Saturday, April 21, 2007

Min, min, min!

Inte unnar jag mycket lyx, är inte så intresserad av sådant. En enda sak, som för mig är lyx, kostar jag på mig - en ny bil. Jag har cyklat i hela mitt liv, hyrt, eller lånat bil när jag behövt.

Efter jag fyllt 50, vilket ju inte var så länge sedan, har jag haft tre bilar, en från 1982 för 5 000 kronor, som höll över sommaren, en fabriksny Peugeot 2006 SW med 1,4 l motor, vilken var för svag för att köra om tre långtradare i svag uppförsbacke med, alltså bytte jag till en ny igen, så jag ska kunna köra om lättare, dvs bara litet större motor, 1,6 l. Nu är jag så nöjd - möjligen missnöjd med färgen, blyertsgrå metallic, men det får man skriva på lyxgnällkontot.

Jag kan bli hysteriskt barnslig över min bil. "Den är min,min,min, min!" säger jag litet då och då och är så glad över att slippa cykla eller åka tåg. Livet blev himla mycket enklare med bil. Hinner fixa trettio saker om det skulle behövas, innan jag hämtar sorken i skolan, hurra! Slipper släpa och bära på tåg, vilket jag numer hatar. Och det är inte mycket jag verkligen hatar...

Jag minns när jag cyklade med en tjurig 4-åring på pakethållaren, två fulla matkassar i frampakethållarens, vilken jag monterat dit själv förstås, cykelväskor och jobbväskan full med böcker ovanpå frampakethållaren. Ungen ville inte ett eller annat och började vingla åt sidorna så vi wobblade fram, båda skrikande åt den andra. I värsta fall i full snöstorm. Och ungskrutten blev bara tyngre hela tiden - och jag argare. Nä, fy något-fult!

Nu på morgonen har jag varit på Peugeot i Nacka och bytt till sommarhjul för en 100-lapp. Det erbjudandet kommer varje vår och höst och fungerar effektivt och bra. Man får kaffe, glass, varmkorv, titta på nya bilar och om man vill någon enklare gratisvara. Idag var det pennor och cerat och kepsar och litet annat från Statoil. Reklam . Javisst. Men vem bryr sig?! Hela samhället är fullt av reklam, det är bara välja eller välja bort - om man är medveten om det och inte tror att de gör det för att vara snälla. Vinsten för mig är att jag får mina hjul bytta enkelt och billigt.

Jodå, det händer att jag och Samuel cyklar tillsammans till skolan eller för att handla. Han cyklar med sin pappa nästan jämt, hela året, utom om det är - 15 grader, eller för halt, eller värsta snöstormen (modernt språkbruk, minsann). Han tycker mycket om att cykla och har starka ben som tar honom uppför alla backar utan knot.

Men min bil vill jag inte vara utan! Den är väl fin, parkerad under den blommande kastanjen!


Om man hellre vill gå, eller inte ha kaffe, ja, se här!

9 comments:

Anna-Karin i Halmstad said...

Den är FIN, din bil!
Livet blir mycket enklare med denna hjälp. Så kör på och njut :-)

Inkan said...

Kära Bilälskare.... själv har jag varken körkort eller saknar bil.

Även om jag uppskattat att åka bil ibland:) Då när jag var gift för hundra år sedan...
Men sedan har jag tålmodigt åkt buss och tåg och cyklat och vandrat. pust.
Och idag känner jag mig riktigt miljövänlig... även om det finns stunder då jag saknat bekvämligheten med bil. Det finns till och med dagar då jag ångrat att jag inte tagit körkort...
Men å andra sidan: jag älskar att åka tåg.

Dubbelörnen said...

Har älskat mina egna bilar. Hade nog velat ha den nyare Renault Megane den fr 2003 men tusan så mycket dyrare den var. Svalde förtreten o tog en -02 o värst av allt gubb-slivermetalic.... Men nu när mannen har sin svarta Volvo V50 så är jag så glad. Inget skit syns på min bil... så gubbarna har nog rätt i sitt val av färg ;) Den rullar bra i alla fall!

Evas blogg said...

Vilken fin bil du har! Och visst är det skönt med bil, jag har en gammal Opel Vectra (GT!!) den puttrar på riktigt bra. När vi bodde på landet var vi tvungen att ha två bilar, nästan ingen kommunal förbindelse till stan. Nu när vi bor på Frösön använder jag bilen mkt mindre. Nu när sommaren kommer är den välbehövlig, fram och tillbaka till stugan lite då och då. Så visst behövs bilen, särskilt i dessa "avkrokar".

AMber said...

Anna-Karin: Jo, jag njuter faktiskt nästan varje gång jag kör.

Inkan: Jag gillar att åka tåg om man ska långt, men då måste man bära saker - isch! Visst funderar jag på det här med miljön emellanåt, men då tänker jag på alla år som jag inte åkt bil, medan alla omkring tyckt att jag var lustig som cyklade mitt i vintern.

I södra Sverige, och i synnerhet i Stockholm, klarrar man sig faktiskt utan bil - om man verkligen vill.

Dubbelörnen: När jag köpte bilen sa försäljaren att smutsen inte skulle synas på den, och en viss sanning ligger det väl i det. Men visst är det skönt att den rullar bra - som ett bra vänskapsförhållande. :-)

Eva: Jo, det väl när man inte är i storstan man verkligen har nytta av sin bil. Bara den rullar och man kan lasta den med sina pryttlar och sitt skräp när man ska någonstans, så kan man vara nöjd.
Din bil kanske är ett riktigt Frösöblomster?! ;-)

Elisabet said...

Jag tog körkort när jag var nyss fyllda arton och det är det bästa jag har gjort! Älskar att köra bil!!
Nu, med bättre ekonomi och speciellt sedan jag körde till Alingsås och hem med lilla Ford .. Escort var det väl .., kände jag lyckan.
tänkte att ... ååå, jag ska köpa mig en egen bil sen, det ska jag verkligen.
Vilken frihetskänsla det måste vara.

Evas blogg said...

Jajamen! Puttrar och går för det mesta!

Det Mörka Hotet said...

Klart du skall vara stolt: du har en kanonfin bil!

Och Silly Walks är en riktig höjdare!


Samuel

AMber said...

Elisabet: Ja, att ha en egen bil, som man själv bestämmer om, det är en härlig känsla!

Eva: Väldigt många familjer har två bilar - förstår att det behövs om man inte bor i en stad, men annars...

DMH: Känner mig litet löjlig som är så glad över den - man ska ju tycka att så mycket är självklart nu för tiden.