Det var väl länge sedan jag hade tid att skriva här. Facebook har blivit en blogg-light - det går fort och textmässigt tar man enklaste vägen. Inte alltid så givande, egentligen. Men kontakten med andra blir mer frekvent än på en blogg - dels de man bara har en ganska ytlig kontakt med och dels blir kontakten ytlig. Det var väl ingen som trott något annat heller - frekvens säger bara något om... frekvensen.
Annat som ersätter delar av bloggen är Instagram, där jag lägger ut bilder. Väldigt kravlöst, om man vill. Jag tycker om att följa människor över hela jorden, se likheter och skillnader i våra bildval. Likheterna utifrån att vi är människor oavsett levnadsvillkor, olikheter i dygnstider och årstider - allt på samma gång.
Det har varit en förfärlig höst. Julledigheten kom som ett kravlöst täcke. Har absolut inte känt någon stress inför något som har med själva julen att göra - adventsstjärnorna kom upp och dagen före julafton köpte jag några hyacinter. Två hysteriskblommande amaryllisar och en julros hade jag sedan mitten av månaden. Den senare fick jag som en uppmuntrare av en god vän. That's all.
Julafton hos Samuels farmor Åsa, med exmaken, hans fru och Samuels lillasyster Signe 9 år, var så behagligt lugn och trevlig. Undrar om jag haft en sådan behaglig julafton någon gång i mitt liv... Dessutom var jag tomte. En ny och, faktiskt, rolig erfarenhet.
Kanske är det dags att vara mer aktiv här - eller lägga ner. Vad har man bloggen till? Men det frågar jag ju om allt, så...
