Sunday, December 31, 2006

Skön nyårsafton

Jag tillhöll sonen att plocka bort efter sig när han ätit frukost och sa att från och med början på nästa år måste det bli bättring på den punkten.
"Menar du som nyårslöfte?" Det menade jag inte eftersom jag inte tror på nyårslöften.

"Vad ska du ge för nyårslöfte, mamma? Bara det inte är att du inte ska äta lakritsfiskar på både lördag och söndag!" Och så ett lurigt leende. Jag äter lakritsfiskar någon gång om året...

Vi läste fram till efter midnatt, både sonen och jag. Artemis Fowl av Eoin Colfer har jag lånat till honom. Den är ju inte helt lätt ens för 11-12-åringar, men han läste fyra femtedelar av boken i går kväll och tycker den är jättebra. Själv läser jag femte boken i serien just nu - Artemis Fowl De försvunna demonerna.

Vi har kittlats och brottats innan frukost, och nu blir det en lat dag fram till nyårsmiddagen, som ska intas i lugn och ro med sonen. Vid tolvslaget går vi ut och skjuter raketer - det har jag börjat lära min son tidigt. Vi älskar fyrverkerier!!
Hoppas alla får en skönt nyårsfirande, var och en på sitt vis, och att alla smällrädda slipper ha smällare och raketer alldeles inpå sig, även om det är svårt att undvika en sån här kväll.

Jag önskar er alla ett GOTT NYTT ÅR!


Saturday, December 30, 2006

Funderarnatt

Ju mer jag tänker, desto mindre skriver jag. Eller, om jag tänker på något för mig känsligt, skriver jag i stort sett alltid om något annat. Går inte ens som katten kring het gröt.

Lyssnar på Bach, Jesu bleibet meine freunde och Ave verum corpus. Det gör ont att lyssna till sådant jag under trettio år sjungit av och till. Framför allt det vackra. Just nu Pie Jesu av Fauré - det är ett av de vackraste stycken jag vet. Att lyssna på musik skingrar tankarna utan att jag blir sluten.

Funderar på förhållandet till mannen/männen. Jag vill och jag vill inte. Om det är rätt att vara "den andra" eller inte, bryr jag mig inte om längre - det är inte min sak. Men vad gör det med mig på sikt? Hur långt kan man släppa utan att tappa kontrollen på sina känslor? Eller är det en chimär att man kan kontrollera mer än en kort period? För det vet jag att jag kan.

Det är komplicerat och dessutom svårt att prata med vänner om - de är ju redan inblandande genom att känna mig. De tar parti, vilket man ska vara glad över, både för och emot, och det väcker helt tydligt starka känslor. "Tänk om det vore min man" blir ju självklart tanken hos någon.

Förresten har jag väl redan tappat kontrollen, på sätt och vis, eftersom jag ligger vaken och funderar...

Thursday, December 28, 2006

Arga Tanten goes Malmstens senaste

Jag fryser och fryser - det är säkert något psykiskt. Det är det ju alltid när ingen annan förklaring finns. Botemedlet mot fryset är att kliva ner i ett hett bad och ligga där mellan fyrtiofem minuter och en timme. Ibland somnar jag, men oftast läser jag. Det senare, ja, förresten det förra med, är mycket behagligt - för det mesta.

För tre kvart sedan när jag lade mig (inte kan man säga besteg, fast det skulle låta litet, hmmm kul) i badet, drack jag en stor kopp rooibos och åt några pepparkakor därtill. Sedan började jag på Bodil Malmstens senaste: Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig. Det skiljer sig inte alltför mycket från hennes blogg, tyvärr. Fast det kanske gör det samma för de flesta av hennes läsare, de kanske inte läser hennes blogg?!

Riktigt snart började jag reta mig, har bara hunnit till sidan 46. På sidan 42 står följande mening "Sade vi ett enda ord på vårt modersmål fick vi stå i skamvrån eller få ett kok stryk." Vaddå, fick vi få ett kok... Frenska?

Nästa sten jag snubblar över är följande mening, som handlar om buss 2: "Den går mot Sofia, Bulgariens huvudstad heter Sofia, jag räcker upp handen, jag kan." Det kan man kanske tänka, men inte är det väl något en annan människa vill läsa. Det är inte ens privat, det är bara en plattityd.

Projekt läsa ut den här boken blev genast en uppförsbacke. Det hjälper inte att den har en hyggligt trevlig utformning, förmodligen avsedd att tilltala en viss sorts kvinnor (vilket inte behöver vara något fel i sig). Vad ska man ha i fickorna längst fram och längst bak? Det är ju inte precis ens egen dagbok, utan när man läst den ställs den i hyllan- som det ser ut nu inte ens det - och tas inte fram mer än ett par gånger till, som högst. Och varför är så många bilder suddiga, konstnärlig touch, månntro? Nej, det finns inget egenvärde i suddiga bilder, inte i skarpa heller. I båda fallen ska det finnas någon mening med att det är just så - ibland händer det att slumpen ger meningen, det är jag medveten om. Förresten ska det mycket till om bilderna ska fylla en funktion, annars kan man, bör man, avstå.

Jaja, jag kanske är en puckad gnällmåns, men det är min blogg och jag tycker väl vad jag vill! Och för övrigt skrev jag inte det riktigt elaka jag tänkte om de där spy...f´låt påsarna på pärmen.

Kanske borde jag ligga i badet tills jag totalt löses upp?

Förresten, vill man läsa den här sortens litteratur, fast flera nivåer högre upp, kan man läsa Susanne Brögger.

Wednesday, December 27, 2006

Jullovseftermiddag

Jag vet att jag tjatar om himlen, men nu när jag köpt ett nytt, större och ljusare, bord att blogga vid, sitter jag med ansiktet ut mot solnedgången - blekt turkosblå himmel med bleka orange-rosa moln i strimmor, gör ljuset sådär vinterskymningsmystiskt. I sin korg, på bordet bredvid mig, med fin specialsydd dyna av vännen Siri, ligger Momo och myser under lampans värme. P 2 är på och inte alltför hysterisk julmusik spelas.

Jag har skjutsat Samuel till hans pappa. Han var motvillig och arg. Arg för att jag putsade hans hår, jag klippte det häromdagen, men var inte riktigt nöjd. Själv tyckte han det var riktigt fint. "Jag ser ut som Shakespeare, mamma!", vilket inte var vad jag önskade.

Jag har klippt vänner och bekanta sedan jag var 15 år, och litet folk som behövde vara fina till tv-framträdanden (bara två stycken, men ändå) och en popsångare, eh, f´låt rocksångare - annars blir han nog arg. Dock är det litet knepigt att klippa sonen eftersom vi inte är riktigt överens om hur långt han får ha håret. Litet långt (vad nu det är...) är ok, men han kammar sig inte själv och är dessutom ganska håröm, så det blir inte några överdrifter. Dessutom vill hans pappa att det ska vara kort, så det är många viljor om detta. Litet kortare än på bilden nedan har jag gjort det nu.


Klockan var runt 13 när jag skjutsade sorken till papperiet och då lyste gatlamporna. Jag kommenterade att "nu på dagen lyser de minsann, men så fort det blir mörkt släcks de". Så har det varit nu på senare tid där vi bor. Samuel sa att han visste varför:
"De har kopplat fel, förstår du. De har kopplat lamporna till andra sidan jordklotet och då blir det så här." Haha, jag skrattade gott. Den lille mannen har svar på det mesta - ibland till mammas irritation.

Ur radion sjungs det "Gloria, hosanna in excelsiiiiis!", klockan är 15.57 och skymningen har övergått i nästan nattsvart mörker. I kväll ska jag bort på middag, men först ett njutningsbad med skum och en god bok.

Sunday, December 24, 2006

Pumlor - hurra!!

Idag skrev DN om pumlor (idag - eh, det är mitt i natten, så det blir "igår" som är korrekt)! Vill man veta vad en pumla är, kommer man antingen från Norrbotten, som jag, eller så lär man sig det här eller går in på Pumlans vänner.

Nu är jag så trött att ögonen vinglar runt i huvudet - bäst att prova sängen. Får väl skriva igen när jag piggnat till.

Pumlorna i granen glänser så vackert. Även den lilla pumla som katten rivit ner glänser där på golvet. Själv spinner hon så jag nog kommer att ha svårt att sova. Det blir stängd dörr och/eller öronproppar.

Allefall, som sonen sa när han var liten och skulle läxa upp mig "allefall fåj man inte sväja, mamma", allefall ska jag sova nu, tjat-tjat, och inte sväja. Märks det att jag är trött?!

God jul på er, i alla fall!! Allefall!

Friday, December 22, 2006

Lätt morgondrapa

Åh, vilket ljus det är ute! Litet dovt, svagt orange mot de gula husväggarna och himlen är åskblå. Det är varken ljust eller mörkt ute - gryningsljus alltså.

I alla fönster lyser stjärnor eller adventsljusstakar och stora julgranen på gården är tänd. Toppen på den enorma tallen, som står på gårdens högsta punkt, vajar kraftigt i vinden och som vanligt rasslar Saltsjöbanans blå tåg förbi. Momo sitter i fönstret under den vita lysande adventsstjärnan, som om hon också njuter av det vackra ljuset.

Jag tycker så mycket om ljusets förändring under dygnet, särsklit grynings- och skymningsljus. Och dessutom är orden gryning och skymning vackra. Numer säger vi mest morgon och kväll och refererar till vad vi gör, istället för att förhålla oss till ljuset. Det är litet synd.


Samuel har lånat en av mina nattskjortor eftersom han vuxit ur alla sina pyjamasar och jag inte hunnit köpa nya. Han ligger i min säng och sover så gott. Det lär han göra till halv tio minst. Själv ska jag inta första frukost och läsa tidningen.

Thursday, December 21, 2006

Jul. Jaså.

Klockan är 21.40. Jag äter en smörgås med gravad lax och sorken två med ägg och kaviar och en kopp varm choklad till det. Jullov!!!!

Samuel och jag har varit på skinkparty, eller som Samuel uttryckte det "skinkskiva". Eftersom jag inte reagerade förklarade han "du vet, som kräftskiva". Jaha. Jag trött, reagerade fortfarande inte. När han överdrev - "skink - skiiva" - fattade jag.

Härom morgonen sjöng han på en av sångerna de lärt sig i skolan "Jullov, jullov, av med läxorna, jullov, jullov...", tvärstannade mitt i sjungandet och sa med undrande röst:
"Men mammmmmaaa, varför finns det sånger om jullov, men ingen sång om mammaledighet?" Tja, inget svar hade jag. Men en extra kram för en sådan vidsynthet.

I morse var jag, för femte gången i kyrkan denna vecka. Samuel hade avslutning. Då kände jag, att inte en julsång till, inte ett tindrande barnaöga till, då ramlar jag omkull och reser mig inte på ett bra tag. Och SÅ djävla gulliga är de väl inte! Inte när de är fler än en åt gången i alla fall. Ungarna alltså.

Sedan skulle vi gå och se NK:s julskyltning och efteråt ta en god bakelse där på caféet, som vi gjorde förra året. Fast först skulle jag tillbaka till skolan och lasta ur alla stearinljus och herdekläder och Mariakläder och herdestavar (en bara) och skyltar med klassbeteckningar på (måste sättas upp på bänkarna annars tar föräldrar och anhöriga platserna längst fram, så barnen får sitt längst bak i kyrkan på sin egen avslutning - gissa varför ungar är som de är och gissa om jag är himmmmla trött på allt och alla...) och änglavingar. Efter det kroknade jag totalt. Jag erbjöd en kopp varm choklad och en bakelse på Kringelgården, som ligger två kvarter bort från vår bostad. Samuel protesterade lamt, så det får bli julskyltning när det (kanske) är mindre folk på stan.

Ja, nu sitter vi här i nattskjortor och myser, en spinnande liten Momo Katt i mitt knä, Samuel tittar på ett tecknat skrikprogram (isch) på Cartoon Network (isch igen) och vi (läs "jag") börjar luta mot sängen.

I morgon är det slutsteget på den minimala julstädningen. Det tar nog en kvart. Hihi!

Tuesday, December 19, 2006

A lousy day

Hihi, eller en lusig dag...

Sonen kliade sig i huvudet väl mycket i morse, så jag plockade fram luskammen och kammade över ett papper, och ser man på - ner hoppar små läbbiga löss som långsamt kravlar över papperet. Suck. Första gången, dvs för några veckor sedan, vi råkade ut för detta, var jag så äcklad att jag inte visste till mig. Tja, nu orkade jag inte ens hetsa upp mig.

Får vänta tills apoteket öppnar och åka iväg och inhandla Prioderm. "Kutanlösning 1 %" sufflerar sonen här bredvid...

Jag passar på att hyra oss en film när vi ändå blir sittande här hemma. Kanske jag kan dammsuga också, fast det är trist. Men det påstås att det ska vara jul snart, så då får man väl göra sig till litet, gissar jag.

Ska slita sonen från Kalle Ankafilmen han tittar på och ge honom frukost.

Sunday, December 17, 2006

Helgslut helslut

Intensiv körhelg. Idag, snarare ikväll, har vi gett två julkonserter.

Solisten sjöng i vår kör när hon var 16 år, liksom körledaren. Solisten är numer operasångerska vid operan i Luzern. Hon har en vacker lyrisk sopranstämma och river ner applåder när hon framträder. I dag sjöng hon bl a Marias vaggsång, som innehåller orden "..Maria går i rosengård..." - otroligt vacker.

Andra föreställningen blev litet happeningartad på slutet, då prästen bad oss sjunga Halleluja ur Händels Messias som extranummer och dessutom bjöd in alla som var körsångare i publiken att delta. Det blev väldigt kraftfullt!

Vår körledare vill att vi ska stå blandade, alltså inte i samlade stämmor, under vissa konserter för det låter bättre så. Visserligen tar man ett större ansvar för sin insats, är tvungen att lyssna väldigt noga på de andra för att höra den egna stämman och man måste följa dirigenten mycket noggrannare än om stämman står samlad, men det är ganska nervöst. Tycker jag i alla fall. Måste öva mycket mer.

Kvällen har avslutats med mingel och litet mat, så jag har precis kommit hem. Katten hoppade fram, glatt vajande med sin taniga lilla svans, och fjuttade runt alldeles lycklig över att jag kom hem.

Nu ska kattens trötta sångmatte tippa ner i snarkofagen och läsa en stund om Artemis Fowl och hans äventyr, innan hon släcker och blundar.

Wednesday, December 13, 2006

Luciamorgon

Samuel ligger halvsovande under en pläd på soffan och väntar på att adventskalenderna ska börja i tv:n. Programmet börjar och han blundar fortfarande, sover, tror jag.
"Samuel, hör du, sover du? Det har börjat nu!" säger jag försiktigt och tänker på härom morgonen när han sov över alltihop för att jag stod i duschen, och han grät förtvivlat i mer än en kvart för att han missat och fick ont i huvudet efteråt av allt gråtande . Med tummen fortfarande i munnen mumlar han:
"Mmm, jag väntar bara på att introt ska ta slut." Det kallar jag planering.

Nu är adventskalenderna slut och frukosten väntar. Och sedan lucia i skolan för oss båda - vi har ett stort luciatåg med sexans alla flickor och pojkar, med levande ljus och en duktig musiklärare som spelar på flygeln i aulan till alla sånger luciatåget sjunger. Mycket stämningsfullt och populärt.

Monday, December 11, 2006

Behaglig måndagmorgon - klockan är nästan halv nio.

Samuel sover fortfarande - i min säng. Kattungen sitter på min axel och spinner som en motor i mitt öra samtidigt som hon smaskar på mitt hår.

Jag ska göra frukost och vänta på att sonen självvaknar, nu när han inte börjar skolan förrän klockan 10 och jag ska arbeta hemma. SÅ skönt! Några stearinljus ska jag tända, så får Samuel tända sitt älskade änglaspel när han kommer upp ur paulunen.
Regnet plaskar utanför och Saltsjöbanans tåg rasslar förbi med måndagströtta människor på väg till arbetet. Grannens lilla Elvis gråter i våningen ovanför.

Saturday, December 09, 2006

En lisa för själen


Det har varit tufft en period. Slutligen fick jag så ont i magen av all stress att jag måste uppsöka läkare - kronisk magkatarr. Äter Losec-preparat, ingen alkohol, inget kaffe, helst inte te heller. Och så alla andra föreskrifter om att ta det lugnt, haha. Hur tar en lärare det lugnt när alla samtalsunderlag ska skrivas, alla samtal ska hållas, observationsrapport ska överlämnas, avslutningar tränas, sånger och kläder och tider och fan och hans moster? Mostern är väl värst.

Idag har jag inte sonen hos mig - fast han ringde vid lunchtid och ville bara säga att han älskar mig. Bestämde mig för att jag skulle göra det som brukar få mig att gå ner i varv rätt bra - gå i skogen. Tog med mig svampkorgen, en termos med te och apelsinpepparkakor. Var ute i två timmar, så nu är jag litet kall om fingrarna, men nöjd. Det blev en liten hög trattkantareller och en vanlig gul. Så snart ska jag göra mig en kantarellsmörgås.


Testund vid Baggensstäket. En paddlare gled förbi och vi bytte några ord innan var och en för sig njöt av sitt igen.

Njuter av skymningen, som kryper in med gulaktigt ljus från de gyllenrosa molnen och omgärdar våra hus där fönstren lyser av adventsstakar och adventsstjärnor.

Jag ska lägga mig på soffan och läsa en stund.