Thursday, January 03, 2013

Allsköns tankebråte

När man ägnar dagen åt att läsa, skriva och tänka virvlar det runt allsköns bråte i huvudet.

Ser tv-programmet om Frida Kahlos blå hus, där Trotskij finns med, vilket får mig att tänka på en man jag var tillsammans med under några år. Han hade en tendens att tycka väldigt synd om sig själv. Fanns det inget elände att gräva runt i, så såg han till att tolka något han upplevt som sorgligt på ett eller annat sätt. Jag blev så trött på det där och började göra mig lustig över denna underlighet i hans karaktär. Jag gjorde mig inte lustig så han eller någon annan än min (dåvarande) bästa vän fick höra det. Vi hade roligt åt det tillsammans hon och jag.

Jag omvandlar gärna händelser till bilder eller filmer i mitt huvud. Det gör jag för att inte tråkas ihjäl och/eller för att ha lite roligt när det inte finns någon annan utväg.

Mannens självömkan liknade jag vid att han satt i en grop, hällde ävja över sig själv och klagade över att det rann ävja över honom. Det fungerade som ventil ett tag. Allt blev värre, han var gnällig över allt och ingenting. Till slut, strax innan slutet s a s, började jag kalla honom självtrotskij (fortfarande i hemlighet). Jag såg för mig hur han högg sig själv i huvudet med en isyxa gång på gång och klagade över att han fick en isyxa i huvudet.

Ja, detta för att jag blev påmind om Trotskij, som ju blev dödad med en isyxa i huvudet.