Saturday, December 30, 2006

Funderarnatt

Ju mer jag tänker, desto mindre skriver jag. Eller, om jag tänker på något för mig känsligt, skriver jag i stort sett alltid om något annat. Går inte ens som katten kring het gröt.

Lyssnar på Bach, Jesu bleibet meine freunde och Ave verum corpus. Det gör ont att lyssna till sådant jag under trettio år sjungit av och till. Framför allt det vackra. Just nu Pie Jesu av Fauré - det är ett av de vackraste stycken jag vet. Att lyssna på musik skingrar tankarna utan att jag blir sluten.

Funderar på förhållandet till mannen/männen. Jag vill och jag vill inte. Om det är rätt att vara "den andra" eller inte, bryr jag mig inte om längre - det är inte min sak. Men vad gör det med mig på sikt? Hur långt kan man släppa utan att tappa kontrollen på sina känslor? Eller är det en chimär att man kan kontrollera mer än en kort period? För det vet jag att jag kan.

Det är komplicerat och dessutom svårt att prata med vänner om - de är ju redan inblandande genom att känna mig. De tar parti, vilket man ska vara glad över, både för och emot, och det väcker helt tydligt starka känslor. "Tänk om det vore min man" blir ju självklart tanken hos någon.

Förresten har jag väl redan tappat kontrollen, på sätt och vis, eftersom jag ligger vaken och funderar...

6 comments:

Visionary Soul said...

Aj... det låter inte alldeles kul... det blev alltså fler än ett möte, med den där mannen...

Vill du ha honom? Som du säger, "eftersom du ligger vaken och funderar"... så är väl svaret klart, åtminstone det känslomässiga...

Bra fråga att ställa sig. Vad gör det med mig på sikt, att vara nummer två? Påverkar det självrespekten, känslan av det egna värdet? Svaret är inte givet, tycker jag...

Vill du "prata" med någon utomstående, får du gärna skriva. Jag känner ju igen mig i delar av det du verkar gå igenom.

Inkan said...

Din favorit är också en av mina:
Pie Jesu (Fauré) så vackert.

Jag avundas inte din situation som du beskriver... det enda jag vet av egen erfarenhet är att även det påverkar en. Allt man investerar känslor i, påverkar ens liv.
Bra eller mindre bra - får man själv bedömma.
Andras åsikter är inte mycket hjälp om man redan bejakat det man känner. Det går så himla fort...
Men sömnbrist pga många och långa tankar är nog ett tecken... kanske en varning också?

På årets näst sista dag: KRAM!

AMber said...

visionary soul: Vill ha? Ehh, jag vet inte vad det innebär. Jag vet redan nu att det inte kan bli tal om att han skulle lämna sin fru - vet inte ens om jag skulle välkomna det. Jag har ju inte fått en vettig chans att känna något. Jag är alldeles för disciplinerad för att bara släppa, när förutsättningarna ser ut som de gör.
Funderingarna handlar om huruvida jag ska avbryta nu, eller senare. Det finns ju en njutning i det, annars skulle jag ju inte alls ge mig in i det. Sex är ju också ett starkt behov. Och fysisk beröring och värme...

Självrespekten är oerhört viktig för mig! Jag är verkligen inte den som lägger mig platt i första taget, inte brukar jag vara särskilt blåögd heller. Inte ens i kärlek. Men allt i livet är ju överväganden, enligt mig.
Jag har ytterst svårt att förstå att man kan bli handlöst förälskad om man inte vill. Men det är ju jag det. :-)
Tack snälla du för erbjudandet om att skriva - jag gör det om det känns som om jag skulle behöva!

inkan: Jo, du har alldeles rätt - allt man investerar känslor i påverkar ens liv. Klokt sagt och en viktig insikt - känns som om det styr upp mina tankar. Tack för det inkan!
Alla "bra" och "mindre bra" har ju en baksida också... Men jag har så dålig koll på vad jag känner när jag står mitt uppe i det, att jag helst inte känner alls.
Det är svårt med andras åsikter, precis som du säger, men i bland blixtrar det till och man får en skjuts i någon riktning.
Ja, NÅGOT är det väl tankarna står för. Frågan är bara vad...

Tack för kramen - och alldeles det samma! Vui får hoppas på et bra år, både vad gäller kärlek och tankar.

AMber said...

Ojdå, det blev många fingersättningsfel, eller typos som jag kallar dem, i förra kommentaren.
Vad jag egentligen ville säga är att uttrycket "alldeles detsamma" har jag fått från ett skådespel av Strindberg - minns inte nu vad det heter. Tre personer, två män och en kvinna ingår i spelet och det övade vi i säkert ett helt år, jag och två män, som jag bl a seglade en del med i början på 80-talet.

Jag gillar uttrycket - det är rakt på sak och praktiskt. Möjligen också aningen högtidligt, eller kanske mer gammaldags...

Julie said...

Ønsker deg ett gott nytt år : )

Elisabet said...

Här är en till som önskar dig allt gott, verkligen allt gott!