte föreläsningen är exakt densamma. Torres är otroligt duktig på att prata och hanterar sin dator som en västernhjälte sin pistol!

Ja, nu vet jag vad att göra! Köp spel! Kanske inte allt och alltid, men jag ska i alla fall vara med och betala Samuels spel. Vem vet vad det gör för hans framtid?!

Hur gör man?

2010-09-09T20:14:00.008+02:00

Samuel är hos sin pappa. Nyss ringde han mig och frågade varför han måste köpa sina spel själv eller bara få nya till jul eller födelsedagar. Spelen kostar oftast 500 kr eller runt det. Han har fyra olika spelkonsoler, som t ex Wii. Ingen av dem är direkt billig. Den senaste betalade han själv - kostade drygt 2000 kr.

Pengarna har han samlat ihop genom att spara sin månadspeng, spara julklappspengar och genom att arbeta som barnvakt. Det senare gör han en gång i veckan sedan ett år åt två flickor, 6 och 7 år gamla, som älskar att han kommer och barnvaktar dem ett par timmar på onsdagskvällarna.

Samuels pappa och jag är överens om att han inte bara ska få saker hur som helst. Så har det alltid varit, även om jag har varit den mer eftergivna ibland. Ett av Samuels argument för att vi ska köpa spel åt honom emellanåt är att han aldrig köpt godis eller små prydnadssaker eller meningslösheter för sina pengar, utan alltid handlat "vettiga" saker.

Jag vet verkligen inte hur man ska göra. Kanske är vi hårda? Borde han få spel emellan födelsedagar och jul också? Vi prenumererar på Kalle Anka och han får nästan en gång i månaden ett dyrt amerikanskt spelmagasin av mig (110 kr). Böcker får han en masse, både på födelsedagar, till jul och dess emellan.

Till saken hör att Samuels största intresse är spel av olika slag, tätt följt av böcker och musik.

Jag vet verkligen inte hur att göra... Någon som har åsikter i frågan?

Resor och inköp

2010-09-06T21:26:00.008+02:00

De eländiga kanalerna jag kan se kvarstår, så nu ser jag What not to wear, där en person får 5 000 dollar att handla kläder för i New York - personen i fråga måste kasta alla sina gamla kläder och får råd av av en kvinna och en man som arbetar ihop. De är litet småelaka och roliga emellanåt, men det är ett evinnerligt tjat om att alla ska se sexiga ut. Sexy hit och sexy dit. Inget fel på sexighet, men hela tiden... A bit too much, if you ask me!

När de nu handlar i New York kommer jag att tänka på hur jag handlar när jag är utomlands. Jag köper, i stort sett, bara sådant jag ändå skulle köpa och som jag kan använda i vardagen. Nästan alla mina handdukar har jag köpt i New York - jag älskar tjocka-tjocka frottéhanddukar och de var billigare i New York än på NK, där jag hittade dem från början - Fieldcrest, mmmm!

Svårt att få till färgerna - cerise är den närmsta färgen. Jaja...

I dag hade jag på mig en mullvadsfärgad pennkjol som jag köpt i Dubrovnik. Mullvad är inte riktigt min färg mot ansiktet, men på en kjol helt ok. Jag tycker så mycket om mullvadsfärgat, och till svart är det oslagbart. (Neej, inte mullvad igen..., sa Samuels pappa när vi var gifta.)

Handväskan jag oftast använder köpte jag i Ottawa, blekt olivgrön mocka och den röda i fint, mjukt skinn med silverfärgade detaljer i Palma. Mitt älsklingsbälte, som har den där sköna blandningen av glitter och slitet, köpte jag i Luxemburg, den röda datorväskan i Barcelona, ett skört och vackert vinglas i Prag, en typisk rysk ullschal, svart botten med rosor på, i Murmansk för 35 år sedan. Hela tiden påminns jag om mina resor genom att handla det jag ändå måste ha. Oftast. Den röda handväskan behövde jag egentligen inte och heller inte bältet jag föll för i Luxemburg...

För övrigt använder jag inte ordet shoppa, det låter bara slösaktigt.

Livet

2010-09-04T23:00:00.006+02:00

Vilat länge med Sokka sen eftermiddag efter att ha lämnat Samuel hos hans pappa. Vi cyklade, Samuel med Sokka i korgen fram på cykeln. (Jodå, vi kom på att cykelhjälmen saknades och hämtade den.) Det kändes som livet - i lugn takt, med små sköna, allvarliga och fnissiga samtal på vägen.

Nu tittar jag på en av de två kanaler som fungerar i vårt område just nu, TV 3. Filmen har jag sett flera gånger förut, men tycker om den - jag skrattar högt och med en behaglig känsla emellanåt. Filmen? Galen i kärlek - something's gotta give med Jack Nicholson, Harry, och Diane Keaton, Erica - den där Ericas dotter dejtar Harry och han får en hjärtinfarkt, som leder till att han ska tillfriskna hos Erica... Inget våld i onödan i alla fall.

Och på måndag börjar Sokka på hunddagis - Tre tassar - för 2500 kronor i månaden. Suck. Men vad ska man göra? Då är jag lugn vad gäller henne när jag arbetar i alla fall. Hon är bästa hunden! Ju!

Hur fick jag bästa ungen och bästa hunden, ja, bästa allt? Man undrar. :-)

Hundturen

2010-08-29T14:34:00.004+02:00

Efter hundra om och men har jag nu lyckats skruva ihop min rostcykel, så den går att cykla på, dock inte växla. Provturen med nya hundkorgen gjorde vi idag, en kort tur bara. Samuel ville absolut ha Sokka på sin cykel. Rätt gulliga var de i alla fall!

Samuel närmade sig hastigare än jag räknat med, så han fick inte plats på bilden, men det blev ju bra ändå.

Hot hot hot

2010-08-21T19:22:00.002+02:00

Arbete paa foermiddagen, stranden ett par timmar, haerliga laanga bad i Medelhavet, dusch paa hotellet. Ja, sedan har vi gaatt ett par timmar paa shoppinggatorna haer i Barcelona. Saaaa varmt!! Baade njutbart och troettsamt. Jag aer ju ingen shopper, saa det blev ett fodral till min nya jobb-MacBook - roett foerstaas -och ett spel till Samuels DSi.

Nu blir det en tupplur, de andra tar en powernap, och sedan middag.

Barcelona verkar vara en trevlig stad. Sagrada Familia, som jag laest saa mycket om var foer mig Sagrada Horribilis - oeverlastad och verkligen inte vacker. Men visst, det aer roligt att det finns annorlunda saker i vaerlden.

Baest aer havet!! I morgon blir det, precis som idag, en simtur i soluppgaangen. Alldeles tyst, i princip ingen annan aen jag paa stranden, mmmm.

Hundliv på Hallands Väderö

2010-08-15T14:14:00.010+02:00

Labradormadamen Cia 7 år längst bort, sedan Viggo, en 8 veckors blandning mellan chiuaua och pinscher och närmast Sokka, 6 månader.

Tuffe lille Viggo som ger sig på båda de andra hundarna utan attt tveka. Kanske kan tillskrivas hans korta livserfarenhet...

Viggo slåss gärna med Cias svans. Cia tycks sucka över den lille vasstandade rackaren, men tål oftast otyget.

Näpp

2010-08-09T17:00:00.005+02:00

...nu har jag bestämt mig! Har varit i valet och kvalet.

Tiiidigt i morgon bitti åker jag till Hallands Väderö! Siri blev jätteglad när jag ringde och berättade. Samuel vill inte följa med eftersom han redan varit där i början av sommaren, men Sokka och jag åker. Då hinner jag med 12-båten från Torekov! Hurra!

Bilden tog jag förra året, faktiskt den 10 augusti, när barnen gick över ängarna efter att ha klappat hästarna och Samuel hade hjälpt den långhåriga Hillevi att rida en stund. Han fångade hästen och ledde den. Jag höll mig på ordentligt avstånd. Den svartklädde gossen är Samuel. Ser att han har sandalerna jag nu ärvt på sig. De sandaler han har i år kan jag åka skidor på. Men det får bli till vintern.

Laga cykeln klart och packa - nu!! Sedan i säng extra tidigt! Häpp!

Meckarmatte

2010-08-09T15:51:00.006+02:00

Man har lortat ner sina feministfingrar, minsann. Cykeln, som var rätt inget vidare från början så att säga, har stått ute i 14 av sina 15 år och ser förstås ut därefter.

Tänkte cykla med Sokka och Samuel, så det blev till att byta däck, innerslang och den där gummislingan som skyddar innerslangen mot ekerändarna. Bara att få loss muttrarna var en hel vetenskap - men man har väl varit med förr. Rostlösare finns i min flasksamling, förutom whisky då, men de används inte riktigt på samma sätt. Ännu. :-)

Har inhandlat en fin cykelkorg som Mupphunden ska sitta i. Vet inte om det går, men eftersom mitt valspråk är Allt går - och det som inte går, det går också!, så vet man ju hur det blir.

Livet som en grå byxbak med lera

2010-08-08T17:53:00.004+02:00

Längesedan en dag var så grå - på alla nivåer. Allt står stilla. Enda ljuspunkten, så här långt, var sommarprogrammet - om man nu kan kalla det ljuspunkt. Bra var det i alla fall. Annika Östberg pratade om sitt liv, varav 28 år i amerikanskt fängelse. Programmet finns på SR:s hemsida till om trettio dagar.

Jo, jag vet att det finns mycket att vara tacksam för - ska prova. Om en stund.

För sent, för blött

2010-08-07T23:40:00.004+02:00

Sjöblöt, nyss hemkommen! Det blixtrar, läääänge, vid horisonten när vi sitter på restaurangen - vackert! Närmar sig, närmar sig, närmar sig.

När går vi? Jo, när det öser ner och åska och blixt ligger på tre pilsner från Holmen Kök & Bar, bryggrestaurangen längst ute på Restaurangholmen i Saltsjöbaden.

Jag bär Sokka den första kilometern, från restaurangen, innan jag inser att vi är totalt soaking wet, oavsett paraplyets löjliga yta, släpper ner henne och sedan skrattar jag och Kerstin oss genom det forsande regnet och blixtar och åska. Jag släpper hunden helt, allt är ju redan åt pipsvängen!! Sedan skrattar vi högt åt eländet medan vi plaskar fram. Mockaskorna har hon på se'...

Kände mig som Filifjonkan, som gillar katastrofer i Mumindalen - hihi, haha, det åskar och blixtar, allt är blött, bara blött,blött, blött!

En av de 60

2010-08-06T15:02:00.003+02:00

Bland de 60-talet målningar jag fann när jag skulle välja inför utställningen i våras fanns denna. Satte upp den på väggen för att över tid utröna vad den kunde betyda. Tja, det var ju en hel del det. Rätt fascinerande att plocka fram den så här 13 år efteråt.

Den fantastiska tekniken

2010-08-05T00:00:00.005+02:00

Äntligen har jag kommit mig för med att köpa en router! Nu kan vi sitta vid var sin apparat, Samuel och jag. Ja, han sitter vid två - han spelar Wii via tv:n med en kille i England just nu och de samtalar via skype. Men eftersom jag har datorn, så har Samuel laddat ner skype till min iPhone och nu sitter han där och talar engelska med gossen på andra sidan havet, med högtalarfunktionen på. Som sutte de vid varandras sida i vår soffa. Wow! Vilken värld vi lever i!

Samuel har kontakt med några killar i USA, som är intresserade av samma sorts spel som han. De utbyter erfarenheter och spelar in sina spel med egna kommentarer och lägger ut på YouTube. Helt fascinerande!

Någon enstaka gång visar de sig för varandra med webcam, men Samuel måste alltid fråga mig eller sin pappa först. Han får inte heller lämna ut hela sitt namn och var han bor ("Why would I?" lägger han till själv), men det verkar han ha klart för sig.

Vem som installerade routern? Tja, jag skulle gärna ha gjort det, men har man en son som vill pröva ALLT, så var så god. Det gick hur bra som helst - han fick ringa support eftersom det krånglade och fick den hjälp han behövde. Jag har ju bott ensam större delen av mitt liv och alltid kopplat allting själv, så jag behöver inte längre bevisa någonting, tack och lov. Nu är det Samuels tur.

Jag sitter i sängen med datorn - tänk så fiffigt! Eller inte - jag håller på att ramla ihop och har svårt att sätta fingrarna rätt på tangentbordet, så trött är jag. G'natt!

På mitt kylskåp

2010-08-04T15:02:00.001+02:00

Valpröra

2010-08-03T20:01:00.007+02:00

Valpröra på valpkursen! Alla ska förstås hälsa på varandra och ilsknast av alla är Sokka och den stora vita lagotton Totti. Alla valparna är ungefär lika gamla, Sokka och någon annan är 5 1/2 månader och de övriga en månad yngre. Väldigt olika storlek och väldigt olika temperament!

Den lilla svartkrulliga (en svart och silver) heter Doris och är, precis som Sokka, en dvärgschnauzer. Hon är drygt en månad yngre än Sokka och rätt mycket rundare och tyngre. När Sokka var i den åldern, ja, den första bilden på henne då hon är yngre än så finns ju här på bloggen, var hon liten och smal och hade redan fått pälsen trimmad. Men Doris är rätt mycket barskare och kommer att bli större än Sokka. Så olika det kan vara.

Skickade in en bild till en av lokaltidningarna, Nacka Värmdöposten, sidan med sommarbilder, vilket oftast innebär solnedgångar och barn, så jag tänkte att det nog inte är intressant med ett hundnylle även om det är fullt med gräsfrön. Fick ett SMS av Siri, när jag var på väg hem från valpkursen, att jag hade den största bilden på den sidan. Hihi.

Bilden, som ni ju har sett här förut, är klickbar så man kan se texten.

Den som spar hon har - alldeles för mycket

2010-08-02T14:10:00.006+02:00

Rensar - överallt samtidigt! Igår sålde vi saker på bakluckeloppis, idag blir det Emmaus kontainer.

Hittade många par gardiner. Bomullsgardinerna går till Emmaus, men linnegardinerna spar jag, liksom de gammalrosa fodrade råsidengardinerna jag hade i mitt sovrum åren innan jag gifte mig. Gardinerna fick jag av en väninna, vars mycket gamla och ordentliga mor hade haft dem i sitt representationshem under sitt äktenskap. De har blekts och mjuknat till en milt puderrosa ton, men de håller nog ett par generationer till.

Läget är låst

2010-07-31T12:55:00.003+02:00

Grannen Erik har låst sig ute. Efter att ha letat låssmeder på min dator - jag har ju inte längre någon telefonkatalog, som hans dotter (hon är lika gammal som jag) frågade efter - satte han och dottern sig i trädgården och väntade på att få dörren öppnad. 1600 kronor skulle det kosta!! Det är inget överpris, sa dottern när jag häpnade. Jo, men se det tycker jag, det!

Bättre att ha ett lås som man måste låsa aktivt när man går ut. Det har jag. Jättebra! Grannen Erik skakar bara på huvudet och skrattar på sitt speciella vis när vi talar om mitt utmärkta lås. Jag vet ju varför han skrattar så gott.

5 dagar på Mallorca, glömde låsa dörren. Under flera veckor efter detta stod Erik på sin balkong, alldeles vid vår ytterdörr, och frågade mig skrattande om jag kommit ihåg att låsa dörren. Och alla gånger han ringt på och påpekat att jag lämnat nyckeln i dörren... Och alla gånger ingen påpekat, utan jag letat förtvivlat hemma, tills jag kommit på den briljanta idén att titta utanför lägenheten.

Människan är ett roligt djur. Ibland.

Inte quarter cask

2010-07-31T12:14:00.004+02:00

Insåg i går kväll att jag inte vill ha extra starka eller andra förändrade Laphroaigvarianter - vill ha den vanliga bara.

Den på bilden är för stark. Ja, en skvätt vatten för att aromerna ska släppas lös bör man ju ha, men inte för att blanda ut styrkan heller... Den här har 48 % styrka och den ordinarie 40 %. Gillar den senare, där smaken kommer fram bättre.

Gipsreliefen är Samuels hand när han var några månader gammal - undrar om jag placerat den där för att han ska säga stopp? Det behövs inte, men jag blir alltid extra blöthjärtad när jag ser den lilla handen. Konstigt ställe att ha den på, när jag tänker efter. Får väl fundera på en bättre plats, men är väldigt rädd att den ska åka i golvet. Det går ju inte att göra en ny, precis.

Gråväder från morgon till kväll

2010-07-29T23:33:00.014+02:00

Depparedag - blött, fullt av gräsfrön och tistlar i pälsen. Vill HEM! Sokka vill verkligen inte mer i gråmorgonens väta.

Vackra färger i dimman/regnet. Tycker egentligen inte att man ska klottra, men ibland blir det mer lyckat än innan. Det grå skåpet skulle jag inte lagt märke till alls om inte det röda klottret varit. Och den gröna växten är perfekt till den röda lådan och det ljusgröna klottret! Klottret förhöjde färgupplevelsen.

Inne på Fotografiska muséeet i Stockholm på eftermiddagen. Skumt att det ser ut så i ett rum där folk går. Inte-klart-känslan är märklig på ett sådant ställe, tycker jag. Inte fel, men... märkligt.

Fotoutställningarna var verkligen olika. Värst var den av Joel-Peter Witkin med konstiga nakna/döda människor i underliga sammansättningar. Otroligt obehaglig! Gjorde mig bara arg. Vad vill mänskan säga? Motviljan är så stor att det åtminstone till mig inte når fram något budskap. (Jo, det går att läsa sig till allt på hemsidan jag angett - hade jag läst det innan hade jag nog inte sett de bilderna. Ta inte med barn på den delen - det står t o m på hemsidan.)

Annie Liebovitz - en väldig blandning, men delvis spännande. Väcker funderingar, åtminstone hos mig. Bäst tyckte jag om Vee Speers bilder av barn i underliga kostymer. Lennart Nilssons bilder av livets uppkomst är välkända vid det här laget och många är väldigt vackra. Man förundras. Dessutom fanns där bilder som visade "glesbygdsmelankoli", enligt texten, av Anders Petersen. Litet solkigt, men det berättade något i alla fall.

Gå och se om du gästar Stockholm! Caféet är tämligen påvert än så länge, eller fullständigt mördardesignat, men man kan få en sallad, en macka och något att dricka till (vin, kaffe).

Födelsedag

2010-07-28T00:00:00.003+02:00

Midnatt. Sokka och jag har precis kommit in från vår nattliga promenad i det fuktiga sammetsmörkret. Månen gömde sig bakom strimmor av moln. Jag älskar nattliga promenader, då det är tyst ute, någon enstaka bil åker förbi på Stockholmsvägen, luften är starkt doftande och människor har antingen gått och lagt sig eller sitter uppe med några få lampor lysande, eller tv-ljuset fladdrande. Fönstren är spännande med det svaga ljuset och olika växter, prydnadssaker eller skepnader bakom rutan.

I dag, vid 8-tiden på morgonen, fyller Samuel, min härliga unge, 12 år! Vi ska fira hos hans pappa och då firar vi också lillasyster Signe, som fyllde sju igår, dvs den 27:e. Sokka får ha sitt röda halsband, dagen till ära och jag ska plocka en röd doftande ros till vart och ett av födelsedagsbarnen.

Kabinettskåpsrensning

2010-07-27T22:54:00.010+02:00

Mitt kabinettskåp - ja, egentligen ett gammalt kortskåp (eller vad det nu heter) från ett bibliotek - innehåller allt möjligt. Inte så fina saker som sköldpadd t ex, som de från 1600- och 1700-talen, men alla mina, tja, småsaker som jag "samlar" på, mer eller mindre viktiga.

Kranielådan innehåller de små kranierna, som mus, fågel av något slag, ett rävkranium, ett rabbiskranium...

Ja, så var det lådan med spetsar. Vad ska jag göra med dem? Jag använder dem inte, kommer med största sannolikhet inte att använda dem. Den vita, som sticker upp längs vänsterkanten, köpte jag i en liten affär i någon liten håla i England på 80-talet. De andra minns jag inte var jag köpt. Alla är ren bomull, förstås.

Funderar på att sälja dem på bakluckeloppis på söndag, då jag tänker göra mig av med en hel del annat jag rensat ut. Men, en viss tvekan har jag inför att göra mig av med spetsarna. De är ju så fina.

Tillbedd

2010-07-25T11:32:00.005+02:00

En viss liten hund vill inte vara ute i regn, full fart, med öronen fladdrande i regnet, hemåt, inåt!

Dock alltid lika pigg på arbete, dvs vi tränar allt vi lärt på valpskolan. Roligast är det att träna på morgonen då Sokka är hungrig och litet förvirrrad. Så fort hon känner lukten av köttbullar tittar hon intensivt och sitter fint så det smaskar i golvet. Börjar jag göra tecken för ligg, vilket hon inte riktigt kommer ihåg ännu, ser hon förvirrad ut och sitter blick stilla först, försöker sedan knycka köttbullebiten, vilket är löjligt med hennes längd. Till slut kastar hon sig på golvet med tassarna rakt fram och huvudet neråt - köttbullebiten får hon ju mot golvet så hon alls ska lägga sig nu i början. Det är då jag brister i skratt, gör allt som gäller ligg och säger bestämt Tillbe! och hunden kastar sig till golvet och bugar. Oj, vad jag skrattar - varje gång!

Ok, jag fattar att jag inte kan hålla på så - då lär hon sig aldrig ligg. Men det är sällan jag skrattar sådär utan kontroll, så det blir rätt härligt när hon beter sig.

Ett annat tillfälle när jag skrattar hejdlöst är när hon får gå lös på kvällarna, eller när vi kommer ner till en strand - då springer hon i full fart i cirklar hit och dit, vänder på en femöring, tvärstannar en kort stund i skuttställning och rusar vidare. Hon ser helt galen och lycklig ut med öronen fladdrande och jag bara skrattar. Tänk att det kunde bli så bara för att man skaffade en hund.

Förresten - skratt, det känns som kärlek, har jag kommit på de senaste dagarna. Tänk vad man får!!

Förresten 2: Undrar vem som egentligen är tillbedd...

Splitter

2010-07-21T10:55:00.004+02:00

Ont i huvudet. Tänker jag för mycket, för litet, eller är jag bara trött på vädret? Det väder, som enligt min uppfostran, både den explicita och den implicita, låtit mig förstå att man ska vara lycklig, vacker och två när solen lyser. Hmm.

Gårdagens valpkurs tröttade ut oss redigt. Jag och hundvalpen sov i 2 1/2 timmar när vi kom hem. Människovalpen satte sig vid datorn. Nedan vilar båda valparna efter ögonkontaktträning, sitt och ligg och ta mat ur skålen efter var så god. Det var väl det där med ögonkontakten som blev litet virrig - med 7 andra valpar runt om är det väl lagom kul att titta husse eller matte i ögonen. Det kan man ju göra alla andra dagar.

Människovalpen, som fyller 12 om sju dagar, sover just nu - växer och sover och sover och växer. 167,5 cm tycks inte räcka.

Måste åka och köpa märgben till minsta valpen som börjat gnaga på kartonger och matthörn eftersom allt spännande på de gamla märgbenen är bortgnagt och nya tänder sticker upp hela tiden. Bäst att åka nu!!

Samprojekt

2010-07-19T18:33:00.003+02:00

Samuel och jag har gjort ett litet projekt tillsammans. Enjoy!

Vattenvovve

2010-07-19T11:42:00.001+02:00

Det ser bättre ut än det är - mycket längre än så här går hon inte. Men kul verkar hon ha i alla fall!

Min New Dawn

2010-07-17T17:39:00.005+02:00

Min New Dawn planterade jag nedanför balkongen för något år sedan, två -tre, jag minns inte riktigt (går säkert att kolla här på bloggen , men ...orka...). Den har verkligen vuxit och täcker mig ordentligt när jag sitter i min baden-baden och läser eller halvslumrar lyssnande till sommarprogrammet. Mätte nyss de högsta grenarna - 2 m och 70 cm! Balkonggolvet är fullt av blekt rosa kronblad. Sokka åt kronblad de första dagarna, men märkte väl att det inte var så intressant i längden.

Denna bild tog jag från trappan in till vår port. Inte ser man mycket av vad som försiggår i den röda baden-baden...

Den här bilden har jag tagit från Kristinas balkong, en våning upp i huset. Kristina får gärna se vad jag gör - hon gör samma saker som jag. Vi äter frukost i morgonrock, läser morgontidningen, vattnar våra växter och lyssna på musik eller annat. Och läser. Och läser. Och läser. Jag pratar dessutom med en och annan granne som går förbi. Om inte annat så brukar de kommentera mina växter.

Detta inlägg var jag litet småtvungen att skriva, i alla fall att lägga ut bilderna av rosen. Annars hotade grannen Eleonora att lägga ut bilder av den på sin blogg och det går ju inte för sig. Kanske.

Nöjd nu, Eleonora?! :-)

Kommando Sokka

2010-07-17T12:26:00.004+02:00

Oj, vad Sokka är snabblärd! Det kanske alla hundar är, jag har ju inget att jämföra med, men igår började jag träna kommandot ligg med henne, hann bara tre gånger i gårkväll. I morse kom hon rätt snabbt ihåg hur jag ville ha det innan hon fick köttbullebiten. Köttbullar kan åstadkomma underverk, uppenbarligen! Hos hundar...

Kommandot sitt lärde hon sig också snabbt. Hon lyder det utan köttebullebit, men kommer det en annan hund så gäller det att vara först med kommandot. Då sätter hon sig på min fot. Med "först" menar jag innan hon rusat iväg (om hon är lös just då).

Hon förstår när jag säger nej, med något skarp röst. För det mesta.

Nu är väl det här fullständigt normalt för "riktiga" hundägare/hundmänskor, men jag tänker vara överlycklig och förvånad över allt som jag, som icke-hundmänska, inte visste fanns.

T o m katten lyder vissa kommandon, som t ex hopp när jag klappar mig på knäna om jag sitter i en stol eller soffa. Då hoppar han snällt upp i famnen. Om han har lust. :-)

Så här ser det minsann inte alltid ut. Sokka blir galen om vi är utomhus och hon är lös. Om inte jag hinner först med lugnande röst, då går det bra.

Samir är alldeles för snäll, enligt min mening. Han viker i stort sett alltid undan. Han är fortfarande två kilo tyngre än Sokka och också större. Kanske en smocka skulle hjälpa?! Ett par gånger har Samir väst och viftat med klorna och då höll sig Sokka lugn ett bra tag, men nu tycks hon tro att hon regerar. I'm sure that will change...

Nedlusad och nedcabbad

2010-07-11T11:49:00.005+02:00

På morgonkissenaden med Sokka här om dagen, gick jag under ett litet träd på baksidan av vårt hus. Plötsligt rasslade det till, vinden tror jag, och jag blev alldeles grön av löss - överallt. Tänkte direkt på filmen fåglarna - de onda lössen skulle förgöra mig...

Har aldrig varit med om något liknande. Det kändes som om de på ett kommando kastade sig över både mig och Sokka. Jag fick snabbt vifsa om i håret och plocka bort de som hamnat i dekolletaget. Håret var värst. Hårda små rackare var det också. Hu!

Samuel har varit några dagar på Hallands Väderö med Siri och hennes båda barn. De fick låna min bil för att både få plats och ha en hel AC, vilket inte fanns i den bil de egentligen skulle lånat. Under tiden fick jag låna Siris cab. Jag körde några turer nedcabbat, för att handla plantor bl a, inte bara lustturer. Det fick mig att inse att det hela är överreklamerat. Hade funderat på att köpa en cab när jag så småningom pensionerar mig, men det verkar bara hårrufsande och opraktiskt - man kan ju inte lasta något i den. Det ser ju litet coolt ut, men, nej tack.

Sokka tyckte om att ha nosen i vinden, så helt tokigt var det inte för henne. Litet väl varmt när solen stod på, dock.

Samuels lillasyster Signe kallade honom Dabe eller Daben när hon inte kunde säga Samuel. Vi kallar honom emellanåt fortfarande för båda varianterna. Hemma hos pappa har de kommit på att han är Saltsjödaben eftersom han bor i Saltsjöbaden. På bilden nedan har han just kommit på att han sitter i, inte min baden-baden utan i min daben-daben. Därav den glada minen.

Växling mellan terrorbalans och vila

2010-07-03T18:05:00.004+02:00

Terrorbalans - det går långsamt framåt. Men har man någon gemensam att spana på så får det gå. De har ju bara haft två veckor på sig.

Men nu är det sträcka sig litet på mattan som maximal rörelse som gäller. Inget blir det ätet heller, bara dricka litet går an. Och kanske, liggande, leka med skrigedyret (skrikdjur på danska - sådant där som piper när man klämmer).

Sokka skäller ut alla som hastigt kommer på, eller som är katter, hundar eller ser konstiga ut (skumma buskar i halvmörkret
t ex).

Bara nästan sommalov

2010-06-12T12:18:00.008+02:00

Tjuvsmakar litet på sommarlovskänslan. Eleverna gick på sommarlov igår. De har verkligen arbetat bra och blivit självständiga. Jag är otroligt stolt över dem!

Det sista vi gjorde var att spela Little Red Riding Hood och Three Little Pigs i Roald Dahls tappning ur Revolting Rhymes för i stort sett hela skolan. Vi kör på vers och nästan alla kan allas roller utantill. Texten läses på scen av en elev och andra spelar rollerna i texten. Suveränt. Och jag rappade en egen Vargrap, på värsta stockholmsdialekten - mycket populärt!

Eleverna sköter ljus, ljud och ridå själva. Det har förstås krävt stenhårt arbete med scenträning, sång-, tal- och ansvarsträning. För att inte tala om min petighet med det engelska uttalet... Men, som vanligt - hårt arbete ger bra utdelning.

Blommor och kramar och en och annan tår blev det förstås, trots att jag har kvar eleverna nästa år. Blommor gläder mig lika mycket nu som för 33 år sedan när jag började som lärare.

Idag börjar det stora röjandet efter stambyte och badrumsrenovering, pust! Hittills har jag frukosterat i sängen, men nu är det verkligen dags. Katten har fått andra frukost, dvs en homeopatisk dos, som jag kallar det. Det innebär en knapp bottenskyla med hårdisar i matskålen, så tror han att han fått MAT. Inte är han väl alltför smart i alla lägen, den kära Samirkatten.

I eftermiddag ska jag, tro det eller ej, se fotboll Argentina-Nigeria, jag som knappt kan stava till spro...str...sportt. :-)

Nya tider - nytt liv

2010-05-29T19:54:00.007+02:00

Idag blev det klart med vår hundvalp, en dvärgschnauzertik, som vi ska hämta samma dag jag går på sommarledighet. Vi pratade med en mycket klok uppfödare, som vi lärde oss mycket av redan vid detta första samtal, Samuel och jag. Hon har båda fötterna på jorden, vilket känns tryggt och bra!

Här kan man se vår lilla Sokka, med röd tråd kring halsen. New Era's Limestone heter underverket, men nu skulle uppfödaren kalla henne Sokka, som hon ska heta hos oss. 15 veckor gammal är hon. Det passar bra att hon fått vara hos sin mamma länge och att uppfödaren lärt henne en del grundläggande saker eftersom vi är nybörjare. 18 veckor är hon när vi hämtar henne.

Samuel är mycket lugnare än jag. Jag är alldeles pirrig och tycker det känns overkligt och spännande.

Visst är hon fin, Sokka?!

På väg

2010-05-22T11:01:00.002+02:00

...till vårkonserten. Ny skjorta, busigt hår. Stolt mamma. Samuel fortfarande 11 år, 165 cm lång. Varm majkväll mitt i livets brus. Kommer man ihåg en sådan kväll om många år?

Frukost

2010-05-15T10:16:00.001+02:00

Suck. Skrev ett långt inlägg om alla fåglar och deras göranden och låtanden framför och runt mig, liksom mården, eh, rättning - minken jag såg igår och resultatet av dess härjningar... Mycket spännande hinner hända i naturen på en timme. Lyckades bli av med allt.

Frukost i solen, i nattskjortan, med motorbåtarna passerande, som vore de jagade av hin håle. De härligt mjuksjungande gudingarna har förkräckt flaxat sina tunga kroppar härifrån tillsammans med de ådor som fått offra sina ägg åt mården. Rättning i efterhand - minken.

Nu lägger jag mig i solen och läser Jeanette Wintersons "Lighthousekeeping".

- Posted using BlogPress from my iPhone

Gårdagens dimväder

2010-05-14T10:27:00.001+02:00

Grått, tyst och mycket vackert. Alldeles ensam ute - läser, sover och njuter. Ordentligt mörkrädd är jag, men det gick bra i går kväll.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Morgon

2010-05-12T10:18:00.001+02:00

Klockan 9 tassade jag barfota ut.

Småfåglarna kvittrade, nix, jag kan inte precisera - de lät små. Skäggdoppingen flöt runt med överlägsen min och svanparet visade hur par förväntas glänsa med sin tvåsamhet en solig vårmorgon i maj.

Ådorna tryckte tyst i sina bon. De coola gudingarna, som vräker sig i storgrupp på fjärden när kvällen kommer, syns fortfarande inte till. De ligger väl hemma med baksmälla.

Gudingarna är de små prickarna på bilden jag tog strax efter solnedgångstime igår. Har de fest?

Naturmänskan har talat.

Postat från min iPhone!

Här har Samuel skrivit i sin blogg.
http://ettlivfylltavsaker.blogspot.com/2010/05/ledighet.html

Lantlig njutning

2010-05-11T20:44:00.002+02:00

Ute i skärgården, bara Samuel och jag. Samuel har gjort köttbullar med kapris i.

I morgon bitti sover vi länge, äter frukost i nattskjortan på trappan eller på en av bryggorna.

Badrumsomvandling

2010-05-10T17:37:00.003+02:00

Så här ser det ut just nu, och luktar ur avloppet gör det något alldeles hemskt! Ser ut som om jag tagit en svartvit bild - men det är färg. Det syns ju! Svart, vitt, grått...

Idag har Samuel och jag hämtat drygt 300 kilo kakel och klinker - det gick riktigt bra att bära (till och från bilen). Därmed sparade jag nästan 700 kronor.

Väggarna blir vita, kaklet är 10x20 cm. Här nedan syns det som ska bli golvet. Hade bestämt mig för glasmosaik, men det var så lång leveranstid så jag vallade om på mindre än 4 minuter. På den tiden hade jag hittat det här fina, blågröna. Och nu först, när jag kom hem, såg jag att det nästan är som en stjärnhimmel på de 10x10 cm stora bitarna.

Vitt badkar på vita tassar blir det, så man ser vad som finns under (därav tassarna, inte det vita) - jag har ryst många gånger över det som fanns bakom fasaden på det gamla badkaret. Golvvärme blir skönt för fötterna på morgonen.

Nu gäller det bara att stå ut tills det blir klart. Många detaljer ska avhandlas. Har aldrig gjort något så stort förr, så det är spännande med alla gubbs man ska diskutera praktikaliteter med. Hittills har det flutit på bra.

Samuel och jag rymmer några dagar - vi har fått låna ex-svärmor Åsas fantastiska ö medan hon åker till Österrike med kyrkokören. Om de nu kommer iväg med flyget - askmolnet ligger över delar av centraleuropa.

Ska prova att blogga från min nya iPhone - köpte den för att kunna gå ut på nätet precis när jag vill. Riktigt kul!

Två temperament

2010-05-06T19:28:00.007+02:00

Körkamraten Gunilla och jag ställer ut i Saltsjöbadens församlingshem ett par veckor. Vi är totalt olika i våra uttryck. Gunillas vägg syns här nedan - ordentligt inramade akvareller. Gunilla är en habil akvarellist.

Min vägg nedan, stora gouacher hänger på ett snöre med hjälp av klädnypor. Detta är bar en del av de målningar jag ställer ut.

Några av mina målningar nedan.

Ett par av Gunillas målningar nedan.

Det är fascinerande att se hur olika vi målar! Det känns rikt att det kan vara så olika och allt är ändå är rätt. Vi är båda lika fascinerade.

Bland mina målningar

2010-05-02T21:13:00.003+02:00

Har hur mycket målningar som helst insåg jag när jag började lyfta ut dem ur klädkammarens djup. Detta är en gouache, 84 x 113,5 cm, ganska stor alltså. Har nu lånat ut den till vännen Siri, som föll för den direkt. Sådant är roligt!

Nu är den klar

2010-05-02T11:05:00.014+02:00

Senare tillägg, andra bilden: Kunde inte låta bli att ändra ändå - tog bort lite vitt för att strålarna skulle få det lugnare och schumrade vitt vid mötet med marken. Schumra är att måla ganska torrt på torr målning så bara små små duttar av färg fastnar på målningen - bra att kunna om man ska förstärka stänk eller glitter.

...tror jag. Just nu känns det som om jag inte kan tillföra Kung Liljekonvalje mer. Återgick till en mer hjälmliknande form, kankse något mjukare, mer vitt för den silvriga känslan. Mer grönt för en skogigare känsla.

Det vita som är som strålar, eller vatten, kan vara skymningsljuset eller "en virak sakta svävar", även om min föreställning om doftstråk egentligen skulle vara mer subtil.

Nu ska jag bara namna och datera den. Det gör jag när den är helt klar och inget får ändras.

Så återgår jag till det andra som måste vara klart till i morgon: 5 sidor text till Högskolan i Skövde om matematikpedagogoik inom Learning Study, så jag får ut mina 10 poäng; total tömning av badrum, kökets underskåp och stora klädkammaren (har redan tömt det mesta, som står i lådor och högar överallt) inför morgondagens gubbinvasion. Ja, de påbörjar stambyte och renovering då. Madre mia!

Sista vinterbadet för säsongen

2010-05-01T18:30:00.004+02:00

Vännen Kerstin och jag badade ett sista vinterbad idag. Det var bara vi två. Vi satt i stolarna, invirade i våra badlakan efter doppet, tittade ut över vattnet och samtalade om livet. När vi blivit ordentligt avsvalkade gick vi tillbaka in i bastun, hettade upp oss och så i igen. Trevligt sätt att tillbringa en lördagseftermiddagstimme.

Nu är det uppehåll till i början av oktober, då vi börjar vårt vinterbadande igen.

Kung Liljekonvalje eller hur man förstör en idé

2010-04-27T19:22:00.004+02:00

Kung Liljekonvalje av dungen,
kung Liljekonvalje är vit som snö,
nu sörjer unga kungen
prinsessan Liljekonvaljemö.

Kung Liljekonvalje han sänker
sitt sorgsna huvud så tungt och vekt,
och silverhjälmen blänker
i sommarskymningen blekt.

Kring bårens spindelvävar
från rökelsekaren med blomsterstoft
en virak sakta svävar,
all skogen är full av doft.

Från björkens gungande krona,
från vindens vaggande gröna hus
små sorgevisor tona,
all skogen är uppfylld av sus.

Det susar ett bud genom dälden
om kungssorg bland viskande blad,
i skogens vida välden
från liljekonvaljernas huvudstad.

Ja, så skrev Fröding. Många svenska körer sjunger den nu på våren. Det är bland det vackraste man kan sjunga!

Tänkte mig att jag skulle måla den... suck. Tyckte först hjälmen var viktigare än att det var en liljekonvalj. Sedan ändrade jag mig. Det var fel. Suck igen. Nå, jag gnider väl litet mer på målningen innan jag förmodligen river eländet i ilska. Och börjar på en ny.

Kung Liljekonvalje sjungen av Lunds studentsångare - njuuut!

Sax i solen

2010-04-25T16:25:00.004+02:00

Samuel skulle prompt spela saxofon utomhus idag. Här är ett litet prov - han spelar The Rose. Han är medveten om att han missar ett par toner, bara så ni vet...

Eh... våren?

2010-04-25T11:00:00.008+02:00

Förra helgen beskar de de två stora kastanjerna på gatan där jag parkerar bilen. Jag har verkligen ingen aning om hur man, eller om man ska beskära sådana, men inte ser det kul ut, inte. Alla feta knoppar är borta, kvar är bara stympade, kala grenar. Jag tog en grenstump med knopp för att sätta i vatten och se vad som händer. På ett par dagar såg den ut så här.

Litet har den spruckit upp och blomman börjar visa sig. I dag ser den ut som nedan. Litet som Muncks Skriet. Eller, kanske har jag för livlig fantasi?

OBS! Beskuren!

Och så räcker den fram en tredje hand mot betraktaren...

Årets änglatrumpet - fick två pinnar av Gean, vår skolkoordinator. Fort blev det både blad och rötter. Änglatrumpet är bland det mest växtglada som finns.

Tja, ute lyser en blek sol och bostadrättsföreningen som jag ser från köksfönstret har städdag. Själv måste jag förbereda för badrumsrenovering. Varför har man så mycket skrot och skräp?! Suck.

Söndag bara

2010-04-18T16:18:00.009+02:00

Tittade i kapp de tv-program Samuel är med i på UR. Här är det som han och klasskompisen Elvira åkte till Värmland i, temat är Om rädsla: http://www.ur.se/play/155070 , 4 minuter in i programmet kommer de två.

Sedan var han med i Mega -Ordstormprogrammet som har tema Arg http://www.ur.se/play/155071 också, 10:30 in i programmet börjar den del där Samuel och Elvira är med, liksom Samuel bonusmamma. Hon står i skrivartoalettkön före honom. Hon har en så behaglig röst, tycker jag.

Programmen sänds tisdagar 19.20 i UR, vilket är i samma kanal som SVT24 sänds. Jag har ingen koll på vilka program Samuel är med i mer än de två jag nu nämnt.

I övrigt förbereder jag, mest i tanken, ombyggnad av badrummet, vilket kommer att ta 5 veckor, hej och hå. Då ska jag ta ner det fina draperiet i hallen. Jag valde länge och funderade hit och dit vad jag skulle ha - tycker mycket om tyger, gärna dyrbara, tjocka. Bestämde mig för tjock sammet med råsiden på baksidan och att låta sy det, inte sy själv, för en gångs skull. Samuel, som är färgsäker hjälpte mig att välja färger. Det blev mullvadsfärgad sammet och turkost råsiden. Tanken var att man skulle mötas av det turkosa när man kom in, men Samuel tyckte det var för trist med mullvaden inåt. Han ville att jag skulle vända så sidenet var inåt. Det visade sig vara ett smart drag!

Nu möts man, när man kommer in, av det mullvadsfärgade som "pratar" med dörrarna längre in och sammeten som gör den lilla avklädesdelen av hallen varm och mysig och varje gång man passerar igenom resten av hallen - det måste man göra för att ta sig till de olika rummen - så gläds man åt det turkosa, pigga.

Litet av det mullvadsfärgade tittar fram eftersom kanten viker sig så elegant - alldeles av sig själv faktiskt.