Saturday, December 09, 2006

En lisa för själen


Det har varit tufft en period. Slutligen fick jag så ont i magen av all stress att jag måste uppsöka läkare - kronisk magkatarr. Äter Losec-preparat, ingen alkohol, inget kaffe, helst inte te heller. Och så alla andra föreskrifter om att ta det lugnt, haha. Hur tar en lärare det lugnt när alla samtalsunderlag ska skrivas, alla samtal ska hållas, observationsrapport ska överlämnas, avslutningar tränas, sånger och kläder och tider och fan och hans moster? Mostern är väl värst.

Idag har jag inte sonen hos mig - fast han ringde vid lunchtid och ville bara säga att han älskar mig. Bestämde mig för att jag skulle göra det som brukar få mig att gå ner i varv rätt bra - gå i skogen. Tog med mig svampkorgen, en termos med te och apelsinpepparkakor. Var ute i två timmar, så nu är jag litet kall om fingrarna, men nöjd. Det blev en liten hög trattkantareller och en vanlig gul. Så snart ska jag göra mig en kantarellsmörgås.


Testund vid Baggensstäket. En paddlare gled förbi och vi bytte några ord innan var och en för sig njöt av sitt igen.

Njuter av skymningen, som kryper in med gulaktigt ljus från de gyllenrosa molnen och omgärdar våra hus där fönstren lyser av adventsstakar och adventsstjärnor.

Jag ska lägga mig på soffan och läsa en stund.

9 comments:

Visionary Soul said...

Skönt att "se" dig igen - började just fundera på om det var dags att slänga iväg ett mail för att kolla läget...

Oj, SÅ mycket stress - det låter inget vidare... Tror att man är lite extra känslig såhär i slutet av hösten också, med det eviga mörkret. Men ni har haft sol idag förstår jag. Härligt!

Man blir glad av de där "I just called to say I love you"-samtalen... verkligen! :-) Pyssla om dig!

Elisabet said...

Hälsningar från Ystad också .. jag tittar in varje dag och kollar om du har lämnat några spår .. .

Panter said...

Naturen har en förmåga att ta ner en, att dämpa.
Det är egentligen inte så lång tid kvar till jul, men en dryg vecka kan kännas extra dryg ibland. Hoppas att du klarat av de värsta måstena och kan slå av på takten lite grann.

AMber said...

Kära visionary soul, elisabet och panter: Om i visste vad det betyder att ni tittar in säger att ni finns... Bara det i sig är lugnande!
Jag kan inte direkt slå av på takten, hjulen rullar för fort med alla åtagnaden, men minsta lilla hål i stressväven utnyttjar jag benhårt till att lösa korsord, njuta av en vacker utsikt eller solskenet, för att inte tala om kattungen Momo som är en riktig busunge. På jobbet låser jag in mig på toaletten en stund och sitter på toalocket och nynnar några sånger, vilket alltid slutar med att jag ler för att det är så knäppt. Sedan går jag ut är litet gladare.
Julstädningen blir minimal och senast möjlig i år. Man KAN ha tända ljus trots att det inte är perfekt runt om.

Inkan said...

Jag håller verkligen med i detta att naturen är fantastisk när det gäller att få lite avstånd till stress och press. Pauser utomhus är viktigt för alla; men när det är tufft och stressigt så själen börjar gråta då kan promenader ge energi. Och nya tankar.
Och mitt i allt måste man lära sig ge avkall på många "måsten".
Det har jag gjort och upplever numera hur mycket bättre jag mår -och världen går inte under - inte ens det egna livet:)

Det handlar om att få den rytm man själv känner passar. Vi har trots allt bara ett enda liv. Ett enda.

Så unna dig själv det bästa!

Qi said...

Skönt att du unnar dig en dag i skogen. Roligt att du är tillbaka, var nu rädd om dig så mycket du kan! Kram!

AMber said...

inkan: Riktigt så lång som du kommit inkan, har inte jag hunnit, men jag lär mig långsamt. Jag är en typisk pliktmänniska som måste kämpa för att inse att världen klarar att jag inte är med överallt.
Naturen är det bästa när det gäller att glömma bort plikterna - det glömmer jag ibland.

qi:Ja, jag ska undvika allt jag inte MÅSTE göra, vilket ibland är bedrägligt som underlag för beslut för en pliktmänniska - men det är aldrig för sent att lära om. Kram!

Matildas fikarum said...

Det ser så kallt ut, där på bergsplätten vid sjön. Det är svårt att förstå att det går att fika utomhus i december. Hoppas det piggade upp!

AMber said...

matildas fikarum: Ja, det var liiiitet kallt, men det lugnade själen väldigt!