Söndag bara

Tittade i kapp de tv-program Samuel är med i på UR. Här är det som han och klasskompisen Elvira åkte till Värmland i, temat är Om rädsla: http://www.ur.se/play/155070 , 4 minuter in i programmet kommer de två.

Sedan var han med i Mega -Ordstormprogrammet som har tema Arg http://www.ur.se/play/155071 också, 10:30 in i programmet börjar den del där Samuel och Elvira är med, liksom Samuel bonusmamma. Hon står i skrivartoalettkön före honom. Hon har en så behaglig röst, tycker jag.

Programmen sänds tisdagar 19.20 i UR, vilket är i samma kanal som SVT24 sänds. Jag har ingen koll på vilka program Samuel är med i mer än de två jag nu nämnt.

I övrigt förbereder jag, mest i tanken, ombyggnad av badrummet, vilket kommer att ta 5 veckor, hej och hå. Då ska jag ta ner det fina draperiet i hallen. Jag valde länge och funderade hit och dit vad jag skulle ha - tycker mycket om tyger, gärna dyrbara, tjocka. Bestämde mig för tjock sammet med råsiden på baksidan och att låta sy det, inte sy själv, för en gångs skull. Samuel, som är färgsäker hjälpte mig att välja färger. Det blev mullvadsfärgad sammet och turkost råsiden. Tanken var att man skulle mötas av det turkosa när man kom in, men Samuel tyckte det var för trist med mullvaden inåt. Han ville att jag skulle vända så sidenet var inåt. Det visade sig vara ett smart drag!


Nu möts man, när man kommer in, av det mullvadsfärgade som "pratar" med dörrarna längre in och sammeten som gör den lilla avklädesdelen av hallen varm och mysig och varje gång man passerar igenom resten av hallen - det måste man göra för att ta sig till de olika rummen - så gläds man åt det turkosa, pigga.

Litet av det mullvadsfärgade tittar fram eftersom kanten viker sig så elegant - alldeles av sig själv faktiskt.

Londonbilder

Kanske inte så mysig gata direkt, men jag tycker den har en sval, ren charm. Det är vägen
från tunnelbanestationen mot Tate Modern.

På den svala gatan fanns plötsligt denna lilla oas, som tagen ur 70-talet. Det blev en riktig flashback för mig.

Även denna magnolia stod längs den svala gatan tillsammans med några till av samma art. En märklig blandning av gatans stelhet och magnolians av liv sprängfyllda knoppar. Jag är förjust i motsättningar, så det gjorde mig fascinerad att se detta.

Tätt planterade björkar utanför Tate Modern. Jag har inte läst något om tanken bakom detta, men det vore spännande att få veta lite mer om den speciella dungen.

Ebb i Themsen ger tillfälle till stenkastning från flodbädden. Flodbädden - är inte det ett gammalt jordbundet ord?!

Hmm, har inte kontrollerat vad det är för byggnad, men bilden är tagen från vårt hotellrum. Kanske någon av er som varit i London har lite koll?

Ett tiotal sådana här målningar fanns på ett långt plank i Soho. Jag blev alldeles fnissig och glad. Har en elev med en tröja där det står Håll tjeften - jag skrattar flera gånger om dagen när han har den på sig. De här målningarna är upptjeftia, tycker jag!

Alla dessa bokaffärer... Här blev jag också fnissig. Vem tror de att de lurar? Några lär de lura in i alla fall.

Ätbart och konstigt

Donuts på Picadilly Circus - Samuel köpte 4 olika sorter - med toffeefrosting och vaniljsås inuti, chokladfrosting med strössel på, socker utanpå och hallonsylt inuti och jordgubbsfrosting med vaniljsås inuti. Kladdigt och kletigt, men jättegott enligt ätaren.

Cupcake i Soho!

Hotellfrukost med bönor och bacon! Mums!

På Tate Modern blir det vin för mig och iste för Samuel.

Färsk torsk blir det när Samuel själv får välja!

Tror man det man ser, eller...?!

Ja, vi gillar böcker, men hit gick vi inte. Vem ska lockas av det de inte vill ha? Bokköparen som kanske vill ha sexgrejor, sexgrejorköparen som köper sig en bok? Är det bara sexgrejor? Många frågor uppstår.

Mode, njae

London. Mode. Njae. Visst uppskattar jag vackra kläder, roliga kläder, annorlunda, udda kläder. Och alla dessa skor, som karameller en del av dem. Och skoskaparna med namn som Marc Jacobs och, ja, många zz och många cc är det i namnen i alla fall; klackarna ofta skyhöga med åtminstone 7cm av klacken i metall, eller alldeles tvärtom, balettskor, plattaste platta.

Jag är nog rätt vilsen, praktisk och ointresserad för att riktigt begripa eller uppskatta allvaret i mode, så jag ska inte låtsas initierad eller orda så mycket om detta. Dock såg jag en hel del klänningar och skor famför allt, som jag uppskattade. Utan för många mönster eller alltför mycket av något alls tycker jag det blir vackrast - gärna asymmetriska skärningar.

Virkad klännig - njae. Inte i min smak i alla fall. Djurhudsmönster är populärt på både kläder, skor och väskor. Och så fort jag sagt till Samuel att i Sverige står det i tidningarna att rutigt är inne, men här i London har de inte det, så hade nästan varenda en, både män och kvinnor, rutigt. Aldrig mer ska jag säga...

Många hade leggings och kavaj - ser oklätt ut enligt mig. Var e brallorna/kjolen, liksom? Njae.

"Men mamma, fotograferade du hennes rumpa?!" Litet uppkäftigt faktiskt! Klädseln, alltså.

Röda kläder och rosa stolar i solvärmen. Stövelröda mot kappröda, njae. Men de är rätt söta, paret, tycker jag.

Så här ser väl de flesta ut. Bilden tagen vi det bildbemängda planket utanför Tate Modern. Axelbanden på väskorna åt samma håll, från vänster till höger.

Äsch, somliga vänder en färgstark baksida åt modet!

Londonresan, så här efteråt

Historien med myntet slutade väl - en envis mamma tog sin son med till Dominion Theatre på förmiddagen, samma dag vi skulle åka hem och drog hela historien. Där sa de att de bara sålde det på kvällen. Den envisa mamman talade då om att vi skulle åka hem samma dag och "is there really no possibility to..." i ett par olika tonarter. Engelsmän är trevliga och sällan fyrkantiga, så till slut ordnade de fram ett mynt som vi fick köpa och allt var frid och fröjd!

Besöken på Foyles var överväldigande, som vanligt. Jag vill ha allt! Nästan. Nu hann vi bara gatuplanet, så resten av våningarna får bli en annan gång.

Böckerna är blandade, Samuels och mina. Den stora feta om Science Fiction köpte Samuel i present till sin pappa, som nyss fyllt år - han blev mycket glad.

På/i varje parksnutt sätter sig folk så fort solen lyser och många läser. Det berättade jag för Samuel och precis när jag berättat det kom ett gäng ca 14-åriga flickor förbi oss: "Let´s sit in the park!" hojtade en av dem och så rusade de skrattade in på en liten gräsplätt mellan gatorna i Bloomsbury.

Vår sista eftermiddag i London satt vi nästan en timme på en bänk i Soho Square, det var varmt och soligt. Samuel spelade på sitt DSi och jag bara tittade på alla människor. Ljuvligt!


Inte bara vi är läshungriga. Lägg märke till den blommande tulpanen bakom den läsande mannen i hatten. Och så kommer man hem till +-0 grader och några krokusar som stretar bredvid en smutsig snöhög...



Inser så här efteråt, när jag funderar och tittar på våra bilder, att resan innehåller vissa teman. Läsning/böcker, musik, parker, utställningar, gatuliv/-mode och mat. Mer om resan och fler bilder i kommande inlägg.

Inser också att bloggare jag läser har blivit en del i både mitt och Samuels liv. Londongirls Starbucks kom upp ofta; Samuel var alldeles hänförd över hur många Starbucks det fanns - han insåg att man aldrig behöver sakna det. Elisabets sätt att möta människor och tycka de är spännande kom ofta i mina tankar, ja, fler bloggare kom i mina tankar utifrån olika ämnen jag läst på bloggarna era. Otroligt vilket medium och vad det berikar!

Sista rapporten utan bilder

Det blev Tate Modern i staellet. Bestaemde mig foer att goera naagot som var viktigt foer mig. Somliga soener blev jaettehungriga (!!) efter ungefaer 4 minuter och dessutom blev samma somliga vaeldigt troetta!

Ner till restaurangen daer vi aat gott - Samuel faersk cod (han aelskar fisk) och sticky toffee pudding till efterraett. Sjaelv aat jag lax med sallad, drack ett gott glas vitt vin till och en hygglig sorbet till efterraett - svaart att aeta i England om man inte taal mjoel, ris, potatis eller saerskilt mycket mjoelk.

En kort sejour i konstsalarna och sedan tog vi en promenad oever Millenium Bridge, kastade sten/macka i Themsen, tittade paa St Pauls Cathedral, fraan utsidan och begav oss "hem" i en smockfull tunnelbana.

Kvaellen slutade i sorg - Samuel hade koept ett specialmynt med Brian May, gitarristen i Queen, efter We Will Rock You-musikalen. Den var totalt borta! Foermodligen hade den fallit ur plaanboken, i fickan, och naer han dragit upp hoerlurarna till sitt DSi har den fallit ur... Vi gick ner till Dominion Theatre, men foerestaellningen var slut och allt var staengt. En mycket ledsen Samuel somnade saa smaningom mysande, trots allt, under sitt taecke.

Strax ska vi gaa och se om vi kan faa koepa ett nytt mynt. Och sedan blir det promenad i solskenet och lunch i Soho innan vi beger oss till flygplatsen.

London i all hast

Haerliga frukostar! Engelsk tjock och ganska fettfri bacon, scrambled eggs och boenor i tomatsaas! Kaffe och ett glas vatten.

Samuel aeter hur mycket som helst till frukost - ocksaa.

Vi boerjade med att besoeka Foyles - vi kom ut med en bunt boecker var. Lyckliga. Och daa hade vi bara besoekt foersta vaaningen...

British Museum hade en koe aenda till nordpolen, saa vi valde Cartoon Museum - haerliga bilder och en skoen presentshop daer vi handlade foerstaas. Ronald Searles bilder fraan tidigt 1900-tal och famaat var spaennande att se. Rekommenderas!!

Madame Tussaud's... Njae. Jag kom ihaag varfoer jag inte ville besoeka det senast jag foersoekte - enorma koeer utanfoer. Det hade varit ok, tog ca en halv timme, trots att vi hade foerbokat biljetter. Men sedan klaettrade folk paa varandra och paa vaxdockorna saa man ibland inte kunde se vilka som var dockor och vilka som klaengde. Alla skulle prompt ha en bild med sig sjaelva och en s k celebritet i vax.

Vi saag Clash of the Titans i 3D igaar kvaell. Fick hjaelp av en fantastisk tjej att hitta biografen. Hon anvaende sin iPhone och pekade och vi traskade ivaeg. Efter en laang stund kom flickan springande och bad om ursaekt foer att hon visat oss i fel riktning. Hon foeljde oss tillbka och vi hade ett trevligt samtal bl a om kristendom. Hennes mamma var djupt troende katolik och hon var sjaelv kristet fostrad. Det hela boerjade med att jag kallade henne foer aengel, eftersom hon kom tillbaka och hjaelpte oss. Laangt svart lockigt haar hade hon och anvaende intrusive r. (Look it up if you don't know what it is. Otherwhise I'll tell you later.)

En amerikansk dam talade just om foer Samuel att han talar fantastisk engelska. Hon tyckte han skulle bli diplomat! Good choice!

Idag tror jag det blir Science Museum.

Inför Londonresan

Talar för Samuel om att det är praktiskt med en lista över vad man ska packa; så kan man pricka av och vara säker på att allt kommer med. Man har lite tid att tänka om man börjar i tid, bla bla...

Först något som liknar ett stönande, sedan hämtar han ett papper och börjar skriva en lista. Misstänkt fort är han klar.

Jaha. Känner mig inte alltför humoristiskt lagd just då, så jag både ler och suckar. Ungefär. Samuel uppfattar stämningen, suckar han med och hämtar en ny lapp.

Mobil och inga hemnycklar är redan markerade av någon anledning. Och ytterligare en viktig del av listan är markerad. Ser ni vilken?! Somliga söner är bäst!

Sonen kanske inte blir någon listmänniska - man kan väl klara livet ändå, I guess. Fast det är bra med listor...

Har fixat fönsterplatser på flyget och checkat in via nätet. Så piffigt. Tänk vad nätet är bra! Till allt. Utom städning. Och kattvakt (Samuels pappa i stället).

Pass, pengar, kamera, tandborste...

Mäh!

Lat mamma gjorde enkel påskäggsletning i år, ingen kompass, ingen GPS. Bara ett nytt ägg för varje gång, med en godis och en lapp i. Fjärde ägget var äntligen utan Mäh! Ett sådant där mäh, som tonåringar missnöjt liksom stöter fram.



Första lappen låg under Samuels egen huvudkudde och hjälpen han fick var en upplysning om att det var där han lutar sitt huvud. Våtare - ja, i en låda i badrummet. Tuut-brööl i hans saxofonfodral och mamma luktar det försås mest i hennes säng - under min ena huvudkudde låg det stora ägget.


I handen har Samuel sitt för dagen nyinköpta Nintendo DSi, i älsklingsfärgen rött, med Pokèmon Soul Silver i - alltsammans väldigt dyrt, men pengarna har Samuel själv arbetat ihop genom tv-inspelningar och barnvakteri, så vi var väldigt nöjda båda två.

Den lilla röd-vita saken bredvid påskägget följde med spelet och är en Pokéwalker, ja, som vi vanliga säger - stegräknare! Man får fördelar i spelet om man går många steg, så gissa vem som varit ute och promenerat idag? Alldeles frivilligt! Smarta konstruktörer. Nu kan man inte säga att barnen bara sitter.




Ah, fick just ett samtal från Siri som är nere på Hallands Väderö med en stor del av släkten. Alla hojtade hälsning i luren och Siris pappa bad mig hälsa Gud i London också...

April

Lurad. Trött.


Det låter rätt eländigt när man ser det så där. Det är inte så illa. Tröttheten kan man sova bort och ta det lugnt några dagar.


Är det första april och man arbetar i skolan och själv har barn blir man lurad, så är det bara. Och jag är extremt lättlurad.


Morgonen började med att Samuel ringde och med sorgsen och mycket allvarlig röst meddelade att han var jättesjuk. Mitt hjärta stannade nästan. Dels av normal mammaskräck och dels såg jag nästa veckas resa till London försvinna all världens väg. När jag frågade hur det var med honom skrattade han ett april-april i mitt öra. Puh!


Tja, sedan lyckades eleverna lura mig flera gånger... De är rätt roliga ibland. Före kaffet första rasten är jag rätt vimsig nu när det är mycket att göra med nationella proven, så jag var ett lätt offer. Jag brukar vanligtvis se till att det är mycket tyst och lugnt de första lektionerna - inte bara för min skull - men idag blev det ovanligt flamsigt. Det var säkert uppsluppenheten inför påsklovet som också spelade in.


På måndag åker Samuel och jag till London. Det ska bli roligt att göra något med Samuel. Vi ska bl a se We will rock you, en rockmusikal, som vi redan köpt biljetter till. Mest ska vi vandra runt, köpa böcker och titta, titta, titta... Jag älskar London och vill gärna visa Samuel mitt sätt att (slö-)resa, nu när han är så stor.

Den stora lönnen en natt februari.

Djurgårdslördag

Detta "konstverk", bestående av lappar som man skriver när man ska handla, borde tillskrivas Elisabet, som var betydligt tidigare ute med idén...

Vårsalongen på Liljevalchs för tredje gången i går! Nu med Samuel, lillasyster Signe och så barnens farmor Åsa. Att se konstutställningar med barn eller ungdomar är att få alldeles nya ögon. Men nu har jag sett årets Vårsalong så den kommer ut genom öronen - fast det var det värt.

Att äta lunch på Djurgården första riktigt varma soldagen var väl inte så välbetänkt. Smockfullt överallt. Vi tänkte äta på trevliga Blå Porten, men kön var lång och det var varmt och trångt, så Åsa föreslog Rosendals trädgårdscafé. Där var också lång kö, men det gick rätt fort. Härligt tjock bönsoppa åt vi alla fyra i växthuset. Solen sken och det satt nog lika många ute i solen som inne i växthusen.

Snyggaste sonen i stan, som denna morgon mätte 163 cm - 1/2 cm kortare än mamma, som väl börjat krympa...

Skolliv och liv efter skolan

Ibland får man härliga överraskningar i livet. När jag satt och drack GT med min väninna Siri i fredags kväll fick jag på mobilen ett oväntat samtal. Jag fick en inbjudan till en fest för en av mina "gamla" elever kvällen därpå. Han skulle få en överraskningsfest (med ca 70 personer) eftersom han fyllde 18. Föräldrarna ville gärna att jag skulle komma eftersom jag betytt mycket för pojken och han fortfarande tydligen pratade om sin gamla lärare. Det kändes verkligen som en ära.

Det blev mycket trevligt! Samuel följde med och var sin mors stolthet, liksom min gamla elev var sina föräldrars.

Huset var nedsläckt när födelsedagsbarnet kom hem från ett biobesök med sin flickvän. Tala om överraskning när massor av människor hoppar fram och ropar Grattis! !

Födelsedagsbarnet kom ihåg väldigt mycket från våra år i hop. Bl a att vi skrattade mycket på fredagarna. Det gör jag med mina elever emellanåt fortfarande - jag känner mig så laglös när det blir fredag och vi alla ska vara lediga. Rätt härligt att det blir till ett minne i andra människor.

Att vara lärare är ett stort ansvar. Man kan både förstöra och göra gott och finnas kvar i människors minne hela livet. Jag minns en sträng och duktig lärare jag hade i svenska på högstadiet. Hon bjöd hem oss alla på hembakta bullar. Dock berättade hon, i ett annat sammanhang, att när hon arbetat i trädgården hade hon ett oslagbart sätt att få bort jord som fastnat under naglarna - hon bakade bullar. Jag åt nog ingen bulle.

Jag tänker också på hur många missuppfattningar som lagras i våra minnen - både hos lärare och elever - och som sedan inte försvinner. Här går vi med våra "felaktiga" minnen och skrattar eller är sorgsna. Nå, så länge man skrattar må det ju vara hänt.

En av de situationer och/eller uttalanden jag kommer att minnas är härom veckan när jag, i något sammahang, sa "nära skjuter ingen hare" och får ett blixtsnabbt svar av en gosse: "Jo, om man använder atombomb". Svårt att hålla skrynklorna i ordning då.

Hmm, såå rolig har vi det nog inte ändå...

Somliga arbetar

...och det är jag som är somliga! Nationella prov så det går att bygga hus med mängderna. Har räknat ut att jag kommer att rätta/bedöma 560 prov!! Jag kommer att räkna ut hur många uppgifter jag rättat/bedömt också. Inte att undra över om man är litet vimsig i huven, eller inte orkar lyssna på roliga historier, eller svarar uppåt väggarna ibland.

En himla tur att jag har helt fantstiska elever - otroligt bra resultat på de prov vi hittills gjort! Men så har vi arbetat hårt med att man alltid måste förstå det man gör. Att man alltid ska fråga sig om saker är rimliga, och om inte - varför? Alltid kontrollera. Läsa myyyycket och se filmer utan svensk text, läsa böcker på engelska och svenska och recensera muntligt, skriva en engelsk text i veckan under en period av flera veckor och läsa upp. Läsa och förstå, läsa och förstå - aldrig nöja sig med att man inte fattar.

Om eleverna bara vore duktiga vore det väl ok, men de är trevliga och härliga också. Och förbaskat roliga emellanåt. Jag har ett himla bra jobb. Men trött blir man. Väldigt trött.

Det blir nog en GT hos Siri i kväll, trots att en hel drös 12-åringar är där för att se film och äta tacos och chips och dricka läsk. De hörs genom väggen till mig ibland - smäller i dörrar och illskriker. Samuel är med. Han var nyss över och hämtade två lådor med våra filmer...

Det blir chevre till GT:n.

Kronan hänger i ett träd utanför Dramaten just nu, ja, det hänger flera stora kronor i trädens kronor. Vackert!

Learning Study eller en dj-a dag

Går en 10-poängskurs vid högskolan i Skövde, Learning Study i matematik. Idag skulle vi filma en noggrant planerad lektion, där eleverna bl a skulle skulle gå från konkret uttrycksform till symbolisk vad gäller decimaltal och ordna representationsformer av samma tal (t ex 0,4 och 0,40).

Ja, sedan analyserar man vilka tillfällen eleverna har fått att lära sig detta och hur de eventuellt lyckades. Jag testar dem skriftligen också efter ett par dagar, liksom jag testat dem några dagar i förväg. En mycket kort sammanfattning, men dock.

Lampan i overheaden, som jag helt kort skulle börja med, visade sig vara trasig - åtminstone trodde vi det. Filmkameran krånglade, datorn samarbetade inte med kameran, bla bla bla. Slutligen landar det hela i att vi inte hittar det vi filmat och min dator påstår att den inte har någon ström, adjö.

Lektionen genomförd, inget vidare genomförd, faktiskt. En av de... inte så matematiska eleverna kommer diskret fram och påpekar att jag kunde skrivit på ett mycket bättre sätt på whiteboarden - visar - så skulle alla lättare fattat. Suck och stön - han hade rätt och jag berömde mycket. Tur man har sina elever!

Glädjen är att inget blev filmat. Eländet är att filmen ska skickas till handledaren för analys. Slutligen visar det sig att just det eluttag vi använt, som en skänk från ovan?, var strömlöst just idag - för första gången. Kan det bli värre? Jo. Klart det kan. Tyckte i alla fall det räckte bra.

Efter detta en otroligt charm-, lukt- och kunskapstunn föreläsning på drygt tre timmar av en pastor... eh... sort från högskolan.

Tur att jag är snäll när jag sover.

Nä, jag sover aldrig.

Dagens bad - mindre än en timme sedan

En av oss ligger i, så att säga... Tre - fyra dopp senare är det bara på med kläderna och i väg, eftersom nästa grupp kommer för sin badtimme.

Det är kallt att gå på snön och isen så Samuels urvuxna skoltofflor får tjäna som badskor - de passar perfekt. Sanden silar in i skorna och känns när man går där naken på isen, endast iförd sitt badlakan.

Och nu är det nästan mörkt. Fort går solen ner.

En ganska vanlig vinterlördag

Jag tror alltid att jag måste göra något nyttigt. Samtidigt smiter jag hela tiden från det jag tror är det där nyttiga jag borde göra och gör det jag tycker är roligt. För det mesta innebär det läsning av någon sort - dagstidningen, något magasin med långa artiklar som jag stryker under i, böcker, böcker, böcker och en och annan lös dikt.

I morse serverade jag sonen en jätteportion mannagrynsgröt med hallonsylt - hans favoritfrukost just nu - och sedan kom hans pappa och hämtade honom för en dag i backarna i Flottsbro (fniss).

Firade vårsolen med att förstärka kastanjefärgen på mitt hår och begav mig sedan till Forum Nackas bibliotek där Svante Weyler skulle berätta hur man kunde veta vad som var bra litteratur. Som vanligt var det härligt att lyssna till denne vakne man med huvudet fullt av allt möjligt, både kunskap och åsikter. Jag håller inte med om allt han säger, men det vore ju rätt trist å andra sidan. Bl a pratade han om Imre Kertész, som han förlagt (och hittat igen) och som jag kommer att läsa framöver. Ska nog börja med Kaddisch för ett ofött barn eller Mannen utan öde. Någon som har läst dem och har något att säga om dem? Den senare är han första bok och känns skrämmande. Läste så många skildringar från och om koncentrationsläger som tonåring att jag inte vet om jag klarar fler. Men om de klarade att sitta där, så borde jag väl kunna läsa, tycker man.

Dags att bege sig till vinterbadet. Härligt att få doppa sig i en vak i solsken.


Och snart sitter jag här på balkongen och läser och samtalar litet med grannarna som hastar förbi. Snöhöjden på cykeln är värd att notera.

Livet rasar/rusar på...

Vem hinner skriva blogg när så mycket annat ska göras? Inte då jag i alla fall. Nu har jag sportlov och har en stund över, så då lägger jag ut ett par favoriter.

Det första är en skakig inspelning jag gjorde när Nacka Musikklasser gav en konsert i St Jacobs kyrka här i Stockholm förra veckan. Jag kunde ju inte lägga ut en film med alla som sjunger, så det fick bli med bara Samuel. Jag har frågat och fått lov av honom att lägga ut den. Det var sista gången han sjöng andra sopran, från och med nu sjunger han alt eftersom rösten börjat brytas.

Jo, jag fällde några tårar - de sjunger så vackert!

Det andra jag ville dela med mig av är vinterbadet. Här nedan sitter jag i plurret - visst syns det på min min att det är KALLT. I luften är det -14 grader. Ser att jag håller mig ordentligt i kanten. Gissar att hon som tog bilden frös så bilden blev suddig. Hon hade just doppat sig.