Friday, November 02, 2007

Sex böcker, eller sju...

Nu har jag uppdaterat läslistan. Det har blivit en del litteratur jag inte tycker var särskilt bra. Rätt ofta läser jag ungdomsböcker, dels för att kunna tipsa mina elever och dels av intresse för vad de läser. Vi pratar förstås mycket om böcker, det ingår i mitt arbete. En av bibliotekarierna, på vårt lokala bibliotek, brukar ha bokprat för eleverna och då läser jag en del av det hon tipsar om. Inte alltid så lyckat, skulle jag vilja säga.

En av de böcker bibliotekarien tipsat om är Idilia Dubbs dagbok, en förfärlig historia om en ung flicka som blir kär i en man och hur de råkar ut för än det ena än det andra i 1850-talets Tyskland, där hon är på resa med sina föräldrar. Hon försvinner och hittas inte förrän efter mer än ett decennium, död. Bredvid henne hittar man bl a hennes dagbok, vilken är det man läser. Dagboken ska Genevieve Hill, Idilias väninna, ha försökt ge ut under många år, men först nu lyckats. Romantisk smörja, if you ask me, och dessutom är boken illa skriven. Handlingen är inte trovärdig, logisk, eller ens anpassad till den tid den förmodas utspela sig. Usch! Inte ens tonårsflickor ska läsa sådant, ja, eller särskilt inte de. Pojkarna närmar sig endast under hot, vilket de gör rätt i, i det här fallet.

Lian Hearns Vid hägerns skarpa skri är fjärde delen av sagan om klanen Otori, välskriven janpanskinspirerad fantasy. Mycket spännande också. Femte delen, Och himlens vida väv, som utspelas före de fyra hittills utkomna böckerna, har nyligen kommit ut och ligger och väntar på mig på postuthämtningsstället (vad heter det egetligen, nu när inte posten finns??). Första delen heter Över näktergalens golv - absolut läsvärd, oavsett läsarens ålder. Kanske lättare att förstå vissa saker om man är vuxen.


Hannibal Rising, är också en del som utspelar sig före handlingen i de andra böckerna om Hannibal Lecter. Riktigt hemsk, precis som de andra böckerna. I denna bok är Hannibal en liten pojke till att börja med, och så kommer andra världskriget och ställer till det. Mer ska jag inte säga. Antingen tycker man om dessa hemska böcker eller inte. Kan inte tänka mig att där finns ett mellanting. Thomas Harris kan i alla fall berätta, det är säkert! Jag tycker om hans böcker just på grund av han får ihop sina historier så man bara måste läsa vidare. Inga hål, eller skeenden som inte hänger i hop. Jag har då inte hittat något sådant. Jag tror dessutom att människans ondska är obegränsad - historien har om inte annat visat att det är så - så det tilltalar mig att någon skriver bra om det.


Snabba cash, tycker jag var en spännade och mycket obehaglig, men klart läsvärd bok om folket runt Stureplan. Mord, misshandel, prostitution, droger och allt annat negativt man kan tänka sig om den miljön. Här fiktivt visserligen, men det är väl inte gripet ur luften precis. Den håller språkligt och intrigmässigt riktigt bra.

Försökte också läsa Kyrkdjävulen av Mikael Niemi, men den var tråkig och äcklig - haha, känner mig som en av mina egna elever med den snabbrecensionen (jösses, vad jag förolämpar dem - de säger mycket sällan så).

I boklistan, till höger, kan man hitta länkar till recensioner, med förbehållet att de är väldigt olika i kvalitén...

6 comments:

Eleonora said...

Ja, nu får du hem guldklimpen idag och det vill jag gratulera till. Då behöver du heller inte ha hjärnan på sparlåga, utan kan köra fullt ut. Din lille datasnille kanske kan hjälpa mig. Har skrivit ett inlägg som utkast. Men kan inte få utkastet att bli original med NYTT datum.. Ha det nu riktigt mysigt tillsammans och berätta allt det roliga som hänt er på var sitt håll. Kramar till er båda

Inkan said...

Jag vandrar runt på favoritbloggar... har varit borta från hemmet. Hade helst velat vara borta hela månaden - ja fram till februari när ljuset åter börjar kännas positivt.
Jag gör som du -tröstar mig med böcker.
Kanske hittar jag något att placera på min blogg också.

AMber said...

Eleonora: Ja, det tog ju några förseningstimmar extra att få hem honom, men nu är han hos mig igen - känns bara sååå stor. Pratar en del kinesiska också. Sjunger visor. Fascinerande - inte en stavelse begriper jag.

Inkan: Men har du inte varit i Oslo? Där är det ju också mörkt...

Böcker är verkligen en stor tröst. Fast med åren tycker jag det blir allt svårare att hitta det där extra som slukar en.

Eleonora said...

Tack för mysig Roslin-vandring. Hoppas allt är bra med sonen och att ni har det supergott tillsammans nu.Trodde väl också att han skulle lära sig prata något. Nu kan han säga hemlisar som du inte förstår - haha. Kramar till er båda

Ingrid said...

Försöker bloggsufra mig bort från en migränkänning, vilket högst sannolikt är kontraproduktivt, vilket jag skiter i. Mina visdomsord i boksammanhang är för närvarande: man ska se till att hitta författare som redan skrivit minst fem böcker när man upptäcker dem så att man kan sträckläsa ohämmat och inte behöver stampa ilsket i väntan på nyproduktionen. Kan även appliceras på tv-serier: man ska köpa dem på dvd så slipper man vänta en hel vecka på nästa avsnitt.
Otålig - vem? Jag?!?
Förövrigt har jag köpt världens i särklass sötaste kattungen, tar hemmet i besittning nästa fredag.

AMber said...

Eleonora: Ja, det var en trevlig vandring! Sonen blir alltmer lik sin mor - och far. Hård att argumentera med m a o...

Ingrid: Ja, det där med att vänta på böcker är inte så kul när man är en otålig sort. :-)

Åhh, vad härligt med en liten kattunge. De är faktiskt riktigt roliga - och gosiga.