Nytt år

Nyårsdagen. Hos oss den absolut slöaste dagen på året. Jag kom upp vid 13-tiden och de tre 13-åringarna nyss, dvs 15.45 ca. Nu ska de äta sin "frukost", vilket blir sonens egenhändigt lagade Janssons frestelse, som ingen orkade äta i natt. Till efterrätt äter de kladdkaka, som flickan i sällskapet hade med sig när de kom igår. Tre av gårdagens fem 13-åringar satt uppe till vid 8-tiden i morse och tittade på film och babblade. Babblet började så långsamt igen vid 15.30 från sonens rum, där de sovit.

Skönt nyårsfirande har vi haft. De fem 13-åringarna, en elvaåring och två vuxna. Vid efterrätten höglästes ur Min galna hage, texten om det lille Polki (Den trasiga middagen), av Povel Ramel. Mycket uppskattat av ungdomarna!  Den yngsta, som inte hör till 13-åringarnas skara, är 11 år och hade svårt att tycka det var roligt. Det var nog en personlighetsfråga, mer än en åldersfråga. Vi högläser den texten då och då och den har uppskattats av flera barn från åtminstone 6 års ålder.

Som vanligt hade jag köpt fyrverkerier och kontrollerade noggrant uppskjutandet av raketerna. Jag har alltid älskat fyrverkerier och Samuel har fått tända raketer sedan 6 års ålder. Nu tycks intresset sinat en aning, så nästa år blir det betydligt färre raketer. Två var kanske. Ett av grannbarnen fick en ordentlig lektion och sedan fick han skjuta litet också. Hans pappa hade verkligen ingen koll. Smällde några rediga raketer som dånande stannade kvar på marken. Livsfarligt. Han visste inte att måste ställa raketerna i en flaska eller ett rör. Han hade tryckt fast raketerna i marken!! Vännen Siri undervisade honom, så vi slipper detta ett annat år.

Sokka? Ja, i år blev hon rädd eftersom det smällde dånande på marken. Vi får se inför nästa år hur vi gör. Kanske är det lika bra att vi inte har några egna raketer och att jag stannar inne med doggen...

Nå, nu är det i alla fall 2012. Ett nytt år som börjar med regn.

Jullovets långsamhet

Annandag jul och vi har inte fått upp granen ännu. Tja, det kom annat i vägen. Jag tänker inte hänga läpp för det. Kanske lyckas vi idag. Kanske inte. Efter nyår förpassar jag den till skogen om den inte kommit upp. Jag ville inte ha någon gran, men sonen ville och jag köpte på villkor att han hjälpte till...

Jag är verkligen inte någon julmänniska, vänligt uttryckt. Försöker utnyttja tiden till att läsa och skriva. Nu har jag fått beställning på en stor målning också, så det det ska bli roligt att börja med den.

Fick Jag är Ozzy i julklapp, av en musiker förstås, och tänkte att jag skulle skumma igenom den - inget riktigt för mig, tänkte jag efter att ha sett en del av dokusåpan från han familjeliv. Märkligt nog fastnade jag. Trots det påvra språket och en katastrofalt dålig översättning med massor av anglisimer, förnimmer jag en värme hos Ozzy. Jag tror han försöker låta värre än han är, även om jag förstår att han inte direkt levt något änglaliv.

 Har också börjat på Haruki Murakamis Norweigan Wood. Har känts litet trögt hittills, men det tar sig nog.

Njut av ledigheten på det sätt som passar dig! Det är det bästa!

Viss aktivitet

Ja, nu är det ett tag sedan jag skrev. Om jag bara inte ständigt föll i sömn eller borde städa eller något annat nödvändigt. Jag orkar knappt läsa, trots att det varit ett av mina största intressen.

Nå, igår tog jag med mig Samuel, hans lillasyster Signe och hennes kompis Clara till Fotografiska museet för att se utställningen om afrikanska djur, Nick Brandts bilder. Det var mycket lyckat. Även herr Kritsk Trettonåring tyckte det var en fantastisk utställning! Se den! Alldeles otroligt imponerande, med enormt stora bilder.

Idag har Samuel och jag varit hos en stylistfirma och, tja blivit stylade... Nej, snarare sminkade, resten fick vi stå för själva. Fotograferade gjorde de, dyrt blev det, men många bilder blev mycket bra. Särskilt de på Samuel. Eller så tenderar man/jag att tycka det för att han är ung och slät...

Liv

Tog en promenad med Sokka från ca 21.15-22, mest för att njuta av värmen ute och av att vandra i mörkret medan många hade fönster och balkongdörrar öppna. Härligt med ljuset, ljuden och rösterna - eller tv-flimmer. På några balkonger satt det människor och pratade med dämpade röster och också i ett par trädgårdar hördes röster och skratt. Liv!

När jag stod högt uppe, här i Saltsjöbaden, och tittade mot kyrkan till vällde dimman in i bulliga sjok under gatlyktorna. Det blev något kyligare och mina händer blev kalla av fukten. Enligt Klart.se var luftfuktigheten 94% när klockan var ca 22 och nu, 22.31, är luftfuktigheten 100%. Man befarar att man ska drunkna...

Men fortfarande är det 17,7 °C och jag har rökt en cigarill och tagit ett glas bubbel i sammetsmörkret på balkongen. Några tonåringar har fönstret öppet tvärs över gården - det låter som om de kittlar varandra. Och har mysiga fnittersamtal. Man hör inte vad de säger, men i övrigt går allt klart över till oss. Liv!!

Sokka och Samir snusar lugnt, Samir i soffan och Sokka i stora fåtöljen. Själv har jag tv:n på och tittar ibland på CSI Miami,men njuter mest bara av att finnas till denna kväll. Också liv!

Det-regnar-söndag

...och jag är helt vilsen. Två 13-åringar vid matbordet sitter och BABBLAR med var sin laptop. Spelspelspel.

Klockan är snart två och jag har inte gjort någon nytta, jo, skjutsat en god vän som behövde hjälp, men i övrigt bara virrat runt.

Nu blir det k o r t hundpromenad med löptiken i regnet och sedan sätter jag mig i badkaret och läser en deckare. På engelska, så tror jag att jag är nyttigare.

Jo, i kväll ska jag hjälpa två grannar - en med svenskan och en med engelskan. Vi läser bok, samtalar, uttalar och lär in nya ord. DET är nyttigt! Häpp!

Btw - jag gillar regnet!

Hundpromenader och vackra kvinnor

Under mina hundpromenader slås jag ofta av hur många otroligt vackra kvinnor det finns! Inte 18-åringar - då är det ingen konst att vara vacker. Nej, kvinnor från, säg 45-50 till 75 års ålder. Väldigt många är mycket välvårdade, andra inte lika noga med färger och naglar, men väldigt medvetna om sitt jag och starka i uttrycken. Jag blir ofta glad av att se dem, prata med dem eller bara utbyta ett leende.

På grund av Sokka stannar många och vill prata eller klappa. Och så vindlar samtalen ibland länge och handlar om livet, barnen, barnbarnen, hundar de har eller har haft. Det är så...ödmjukt.

Det är inget fel på män i dessa åldrar, direkt, men de ser ganska lika ut och mycket få har tid att stanna och prata.

Jag brukar möta en dam med två tempelhundar, den ena champagnefärgad och den andra litet mörkare - de heter Chamapagne och Caramel. Vi har pratat en del och här om dagen hade hon sin make med också. De har tidigare haft dvärgschnauzer, så det blir livliga samtal om hundar.

I morse såg jag en kvinna, 65+, komma cyklande i litet linne med svala lila färger, knälånga vita byxor, slätt bakåtkammat mörkgrått hår, röda glasögonbågar och rött läppstift. Hon såg så härligt lugn och fri ut. Hon hade strandgrejor på pakethållaren, så det var nog en njutardag för henne.

Nu är den förb... sommarn slut

Knappt två veckor kvar innan sommarlovet är slut. Jag har alltid tyckt att det är skönt att börja arbeta igen. För min del vore det bättre med 3 veckors ledighet i taget, utspridd över året.

Sommaren är visserligen vacker, men juli är för enahanda, oftast. Samma väder, det de flesta kallar vackert, dvs sol till förbannelse. Varmt väder ger också doftlöshet. Jag älskar dimma - kunde väl vara några sådana dagar insprängda här och där. Men de dagarna kommer ju till hösten.

Så. Nu har jag svurit i kyrkan. Igen.