Wednesday, November 28, 2007

Operabesök

Har alldeles just kommit hem från Folkoperan - tusan till att vara kulturell, eller hur - och funderar över modern opera.

Jag gick väldigt mycket på den s k Kungliga Operan i slutet av 70-talet och under 80-talet, men tröttnade på allt det bombastiska. Tyckte allt var likadant, sällan några överraskingar - ja, emellanåt någon sångare/sångerska som överraskade, men i övrigt som en dammig mekanisk krokodil. (Skum liknelse...)

Så kom Folkoperan och jag började gå dit i stället. Till en början var det mycket som överraskade, men till slut var det mest gråa betongväggar och folk med få och trasiga kläder som sjöng och lekte sex. Noll överraskningar - igen! Den mekaniska krokodilen rullade in, och jag gav upp opera.

Tyckte länge att det mest är rock, gärna hårdrock, som håller. Tycker jag fortfarande, by the way, men tänkte se litet i alla fall, när det nu gått så lång tid och jag ändå känner en av sångerskorna. Betongväggarna är numer permanentade, tycks det. Det som tillförts är litet spring ut och in genom dörrar á la Folkan och nyskriven operamusik, dvs många toner upp och ner i hög hastighet - de ska gärna ligga nära varandra också så det skaver i örat en aning, eller ordentligt.

Är jag elak?! Bra!

Det var Zarah jag upplevde. Och kanske fanns det något mer, än det jag skrivit ovan, att få ut av det hela, men det får bli en annan saga...

Sunday, November 25, 2007

Mmmmmän...

Rockmusik och en vacker gitarrist, mmm! Tänkte att jag hade tröttnat på män... Det hade i alla fall inte min kropp, tjolahopp!!

November bara

I kväll har jag blivit bjuden på Robban Brobergs avslutningskonsert på Cirkus, avslutning på en turné, som jag förstått det. Dit har jag tänkt köra bil - med en framlykta. Och den polis som stoppar mig får byta lampa själv! Jag har försökt. Har försökt både med hjälp av instruktionsboken och genom att se hur det sitter ihop - fullkomligt omöjligt. Hittills i alla fall. Jag blir tvärarg när det inte går att lista ut hur det fungerar, det brukar jag kunna. Nå, Siri har en systerbil, och hon har bytt själv, så litet hjälp kan jag säket få där.


Den senaste månaden har jag varken skrivit eller läst bloggar - varifrån skulle jag tagit den tiden? Har bl a observerat en skola och skrivit rapport. En observationsvecka består av arbete och sovande. Punkt. Märkligt att man som vuxen kan bli så trött att ingenting riktigt fungerar, man bara stupar i säng och somnar. Inte ens läsning, inte mer än en en sida max, i alla fall.


November är en vegetativ månad, om man uttrycker sig snällt. Inte för att november tar illa upp. Sova och äta, säger min mekanism. I stort sett allt övrigt är en ansträngning. Månntro man var björn i förra livet?!





Fullmåne på Katarinavägen - tagen med min mobiltelefon.

Friday, November 02, 2007

Sex böcker, eller sju...

Nu har jag uppdaterat läslistan. Det har blivit en del litteratur jag inte tycker var särskilt bra. Rätt ofta läser jag ungdomsböcker, dels för att kunna tipsa mina elever och dels av intresse för vad de läser. Vi pratar förstås mycket om böcker, det ingår i mitt arbete. En av bibliotekarierna, på vårt lokala bibliotek, brukar ha bokprat för eleverna och då läser jag en del av det hon tipsar om. Inte alltid så lyckat, skulle jag vilja säga.

En av de böcker bibliotekarien tipsat om är Idilia Dubbs dagbok, en förfärlig historia om en ung flicka som blir kär i en man och hur de råkar ut för än det ena än det andra i 1850-talets Tyskland, där hon är på resa med sina föräldrar. Hon försvinner och hittas inte förrän efter mer än ett decennium, död. Bredvid henne hittar man bl a hennes dagbok, vilken är det man läser. Dagboken ska Genevieve Hill, Idilias väninna, ha försökt ge ut under många år, men först nu lyckats. Romantisk smörja, if you ask me, och dessutom är boken illa skriven. Handlingen är inte trovärdig, logisk, eller ens anpassad till den tid den förmodas utspela sig. Usch! Inte ens tonårsflickor ska läsa sådant, ja, eller särskilt inte de. Pojkarna närmar sig endast under hot, vilket de gör rätt i, i det här fallet.

Lian Hearns Vid hägerns skarpa skri är fjärde delen av sagan om klanen Otori, välskriven janpanskinspirerad fantasy. Mycket spännande också. Femte delen, Och himlens vida väv, som utspelas före de fyra hittills utkomna böckerna, har nyligen kommit ut och ligger och väntar på mig på postuthämtningsstället (vad heter det egetligen, nu när inte posten finns??). Första delen heter Över näktergalens golv - absolut läsvärd, oavsett läsarens ålder. Kanske lättare att förstå vissa saker om man är vuxen.


Hannibal Rising, är också en del som utspelar sig före handlingen i de andra böckerna om Hannibal Lecter. Riktigt hemsk, precis som de andra böckerna. I denna bok är Hannibal en liten pojke till att börja med, och så kommer andra världskriget och ställer till det. Mer ska jag inte säga. Antingen tycker man om dessa hemska böcker eller inte. Kan inte tänka mig att där finns ett mellanting. Thomas Harris kan i alla fall berätta, det är säkert! Jag tycker om hans böcker just på grund av han får ihop sina historier så man bara måste läsa vidare. Inga hål, eller skeenden som inte hänger i hop. Jag har då inte hittat något sådant. Jag tror dessutom att människans ondska är obegränsad - historien har om inte annat visat att det är så - så det tilltalar mig att någon skriver bra om det.


Snabba cash, tycker jag var en spännade och mycket obehaglig, men klart läsvärd bok om folket runt Stureplan. Mord, misshandel, prostitution, droger och allt annat negativt man kan tänka sig om den miljön. Här fiktivt visserligen, men det är väl inte gripet ur luften precis. Den håller språkligt och intrigmässigt riktigt bra.

Försökte också läsa Kyrkdjävulen av Mikael Niemi, men den var tråkig och äcklig - haha, känner mig som en av mina egna elever med den snabbrecensionen (jösses, vad jag förolämpar dem - de säger mycket sällan så).

I boklistan, till höger, kan man hitta länkar till recensioner, med förbehållet att de är väldigt olika i kvalitén...

Hjärnstillestånd

Efter att ha varit kulturell hela veckan, vill jag bara ligga i sängen och läsa idag. Men icke - det blir... äsch, det blir det inte alls. Ska acceptera att huvudet vill vila.

Stressar man runt för mycket börjar en del detaljer, oviktiga som viktiga, falla en ur minnet. Det har förstås oroat mig rätt ordentligt, jag som förr aldrig glömde eller tappade något alls. När jag den senaste tiden misslyckats med att göra SvD:s svåra sudoku, vilket jag inte brukar ha något problem med, har jag skjutit undan vad det skulle kunna bero på, men rädslan har varit stor.

Kom för två dagar sedan på att jag börjat tillämpa en latmansvariant när jag gör sudokun, dvs jag skrev allteftersom med pyttesmå siffror i rutorna, de möjliga siffror som kan stå i varje ruta. Sedan verkar det som om hjärnan tyckte det var så trist att hålla på att den bara vägrade vara med. Slutade genast med det och höll allt i huvudet i stället - och si då gick det hur bra som helst!

Kontentan är att min hjärna behöver stimulans och arbete och inte sövande hjälp! Det är väl därför jag avskyr snälla lagompratande middagar och älskar middagar med folk som har olika åsikter och argumenterar för dem, i sak alltså - man behöver ju inte bli ovänner för att man är starkt engagerad. Egentligen behöver man inte heller tycka olika, bara man har en åsikt, bara man bryr sig på riktigt. Det är det rätt många som inte gör. I värsta fall upprepar de, utan att tänka själva, vad som är på modet att säga. Hu!!!



Frukostfönstret för en stund sedan. Solen genom persienner är en favorit, gillar ljusdynamiken som bildas.