Monday, December 27, 2010

Jullov som allra bäst



Varför är man iförd denna oerhört löjliga rosett. Ta bort! Nuuuuu...

Att få läsa dagstidningen i lugn och ro, låta det ta den tid det tar - skönt! Läste idag något som gladde mig ordentligt och som får mig att hoppas.

Promenader med Sokka i det snötyngda, ljusa landskapet. Släppa henne lös och kasta snökokor som hon älskar att jaga och "döda".

Ligga på soffan och tänka, ta en tupplur på sängen eller i soffan, läsa litet korsord - ungefär tills det tar emot.

Klappa katt och klappa hund.

Lyssna på P2 nästan dygnet runt, utom när det går halvdåliga/halvbra filmer på tv framåt natten då jag nästan somnar bland tidningar och djur.

Längta efter Samuel, som är hos sin pappa.

Inte riktigt bestämma vilken bok jag ska läsa.

Lägga patiens i stearinljussken.

Fundera på vad jag borde göra - tvätta, sortera grejor, fortsätta måla om, slänga saker... Komma fram till att det finns fler dagar att göra detta tråkiga på och fortsätta att slölösa några delar av korsordet.

Titta in på Facebook med jämna mellanrum och njuta av att jag slipper vara snygg, läs presentabel, eller prata med dessa trevliga människor, för det orkar jag inte just nu.



Samuel är ute och köper tidningen, på julafton, just när tomten kommer - himla otur! Men tomten har fina, smala händer med långa fingrar - ganska lika Samuels pappas fingrar. Men pappan sitter med och pratar med tomten, så... Och inte blev det någon tidning heller - man fattar ju att de har stängt på julafton. Eller hoppas man på att det är öppet något år?!

Thursday, December 16, 2010

Min senaste

Min senaste målning - den är stor (128x104 - klicka gärna och förstora).

Målningen är en beställning. Det skulle vara två hjärtan som tryckte sig mot varandra, alltså beställaren och hennes pojkvän. Inte min cup of tea, men jag tänkte att det kan ju bli en utmaning. Det blev det.

Målandet väckte många tankar om kärlek, vad det är för mig, hur man ska förhålla sig till varandra, att kärleken växer och slingrar sig - ibland ljus, ibland dramatisk, ibland mörk...

Dock ville jag inte att hjärtana skulle trycka sig mot varandra, som beställaren ville - de får gärna luta sig mot varandra, men friheten måste finnas, liksom den egna färgen. Men man tar också färg av varandra om det är bra kärlek, så alla färger som finns i det ena hjärtat finns också i det andra, bara i annan blandning. Ungefär så gick mina tankar.

Beställaren blev mycket nöjd! Jag ska nu hänga den hemma hos dem, när de är bortresta för att han fyller jämnt. Målningen ska vara inslagen i brunt papper och hänga så med målad rosett när mannen kommer hem. En hälsning från kvinnan ska också finnas på. Spännande. Det fixar jag med kvinnans pappa i helgen.

Ett annorlunda pyssel...

Sunday, December 05, 2010

Decembertankar

Skuggan av livet. Naturligt ljus. Mmm, det tycker jag om. Då har man det dubbelt - det man ser i verkligheten och det skuggan ger. Alltid lika fascinerande för mig!

Funderar över hur livet egentligen ser ut. Mycket stress. Har kommit på attt jag inte riktigt vet hur man gör om man inte GÖÖÖR saker hela tiden, nästan. Korta öar av vila eller inaktivitet, men sedan måste jag vara igång igen. Inte är vi väl gjorda för inaktivitet?! Det är ju hur trist som helst.

Att gå ut med hunden är en bra aktivitet, som samtidigt inte är en aktivitet. Jag promenerar och tänker mest inte alls. Idag hade Sokka inget koppel, så jag fick hålla koll och ropa in när det kom hundar och människor nära. Det klarar hon mycket bra nu. Jag hade inte ens köttbullebitar med mig.

Fri och glad, hej och hopp! Rotar och gräver och springer runt i full fart!

Att gå runt med löjliga kläder - nej, tack! Det här avskyr den stackars hunden. Men här var det -17°, så det var nödvändigt, även om doggen inte fattade det. Hon trimmas ju varannan månad, så det blir så väldigt litet päls att få värme av.

Tänk vad vi lägger på oss själva konstiga idéer - det måste se ut på ett visst sätt, man måste en massa saker. Julbord, t ex. Jag tycker julbord är tämligen ointressant, utom på julafton, då det hör till. Ändå kan jag tänka ååå, jag vill också, när någon annan varit och ätit julbord. Jag konstaterar, som vanligt, att människan är ett underligt djur.

Nästa söndag sjunger Nacka Musikklasser i Berwaldhallen, luciakonsert med Salem Al Fakir. Har jag fixat lucialinne till Samuel? Nä. Ut och jaga med andra ord...

Julstjärnan - tycker bäst om de som är gjorda av papper. Enkelt. Samuel har sin guldmetallstjärna som han fick när han var liten.

Förresten tycker jag godaste glöggen i år är lakritsglöggen! Så det så!

Sunday, November 21, 2010

Regn rinner


Livet rinner på, eller bort. Arbete. Regniga novemberdagar. Borde man längta bort? Kanske. Samuel slipper längta bort, han är i Gambia där det är över 30 grader varmt.

Trots det grå tycker jag om promenaderna med Sokka i vätan. Idag känns det exceptionellt grått, dock. Som en smutsig våt tennisboll på ett gammalt trädgårdsbord.


Bra att det blir snö till veckan. Litet ljusare och alla barn och många hundar blir glada. Just nu verkar man få nöja sig med det. Och några tända stearinljus.

Wednesday, October 27, 2010

Tankar under och efter en observation

Har observerat skola och skrivit rapport i drygt en vecka nu. Skolobservatörer är ofta otroligt trevliga, intelligenta och analyserande människor. Arbetet går ju bland annat ut på att att analysera och försöka se ur flera synvinklar, liksom att kunna kombinera detta med kunskap om lagar, förordningar och andra styrdokument. Väldigt lärorikt och spännande! Sådant tycker jag mycket om.

Vad jag inte tycker om, däremot, är att eleverna får allt mindre att säga till om, ju äldre de blir. Detta är allmänt i hela landet. Duktiga, duktiga elever i år 9 har massor av väl genomtänkta idéer och lösningar på skolors problem - vem lyssnar? Ingen. Vilket otroligt slöseri! Redan betydligt yngre elever har många bra idéer. Man behöver bara fråga dem. Varför börja med att trassla själv och kanske komma fram till bra vuxenlösningar, som rätt ofta inte alls passar eleverna särskilt bra. Jag menar att man ska samarbeta med eleverna i mycket högre grad.

Lärare för barn i yngre åldrar är ofta mycket bra på att låta eleverna vara med och bestämma. Här har vi mycket att lära högre upp. Dessutom står det i läroplanen så det borde vara genomfört! Underliga argument om betyg tar bara upp luftrum. Man kan nå målen och ha vettiga betygskriterier även om eleverna är med och diskuterar stoff och arbetssätt. Man når dem ännu bättre, skulle jag vilja säga.

Vi har verkligen fantastiska barn och ungdomar i detta land! De allra, allra flesta vill både väl och mycket, men är något misstänksamma mot oss vuxna. Med all rätt - vi lyssnar inte särskilt bra och är inte speciellt bra samtalspartners till dem. Man måste ju inte alltid ge goda råd bara för att man kan en massa.

Ja, så här snurrar tankarna under och efter en observation. Jag blir alltid glad över barn och ungdomar och emellanåt något besviken på vuxenvärlden. Ganska ofta blixtrar det dock till även bland de vuxna, där jag ser öppenhet och genuint intresse för elever och lärande. Om bara fler... Om bara alla... Vilken fantastisk skola vi skulle få! Levande, olika, varje människa skulle känna sig hemma någonstans. Det måste gå! Det går!

Saturday, October 16, 2010

Halvdöd kamera och ingen kultur

Förra helgen blev intensiv - nu blir det lugnt! Här blir ingen kultur, bara några korta promenader med hunden och läsande av dokument inför veckans skolobservation.

Efter att ha besett terrakottaarmén gick vi till den stora spegel-och glaskonstruktionen vid Moderna Muséet. Barnen tycker om att spexa vid den, ja, även vi vuxna brukar tramsa oss när vi ser oss i helbild, eller halvbild knappt, som Signe på bilden.

Att en gångbro kan upplevas som näst intill sakral, med rätt ljus, insåg jag när jag var på väg hem över denna bro. Tyvärr blir bara var 10:e bild tydlig med kameran just nu. Antingen har jag ställt in något utan att märka det eller så har kameran fått en smäll för mycket och arbetar helt stokastiskt med både ljus och skärpa.

Förresten, liiitet kultur kanske det blir. Senaste numret av tidningen Språk ska jag jag nog läsa...

Vinterbad - räknas det som kultur, månntro?

Saturday, October 09, 2010

Omväxlande helg

På Kristinas kolonilott växer de vackraste rosor. Rosen här ovan fick jag med mig hem - den doftar ljuvligt och står nu i mitt sovrumsfönster.

Vi tittade minsann inte bara på rosorna, vi plockade äpplen också. Sokka lekte med fallfrukten som vore det små bollar. Fallfrukt är för övrigt ett vackert ord, tycker jag. Äpplet på bilden hade fallit, men fastnat högt uppe i trädet och låg som i ett vackert fängelse.


Badänglarna står och pratar efter en timmes bastubadande och doppande i det stilla vattnet. Trappan där vi går ner syns närmast i bild. Nu börjar det vara så kallt i vattnet att det gör ont i underbenen när man går in till trappan från doppet.

Efter middagen bakade Samuel muffins med en äppelmosklick i varje - moset hade Kristina gjort av äpplen från detta träd. Hon fick varma muffins av Samuel - jag vet inte vem som blev gladast av det.

Och i morgon sjunger Samuels lillasyster Signe solo i kyrkan, så dit ska vi. Lunch blir det hos farmor Åsa, och så åker hon och jag med Samuel och Signe till Östasiatiska museet för att se terrakottaarmén.

En väl använd helg!

Saturday, September 25, 2010

Datifierad

Fullständigt datifierad! Numer har jag, förutom bloggen och Facebook, också Twitter. Medger att jag inte tänkt ha något Twitterkonto, men Samuel har bearbetat mig. Kort och snabbt, sa han. Det passar mig bra - ofta händer det saker som sticker ut eller så kommer man på en tanke som man, av någon anledning, vill dela med andra. Har väl att göra med att vi är sociala varelser, vi människor.

Ovanstående målning - tagen genom glas, därav speglingen bl a - har jag beskurit och har som avatar (säger Samuel att det kallas) på Twitter. Ja, jag har målat den själv. Om man klickar och dessutom förstorar den kanske man ser hjärtat, som sitter där livmodern skulle suttit.

Det jag gör vid datorn numer tar nog, tyvärr, en del tid från min läsning. Ska ta mig en funderare på det. Kanske är det under en övergångsperiod, kanske är det en ny era i livet - det förändras ju ständigt.

Någon annan som funderat på att datorn stjäl tid (fullt medveten om att det är ett val man gör själv) från annat som man tycker/tyckt är viktigt?

Saturday, September 11, 2010

Nu vet jag hur man gör!

Lyssnade igår på en föreläsning om bl a skillnaden mellan schooling och learning. Det var en härlig positiv, sprudlande och framåtblickande föreläsning, med många exempel på vad mycket unga människor åstadkommit/åstadkommer inom datorvärlden genom att bara få hålla på att utforska på sitt eget sätt. Fantastiskt!!

Föreläsaren heter Marco Torres och är ursprungligen mexikan, men är nu lärare i USA. Han har dessutom deltagit i ett av Samuels - och många andras, främst pojkars - favoritprogram: Mythbusters. Ett program där de testar myters hållbarhet in absurdum och i varje program spränger de sönder något till sin egen och andras oförställda glädje. Även jag tittar emellanåt med både nyfikenhet, häpenhet och glädje.


Nedan ett ett långt klipp - samma sprudlande svada som vi hörde, även om kanske inte föreläsningen är exakt densamma. Torres är otroligt duktig på att prata och hanterar sin dator som en västernhjälte sin pistol!



Ja, nu vet jag vad att göra! Köp spel! Kanske inte allt och alltid, men jag ska i alla fall vara med och betala Samuels spel. Vem vet vad det gör för hans framtid?!

Thursday, September 09, 2010

Hur gör man?


Samuel är hos sin pappa. Nyss ringde han mig och frågade varför han måste köpa sina spel själv eller bara få nya till jul eller födelsedagar. Spelen kostar oftast 500 kr eller runt det. Han har fyra olika spelkonsoler, som t ex Wii. Ingen av dem är direkt billig. Den senaste betalade han själv - kostade drygt 2000 kr.

Pengarna har han samlat ihop genom att spara sin månadspeng, spara julklappspengar och genom att arbeta som barnvakt. Det senare gör han en gång i veckan sedan ett år åt två flickor, 6 och 7 år gamla, som älskar att han kommer och barnvaktar dem ett par timmar på onsdagskvällarna.

Samuels pappa och jag är överens om att han inte bara ska få saker hur som helst. Så har det alltid varit, även om jag har varit den mer eftergivna ibland. Ett av Samuels argument för att vi ska köpa spel åt honom emellanåt är att han aldrig köpt godis eller små prydnadssaker eller meningslösheter för sina pengar, utan alltid handlat "vettiga" saker.

Jag vet verkligen inte hur man ska göra. Kanske är vi hårda? Borde han få spel emellan födelsedagar och jul också? Vi prenumererar på Kalle Anka och han får nästan en gång i månaden ett dyrt amerikanskt spelmagasin av mig (110 kr). Böcker får han en masse, både på födelsedagar, till jul och dess emellan.

Till saken hör att Samuels största intresse är spel av olika slag, tätt följt av böcker och musik.

Jag vet verkligen inte hur att göra... Någon som har åsikter i frågan?

Monday, September 06, 2010

Resor och inköp

De eländiga kanalerna jag kan se kvarstår, så nu ser jag What not to wear, där en person får 5 000 dollar att handla kläder för i New York - personen i fråga måste kasta alla sina gamla kläder och får råd av av en kvinna och en man som arbetar ihop. De är litet småelaka och roliga emellanåt, men det är ett evinnerligt tjat om att alla ska se sexiga ut. Sexy hit och sexy dit. Inget fel på sexighet, men hela tiden... A bit too much, if you ask me!

När de nu handlar i New York kommer jag att tänka på hur jag handlar när jag är utomlands. Jag köper, i stort sett, bara sådant jag ändå skulle köpa och som jag kan använda i vardagen. Nästan alla mina handdukar har jag köpt i New York - jag älskar tjocka-tjocka frottéhanddukar och de var billigare i New York än på NK, där jag hittade dem från början - Fieldcrest, mmmm!

Svårt att få till färgerna - cerise är den närmsta färgen. Jaja...


I dag hade jag på mig en mullvadsfärgad pennkjol som jag köpt i Dubrovnik. Mullvad är inte riktigt min färg mot ansiktet, men på en kjol helt ok. Jag tycker så mycket om mullvadsfärgat, och till svart är det oslagbart. (Neej, inte mullvad igen..., sa Samuels pappa när vi var gifta.)

Handväskan jag oftast använder köpte jag i Ottawa, blekt olivgrön mocka och den röda i fint, mjukt skinn med silverfärgade detaljer i Palma. Mitt älsklingsbälte, som har den där sköna blandningen av glitter och slitet, köpte jag i Luxemburg, den röda datorväskan i Barcelona, ett skört och vackert vinglas i Prag, en typisk rysk ullschal, svart botten med rosor på, i Murmansk för 35 år sedan. Hela tiden påminns jag om mina resor genom att handla det jag ändå måste ha. Oftast. Den röda handväskan behövde jag egentligen inte och heller inte bältet jag föll för i Luxemburg...

För övrigt använder jag inte ordet shoppa, det låter bara slösaktigt.

Saturday, September 04, 2010

Livet


Vilat länge med Sokka sen eftermiddag efter att ha lämnat Samuel hos hans pappa. Vi cyklade, Samuel med Sokka i korgen fram på cykeln. (Jodå, vi kom på att cykelhjälmen saknades och hämtade den.) Det kändes som livet - i lugn takt, med små sköna, allvarliga och fnissiga samtal på vägen.

Nu tittar jag på en av de två kanaler som fungerar i vårt område just nu, TV 3. Filmen har jag sett flera gånger förut, men tycker om den - jag skrattar högt och med en behaglig känsla emellanåt. Filmen? Galen i kärlek - something's gotta give med Jack Nicholson, Harry, och Diane Keaton, Erica - den där Ericas dotter dejtar Harry och han får en hjärtinfarkt, som leder till att han ska tillfriskna hos Erica... Inget våld i onödan i alla fall.

Och på måndag börjar Sokka på hunddagis - Tre tassar - för 2500 kronor i månaden. Suck. Men vad ska man göra? Då är jag lugn vad gäller henne när jag arbetar i alla fall. Hon är bästa hunden! Ju!

Hur fick jag bästa ungen och bästa hunden, ja, bästa allt? Man undrar. :-)

Sunday, August 29, 2010

Hundturen

Efter hundra om och men har jag nu lyckats skruva ihop min rostcykel, så den går att cykla på, dock inte växla. Provturen med nya hundkorgen gjorde vi idag, en kort tur bara. Samuel ville absolut ha Sokka på sin cykel. Rätt gulliga var de i alla fall!

Samuel närmade sig hastigare än jag räknat med, så han fick inte plats på bilden, men det blev ju bra ändå.

Saturday, August 21, 2010

Hot hot hot

Arbete paa foermiddagen, stranden ett par timmar, haerliga laanga bad i Medelhavet, dusch paa hotellet. Ja, sedan har vi gaatt ett par timmar paa shoppinggatorna haer i Barcelona. Saaaa varmt!! Baade njutbart och troettsamt. Jag aer ju ingen shopper, saa det blev ett fodral till min nya jobb-MacBook - roett foerstaas -och ett spel till Samuels DSi.

Nu blir det en tupplur, de andra tar en powernap, och sedan middag.

Barcelona verkar vara en trevlig stad. Sagrada Familia, som jag laest saa mycket om var foer mig Sagrada Horribilis - oeverlastad och verkligen inte vacker. Men visst, det aer roligt att det finns annorlunda saker i vaerlden.

Baest aer havet!! I morgon blir det, precis som idag, en simtur i soluppgaangen. Alldeles tyst, i princip ingen annan aen jag paa stranden, mmmm.

Sunday, August 15, 2010

Hundliv på Hallands Väderö

Labradormadamen Cia 7 år längst bort, sedan Viggo, en 8 veckors blandning mellan chiuaua och pinscher och närmast Sokka, 6 månader.

Tuffe lille Viggo som ger sig på båda de andra hundarna utan attt tveka. Kanske kan tillskrivas hans korta livserfarenhet...

Viggo slåss gärna med Cias svans. Cia tycks sucka över den lille vasstandade rackaren, men tål oftast otyget.


Monday, August 09, 2010

Näpp

...nu har jag bestämt mig! Har varit i valet och kvalet.

Tiiidigt i morgon bitti åker jag till Hallands Väderö! Siri blev jätteglad när jag ringde och berättade. Samuel vill inte följa med eftersom han redan varit där i början av sommaren, men Sokka och jag åker. Då hinner jag med 12-båten från Torekov! Hurra!

Bilden tog jag förra året, faktiskt den 10 augusti, när barnen gick över ängarna efter att ha klappat hästarna och Samuel hade hjälpt den långhåriga Hillevi att rida en stund. Han fångade hästen och ledde den. Jag höll mig på ordentligt avstånd. Den svartklädde gossen är Samuel. Ser att han har sandalerna jag nu ärvt på sig. De sandaler han har i år kan jag åka skidor på. Men det får bli till vintern.

Laga cykeln klart och packa - nu!! Sedan i säng extra tidigt! Häpp!

Meckarmatte

Man har lortat ner sina feministfingrar, minsann. Cykeln, som var rätt inget vidare från början så att säga, har stått ute i 14 av sina 15 år och ser förstås ut därefter.

Tänkte cykla med Sokka och Samuel, så det blev till att byta däck, innerslang och den där gummislingan som skyddar innerslangen mot ekerändarna. Bara att få loss muttrarna var en hel vetenskap - men man har väl varit med förr. Rostlösare finns i min flasksamling, förutom whisky då, men de används inte riktigt på samma sätt. Ännu. :-)

Har inhandlat en fin cykelkorg som Mupphunden ska sitta i. Vet inte om det går, men eftersom mitt valspråk är Allt går - och det som inte går, det går också!, så vet man ju hur det blir.






Sunday, August 08, 2010

Livet som en grå byxbak med lera


Längesedan en dag var så grå - på alla nivåer. Allt står stilla. Enda ljuspunkten, så här långt, var sommarprogrammet - om man nu kan kalla det ljuspunkt. Bra var det i alla fall. Annika Östberg pratade om sitt liv, varav 28 år i amerikanskt fängelse. Programmet finns på SR:s hemsida till om trettio dagar.

Jo, jag vet att det finns mycket att vara tacksam för - ska prova. Om en stund.

Saturday, August 07, 2010

För sent, för blött

Sjöblöt, nyss hemkommen! Det blixtrar, läääänge, vid horisonten när vi sitter på restaurangen - vackert! Närmar sig, närmar sig, närmar sig.

När går vi? Jo, när det öser ner och åska och blixt ligger på tre pilsner från Holmen Kök & Bar, bryggrestaurangen längst ute på Restaurangholmen i Saltsjöbaden.

Jag bär Sokka den första kilometern, från restaurangen, innan jag inser att vi är totalt soaking wet, oavsett paraplyets löjliga yta, släpper ner henne och sedan skrattar jag och Kerstin oss genom det forsande regnet och blixtar och åska. Jag släpper hunden helt, allt är ju redan åt pipsvängen!! Sedan skrattar vi högt åt eländet medan vi plaskar fram. Mockaskorna har hon på se'...

Kände mig som Filifjonkan, som gillar katastrofer i Mumindalen - hihi, haha, det åskar och blixtar, allt är blött, bara blött,blött, blött!


Friday, August 06, 2010

En av de 60


Bland de 60-talet målningar jag fann när jag skulle välja inför utställningen i våras fanns denna. Satte upp den på väggen för att över tid utröna vad den kunde betyda. Tja, det var ju en hel del det. Rätt fascinerande att plocka fram den så här 13 år efteråt.

Thursday, August 05, 2010

Den fantastiska tekniken

Äntligen har jag kommit mig för med att köpa en router! Nu kan vi sitta vid var sin apparat, Samuel och jag. Ja, han sitter vid två - han spelar Wii via tv:n med en kille i England just nu och de samtalar via skype. Men eftersom jag har datorn, så har Samuel laddat ner skype till min iPhone och nu sitter han där och talar engelska med gossen på andra sidan havet, med högtalarfunktionen på. Som sutte de vid varandras sida i vår soffa. Wow! Vilken värld vi lever i!

Samuel har kontakt med några killar i USA, som är intresserade av samma sorts spel som han. De utbyter erfarenheter och spelar in sina spel med egna kommentarer och lägger ut på YouTube. Helt fascinerande!

Någon enstaka gång visar de sig för varandra med webcam, men Samuel måste alltid fråga mig eller sin pappa först. Han får inte heller lämna ut hela sitt namn och var han bor ("Why would I?" lägger han till själv), men det verkar han ha klart för sig.

Vem som installerade routern? Tja, jag skulle gärna ha gjort det, men har man en son som vill pröva ALLT, så var så god. Det gick hur bra som helst - han fick ringa support eftersom det krånglade och fick den hjälp han behövde. Jag har ju bott ensam större delen av mitt liv och alltid kopplat allting själv, så jag behöver inte längre bevisa någonting, tack och lov. Nu är det Samuels tur.

Jag sitter i sängen med datorn - tänk så fiffigt! Eller inte - jag håller på att ramla ihop och har svårt att sätta fingrarna rätt på tangentbordet, så trött är jag. G'natt!

Wednesday, August 04, 2010

Tuesday, August 03, 2010

Valpröra

Valpröra på valpkursen! Alla ska förstås hälsa på varandra och ilsknast av alla är Sokka och den stora vita lagotton Totti. Alla valparna är ungefär lika gamla, Sokka och någon annan är 5 1/2 månader och de övriga en månad yngre. Väldigt olika storlek och väldigt olika temperament!

Den lilla svartkrulliga (en svart och silver) heter Doris och är, precis som Sokka, en dvärgschnauzer. Hon är drygt en månad yngre än Sokka och rätt mycket rundare och tyngre. När Sokka var i den åldern, ja, den första bilden på henne då hon är yngre än så finns ju här på bloggen, var hon liten och smal och hade redan fått pälsen trimmad. Men Doris är rätt mycket barskare och kommer att bli större än Sokka. Så olika det kan vara.

Skickade in en bild till en av lokaltidningarna, Nacka Värmdöposten, sidan med sommarbilder, vilket oftast innebär solnedgångar och barn, så jag tänkte att det nog inte är intressant med ett hundnylle även om det är fullt med gräsfrön. Fick ett SMS av Siri, när jag var på väg hem från valpkursen, att jag hade den största bilden på den sidan. Hihi.

Bilden, som ni ju har sett här förut, är klickbar så man kan se texten.

Monday, August 02, 2010

Den som spar hon har - alldeles för mycket

Rensar - överallt samtidigt! Igår sålde vi saker på bakluckeloppis, idag blir det Emmaus kontainer.


Hittade många par gardiner. Bomullsgardinerna går till Emmaus, men linnegardinerna spar jag, liksom de gammalrosa fodrade råsidengardinerna jag hade i mitt sovrum åren innan jag gifte mig. Gardinerna fick jag av en väninna, vars mycket gamla och ordentliga mor hade haft dem i sitt representationshem under sitt äktenskap. De har blekts och mjuknat till en milt puderrosa ton, men de håller nog ett par generationer till.

Saturday, July 31, 2010

Läget är låst

Grannen Erik har låst sig ute. Efter att ha letat låssmeder på min dator - jag har ju inte längre någon telefonkatalog, som hans dotter (hon är lika gammal som jag) frågade efter - satte han och dottern sig i trädgården och väntade på att få dörren öppnad. 1600 kronor skulle det kosta!! Det är inget överpris, sa dottern när jag häpnade. Jo, men se det tycker jag, det!

Bättre att ha ett lås som man måste låsa aktivt när man går ut. Det har jag. Jättebra! Grannen Erik skakar bara på huvudet och skrattar på sitt speciella vis när vi talar om mitt utmärkta lås. Jag vet ju varför han skrattar så gott.

5 dagar på Mallorca, glömde låsa dörren. Under flera veckor efter detta stod Erik på sin balkong, alldeles vid vår ytterdörr, och frågade mig skrattande om jag kommit ihåg att låsa dörren. Och alla gånger han ringt på och påpekat att jag lämnat nyckeln i dörren... Och alla gånger ingen påpekat, utan jag letat förtvivlat hemma, tills jag kommit på den briljanta idén att titta utanför lägenheten.

Människan är ett roligt djur. Ibland.

Inte quarter cask


Insåg i går kväll att jag inte vill ha extra starka eller andra förändrade Laphroaigvarianter - vill ha den vanliga bara.

Den på bilden är för stark. Ja, en skvätt vatten för att aromerna ska släppas lös bör man ju ha, men inte för att blanda ut styrkan heller... Den här har 48 % styrka och den ordinarie 40 %. Gillar den senare, där smaken kommer fram bättre.

Gipsreliefen är Samuels hand när han var några månader gammal - undrar om jag placerat den där för att han ska säga stopp? Det behövs inte, men jag blir alltid extra blöthjärtad när jag ser den lilla handen. Konstigt ställe att ha den på, när jag tänker efter. Får väl fundera på en bättre plats, men är väldigt rädd att den ska åka i golvet. Det går ju inte att göra en ny, precis.

Thursday, July 29, 2010

Gråväder från morgon till kväll


Depparedag - blött, fullt av gräsfrön och tistlar i pälsen. Vill HEM! Sokka vill verkligen inte mer i gråmorgonens väta.


Vackra färger i dimman/regnet. Tycker egentligen inte att man ska klottra, men ibland blir det mer lyckat än innan. Det grå skåpet skulle jag inte lagt märke till alls om inte det röda klottret varit. Och den gröna växten är perfekt till den röda lådan och det ljusgröna klottret! Klottret förhöjde färgupplevelsen.

Inne på Fotografiska muséeet i Stockholm på eftermiddagen. Skumt att det ser ut så i ett rum där folk går. Inte-klart-känslan är märklig på ett sådant ställe, tycker jag. Inte fel, men... märkligt.

Fotoutställningarna var verkligen olika. Värst var den av Joel-Peter Witkin med konstiga nakna/döda människor i underliga sammansättningar. Otroligt obehaglig! Gjorde mig bara arg. Vad vill mänskan säga? Motviljan är så stor att det åtminstone till mig inte når fram något budskap. (Jo, det går att läsa sig till allt på hemsidan jag angett - hade jag läst det innan hade jag nog inte sett de bilderna. Ta inte med barn på den delen - det står t o m på hemsidan.)

Annie Liebovitz - en väldig blandning, men delvis spännande. Väcker funderingar, åtminstone hos mig. Bäst tyckte jag om Vee Speers bilder av barn i underliga kostymer. Lennart Nilssons bilder av livets uppkomst är välkända vid det här laget och många är väldigt vackra. Man förundras. Dessutom fanns där bilder som visade "glesbygdsmelankoli", enligt texten, av Anders Petersen. Litet solkigt, men det berättade något i alla fall.

Gå och se om du gästar Stockholm! Caféet är tämligen påvert än så länge, eller fullständigt mördardesignat, men man kan få en sallad, en macka och något att dricka till (vin, kaffe).

Wednesday, July 28, 2010

Födelsedag

Midnatt. Sokka och jag har precis kommit in från vår nattliga promenad i det fuktiga sammetsmörkret. Månen gömde sig bakom strimmor av moln. Jag älskar nattliga promenader, då det är tyst ute, någon enstaka bil åker förbi på Stockholmsvägen, luften är starkt doftande och människor har antingen gått och lagt sig eller sitter uppe med några få lampor lysande, eller tv-ljuset fladdrande. Fönstren är spännande med det svaga ljuset och olika växter, prydnadssaker eller skepnader bakom rutan.


I dag, vid 8-tiden på morgonen, fyller Samuel, min härliga unge, 12 år! Vi ska fira hos hans pappa och då firar vi också lillasyster Signe, som fyllde sju igår, dvs den 27:e. Sokka får ha sitt röda halsband, dagen till ära och jag ska plocka en röd doftande ros till vart och ett av födelsedagsbarnen.

Tuesday, July 27, 2010

Kabinettskåpsrensning


Mitt kabinettskåp - ja, egentligen ett gammalt kortskåp (eller vad det nu heter) från ett bibliotek - innehåller allt möjligt. Inte så fina saker som sköldpadd t ex, som de från 1600- och 1700-talen, men alla mina, tja, småsaker som jag "samlar" på, mer eller mindre viktiga.

Kranielådan innehåller de små kranierna, som mus, fågel av något slag, ett rävkranium, ett rabbiskranium...

Ja, så var det lådan med spetsar. Vad ska jag göra med dem? Jag använder dem inte, kommer med största sannolikhet inte att använda dem. Den vita, som sticker upp längs vänsterkanten, köpte jag i en liten affär i någon liten håla i England på 80-talet. De andra minns jag inte var jag köpt. Alla är ren bomull, förstås.

Funderar på att sälja dem på bakluckeloppis på söndag, då jag tänker göra mig av med en hel del annat jag rensat ut. Men, en viss tvekan har jag inför att göra mig av med spetsarna. De är ju så fina.