Samuel sover fortfarande - i min säng. Kattungen sitter på min axel och spinner som en motor i mitt öra samtidigt som hon smaskar på mitt hår.
Jag ska göra frukost och vänta på att sonen självvaknar, nu när han inte börjar skolan förrän klockan 10 och jag ska arbeta hemma. SÅ skönt! Några stearinljus ska jag tända, så får Samuel tända sitt älskade änglaspel när han kommer upp ur paulunen.
Jag ska göra frukost och vänta på att sonen självvaknar, nu när han inte börjar skolan förrän klockan 10 och jag ska arbeta hemma. SÅ skönt! Några stearinljus ska jag tända, så får Samuel tända sitt älskade änglaspel när han kommer upp ur paulunen.
Regnet plaskar utanför och Saltsjöbanans tåg rasslar förbi med måndagströtta människor på väg till arbetet. Grannens lilla Elvis gråter i våningen ovanför.
9 comments:
Just sånt som jag älskar att läsa.
Ett litet nedslag i livet.
Tack.
Gulle dig!!! Just sånt som jag älskar att skriva! Och läsa - bl a hos dig. Älskar dina texter om ditt arbete och alla människor du möter där.
Precis, jag blev förvirrad en liten stund och fick för mig att det var Elisabet jag var hos! :-) Säkert, jag lovar! Och så undrade jag "men heter inte Elisabets son Anders, har hon FLER söner...?" ;-)
Jättemysigt, helt enkelt.
Jaa, det är roligt att få ta del av ögonblick mitt i vardagen. Att sen få och ge respons är i sig också en belöning.
Minns att jag hade ett "änglaspel " när jag var barn...det var lite speciellt även om det var lite entonigt. Tänk att det fortfarande finns.
Inkan
visionary soul: Hmm, Elisabets somn har väl dessutom gått ut skolan... :-)
panter: Ja, det är det enkla i livet som är det bästa, faktiskt. Och responsen, både här i bloggvärlden och IRL är otroligt viktig - så enkelt och gör sådan stor skillnad.
inkan: Ja, det tilltalar barn och väcker minnen hos vuxna - en ypperlig kombination. Litet entonigt är det, men korta stunder står man ut. :-)
*skrattar* Jaja, jag får väl erkänna... det är inte ALLTID jag är sådär hundra observant som vore önskvärt... ;-)
Och nu har jag problem med kommentarer på betabloggar, också... förutom på blogg... *suckar lite*... Jag provar med Inkans variant! :-)
Visionary soul
"Grannens Elvis"? Är det ett barn som heter Elvis? I Australien tror jag inte det finns en enda person som döpts till Elvis. Synd, för borsett från artisten tycker jag det låter fint.
visionary soul: Ja, beta är lurigt ibland. Vissa saker är bra, men det blev litet krångligare att kommentera...
matildas fikarum: Ja, grannarna, drygt 25 är de i ålder, har en son som nyss fyllt ett år och som heter Elvis. Litet, hmmm, lustigt, if you ask me. Men vi har en elev som heter Elvis i förskoleklassen, eller möjligen i ettan, så det börjar visst komma nu.
Post a Comment