Jag fryser och fryser - det är säkert något psykiskt. Det är det ju alltid när ingen annan förklaring finns. Botemedlet mot fryset är att kliva ner i ett hett bad och ligga där mellan fyrtiofem minuter och en timme. Ibland somnar jag, men oftast läser jag. Det senare, ja, förresten det förra med, är mycket behagligt - för det mesta.
För tre kvart sedan när jag lade mig (inte kan man säga besteg, fast det skulle låta litet, hmmm kul) i badet, drack jag en stor kopp rooibos och åt några pepparkakor därtill. Sedan började jag på Bodil Malmstens senaste
: Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig. Det skiljer sig inte alltför mycket från hennes blogg, tyvärr. Fast det kanske gör det samma för de flesta av hennes läsare, de kanske inte läser hennes blogg?!
Riktigt snart började jag reta mig, har bara hunnit till sidan 46. På sidan 42 står följande mening "Sade vi ett enda ord på vårt modersmål fick vi stå i skamvrån eller få ett kok stryk." Vaddå, fick vi få ett kok... Frenska?
Nästa sten jag snubblar över är följande mening, som handlar om buss 2: "Den går mot Sofia, Bulgariens huvudstad heter Sofia, jag räcker upp handen, jag kan." Det kan man kanske tänka, men inte är det väl något en annan människa vill läsa. Det är inte ens privat, det är bara en plattityd.
Projekt läsa ut den här boken blev genast en uppförsbacke. Det hjälper inte att den har en hyggligt trevlig utformning, förmodligen avsedd att tilltala en viss sorts kvinnor (vilket inte behöver vara något fel i sig). Vad ska man ha i fickorna längst fram och längst bak? Det är ju inte precis ens egen dagbok, utan när man läst den ställs den i hyllan- som det ser ut nu inte ens det - och tas inte fram mer än ett par gånger till, som högst. Och varför är så många bilder suddiga, konstnärlig touch, månntro? Nej, det finns inget egenvärde i suddiga bilder, inte i skarpa heller. I båda fallen ska det finnas någon mening med att det är just så - ibland händer det att slumpen ger meningen, det är jag medveten om. Förresten ska det mycket till om bilderna ska fylla en funktion, annars kan man, bör man, avstå.
Jaja, jag kanske är en puckad gnällmåns, men det är min blogg och jag tycker väl vad jag vill! Och för övrigt skrev jag inte det riktigt elaka jag tänkte om de där spy...f´låt påsarna på pärmen.
Kanske borde jag ligga i badet tills jag totalt löses upp?
Förresten, vill man läsa den här sortens litteratur, fast flera nivåer högre upp, kan man läsa Susanne Brögger.