Oj!

http://www.youtube.com/watch?v=1k08yxu57NA - kolla in! Ja, det har ni förstås redan gjort. Jag verkar vara litet efter i det här fallet...

Är det sant, eller är det skoj? Jag har tittat på alla inslag som finns om honom och gråter så det skvalar!

Blandvecka

I onsdags var jag på kulturkväll i Berwaldhallen, det där som Samuel med litet nedtonad röst påstod väl ändå var mest för tanter. Jodå, det var ungefär 3/4 tanter, eller kvinnor, som jag föredrar att kalla dem. Det är ju bra, då gör de något som de gillar.

Dorotea Bromberg styrde det hela. De författare som deltog och pratade om och läste ur, sina nya böcker var - alltså inte de böcker jag exemplifierar med här - Bodil Jönsson, har skrivit bl a Tio tankar om tid; Helena Henschen, skrev om de s k sydowska morden i hennes släkt i boken I skuggan av ett brott; Karin Thunberg som skrev Mellan köksfönstret och evigheten och slutligen Yrsa Stenius som relativt nyligen blev pressombudsman och skrivit bl a Lögnens olidliga lätthet. Jag har aldrig läst någon bok av Yrsa Stenius, men väl artiklar. Köpte dock, i Berwaldhallen, den bok jag nämnt här ovan.

Den mest spännande av dem tycker jag nog är Yrsa Stenius, hon tycks vara det bästa av en man och det bästa av en kvinna - då ur en mycket traditionell syn på man och kvinna - dvs känslig, nästan skör, och absolut skarp som ett rakblad. Hon läste ur sin nya bok Taxar, kärlek och sorg, som är självbiografisk. Helena Henschens nya bok verkar också intressant. Hon är en säker stilist och skriver nu om sin farmor Signe. Denna Signe tycks ha varit en mycket speciell kvinna. Boken, som inte kommit ut ännu, heter Hon älskade.



Mellan författarnas framträdanden spelade kletzmerbandet Chutzpah. De spelade jazzinfluerad kletzmer, vilket var ok. Jag föredrar ren kletzmer, visserligen.

Henry Bronett, vilken läste riktigt illa, och Johan Rabaeus läste texter, bl a ur en ny bok som verkade nästan Dickensk i sin myllrande miljöbeskrivning av Bombay. Shantaram på 900 sidor, får man nog ge sig ett jullov att läsa. Den är skriven av en från ett australienskt fängelse förrymd fånge. Han skrev boken i fängelset, dit han åter förpassades efter att ha hållit sig undan tio år i Bombays undre värld. Klart spännande!


Nu, 15.12, går solen ner bakom hustaket på ett av grannhusen och ett ensamt blad virvlar runt i solskenet. Måste bara kommentera det. Sådana små iakttagelser gör mig så glad.

I torsdags var jag på Eriks Gondolen, den högt belägna restaurangen i huset vid Katarinahissen, och åt trerätters middag med ett sällskap på 1o personer. Överreklamerat! God mat, ja! Särskilt hjortinnanlår med höstsvamp, bacon, smålök och grönpepparsky var otroligt gott - och jag som knappt tycker om kött alls. Men med de priserna tycker jag man kan begära bättre miljö - trägolvet var enormt slitet, toaletterna stank kiss (provade flera, och det var på damtoaletten!) och inredningen andades öststatslyxrestaurang på dekis. Baren var trevlig med kompetent personal - jag dricker ju inte alkohol just nu, men fick en alkoholfri drink som var fräsch och god. Utsikten är verkligen fin, en sommarkväll är det säkert alldels otroligt. Men, som sagt, mer kan man faktiskt begära.

I morse skulle jag byta till vinterhjul - steg upp halv sex och bar däck klockan sju. Missade visst tidsomställningen... Fick snopet återvända hem en timme.

Underhållande verksamhet

Jag är en lapp- och listmänniska, vilket jag skrivit om förut. Nu när jag sitter och plockar med pappersbitar och anteckningar, blir jag litet fascinerad över en del av mina anteckningar. Jag skriver upp vad folk säger på radio, på gatan, till mig, på restauranger... Sådant jag läser någonstans skriver jag också upp.

Hittade tre exempel:

Varför finns det sånger om jullov, men inte om mammaledighet? (Sonen...)

Seeds of Imaginations is an addicting flash toy type thing with a lot of beauty, but very little point. (Ingen aning...)

Mycket tyder på att det blir ett snigelår i år. (På Aktuellt eller liknande.)

Ja, så hittade jag tal jag hållit, utkast till dikter, massor av boktitlar och musikstycken. Konstiga bilder. Lappar, lappar, lappar.

Det tar 8 timmar till Peking från Stockholm.

Uppehållande verksamhet

Just nu sitter Samuel på ett plan som strax ska starta sin färd mot Peking. Jag är otroligt hönsmammig just nu. Men det är väl en normal mammareaktion, I guess. Hur det än är, kan jag inte tugga åt honom, så det är bara att sysselsätta tankarna med annat.

Tänkte försöka rensa litet bland gamla papper, en sysselsättning som är teraperande. Man behöver inte tänka så mycket och gör ändå så pass mycket nytta att man får fortsätta existera på planeten utan alltför dåligt samvete. När gammelkatten dog för drygt ett par år sedan, var jag så sorgsen att jag slängde 70 kg papper. Jo, jag vägde för att det verkade så oerhört mycket.

Nu har jag ordentligt knökat in allt möjligt under kvällar och dagar, så jag inte ska hinna tänka. En del jobb måste jag göra, speciellt som det är dags för en skolobservation snart igen. Och så alla borden... I dubbel bemärkelse - alla borden är fulla, mer eller mindre, av papper och tidskrifter och böcker och allt jag borde göra.

Inte mycket upplyftande i det här inlägget, inte. Jo, idag var jag och naturstädade med mina elever. Hade fått en dålig karta av kommunen så jag var litet osäker om var vi befann oss. Bad en elev gå till närmsta vägkorsning (trevägs) för att se vad en parallellväg hette. Gossen, 13 år, kommer tillbaka och säger på fullt allvar, dock med liiiiite frågande min: "Björkved". Jag slog mig för min andliga panna och klasskamraterna gick i däck, eh, i asfalt. Det var litet kul, faktiskt.

Stilla oktobermorgon

Stilla morgon med SvD, tända ljus och Vassilis Bolonassos som spelar behaglig musik i P2. Vi hade Siri här på middag i går, så så allt är nystädat och fint. Sorken blev hämtad av far sin för att åka till Eiksdalsbadet. Han återkommer vid lunchtid igen.

Ute är det grått och doftar fuktig höst. En svag vind får de gyllene bladen att röra sig litet och mitt fjuniga, okammade morgonhår att kittlas när jag går ut på balkongen.

Inomhus doftar det av stearinljusen och av de tre stora klockorna på, den från balkongen inlyfta, änglatrumpeten.

Sorken har blivit utlagd som Capatain Pyjamas på fadrens blogg. "Pappa frågade mig först," sa Samuel i morse när han visade mig.

Vanligtvis när människor säger god morgon till mig brukar jag tänka, ibland säga, att en god morgon säger ingen"god morgon", utan då sover man. En god morgon är det i alla händelser, trots att jag är vaken. Ska återgå till teet och ta mig några apelsinchokladpepparkakor till kulturdelen.

Idag tjurar bloggverktyget, texten pressas ihop och det går inte att dela in i stycken ordentligt. Suck. Jag envisas dock, det ÄR en god morgon!

Oktober bara

I går förmiddag var jag på styrelsemöte i stadshuset här i Nacka. Baksidan av huset är en ickeplats, dvs en rätt bortglömd plats, som folk passerar men aldrig egentligen stannar på. Det blir en öde känsla att vistas där. Jag är väldigt förtjust i sådana ickeplatser som finns här och var i vårt samhälle, mellan vägar, under broar, bakom hus, innan träddungen eller skogen tar vid, nära rondeller, i flervägskorsningar... Ibland finns där bänkar, men aldrig sitter där någon och bänkarna förfaller sakta. Det finns en lockelse i det, som för mig ger en 50-talskänsla. Jag, som är född på 50-talet, avskyr det! Kalt, grågult och trist! Usch! Men som sagt, det finns något som drar i det samtidigt.

Bilden här nedan visar en ovanligt "mysig" sådan ickeplats, bakom stadshuset. I gråväder dessutom - perfekt! Sådana platser ska upplevas, om man nu kan uppleva dem, i regn eller annat grått väder och ljus. Oktober, november och februarit är bra ickeplatsupplevelsemånader. I det grå blir platserna extra icke, liksom totalt stillastående och nästan döda. Som att hålla andan länge och stilla. Fascinerande.


Pysslarådran har slagit till igen! Igår virkade jag färdigt yllemössan jag lovat Samuel till vintern, i två av hans favoritfärger - mörkblå och turkos. Nu håller jag på med halsduken som hör till. I ena änden får den en lika bred rand som mössan har med turkost invirkat.

Idag är Samuel hemma, han hade väldigt ont i magen och i morse och är genomförkyld. Dessutom åker han till Peking med pappa i början av nästa vecka, så det är bäst att se till att han är frisk då.

Doris Lessing

Doris Lessing var ett mycket bra val till Nobelpriset i litteratur! Började fundera över vad jag läst av henne. Mindes två böcker, men insåg att jag måste titta igenom mina bokböcker. Sedan 1969 har jag skrivit ner titlarna på allt jag läst i bokväg, så det var bara leta.

1986 läste jag The grass is singing, 1988 Giftermålen mellan zonerna tre, fyra och fem och Katter och 1990 Rufus.

Jag hittar ingen info om Giftermålen... Doris Lessing har den som en av sina favoriter enligt en intevju i DN: "Giftermålen mellan zonerna tre, fyra och fem" är faktiskt en av hennes favoriter, tillsammans med "Staden med fyra portar" i Martha Quest-serien.

The Grass is singing läste jag nog under mina engelskstudier på universitetet, gissar jag av årtalet att döma. Det jag minns av Giftermålen... är bara att det inte precis var chick lit, ja, termen fanns ju inte då.

När jag bläddrade i mina bokböcker hittade jag flera andra intressanta författare som jag läst det mesta, eller mycket, av: Susanne Brögger (hittar inte danskt ö), Joyce Carol Oates, Anaïs Nin, Margaret Atwood, Ursula LeGuin och Jeanette Winterson. Den senare kan kanske komma ifråga för ett Nobelpris om 20 år, vem vet? Den jag har svårast för av dess är Oates - och ändå läser jag henne...

Läser jag bara s k kvinnliga författare, är säkert frågan när man skriver som jag gjort ovan. Om jag bara skrivit s k manliga författares namn hade ingen funderat. Eller så har jag fel, vilket skulle glädja mig! Nå, jag läser väldigt blandat, man skriver inte bara med könet s a s.

Mycket finns att säga om det jag läser - det gör jag ju stor del av min lediga tid. Somligt blir väl sagt här och där i mina inlägg.

Mitt första collage

Jaha, så här blev det - det första collaget. Plockade litet enkla bilder, inte så upphetsande, men jag har provat nu i alla fall. Laddade ner Picasa, ett fritt nedladdningsbart program, som Visionary Soul tipsade om. Kul! Nu blir det bildträning!

Hmmm, nu länkar jag till http://bloggkartan.se/registrera/15696/nacka/ för att få in min blogg på Nackakartan. Så det så!

Inför nattfrosten

Samuel ligger i sin sängoch lyssnar till Gerry Mulligan för att kunna somna, och jag sitter här och slåss med bloggprogrammet som vägrar lägga in de två första bildcollagen jag gjort på datorn.
De "vanliga" bilderna gick ju att lägga in. Suck. Jag hoppas framöver bli lika duktig som Visionary Soul på bildcollage.

Kastanjer plockar vi varje höst och lägger överallt och i fickorna dessutom - det innbär lycka enligt fransmännes sätt att se, läste jag för många år sedan. Tycker om tanken och också känslan i handen, när jag sticker ner den i jackfickan och kramar kastanjen. Samuel gör likaledes.

Det verkar bli frost i natt, så jag har plockat de sista krasseblommorna och ställt i en liten vas i matrummets fönster. Julkaktusarna, eller novemberkaktusarna, eller vad de nu heter, har jag också tagit in i kväll. Alla har satt knopp, lycka lycka!!

Min änglatrumpet har trumpet (hihi) låtit bli att blomma hela sommaren - nu har den rackaren trettio knoppar... Hur dum får man bli?! Två blommor har slagit ut och flera är på gång de närmaste dagarna. Har tagit in den för natten nu. Nedanstående bild tog jag i eftermiddags.

Alltså, bildeländet vägrar släppa taget om texten. Snacka om att limma!!

Jag är helt slut, men måste frysa in en del mat och hänga upp fuktig tvätt innan jag dyker ner i paulunen. Nå, det finns de´som värre e´än en smutsig liten tvätt, eller nåt... Det låter så tryggt med en svag aning av Gerry Mulligan från Samuel rum. Natti!

Sing Sing Sing

Vilken kväll Samuel och jag och ca 400 andra människor haft!! Vi har varit på konsert med Leif Kronlund och Skansens Storband. Tänkte att det vore fint för Samuel att få vara med på en så häftig konsert, med bl a Arne Domnerus. Nu visade det sig att han var så sjuk att han inte orkade vara med, men Hector Bingert var med istället som solist. Han spelade en enkel flöjt lika bra som saxofon och klarinett. Wow, vilket ös!!

Vi, dvs 17 stycken ur Kammarkören, skulle sjunga med i några låtar. Vi hade blivit specialtränade av en duktig sångerska och körledare som kan gospel bra. Det var så kul att få sjunga för full hals - inte det vanliga finliret som i mässor och requier.

För många år sedan sjöng vi Jesus Christ Superstar med bl a Lasse Lönndal, minns jag. Idag var det Malena Laszlo och Jakob Stadell som sjöng. Vi sjöng bara Hosanna ur den, men den satt ju sedan tidigare, så vi behövde inte noter där heller.

När publiken var i riktig gungning och klappade med och vrålade efter varje nummer, kom de tre extranumren. Det sista var Splanky (lyssna, ni känner säkert igen den).

När bandet började spela leddes en stapplande dam fram - Alice Babs! Hon greppade en mikrofon och tutade med samma klara fina röst som alltid. Otroligt!! Flera gånger har jag varit med om det. Vår kör sjöng med henne i Spanien 1987, där hon bodde då, och sedan dess har hon hoppat (nåja) upp efter våra konserter och sjungit flera gånger. Varje gång har jag tänkt att: Nu är det sista gången man får höra detta! Inte då! Och nu fick också Samuel se och höra henne live - det känns stort! Vi stod upp och applåderade och vrålade när hon sjungit färdigt.

Tänk jag blir gråtfärdig varje gång när Alice Babs sätter i gång med sitt jazzande. Och trumpetaren Peter Asplund, snygg och fantastiskt välsjungande förutom det gudomliga trumpetspelandet... Det var för mig, förutom Hector Bingert på klarinett, det bästa med kvällens fantastiska konsert. Och så var det himla roligt att sjunga själv också.

Samuel och jag vrålade låtar ihop i går kväll, efter körens träning, så det stod härliga till. Jag hade bett honom sjunga med där han kunde på konserten, vilket han också gjorde, berättade han efteråt.

Känner mig tacksam, återigen, över att få vara med om sådant här! Och över att kunna ge det till mitt barn också.