Monday, April 30, 2007

1:a maj vid poolen

Saangarrace, kan man kalla det vi gjorde i katedralen i Palma igaar. Vi sjoeng i maessan - praesten pratade, vi rusade, fram och sjoeng Sanctus eller Agnus Dei eller naagot annat och saa tillbaka och sitta bakom altaret med korgossen.

Ovanfoer vaara huvuden haengde en bisarr skapelse av Gaudi - efter att ha bestaemt mig foer att jag inte behoevde tycka om den, saag jag att det foermodligen skulle foerestaella Kristi toernekrona och kanske ljuset Kristus spred. Har ni chans att se den, saa goer det! Mycket maerkligt. Vaeggarna bakom altaret aer ocksaa smyckade av Gaudi och mycket vackra - han arbetade ju med organiska former och haer aer det blader och guld i ovanliga former.

Ja, saa var det dags foer att trana vaarsaangerna infoer kvaellen. Sedan blir det en boklaesarstund vid poolen - 22 grader och sol, minsann!

Sunday, April 29, 2007

Regn i Palma

Upp klockan fyra, haemta folk, till Arlanda, prata och laesa paa planet och sedan landa i ett varmt Palma. Tyvaerr regn en stor del av dagen. Men sommardofterna aer haerliga och lavendeln saa kraftig och fin som jag aldrig sett den.

Paa kvaellen en enorm middag uppe ovanfoer Palma, maanga raetter, mycket vin - knappt ett glas foer mig, som aendaa fick ont i magen av det i natt. Mitt under middagen fick jag ett SMS daer sonen uppmanar mig att maila honom, helst tre gaanger om dagen. Det aer till att ha krav!

Idag ska vi sjunga i katedralen i Palma - oevning om en stund, naer frukosten aer klar. Katedralen aer verkligen stooor! Maanntro vi alls kommer att hoeras...

Vad snabbt man vaenjer sig vid att skriva ae istaellet foer ja... haha, det gaar ju inte att skriva. Naa, baest att maila sonen - foersta gaangen i dag...

Saturday, April 21, 2007

Min, min, min!

Inte unnar jag mycket lyx, är inte så intresserad av sådant. En enda sak, som för mig är lyx, kostar jag på mig - en ny bil. Jag har cyklat i hela mitt liv, hyrt, eller lånat bil när jag behövt.

Efter jag fyllt 50, vilket ju inte var så länge sedan, har jag haft tre bilar, en från 1982 för 5 000 kronor, som höll över sommaren, en fabriksny Peugeot 2006 SW med 1,4 l motor, vilken var för svag för att köra om tre långtradare i svag uppförsbacke med, alltså bytte jag till en ny igen, så jag ska kunna köra om lättare, dvs bara litet större motor, 1,6 l. Nu är jag så nöjd - möjligen missnöjd med färgen, blyertsgrå metallic, men det får man skriva på lyxgnällkontot.

Jag kan bli hysteriskt barnslig över min bil. "Den är min,min,min, min!" säger jag litet då och då och är så glad över att slippa cykla eller åka tåg. Livet blev himla mycket enklare med bil. Hinner fixa trettio saker om det skulle behövas, innan jag hämtar sorken i skolan, hurra! Slipper släpa och bära på tåg, vilket jag numer hatar. Och det är inte mycket jag verkligen hatar...

Jag minns när jag cyklade med en tjurig 4-åring på pakethållaren, två fulla matkassar i frampakethållarens, vilken jag monterat dit själv förstås, cykelväskor och jobbväskan full med böcker ovanpå frampakethållaren. Ungen ville inte ett eller annat och började vingla åt sidorna så vi wobblade fram, båda skrikande åt den andra. I värsta fall i full snöstorm. Och ungskrutten blev bara tyngre hela tiden - och jag argare. Nä, fy något-fult!

Nu på morgonen har jag varit på Peugeot i Nacka och bytt till sommarhjul för en 100-lapp. Det erbjudandet kommer varje vår och höst och fungerar effektivt och bra. Man får kaffe, glass, varmkorv, titta på nya bilar och om man vill någon enklare gratisvara. Idag var det pennor och cerat och kepsar och litet annat från Statoil. Reklam . Javisst. Men vem bryr sig?! Hela samhället är fullt av reklam, det är bara välja eller välja bort - om man är medveten om det och inte tror att de gör det för att vara snälla. Vinsten för mig är att jag får mina hjul bytta enkelt och billigt.

Jodå, det händer att jag och Samuel cyklar tillsammans till skolan eller för att handla. Han cyklar med sin pappa nästan jämt, hela året, utom om det är - 15 grader, eller för halt, eller värsta snöstormen (modernt språkbruk, minsann). Han tycker mycket om att cykla och har starka ben som tar honom uppför alla backar utan knot.

Men min bil vill jag inte vara utan! Den är väl fin, parkerad under den blommande kastanjen!


Om man hellre vill gå, eller inte ha kaffe, ja, se här!

Thursday, April 19, 2007

Mycket göranden och en del låtanden

I måndags hade sonen simträning, som vanligt, men kände sig inte bra, så vi kom hem en hel timme tidigare än vanligt. När vi öppnade dörren smet katten genast ut och innan jag hunnit in efter Samuel hade han backat ut med ett förskräckt utrop. Det bara vällde ut rök ur lägenheten! Man kunde knappt se där inne.

Jag blev absolut iskall. Såg att det verkade vara värst åt köket till och gick dit - hade glömt stekpannan på plattan, plattan på trean, i stekpannan tre fiskekakor, som jag stekte när vi skulle hasta iväg.

HUR kunde jag göra så?

Har aldrig tidigare hänt. Känner mig helt död inombords när jag tänker på vad som kunnat hända. Visserligen var ju ingen av oss, förutom Momo Katt där inne, men allt annat. Att Momo inte tuppat av är underligt, så rökigt som där var. Vet inte om brandlarmet stått och gått så hon blivit lomhörd, men det var tyst när vi öppnade i alla fall. Hemskt var det!

Nu luktar det fortfarande litet rök i matrummet och i Samuels rum .

I morgon börjar jag jobba igen! Har varit och pratat med min eminente vikarie, en f d kollega som gick i pension i somras, som rättat en hel del av de Nationella proven och dessutom sorterat dem. Han är en ängel - det är mycket att göra med dessa prov, som dessutom har en så låg godkändhetsnivå att jag får raptus. Men det har jag ju kommenterat förut...
Ja, och så är det meningen att jag med kören ska åka till Mallorca och sjunga första veckan i maj. Min rektor har inte skrivit på tjänstledighetsansökan, suck...
Trasslar med Snabbt jagar stormen våra år ur Psaltare och lyra, text av Erik Axel Karlfeldt - sjunger ju numer altstämman, andra alt och det är betydligt svårare än sopranstämman för det mesta. Ave Maris Stella av Waldenby och Wikanders ljuvliga Kung Liljekonvalje är annat vi sjunger på denna resa.
Vi kommer att ge konsert i katedralen i Palma - någon som vet hur akustiken är? Det lär vara Spaniens största katedral.
För några år sedan sjöng vi i katedralen i Monte Carlo - häftig känsla. En av körmedlemmarna gjorde en inspelning av konserten och på ett ställe hörs en duns i sången - det var en av sopranerna som damp i stengolvet med huvudet - hon hade svimmat. Det gick bra till slut, hon blev litet blå i ansiktet.
Inte helt ofarlig sport, körsång...
Aaaah, jag fattar inte varför texten på nedre delen av sidan envisas med att klumpa ihop sig. Spelar ingen roll vad jag gör. Sånt gör mig ARRRG!

Monday, April 16, 2007

Dofter och tider

Elisabets inlägg om parfym påminner mig om att det snart är dags att byta till sommarparfymen Cliniques Happy. Min vinterparfym heter Provocative Woman (på flaskan står det som jag skrivit, även om sajten har en annan idé), vilket sonen tycker är otroligt passande. Wonder why?! Dock brukar han njutningsfullt pusta "Äntligen!!" när jag byter till Happy. Han tycker det luktar mamma. Jag byter alltid den 1:a maj. Varför? Bafatt...

Jag gillar att dela in året i olika delar, även där det inte behövs. Kläder, skor, utemöbler är sådant som man måste förändra med årstiden i vårt land. Väskor, parfymer, sjalar är roligt, men inte helt nödvändigt att byta efter årstid, ja, eller någon annan tanke man har runt att ändra. Lust, till exempel. De blommor jag köper under året för att ha på matbordet, bredvid sängen, på pianot... varierar förstås utifrån vad man kan få tag i just den årstiden.

Jag har alltid parfym på mig när jag arbetar. Ibland på helgerna också, men sällan under sommarlovet. Jag älskar dofter. Begriper mig inte på de doftlösa blommor man odlat fram.

På den tiden jag mest åkte tunnelbana hade jag alltid en parfymerad sidensjal att dra upp för näsan om det luktade för illa runt mig. Jag är fruktansvärt lukt/doftkänslig - förr kunde vissa lukter utlösa hemska migränanfall. Avslöjade en gång en pojkväns otrohet genom att, utan att ens luta mig fram mot honom, känna att han använt ett hårschampo jag absolut inte kände igen.

En av de saker jag inte har näsa för är pengar...

Sunday, April 15, 2007

Slött och läst

På TV2 sjunger Sting John Dowland - inte alls illa.

Själv har jag tillbringat dagen rätt slött. Bland annat under äppelträdet på bilden, diskuterande med Kristina till en kopp kaffe i solen. Dock var inte kronan grön...


Har också läst Mästaren och Margarita av Bulgakov, eftersom jag påmindes om den av dess översättare, Lars Erik Blomqvist, som jag lyssnade på i vårt lokala bibliotek igår. " Översättning - är det möjligt?" var titeln på hans föredrag. En bildad man med mycket vackert språk!

Spännngggg, sa det i min själ och så började jag , för andra gången i livet, läsa Mästaren och Margarita, det hr Blomqvist lätt generat, kallade sitt ungdomsverk, ja, alltså översättningen. Om alla hade sina ungdomsverk på den nivån, så... Den som inte läst denna vansinniga bok rekommenderas att genast låna eller införskaffa den - och ploga!

Thursday, April 12, 2007

En perfekt röra

Panter skriver på sin blogg om oordning. Kände igen mig direkt! Min f d svärmor, sonens farmor och numer mina goda vän Åsa, sa en gång att om jag ser en tom yta belamrar jag den genast med papper, böcker... Samuel säger likadant. Och sant är det.

Jag läste i DN om en bok som kommit ut i USA, A Perfect Mess: The Hidden Benefits of Disorder: How crammed closets, cluttered offices, and on-the-fly planning make the world a better place, here a review, som säger att "stökighet är inte bara en dålig vana, utan kan vara en tidseffektiv och vinnande modell. Olika sorteringssystem däremot rikserar att bli riktigt tidsödande - att införskaffa och installera, liksom att upprätthålla, visar boken författare Eric Abrahmson och David H Freeman." Också det sant.

"People tend to imagine that they are getting the most out of their brains when their thoughts are well organized and focused, when they are able to clearly spell out their goals and intentions, and when the confusing world around them has been sorted out to a distinct scheme. But actually, the mind is built around disorder on several levels, ranging from the processing of raw data to the juggling of complex data. Our brains evolved to think in a messy world, and sometimes when we insist on thinking in neat, orderly ways, we're really holding back our minds from doing what they do best." Absolutely true!

"Oordning lämnar dessutom öppet för diverse gynsamma och slumpartade sammanträffanden. Hade det inte varit för Alexander Flemings notoriskt stökiga kontor hade han aldrig upptäckt penicillinet tack vare mögelsvamparnas angrepp på bakterierna." Sant.

"Oordningens förespråkare får dessutom stöd av flera studier, varav en visar på ett samband mellan ett stökigt skrivbord och en hög lön." Jaså!

Funderar på att röra till det än värre...

Tidig vårmorgon i Saltsjöbaden

Pratar med några kolleger efter att ha lämnat Samuel i tvåans klassrum och pussat och kramat ordentligt. Förkylningar och ont och kräksjukor härjar bland personalen. Själv är jag rätt nöjd med att långsamt promenera från den tysta skolan, där eleverna nu sitter inne och arbetar och jag annars tillbringar mina dagar.

Klockan är drygt halv nio och jag njuter av fågelsången och solen som värmer på ryggen, trots kylan i luften. En koltrast rafsar i löven i skogsdungen vid parkeringen och jag måste fälla ner solskyddet för att inte bländas när jag kör hemåt.

Jag närmar mig Saltsjöbanan och ser solen som ett spjut längs stålrälsen, eller som ett oändligt långt och mycket smalt vatten i blåvitt. Bilarna, som står parkerade på infartsparkeringen, kastar intensivt glänsande solstjärnor i det låga morgonljuset. En av dagmammorna går sakta, nästan sökande på trottoaren, med sin lilla barngrupp samlad runt den stora dubbelbarnvagnen.

På vår gata står de hamlade pilträden i rad och lämnar ett vackert mönster av skuggor på asfalten. Vid min port sitter lilla Elvis i sin vagn och tittar förvånat på mig med sin stora bruna ögon, guldbruna, inte kastanjebruna, som mina. Jag sätter mig på huk och pratar en stund tills Elvis pappa kommer ner och så berättar vi för Elvis att Momo Katt ska få komma ut på söndag. Då tar Elvis min hand med sin lilla runda varma, klämmer till och säger "pff, pfff" och jag svarar "ja, på söndag kommer Momo ut" och ler, styrker honom över kinden och säger att vi ses ute i solen senare idag.



Mitt sovrumsfönster, kanske borde skickat det till fönsterElisabet i stället...

Wednesday, April 11, 2007

Googleträff

Googlade på mitt eget namn -fick upp drygt 3 sidor fulla med saker jag gjort - artiklar, intervjuer jag deltagit i (radions P1 ett antal gånger+ nätet+ tidningar), offentliga rapporter jag skrivit (skolobservationsrapporterna är ju offentliga), noveller, illustrationer, utställningar och till och med att jag varit med och gjort spelet Rappakalja...

Vad snabbt en vanlig människa kan bli offentlig. Är det bra eller dåligt? Hmmm...


Följande text, Söndagsbetraktelse som jag skrivit 1994, och helt glömt bort, hittade jag:

Idag är det temagudstjänst: Att bry sig om. Skådespelare och blyga konfirmander skall dramatisera. Taniga röster som försvinner ut i kyrkan utan att ens eka först. Skådespelarnas röster slår sig ut i den fåtaliga församlingen. Därute studsar orden omkring mellan väggarna flera sekunder efter det att de uttalats. Ironin om upprördhetens avtagande i takt med avståndet från hemskheterna - går den fram? Förändrar man något genom att tala om att man kan förändra något? Eller gör alla som kamreren med venia predikar om - tänker mest på de egna bördorna?
Vi i kyrkokören sjunger "Were you there when they crucified my Lord? Were you there when they nailed him to the tree? Were you there when they laid him in the tomb?" Det är en vacker sång. Vår körledare ger oss ett tyst beröm med blicken och formar ett "Bra!" med munnen. Har vi en aning om vad vi sjunger, förutom vackert? Betyder det något att vi står där och sjunger vackert? Ord, lidelse, handling. Idag uppfyller vi ord. Handling? Inte lidelse i alla fall.
Skådespelerskan som talar om att inte godta själens iskristaller, har ett varmt leende. Kan hon spela så bra? Jag blir tagen och håller på att börja gråta. Kan inte, som de andra, titta på henne när vi sjunger "Siahamba". We are marching in the light of God... De afrikanska kampsångerna blir som väna visor i våra munnar. Långsamma, klena, utan kraft. Vi är kören - vi sjunger.Vi är enhetligt klädda i rostfärgade kåpor. Färgen är särskilt vald för att passa till vår kyrkas interiör. Körledaren ler. Hon vill att vi skall se glada ut när vi sjunger.
Kamreren med venia ber i sin bön något om andra folk. Jag glömmer bort att lyssna. Jag säger amen med de andra i församlingen. Kollekten går idag till diakonin. Nej, det var förra söndagens kollekt. Sjuhundra kronor. Det tycker kamreren med venia är "ett fint resultat". Jag tänker på att den rika församlingen består av mer än sjutusen...själar? Dagens kollekt går till jourhavande präst och jourhavande medmänniska. "Nu har ni chansen att ge ett varmt bidrag", säger kamreren med venia. "Efteråt blir det kaffe. Kyrkkaffe..." lägger han till,"...i församlingshemmet. Då får vi också titta på det idag avtäckta porträttet på vår förra kyrkoherde."
Vi sjunger en psalm om döden och livet, psalm 102, verserna 1-3, och sedan kommer postludiet. Ett långsamt, meditativt stycke. Efteråt sitter alla kvar i tystnad. I det lilla vapenhuset passerar vi finklädda människor som står och väntar. Det skall bli barndop. Kvinnorna i kavajer och blommiga blusar står stilla och tittar på högmässodeltagarna som strömmar ut och pratar och skrattar.
I församlingshemmet talar kyrkorådets ordförande om den fina upplevelsen i kyrkan och tackar alla medverkande. För varje enskild person han nämner brer han ut armen i en vid båge mot det kaffebord där vederbörande sitter. Han talar om att när samhället nu står så nära sammanbrott passar det bra att vi bryr oss om varandra. Jag blir förvirrad. Förstår först inte vad för sammanbrott han menar, men kommer på att han är bankman. Bankstrejk och skattepaket. Av någon anledning kommer jag att tänka på andra världskriget. Känner mig förskräckt och skamsen.
Sedan säger kyrkorådets ordförande att "i denna skälvande minut när Nelson Mandela skall frigivas...". Ojdå, tänker jag. Sedan applåderar alla. Efter en sekunds villrådighet applåderar jag också. En dam med svårmodigt utseende reser sig och slår kaffeskeden i koppen. När sorlet tystnat säger hon att vi skall tänka på att man kan ringa någon som är ensam "...och fråga: Hur mår du? Det är så lätt." Och det var allt hon ville säga. Applåder. Kamreren med venia reser sig och berättar en historia, "...en solskenshistoria som faktiskt är sann..." Applåder.

Ute regnar det, och jag får bilskjuts hem.

Ett redigt fruntimmer

Jaha, nu är nätuppkopplingen klar - skriver från nya datorn. Känner mig otroligt duktig! Men å andra sidan har jag alltid kopplat mina elektriska prylar själv, bytt väggkontakter och dimmers, eh, dimrar?, snickrat om möbler, sytt och skottat och byggt om, så varför skulle jag inte fixa en sån enkel sak som att koppla en dator och en nätuppkoppling?

En gammal vän sa för länge sedan att jag var ett redigt fruntimmer. Det var under Grupp 8-tiden. Först blev jag arg, men så insåg jag att "ett redigt fruntimmer" faktiskt måste vara en komplimang. Så var det ju tänkt från vännens sida också.

En och en halv vecka kvar av min sjukskrivning - borde jag inte ge mig på min roman? Jo, det borde jag, särskilt med tanke på att jag tänkt att den ska komma ut någon gång... Har man iget att göra, så ordnar man det, minsann. Men först en njutarstund i stora fåtöljen.



Tuesday, April 10, 2007

Fågelkvittrartajm

Vilken lyx att få skjutsa sonen till skolan, ja, i morse blev det hans lillasyster också eftersom hon sovit hos oss - en mycket redig liten dam på knappt fyra år. Snälla ungar som pratar vänligt i bilen och på väg till respektive ställe. Kramar och pussar i massor av båda två innan jag vandrade iväg mot bilen i den friska morgonkylan.

Fåglarna kvittrade ur alla buskar och träd och uppe på kullen vid slöjdhuset satt en hackspett och trummade att det faktiskt är vår! Kvitter och trum! Vilken otrolig lyckokänsla jag greps av. Kan man begära mer av livet? Just nu är jag totalt nöjd!

Monday, April 09, 2007

Den enkla sanningen?

"Så som man blivit behandlad som liten, så behandlar man sedan livet i genom sig själv." Detta skriver Alice Miller i I begynnelsen var uppfostran.

Det vore en förfärlig sanning - om den inte gick att förändra.

Nästan post påsk

Är detta hädelse? Bisarrt i alla fall och riktigt roligt. Själv har jag den som signal på min mobil sedan många år. Sonen letade upp den på Youtube och älskar den.

Läste nyss ut Den osynliga väggen av den 96-årige Harry Bernstein, som skrivit om sitt liv på en fattig gata i en småstad i England i början av 1900-talet. Tänk att vara 96 år och ha debuterat, klart och osentimentalt. Fantastiskt på många sätt. Det ger perspektiv på det, relativt sett, bekymmersfria liv de flesta av oss lever idag.

Ute faller påsksnön. Det grå ljuset ger lugn inomhus. Katten tittar ut - tratten som en bahytt runt huvudet.

Saturday, April 07, 2007

Surfar runt litet

Fantastiska skapelser hittade jag här! Kolla i Gallery, klicka på någon av figurerna så förstoras de. Och länkarna på sidan visar hur många andra dockmakare som helst. Wow! Det vore roligt att kunna göra något sådant.

Vad jag inte kunnat är att få igång räknaren på min blogg, sedan jag bytte till beta i vintras. Blir väl tvungen att be om hjälp - gillar inte att behöva det...

Friday, April 06, 2007

Blandade långfredagstankar

I onsdags kastrerade vi Momo Katt. Nu vacklar vi båda omkring av samma anledning (fast jag har mina äggledare och äggstockar kvar). Om Momo kunde tycka något, skulle hon nog tycka det var förfärligt orättvist att jag slipper ha en stor, störande halstratt av plast runt huvudet, medan hon minsann...

Efter att ha kört sonen till hans fader- jag köpte ett stort fång olikfärgade tulpaner till fadren och hans fru för att de hjälpt mig så mycket när jag kom hem från sjukhuset - sitter jag nu här i kartong-, frigolit- och plastpåseslagfältet efter gårdagkvällens datoruppackning. Som vanligt gör jag allt, t ex bloggar, för att slippa städa. Har läst e-post, försökt fixa internetuppkopplingen till nya datorn, druckit kaffe, fyllt på adresslistan till vår 30-årsreunion för lärarhögskolestudiekamraterna (jevlars, hur kom jag på ett sådant hideöst ord, haha?!). Kort sagt, vad som helst, men inte städa.

Läste på Qi:s blogg om flow. Kom att tänka på att det finns så mycket som sparkar igång den där särskilda känslan, man blir liksom extra vaken och alert. Inte bara skriva-sjunga-måla-snickra-sy-odla.

Små askar/lådor i alla färger och former, udda pärlor - gärna handsnidade - kaleidoskop, vackra och färgrika tyger, tyg som material - ull, siden, sammet och linne, arbetade saker över huvud taget - av människohand - får mig att försvinna in i något annat, varifrån jag måste väckas. Jag kan titta på ett handgjort skåp hur länge som helst, gärna känna också. Eller en broderad dyna, en välskött träbåt, ett pärlbroderi... Vad som helst av människohand, där man ser spår av gediget arbete och intresse. Jag vet att hjärtat inte slår fortare, men det känns så. Färgerna blir klarare, livet blir intensivare, mer meningsfullt. Det kan väl inte bara vara jag som upplever detta?

Inser, nu när jag sitter och skriver det här, att jag får samma känsla av att se min son arbeta intensivt med något, eller av att se hans underbart vackra, lena barnahud. Att se någon av mina elever arbeta i timmar med en text eller en bild... Andra människors djupa allvar, eller respekt (verklig respekt, inte rädsla) för något, ger mig också känslan av flow. Skönt, skönt. Då är jag säker på att jag lever, på allra bästa vis!

Ska jag någonsin mer bli kär, ska det vara i en man som vågar vara djupt allvarlig. Att vara djupt allvarlig kan vara att skratta också. Eller, det sista kanske var svårt att förstå?

Allt det här kan väl ändå inte vara tankar för att slippa städa - I hope...



En tolv år gammal målning... Ser att mitt namn kom med, men, so what?! Det har inte så stor betydelse längre, faktiskt, att det inte finns med någonstans, alltså.

Thursday, April 05, 2007

Superteamet 54/8

Jaha. Nu har Samuel och jag hjälpts åt att koppla min nya dator. Jag hade förstås fixat det själv, men det gick snabbare med hjälp av Samuel som i huvudet hade en del kunskaper som snabbt underlättade för oss. Wow, säger jag bara!

Samuel är nöjd och jättelycklig och jag är så stolt över honom. Vi jobbar väldigt bra ihop.

Nu ska vi sova!

Wednesday, April 04, 2007

En morgon i livet

Samuel somnade vid midnatt igår och hade särskilt bett att få bli väckt klockan 7.00 för att se morgontv - det var inte lätt att väcka honom. Efter 25 minuters försök öppnade han ögonen och sa med sin glada morgonröst att han var jättepigg och vacklade ur sängen mot tv:n.

8.15 var vi hos veterinären med Momo Katt, som ska kastreras. Vi lämnade henne där och åkte hem. Jag hade lovat önskefrukost med vacker musik.

På vägen hem började vi prata om att gammelkatten Kassandra, då 16 år och väldigt sjuk, hade avlivats på samma veterinärmottagning som vi nu lämnat Momo. Samuel ville veta precis hur det gick till och jag berättade; om hur vi lyft katten och lagt henne på ett mjukt underlag på ett bord och hur hon fick ligga med sitt lilla huvud i min ena hand medan jag smekte henne med den andra och sa att hon var världens finaste katt. Jag berättade att de rakade en liten fläck på hennes ena bakben och att de sedan gav henne en spruta där, medan jag pratade lugnt med henne, hur hon bara blev tung i huvudet och alldeles stilla i min hand. Jag berättade om att jag kände mig som den värsta svikaren i världen, där jag stod med Kassandras huvud min hand och såg att ögonen stelnat och att en ljus hinna lade sig över dem. Jag berättade också om hur jag vrålat och gråtit i bilen hela vägen hem och hur länge det tog innan sorgen stillnat så mycket att jag inte längre grät varje gång jag tänkte på eller pratade om Kassandra.

Samuel började förstås gråta och efter en stund grät vi båda två. När jag parkerat bilen satt vi kvar och grät och pratade och kramades en bra stund. Samuel sa hulkande att det inte kunde bli en mysig frukost efter det här, men jag försäkrade honom att livet går upp och ner och att vi skulle få en fin frukost trots att vi nu var så ledsna. Jag höll om den lilla gråtande sonen på väg från bilen och tänkte på att livet verkligen måste få ha alla skiftningar för att bli, ja, ett riktigt liv.

När vi kom hem satte jag på Bachs Brandenburgkonserter nr 1-3, som är bland det vackraste och livfullaste jag vet i musikväg. Mina finaste älskare (3), har för övrigt fått det som uppvakningsmusik medan jag gjort frukost. Det är som solsken i hela huset när man hör den sprittande musiken.

Samuel hjälpte mig att göra äggröra, vilket han älskar att få till frukost. Han lyssnade på musiken och vispade och kryddade sin äggröra med mycket timjan, salt och litet svartpeppar. Gråten lämnade bara en stilla stämning över vårt frukostpyssel.

Slutligen satt vi, badande i den livliga trumpeten i Brandenburgkonserterna, och åt det vi helst ville ha. Samuel åt sin egenhändigt lagade äggröra, rostat bröd med italiensk salami och en drack kopp varm choklad till. Jag åt ett rostat bröd med italiensk salami, en halv blodgrape och drack en kopp vaniljkaffe. Solen sken över bordet och vi pratade om det vi håller på att läsa och om att Samuel vill att jag ska citera ur mina böcker för honom - det gör han för mig. Han ville att jag skulle spela Backpacker på datorn med honom efter frukost, vilket jag lovade.

Och sedan ringde det på dörren. Emil (snart 9, som Samuel)och Cornelia (6 år), den senare med hela vänstra benet i gips vällde in - de är livliga och pratar och berättar och frågar nästan hela tiden. Nu sitter två barn i soffan, Samuel på golvet som vanligt, och tittar på Jetix, en kanal som sänder teckande filmer, mycket japanskt...

...och jag tänker att livet verkligen skiftar. Tack och lov!

Här en sommarbild jag tog i juni 2006 - också en bild ur det växlande livet.

Tuesday, April 03, 2007

Morr och maooorrrl

Började skriva i total affekt. Samuel bara vägrade göra som jag sa. Shit, vad arg jag blir. Nå, jag har raderat det jag skrev när jag var som argast. Lika bra det - vad ska man med det till efteråt?!

Nu sitter han med kompisen Emil och tittar på Spiderman The Venom Saga och äter popcorn, medan Emil äter chips.

Behöver lugna ner mig litet - ska börja på boken, Margareta Strömstedts Natten de hängde Ruth Ellis som kom från Adlibris i dag, så kan gossarne knapra framför tv:n.


I morgon bitti ska vi med Momo Katt till veterinären och kastrera henne. Då slipper man "maooorrrrl" hela nätterna. Det gäller att vråla på i natt, för sedan är det slut - men det vet ju inte hon.


Sunday, April 01, 2007

Världen är ett underligt ställe

Det är mitt i natten.

I tv:n regnar det grodor från himlen.

I verkligheten halvvrålar katten"maaaaooooorrll" timme ut och timme in, oroligt vandrande runt, med baken i vädret.

Bäst att lägga sig under duntäcket och vara tyst.