Elvispa livet

Med oändligt tålamod och lika mycket trötthet arbetar jag mig i snigelfart mot ett tomt rum. Jag tömmer mitt sov/arbetsrum.


Lyssnar till Peter Englunds sommarprogram där han tar upp just rensandet och genomgången av gamla papper och ting. I motsats till honom längtar inte jag till det förflutna. Jag kikar gärna på gamla bilder, noter - t ex Barnatro - texter/dikter, listor, gamla manusutkast som är tryckta sedan länge, urklipp och underligt sparat krafs av olika slag, men blir fort mätt och ångestfylld. Jag vill faktisk vara just här, just nu. Allt annat är jobbigt.

"En främling korsar mitt spår - och det är jag." säger Peter Englund om rensandet och minnena. Är det så? Hmmm.


Rummet ska målas om och bli till en mycket liten sovrumsdel och ett bibliotek. Jag är trött på att alla rum översvämmas av böcker, bokhyllor, bokhögar och tidskrifter. Samuels bokhylla har jag fått rensa - böcker han läste i förskoleklassen och i ettan, som böckerna om Lasse Majas detektivbyrå, har gått till hans lillasyster, som gärna läser dem. 10 sådana böcker hade han - meningslösa att köpa, han läste ut en sådan på 20-30 minuter. Jag slutade köpa dem med tiden och övergick till tjockare böcker som Harry Potter i stället. Då var han 6 år, precis som lillasyster är nu.


Barnatro, ja. Den skaffade jag för att den var närmast äcklig, i ett anfall av att driva med min egen antireligiositet. Så småningom blev den som en nära vän, jag sjöng en stump litet då och då och tänkte inte på vad jag sjöng. Rätt ofta blev det instant poetry med icke-religiöst innehåll. Nu vet jag inte riktigt vad jag tycker - måste man tycka?!


Nu är det en sabla röra överallt och all min tid som jag skulle använda till läsning går till praktiskt liv. Vojvoj. Samuel är hos sin pappa den här veckan, så jag bordebordebordeborde kunna koncentrera mig.


In med en bomb! Men rädda katten. Och pianot. Och saxofonen. Och mina texter. Och fiolen. Och mina målningar. Och böckerna av Susanne Brögger . Och... Äh, jag hoppar bomben. Det blev för krångligt. Och likadant som förut. Fast mer jobb.

Önskefrukost

Morgon på farmor Åsas ö. Jag frågar:

"Vad vill du ha till frukost, Samuel?"

Ett snabbt svar från Wiispelande gossen i soffan:

"Senap och bakpulver!"

Jag känner hur irritationen stiger, vill ha det snabbt fixat. Morgnar är inte min grej. Särskilt inte trassliga morgnar, även om jag är ledig.

Åsa tar mig i armen, leende, och plockar tyst fram senap och bakpulver. Vi ställer fram det på Samuels plats och jag säger med vanlig röst att frukosten står framme. Jag vet att han redan har glömt att han över huvud taget har svarat på frågan.

Efter några tillsägelser om att det är frukostdags sätter sig Samuel med tankarna kvar i spelet, som förväntat. Det tar en liten sund innan han helt registrerar att något är konstigt med frukosten... Måste säga att han tog det bra.

Sommarpyssel

I dag fyller fiskeexperten 11 år och i går fyllde fiskeexpertens lillasyster 6 år. Till lillasyster Signe sydde jag en apkostym, om hon önskat sig. Det visade sig ta en himla tid - 10 timmar - men sedan kände jag mig otroligt duktig...

Fiskeexperten lyckades få tre abborrar när vi andra inte fick ett enda fjäll. Han fick också lära sig att rensa själv, vilket gick riktigt bra.

Och farmor Åsa satte förra året näckrosor i lilla potten och nu blommar de friskt!

No swear diet

Vad hjälper det att sonen satt sin mor på no swear diet - man behöver bara gå på stan så inser man hur fel ätteläggen har. Man ska svära! I alla fall på Götgatan.

Sonen säger, efter att ha sett inlägget, att "i så fall får du bara svära på Götgatan".

Fabel från Babel

Väckte Samuel vid 10-tiden. Plockade ur hans bokhylla fram Lennart Hellsings Fabel från Babel, med bilder av Fibben Hald, och började läsa verserna högt. Det slutade med att vi båda låg och växlingsläste rader och verser.

Så fick jag också chansen att berätta om Babel, Malta, Vladivostock, Bender, Kioto (!) och Tunis, liksom om drottningen av Saba, kung Salomo, kastrater, seralj, Timur-lenk, kristallbonbonjär, Nebukadnessar och andra spännande personer och ting. Kung Midas och Scheherazade kände han redan till.

Fabel från Babel är en fantastisk samling verser med krumsprång och hopp i språker, som får en att både skratta och tänka till några extra varv. Ibland är det som om man bleve upp- och nervänd plötsligt. Boken är härlig både för barn och vuxna, men en hel del kan man som vuxen behöva förklara för att lustigheterna ska gå fram.

Grått och blött

Inte lätt att roa sig när dagarna går i blött och grått. Igår såg vi Ice Age 3 och sonen provade hattar. Riktigt snyggt.

Ludvig fan och andra kompositörer

Talade i telefon med Samuel i går. Vi kom att tala om musiken jag hade i bakgrunden. Samuel trodde det var Bach, vilkens förnamn han hade koll på. Jag frågade om han visste vad Beethoven hette i förnamn. Nix, det visste han inte.

Ludvig van..., sa jag.

Samuel, blixtsnabbt: Va´? Mozart, då? Han hette väl typ Johan Djävlar Mozart...

Samuel trodde jag sa Ludvig, faan... Vi skrattade gott och utvecklade flabbande fler liknande namn.

Läser just nu Ulf Lindes memorarer, vari han säger Bra konst är inte märkvärdigare än bra rostbiff. Han säger också att Man ändrar sina tankegångar alltför ofta. Kanske är det bästa att hålla sig till de två, tre tankar man verkligen omfattar. Inte så dumt, faktiskt, tycker jag.

Stuprörsmorgon

När jag för ett par timmar sedan drog ur öronpropparna hörde jag ett svagt kvillrande i stupröret utanför mitt sovrumsfönster. Regn! Upp och ut på balkongen! Doften av regn, fuktmättad luft mot huden... Aaah! Doftade på den blekrosa New Dawn som slagit ut på spaljén.

Intog frukosten på balkongen, läsande senaste numret av Språktidningen, iförd min egensydda tunna morgonrock. Tyget köpte jag i England i början av 90-talet för att ha till köksgardiner. Det var modernt med blommigt och jag tänkte att för en gångs skull ska jag har ett riktigt hysteriskt mönster. Inte blev det några gardiner, jag var för feg.

1997-98 när jag var gravid och förskräckligt varm, sydde jag en kort morgonrock i japansk enkel stil av tyget. Den älskar jag fortfarande, trots att jag ibland skrattar åt hur otroligt otypisk tyget är för mig.