Saturday, September 11, 2010

Nu vet jag hur man gör!

Lyssnade igår på en föreläsning om bl a skillnaden mellan schooling och learning. Det var en härlig positiv, sprudlande och framåtblickande föreläsning, med många exempel på vad mycket unga människor åstadkommit/åstadkommer inom datorvärlden genom att bara få hålla på att utforska på sitt eget sätt. Fantastiskt!!

Föreläsaren heter Marco Torres och är ursprungligen mexikan, men är nu lärare i USA. Han har dessutom deltagit i ett av Samuels - och många andras, främst pojkars - favoritprogram: Mythbusters. Ett program där de testar myters hållbarhet in absurdum och i varje program spränger de sönder något till sin egen och andras oförställda glädje. Även jag tittar emellanåt med både nyfikenhet, häpenhet och glädje.


Nedan ett ett långt klipp - samma sprudlande svada som vi hörde, även om kanske inte föreläsningen är exakt densamma. Torres är otroligt duktig på att prata och hanterar sin dator som en västernhjälte sin pistol!



Ja, nu vet jag vad att göra! Köp spel! Kanske inte allt och alltid, men jag ska i alla fall vara med och betala Samuels spel. Vem vet vad det gör för hans framtid?!

9 comments:

Lena said...

Ibland får man svar när man minst anar det.
Låter som en jätteintressant föreläsning. Vi behöver mer glädje och framtidstro i skolan. I min värld är det tungt just nu i alla fall.

Amber said...

Lena: Ja, bara man lyssnar ordentligt, så!

Trist att det är tungt. Mycket har ju med vilken skolkommun man arbetar i. Nacka är väldigt framåt, på ont och gott, men mest på gott!

Hoppas det blir lättare - det gäller ju att hitta en öppning...

Bloggblad said...

Visst är det härligt när man går upplyft från en föreläsning och inte måste ruskas liv i...

Linn said...

Den föresläsningen skulle jag också ha velat höra :-)

Londongirl said...

Jag har varit inne här flera gånger och inte lyckats få in min kommentar om vad jag tycker om att köpa spel....

Blir så glad att se att du kom fram till det jag ville skriva.

Tycker att du ska köpa spel ibland till Samuel även om det inte är jul och födelsedag.
Varför? Jo han är så himla duktig och VISAR att han kan jobba ihop pengar och spara och ta ansvar. Så jag tycker det är något som man ska uppskatta och uppmuntra och då ge något tillbaka (som i det här fallet ett eftertraktat spel)

Nu ska jag lyssna på den här föreläsaren och se vad det var som fick dig att komma till klarhet med vad du ville göra.

Få se nu om det här kommer in eller jag ska börja om igen....

Londongirl said...

Yes! Nu kom min kommentar in! :-)

Amber said...

Bloggblad: Ja, det är som en oväntad present! Man blir SÅ glad!

Linn: Ja, den var välgörande! Man ska inte tro att man kan kontrollera allt lärande bara för att man är lärare! :-)

Londongirl: Tack! Vad bra med fler som ser! Jo, ansvaret är värt en hel del, det är sant. Och, som jag skrev i kommentaren ovan, man kan inte kontrollera allt lärande ens om man är lärare (eller mamma).

Cecilia N said...

Tack för en intressant föreläsning.

Min son hittade åt att läsa manga. Inte bara i pappersformat utan även på nätet. Och sen hittade han åt fan-fiction. (Alltså man skriver egna berättelser där "redan uppfunna figurer" agerar. "Pippi Långstrump i Japan" om man så tycker. Inte för att jag tror någon skrivit om det, men som ett typexempel.)
Fan fictions kan "vem som helst" skriva och lägga ut på internet, så även sonen.
Och där kan man läsa och kommentera varandras berättelser. Där har han en världsvid läsekrets, även om de kanske inte är så många.

Men, som señor Torres tog upp, för några decennier sedan hade han fått skriva på papper och visat kompisar och eventuella förlag.

Amber said...

Cecilia N: Ja, mycket har förändrats i hur man kan sprida sina alster. Många nya varianter av kontakter finns ju också - spännande! Herr Torres har en poäng i sin föreläsning. Minst en. :-)