Ovanstående bild startade det hela - jag blev så glad över färgerna. Jag älskar starka färger! Efter att ha tagit den bilden upptäckte jag att på nästan alla metrostationer hade stolarna olika färger och ibland också former. Blev nästan besatt av att ta bilder av dem. Mina vänner fick snällt vänta medan jag tog bilder på stolar. Ibland kastade jag mig fram till dörrarna, trots att jag inte skulle av där, och tog en bild. Ibland fick jag ta i farten eftersom jag suttit och pratat och missat en ny färg eller ny form.
En ung fransman som satt med en baby i famnen, vi pratade om babyn och jag gullade litet - på franska - frågade varför jag tog bilder på stolar. Där tog min franska slut så vi övergick till engelska. Jag frågade om han var från Paris och det var han. Då vet du att stolarna på metrostationerna har olika färg och form, sa jag. Det hade han aldrig lagt märke till! Suck. Är folk blinda?
Tur att det var väldigt varmt i metron, med svensk kyla mätt hade man frusit fast i en sådan här stol medan man väntade på tåget.
Jag missade att fotografera några ytterligare färg- och formkombinationer jag såg och förmodligen hade jag kunnat åka runt hela systemet i flera dagar och hittat fler, men på fem dagar kanske man ska se något annat också. :DSom man kan förstå tycker jag om mönster och upprepningar. Det blir så omedvetet. Efter ett tag inser jag att jag har hittat ett nytt mönster att ägna mig åt. Jag utforskar något, undrar vad...
Återkommer med fler bilder - av annat slag. Paris är oerhört rikt på mönster, som vi inte är vana vid - att bära sitt långsmala bröd, pain, i handen, under armen och stickande ut ur en liten påse är ett sådant parisiskt mönster.
