Läsinfluensan

Wosh, så började jobbet och tiden för renovering blev minimal. Tiden för smitta blev maximal.

Wosh, så fick jag 40 graders feber, visserligen bara feber i 4 dagar och ont överallt, men sedan... Inte orka stå, inte tal om att gå. Ligga i sängen som en död fisk. Tant doktorn ordinerar vila. Jaha, så nu har jag legat platt i två veckor!!! Visserligen har jag lyckats läsa en hel del, men ingenting annat har ju blivit gjort. Kort promenad till kylskåpet, när jag väl ville äta liiite. Sedan viiila. Kort promenad till bokyllan, sedan vila. Löjligt!

Eftersom jag inte planerat läsningen fick det bli det jag, i renoveringsröran, lyckades greppa ur olika högar. Samuel har propsat på att jag ska läsa det han läser nu, vilket jag oftast gör - han har bra smak (ehh, jag tipsar ofta): The lightning thief, The Sea of Monsters och The Titan´s Curse, som handlar om en pojke som, enligt de skolor han blir utkastad från, har ADHD och dyslexi. Det visar sig att att han utan problem kan läsa gammalgrekiska - han är son till en av de tre stora grekiska gudarna, en half-blood. Riktigt spännande böcker! Jag lär mig en del om den grekiska gudavärlden på kuppen. Rick Riordan heter författaren och både Samuel och jag läser dem på engelska förstås. (De finns på svenska också nu.)

Förutom ovanstående tre har jag klämt Helena Henschens Hon älskade, en läsvärd bok både ur allmänbildningssynpunkt och för att historien är fantastisk. Språket är dessutom en fröjd! Har också läst Marie Hermanssons: Svampkungens son, Roslund/Hellströms: Flickan under gatan och är snart klar med Kerstin Ekmans Mordets praktik. Hermansons bok är en ok historia, går fort att läsa, lär inte lämna kvar så mycket i längden, Roslund/Hellströms deckare har ett språk som tilltalar mig. Ibland minutiösa beskrivningar av ställen, syner, dofter. Själva historien är en hyfsad deckare. Tyvärr kunde man rätt snart förstå slutet, men det kanske inte var det som var viktigt i just denna bok.

Kerstin Ekman bok, tja, jag brukar suga i mig hennes språk, de fantastiska beskrivningarna av naturen och människans tankar, men här är det s a s inte hon som skriver, utan en man. Njae. Men jag har en tredjedel kvar och ska diskutera den i min bokcirkel, så det kanske visar något jag missat hittills.

Nu ska jag samla krafter inför morgondagen - då SKA jag gå och jobba! Inte mer influensande nu. Basta!!

Puh!

Efter sex timmars dörrfodermålande bjuder jag mig själv på en GT och chèvre med honung innan jag börjar laga mat.

Några grannar grillar på gården och diskuterar högt med norrländsk dialekt, det är småkallt, det luktar höst och tv-kontrollen är trasig. Då får det bli Kallifatides´Vänner och älskare i kväll.

Hallands Väderö

Tre kvinnor och fem barn och så småningom två kvinnor och fyra barn några dagar på Hallands Väderö. De stora barnen, dvs tre 11-åringar, sov på ett loft där åskan, regnet eller vinden dånade flera av nätterna.

Ön är verkligen fantastisk. Jag tyckte vattnet var kallt, men Siri och två av de stora barnen har badat - länge. Lösgående hästar och kor, harar och massor av fåglar har vi sett. Säl såg jag nära mig när jag satt vid stranden en kväll. Och så den vackra bokskogen förstås.

Senast Samuel och jag var på Hallands Väderö var 2001, då han precis fyllt tre år. Då som nu bodde vi hos Samuels kompis Emil och hans mamma Siri, som är min väninna. Deras släkt har ett stort hus på ön alldeles vid vattnet, så de har varit där flera veckor nu.

Då pojkarna var tre tog jag en bild när de sitter inne i ett stort ihåligt träd, som Siri kallar Älvans träd. Häromdagen tog jag en bild på pojkarna i samma träd. De kom knappt in...

Jag körde hem igår genom ett regnigt sydsverige. Samuel är kvar på ön och har ringt och skickat bilder från promenaden med kompisarna runt ön. De är i Sandhamn på norra delen av ön just nu.

Tralassel och pylyssel

Och så snubblade jag på dammsugaren nu, mitt i natten. Himla liv i trapphuset eftersom dörren stod öppen. Och så har jag målat i sju timmar idag, fönsterfoder och hallväggar - tråååkigt, men fint. Och så är jag trött. Och nu ska jag sova, trots att somliga söner, säger inte vilken, sitter bredvid och besserwissrar sig över att jag börjar alla meningar med och. Haha! Där slutade jag en mening med och också.

Sonen säger att jag måste skriva att jag skrev "snbuublade" istället för, jaja..

Vår trefärgade IKEA-pall, Samuel, då 4,5 år, bestämde färgerna och jag målade. Visst blev hallväggen fin! Tyvärr blev dörrfodren gula i jämförelse så nu måste jag köpa vit oljefärg och måla dem med...

Eleonora går förbi och ger mig uppmuntrande tillrop med jämna mellanrum och litet olika grannar stannar och pratar när jag målar fönsterfoder i solskenet. Det blir en gårdsangelägenhet på ett behagligt vis.

Elvispa livet

Med oändligt tålamod och lika mycket trötthet arbetar jag mig i snigelfart mot ett tomt rum. Jag tömmer mitt sov/arbetsrum.


Lyssnar till Peter Englunds sommarprogram där han tar upp just rensandet och genomgången av gamla papper och ting. I motsats till honom längtar inte jag till det förflutna. Jag kikar gärna på gamla bilder, noter - t ex Barnatro - texter/dikter, listor, gamla manusutkast som är tryckta sedan länge, urklipp och underligt sparat krafs av olika slag, men blir fort mätt och ångestfylld. Jag vill faktisk vara just här, just nu. Allt annat är jobbigt.

"En främling korsar mitt spår - och det är jag." säger Peter Englund om rensandet och minnena. Är det så? Hmmm.


Rummet ska målas om och bli till en mycket liten sovrumsdel och ett bibliotek. Jag är trött på att alla rum översvämmas av böcker, bokhyllor, bokhögar och tidskrifter. Samuels bokhylla har jag fått rensa - böcker han läste i förskoleklassen och i ettan, som böckerna om Lasse Majas detektivbyrå, har gått till hans lillasyster, som gärna läser dem. 10 sådana böcker hade han - meningslösa att köpa, han läste ut en sådan på 20-30 minuter. Jag slutade köpa dem med tiden och övergick till tjockare böcker som Harry Potter i stället. Då var han 6 år, precis som lillasyster är nu.


Barnatro, ja. Den skaffade jag för att den var närmast äcklig, i ett anfall av att driva med min egen antireligiositet. Så småningom blev den som en nära vän, jag sjöng en stump litet då och då och tänkte inte på vad jag sjöng. Rätt ofta blev det instant poetry med icke-religiöst innehåll. Nu vet jag inte riktigt vad jag tycker - måste man tycka?!


Nu är det en sabla röra överallt och all min tid som jag skulle använda till läsning går till praktiskt liv. Vojvoj. Samuel är hos sin pappa den här veckan, så jag bordebordebordeborde kunna koncentrera mig.


In med en bomb! Men rädda katten. Och pianot. Och saxofonen. Och mina texter. Och fiolen. Och mina målningar. Och böckerna av Susanne Brögger . Och... Äh, jag hoppar bomben. Det blev för krångligt. Och likadant som förut. Fast mer jobb.

Önskefrukost

Morgon på farmor Åsas ö. Jag frågar:

"Vad vill du ha till frukost, Samuel?"

Ett snabbt svar från Wiispelande gossen i soffan:

"Senap och bakpulver!"

Jag känner hur irritationen stiger, vill ha det snabbt fixat. Morgnar är inte min grej. Särskilt inte trassliga morgnar, även om jag är ledig.

Åsa tar mig i armen, leende, och plockar tyst fram senap och bakpulver. Vi ställer fram det på Samuels plats och jag säger med vanlig röst att frukosten står framme. Jag vet att han redan har glömt att han över huvud taget har svarat på frågan.

Efter några tillsägelser om att det är frukostdags sätter sig Samuel med tankarna kvar i spelet, som förväntat. Det tar en liten sund innan han helt registrerar att något är konstigt med frukosten... Måste säga att han tog det bra.

Sommarpyssel

I dag fyller fiskeexperten 11 år och i går fyllde fiskeexpertens lillasyster 6 år. Till lillasyster Signe sydde jag en apkostym, om hon önskat sig. Det visade sig ta en himla tid - 10 timmar - men sedan kände jag mig otroligt duktig...

Fiskeexperten lyckades få tre abborrar när vi andra inte fick ett enda fjäll. Han fick också lära sig att rensa själv, vilket gick riktigt bra.

Och farmor Åsa satte förra året näckrosor i lilla potten och nu blommar de friskt!