Sunday, December 05, 2010

Decembertankar

Skuggan av livet. Naturligt ljus. Mmm, det tycker jag om. Då har man det dubbelt - det man ser i verkligheten och det skuggan ger. Alltid lika fascinerande för mig!

Funderar över hur livet egentligen ser ut. Mycket stress. Har kommit på attt jag inte riktigt vet hur man gör om man inte GÖÖÖR saker hela tiden, nästan. Korta öar av vila eller inaktivitet, men sedan måste jag vara igång igen. Inte är vi väl gjorda för inaktivitet?! Det är ju hur trist som helst.

Att gå ut med hunden är en bra aktivitet, som samtidigt inte är en aktivitet. Jag promenerar och tänker mest inte alls. Idag hade Sokka inget koppel, så jag fick hålla koll och ropa in när det kom hundar och människor nära. Det klarar hon mycket bra nu. Jag hade inte ens köttbullebitar med mig.

Fri och glad, hej och hopp! Rotar och gräver och springer runt i full fart!

Att gå runt med löjliga kläder - nej, tack! Det här avskyr den stackars hunden. Men här var det -17°, så det var nödvändigt, även om doggen inte fattade det. Hon trimmas ju varannan månad, så det blir så väldigt litet päls att få värme av.

Tänk vad vi lägger på oss själva konstiga idéer - det måste se ut på ett visst sätt, man måste en massa saker. Julbord, t ex. Jag tycker julbord är tämligen ointressant, utom på julafton, då det hör till. Ändå kan jag tänka ååå, jag vill också, när någon annan varit och ätit julbord. Jag konstaterar, som vanligt, att människan är ett underligt djur.

Nästa söndag sjunger Nacka Musikklasser i Berwaldhallen, luciakonsert med Salem Al Fakir. Har jag fixat lucialinne till Samuel? Nä. Ut och jaga med andra ord...

Julstjärnan - tycker bäst om de som är gjorda av papper. Enkelt. Samuel har sin guldmetallstjärna som han fick när han var liten.

Förresten tycker jag godaste glöggen i år är lakritsglöggen! Så det så!

5 comments:

Lena said...

Jag har faktiskt lärt mig att göra ingenting, hrmm "göra ingenting" är en verbal logisk kullerbytta, men du fattar. Julbord är inte min melodi, men för många så viktigt. Jag ska på ett i veckan... det är slöseri egentligen, eftersom jag inte är någon julmatsfantast. Glada hundar i snön och julkonserter är däremot toppen!

Amber said...

Lena: Ja, glada hundar i snön gör mig också glad! Och julkonserter där sonen sjunger är extra härliga. Totalt sjunger vi i fem konserter om man lägger ihop bådas våra, Samuel sjunger i tre av dem. En särskild känsla att stå mitt i också.

Elisabet. said...

Och jag har druckit en vansinnigt god glögg som jag aldrig tidigare smakat och den ska jag ta bild på imorgon!

Julbord äter jag nästan aldrig, om det inte är personalfest i december, men jag tycker alltid att det verkar så härligt. (läs: smarrigt).

Amber said...

Elisabet: När Samuel var liten och låg i barnvagnen blev jag akut magsjuk efter ett julbord - fick kasta mig av tåget och sätta mig vid stationen. När det sedan kom folk, på med brallorna och snabbt ut i skogen, med barnvagn o allt i snön. Nä, tack. Inte igen! :-)

Eleonora said...

Oj det var mycke mycke myck-tycke här! Att göra ingenting fungerar alldeles utmärkt - men kanske inte till fullo förrän man är pensio.

Klart du funderar över tillvaron och stressfaktorn - så mycket som du jobbat och stressat sista tiden - och som du ju alltid gör när det är "observationstider" - klart det påverkar. Men litet jullov nu snart kommer inte till skada, tro mig. Inaktiv kommer du aldrig att bli som har tre stora intressen - Samuel - Sokka - litteratur.

Julbord på Julafton är toppen. Det räcker.

Sokka var så söt och piggelin när vi sågs sist. Och SÖÖÖT, nytrimmad inför julen förstår jag. Tänk det verkade som om hon kände igen mig??

Ha det gott och stor kramis