Blandade sysselsättningar och färger

Detta läser jag just nu - läser en skvätt ur den ena och en liten skvätt ur den andra. De små stunderna blir det Noréns En dramatikers dagbok, som man inte orkar läsa långa stycken i ett sträck, innan jag somnar blir det Patricia Cornwells Scarpetta. Jag har läst alla böcker om Scarpetta - ett femtontal blir det nu. Fascinerande kvinnobild Cornwell målar upp av rättspatologen och hennes strukturerade arbete i farliga miljöer.

Ulf Linde har en skarp hjärna och är därför fascinerande att läsa - jag landar genom att läsa en text som så tydligt är fast i jorden. Han tänker och är sällan tvärsäker. Från kart till fallfrukt: 70 korta kapitel om mitt liv et cetera, tja, titeln säger väl allt.

Samuel spelar på sitt Wii The Legend of Zelda: Twiligtht princess, nedan hängande på pilatesbollen, och upprepar ordet smithereens* blandat med det irländska smidirins, som ordet kommer ifrån. Vi såg ett av Samuels favoritprogram, Mythbusters, igår kväll. Där spränger de alltid någonting into smithereens, som vi uttryckte det när vi såg gårdagens smällar. Både Samuel och jag går ofta runt och upprepar ord vi för tillfället fastnat för - just nu alltså det jag skrivit om.

Vi har legat, njae, jag har legat på stranden och Samuel har badat i det iskalla vattnet de senaste dagarna. Ena dagen hoppade han runt drygt 1 1/2 timme i vågorna och de andra runt en timme - ramlade baklänges lååångsamt och njutningsfullt, hoppade, dök, simmade, hoppade från en brygga eller en stor vattenstudsmatta, bara låg, eller doppade sig med huvudet under vattenytan gång på gång. Allt för sig själv, trots att han haft kompisar med ett par gånger. Dem har han lekt med en stund, men sedan återgått till sitt eget njutande av vattnet. Jag kan beundra människor som så totalt går upp i något, särskilt något så "onyttigt".

I dag orkar vi inte med stranden, utan sitter hemma och fifflar med allt möjligt (mest jag, somliga fifflar på med sitt spel mest hela tiden). Jag har just upptäckt att en ny vallmo slagit ut - ytterligare en färg... Sibirisk vallmo, blandade färger, står det på den lilla skylten jag petat ner bredvid plantan. Blandade, jojo. Glädjande, jojo!

*Smithereens betyder små fragment.

Sommarkvällar

Sommarkvällarna är så sköna! Alla fönster och dörrar står öppna för att släppa in litet svalka. Samuel sitter och spelar Wii, jag läser på balkongen och Samir sover på balkonggolvet eller på ett av borden. Jag reser mig med jämna mellanrum för att titta på blommorna eller hämta något att dricka.

I eftermiddag har jag fått bannor av Samuel för att jag blir ilsken och svär, så han säger att jag är på no swear diet... Att ha barn är att bli uppfostrad. Först är man unge och får inte göra som man vill, sen är man vuxen och har unge och så får man inte göra som man vill i alla fall...

Svalorna, ja, jag vet att det inte är svalor utan tornseglare, men svalor är ett vackert ord - nå, svalorna tjuter över gården i sitt fångande av den dagliga födan.

Sommarlov och växtsäsong

Min New Dawn är full av knoppar. Nu är den så hög att den slingrar sig in på balkongen. Snart kan jag börja morgonen med att dofta på nyutslagen ros.

Här ser man hur den klättrar längs balkongsidan. Till vänster har jag en kaprifol och på balkongen står min stora, fina Shastaros också den full av knoppar. Mårbackapelargonen i sin blå kruka mår också fint, men har inga knoppar än.

Min skånska granne Kristina och jag brukar köpa litet av varje till gården när sommaren nalkas. I år blev det ett par olika vallmosorter, bl a denna vita drygt halvmeterstora dansklänning till blomma. Blomman är stooor - som en större öppen hand!

Och nedan den vackra frökapseln som är den transformerade dansklänningen.

Jag sitter på min balkong denna min tredje sommarlovsdag och bara njuter - läser och hoppar upp med jämna mellanrum och tittar på blommorna, som om de skulle förändras på en kvart eller en timme...

Och snart kommer Samuel från sin pappa. Han har varit på Svenska Kryssarklubbens seglarläger en vecka. Första dagarna i hällregn och de var tvungna att bada varje morgon. Hu! 7 grader och hällregn och så hoppa i spa't... Inget gnäll där inte. Han är min hjälte! Ja, även om han inte hade badat hade han varit min hjälte, förstås!

Ryktet

...om min död är betydligt överdrivet! Men hur hinner människor både jobba - särskilt lärare - och blogga undrar jag. Livet har verkligen gått på högvarv den senaste tiden.

Ett härligt uppehåll i stressen hade jag i Kroatien från den 16 - 23 maj . I kammarkören jag sjunger i gjorde vi en resa till en fantastiskt vacker ö, Korcula, där vi bodde i ett nunnekloster. Vi gav bl a en konsert i Dubrovnik, som är en ovanlig stad med blanka vita gator i centrum.

Dubrovnik i eftermiddagssol.

Det bästa med resan var att få bo så nära Adriatiska havet, ungefär 10 från mitt fönster till vattnet, lugnet och frånvaron av onödigheter i klostret, den oerhört goda maten, solvärmen och det turkosa vattnet. Ja, det finns så oerhört mycket som var bra. Korcula är ett mycket bra resmål! Jag har sällan njutit så helhjärtat av ett resmål, som av detta.

Utsikt från fönstret vid fotänden av sängen...

och utsikt från fönstret till höger om huvudänden av sängen.

Mina badande körkompisar nedanför mitt fotändsfönster.

En sjöborre vi tog direkt ur havet, krossade med en sten och åt den goda, gulaktiga rommen ur.

Behaglig Valborg

Ofta säger jag "det här är bästa tiden på året". Det gäller både våren, sommaren och hösten. Inte så ofta på vintern, men det händer när snön vräker ner och alla ljud dämpas av den vita fluffiga snön. Just nu njuter jag av de små gröna outslagna bladen mot den blå himlen - i synnerhet hängbjörkens ljusa slöjor av grönt.

Jag hade absolut inte tänkt se någon valborgseld - för mycket folk för mig som träffar folk jämt - men Samuel tyckte att jag skulle göra honom sällskap till två brasor, per cykel. Det var mycket trevligt, träffade bl a männsikor jag spelat teater med och stod vid brasan där jag på 80-talet ansvarade för och tände det stora fyrverkeriet. Jag hade, i sann feministisk anda, i kulturföreningen klagat på att kvinnor aldrig fick göra sådana roliga jobb, bara sälja korv, vilket jag vägrade. Nå, jag fick det roligaste jobbet. Älskar fyrverkerier!

Majbrasan i Neglinge 21:34.

Nu cyklade jag från den ena brasan till den andra i mörkret med sonen och det var så skönt och befriande. Nästan som när jag var liten. Jag bara hakade på honom. Det gick att återuppleva den där allt-är-spännande-känslan igen!

Den 1:a maj skulle Samuel till pappa igen, så vi cyklade iväg, många uppförsbackar är det dit. Bilden här nedan visar vad sonen tyckte om min cykelprestation när vi skulle tävla i uppförsbackarna... Pust.

I övrigt ägnar jag tid år att parallellt läsa Joseph Cornrads Mörkrets härta och Olof Lagercrantz noggranna genomgång och analys av densamma: Färd med mörkrets hjärta. Den första läser vi i bokcirkeln och den andra tycker jag tillför en del, så romanen blir vidare. Lagercrantz bok köpte jag när den kom ut 1987, men jag har inte läst den. Läste annars mycket av Lagercrantz på 80-talet.

I kväll ska Samuels lillasyster Signe sova hos oss, men först ska vi alla tre till goda vänner för att grilla. Jag hoppas på en behaglig kväll.

Gråt en skvätt

...eller en hel flod! Det senare gjorde jag medan jag såg och lyssnade på detta. Tänk vad det finns mycket dolt i människor!

Jag har ett par gånger varit med om elever som inte precis varit några stjärnor i klassrummet, men när de kommit upp på scenen fullständigt förvandlats. En flicka, tyst och försiktig, satte på musik och klättrade upp på scenen i vår aula och började dansa den mest fantastiska dans, där kroppen genast blev ett med musiken - som ett starkt poem! Som vanligt grät jag floder. På den tiden vågade jag inte visa det utan ställde mig längst bak i den mörka salongen medan hon visade vad hon ville uppträda med.

När jag pratade med henne om hennes dans, visade det sig att hon inte tog lektioner, inte förberedde dansen, utan bara improviserade. Fullständigt otroligt! Hon kunde inte stava, interpunktion var henne tämligen främmande, men hon skrev de ljuvligaste texter man kan tänka sig, både poesi och prosa. Älskade att måla. Idag är hon konstnär.

Tur att man vet så litet! Då finns det mycket att lära...

Utdrag ur påskhelgen

I lördags var jag på Nationalmuseum, i värmen, och såg prerafaelitutställningen. Har sett mycket av det i London och har köpt ett par stora böcker där om dem, så det kändes inte så spännande. Har nog också ändrat intresseriktning vad gäller konst, märker jag. Men visst är utställningen värd att se.

En del tyger och tapeter av William Morris finns också med - där finns min favorittapet med, den med gröna pilblad all over...

Efter utställningen åt jag en god lunchmiddag nere i restaurangen - glaserade revbensspjäll med potatismos, rödvinssås och picklade grönsaker. Riktigt bra!

Jag satt på Nationalmuseums trappa och solade i den otroliga värmen, tittade på alla turister, många italienare och kineser, och bestämde mig slutligen för att sätta mig på en bänk alldeles vid Strömmen. En kort stund blev en bänk ledig och jag skuttade, nåja, iväg och satte mig.

Hann ta några bilder innan en äldre man satte sig bredvid mig. Han var från Iran, hade arbetat som kirurg på Karolinska. Vi började prata om slottet, den lådan, och sedan pratade vi en lång stund om våra resor till bl a Ryssland, Estland, Ungern, Schweiz, New York... Litet om konst, litet politik. Ett mycket trevligt samtal i solvärmen.

I bilen var det 26 grader när jag skulle köra hem. Och på balkongen, där jag satt och läste en stund, över 30 grader.

Idag är det betydligt blekare ute - och kallare. Men det gör ingenting, tids nog blir det sommar. Det blir det ju alltid.

Nu har jag suttit och pratat med Samuel, som är hos sin pappa, via Skype och webcam. Och i morgon börjar arbetet igen. En hektisk period med alla omdömen som ska skrivas och alla utvecklingssamtal som ska hållas.

Allt går! Och det som inte går, det går också!

Vårlördagsmorgon

Frukost med Språktidningen och färskpressad apelsinjuice. Duken orkade jag inte, njae, hann jag inte stryka eller mangla igår. Men det gick ju ändå.

Tulpanerna jag köpte till dammiddagen igår. Passar med gardinerna som hänger alldeles intill.

Samuel födelsedagsteckning till pappa som fyller år i dag. Föreställer pappa som rufsar Samuel och lillasyster Signe i håret.

Livets flod

Har precis sett tv-programmet Vem tror du att du är?, där Thomas Bodström följer en släkting. Ett alldeles fantastiskt program. Som vanlig faller jag i tårar med jämna mellanrum. Har ni inte sett programmet, så går det i repris 1/4, 2/4 och på SVT24 5/4. Se det! Vilket människoöde! Och vilka härliga målningar!

Tänker förstås på vad våra liv blir i den långa kedjan och i tidsflödet. Vad lämnar jag efter mig? Hur kommer man att se på mig när jag varit borta länge? Jag lämnar ju efter mig allt möjligt: Målningar, teckningar, dikter - både publicerade och opublicerade - noveller, dagböcker, en pågående roman, som jag hoppas jag lyckas ge ut snart, radioinslag, tv-inslag och massor av bilder och filmer förstås. I motsats till Bodströms släkting har jag ju barn som kan föra en del vidare och som kan komma ihåg.

Isch. Jag tänker för mycket. Som vanligt. Det fick jag höra redan som liten.


Litet suddig bild av en målning jag gjorde 1992. Den får vara med ändå - det är ju vår. I dag pratade jag med de gula krokusarna i gräsmattan när jag kom hem. Jag blev så glad över att de kommit upp. Jisses.

Stolt mamma och bränt frukostbord luktar illa

Kolla vad sonen skrivit - utan hjälp förstås - idag när han varit hemma med magont! Himla duktigt gjort för att vara svensk och 10 1/2 år.


Förra lördagens frukost blev väl het... Inga batterier i brandvarnaren heller. Suck.


Här har jag släckt elden genom att ta av mig och lägga min Pelle Vävare-morgonrock över... Har, på bilden, föst ner ungefär häften av det brunna i papperskorgen och öppnat fönstret för att bli av med en del av röken, innan jag kom på att ta en bild. Därför ligger lampan på bordet. Man tänker inte så bra när det brinner i ens hem.

På ett par ställen har träet till och med förkolnat. Vet inte vad jag skulle ha gjort om gardinerna hunnit fatta eld... Usch! Jag hann, mer eller mindre hysteriskt, skrika "Djävlar, det brinner!!" innan jag kom på att jag inte fick skrämma Samuel, så jag skärpte till mig när han kom utrusande ur duschen för att se vad som stod på. Sedan var jag lugn som en filbunke, otäckt lugn faktiskt. Samuel höll sig också helt lugn.

Först nästan en vecka senare när jag pratade med försäkringsbolaget, kände jag lätt panik och någon slags vibration i hela kroppen, som om någon bundit in något som måste slippa lös ur min kropp. Mycket märkligt.

Lägg märke till de två värmeljusstakarna i glas på översta bilden, Atoll heter de - det var deras fel! De syns ju inte när man lägger tidningen över och går därifrån!

Taggad

Mathimlen har gett mig några frågor att svara på - bäst att göra det då. Brukar inte riktigt vilja vara med på saker som alla andra gör, men Mathimlen är väl inte alla andra...

Nuvarande besatthet?
Hmm, det är nog att läsa, ja, egentligen ploga, Conn Igguldens böcker om Djingis Kahn, fast de litterärt sett har rediga brister. Har tidigare läst hans serie om Caesar och gillar att han närmar sig krigarna, gillar krigandet (ja, jag veeeet vad man ska tycka om man är pk), det obönhörliga i krigarens förhållningssätt.

Är också någorlunda besatt av Siri Hustvedts böcker - Qi tipsade om What I Loved, på svenska Vad jag älskade, och nu läser jag The Sorrows of an American, vilken ännu inte finns på svenska.

Vad har du på dej nu?
Vit frottémorgonrock, blå nattskjorta med en gäspande Musse Pigg på och sådana där flipskor - foträta. Har skrivit på en observationsrapport sedan frukost, så jag inte brytt mig om att klä på mig.

Tar du tupplurar?
Jajamen! Helst varje dag när jag kommer hem från jobbet! En halvtimme räcker. Sätter jag inte på väckarklockan och ligger på rygg vaknar jag, i stort sett alltid, av mig själv efter 25-30 minuter. Ska jag iväg någonstans ställer jag klockan för säkerhets skull.

Under helger och ledigheter tar jag en tupplur i bland när det känns bra, oftast någonstans mellan kl 17 och 18. Vid 17-tiden är jag som tröttast.

Bra att ingen lockats att kalla det power nap...

Vem kramade du sist?
Samuel, tror jag. Eller Samir, katten. Är man singel får man ta sina chanser om det ska bli någon utöver de två jag nämnt. Jag är rätt kramig av mig, så det är inte så svårt.

Om du vore ett träd vilket skulle det vara?
En ask! Asken är ett högt träd, högre än de flesta i vårt land och har en mycket vacker krona. Solen silar grönt och lätt genom den. Det är också ett gammalt heligt träd. Det tycker jag om.

Vad blir det till middag?
Haven´t got a clue! När Samuel är hos sin pappa kan det bli litet vad som helst - nästan. Men något blir det. Igår, efter jag sett filmen Män som hatar kvinnor, handlade jag på en italiensk pastarestaurang i Sickla och tog med mig hem.

Vad var det sista du köpte?
Det var ovanstående middag i Sickla. Före det var det biljetten till filmen och före det var det, på Åhléns, en massa klotformade vita stearinljus som jag ska ha i badrummet.

Gillar verkligen inte att handla! Gick igenom den nya delen av Sickla köpcenter, eller vad det nu heter, medan jag väntade på att bion skulle börja - suck! Bara kläd- och skoaffärer. Hur trist som helst! Är människors klädbehov omättligt?

Vad lyssnar du på just nu?
Datorns susande, kattens snarkningar och någon liten fågelrackare som pip-tjattrar utanför fönstret. Några bilar på Stockholmsvägen hör jag också brumma.

Tidigare lyssnade jag på Klingan (P2), som jag tycker om för musikblandningen.

Favoritväder?
Hmm, det var svårt. Älskar dimma! Det är litet hemligt, inte så hysteriskt, och man behöver inte vara vacker, smal eller två, som man måste i solksken. Men solsken är bra som omväxling...

Vad skulle du döpa eventuella döttrar och söner?
Tja, Samuel Adam är bra på den son jag redan har. Om jag hade fått en dotter hade det nog blivit Liv, Saga, eller något vackert österländskt, med vettig betydelse förstås, som Shala - vet dock inte vad det betyder.

Säg något till den person som taggade dig.
Välkommen hem! Mathimlen är nämligen i Kina just nu och hälsar på sina föräldrar.

Favoritresemål?
New York - där finns allt, London - för språket, böckerna och miljön. Mallorca är en väldigt vacker ö och Lofoten oerhört speciellt. Tycker om Italien också, både för maten och kulturen.

Nämn några saker du inte kan vara utan?
Böcker, datorn, mobilen, bilen. Klart man kan vara utan det, men vill inte.

Vad skulle du vilja ha i dina händer just nu?
En fast mansrumpa... Månntro man får skriva det - äsch, det är min blogg!

Om du förvandlades till en känd person av motsatt kön, vem skulle det vara?
Caesar, tror jag.

Om du kunde åka varsomhelst i världen i en timme var skulle du åka?
Någonstans i Mongoliet, på slätten, på en liten ettrig och stark mongolisk häst. Tidsmässigt är det vad min bak skulle orka med.

Vem skulle du vilja fastna i en hiss med?
Under förutsättning att vi fick igång ett samtal - Susanne Brögger. Eller Ivar-LO Johansson.

Extrafråga: Favoritlukt?
Mycket svår fråga - jag är extremt luktkänslig! Fuktig vår- eller sommarkväll/morgon.


Jag taggar inten särskild, men tycker att du som läser och tycker det är kul med frågorna ska göra som jag - svara på dem!

Svårt med dragningskraften

Under en lektion idag ramlade en av killarna omkull med stol och allt. Som vanligt sa jag något i stil med "Och du bara läggger dig ner och vilar helt plötsligt...". Ungen, nyss hitkommen från Norge, hör ingenting, sliter upp sin stol och fräser "Dumme gravitasjon!".

Jag höll på att knäcka pekpinnen för att jag måste luta mig så av skratt - alla låg över bänkarna i skrattanfall.

Jag ska börja säga det när jag trillar omkull - "Dumme gravitasjon!" - på norska ska jag säga det.

Årets kortaste inlägg

Nu arbetar mina ordentliga elever - de arbetar med sina texter på wikispaces, spelar schack, gör matte och förfinar sina power points inför bokrecensioner de håller.

Jag är på väg upp ur den sövande senvinterns mörker - snart är jag fit for fight igen, med bilder och tankar. En och annan bok som jag läst- hunnit med 10 hittills i år - ska jag också berätta om. Och så sonen som brutit in i en ny fas i livet - den prepubertala. Jag riktigt känner hur det bildas en särskild aura runt ordet prepubertala. Hu! Och kanske litet hej också...

Nu ska en av gossarna recensera sin senast lästa bok.

Saffranskaka och influensa

I måndags bakade Samuel saffranskaka, vilken han verkar tycka bättre om att baka än att äta. Han gör allt själv utom att smörja och bröa formen och ta ut kakan ur ugnen - det förra tycker han är besvärligt, mest bröandet och det senare vill varken han eller jag att han ska göra ännu.

Kakan har Samuel glaserat med vanlig glasyr av florsocker och vatten.

Igår utbröt influensan med nästan 40 graders feber och ett oändligt snytande - inte på mig, utan på Samuel. För att distrahera honom i värsta frossan läste jag högt ur hans bok, Den långa flykten, för honom i en och en halv timme, med stearinljus tända i hans rum. Så mycket jag kom ihåg av den, trots att jag läste den 1975. Det speciella kaninspråket mindes jag nästan helt.

Mörkret sänkte sig och det började snöa i det blå ljuset utanför fönstret - om inte Samuel hade varit så dålig hade det varit perfekt. Å andra sidan hade jag inte fått läsa för honom då, så...

På Lundsjöns is

Ännu en långpromenad, med Kerstin, i kylan. Skulle vandra på Lundsjöns is. Möttes av glad son, som åkte skridskor med pappa, lillasyster och bonusmamma. Underligt att möta sitt eget barn och tvingas gå därifrån och lämna honom fast man, och han, inget hellre vill än gå tillsammans. Inget fel på pappan, men längtan blir stor efter några dagar.

Den lågt stående solen lyckades bara färga några trädtoppar en stund senare. Många glada hundar och barn mötte vi på vår promenad, springande, chokladdrickande eller vilande på isen, som dånade som ett urtidsdjur med jämna mellanrum.

Gårdagspromenad

Överst Uppenbarelsekyrkan i Saltsjöbaden - tycker den ser ut som en raket. De andra bilderna är tagna runt Neglingeviken och Pålnäsviken i Saltsjöbaden. Lägg märke till den modiga skridskoåkaren på översta bilden, som åker trots att det är öppet vatten under bron där jag står och tar bilden.

Gårdagseftermiddagen gick jag en drygt två timmar lång promenad med (alt-)vännen Kerstin - vi pratade om våra liv, om livet i allmänhet och om allt vackert vi såg på vägen. Båda hade vi kamerorna med, hennes var en ordentlig systemkamera, något jag nog måste investera i. Det var kallt, -7 ungefär, det är ju kallt här nere - i Luleå, varifrån jag ursprungligen (för 32 år sedan) kommer, var det inte kallt med den temperaturen.

Nå, jag kände mig så glad i både kroppen och knoppen efter utevistelsen.

Ännu har jag inte stigit ur morgonrocken, den röda Pelle Vävare-morgonrocken jag köpte för en del av de pengar jag fick för min första utställning (1994) - gammal morgonrock med andra ord. Min ex-man, Samuels pappa, tycker med all rätt, att den är råttig. Gammelkatten Kassandra, salig i åminnelse, klättrade i den ibland.

I bakgrunden, från sonens rum hörs Jan Johanssons Jazz på svenska, hans julklappsskiva. Just nu är det jag som spelar, eftersom han är hos sin pappa några dagar. Dock har han ring och gjort mig så glad med sin pigga röst. Han passar verkligen i musikklasserna, han sjunger nästan jämt, t o m i telefonsamtal lyckas han ibland få in en trudelutt.

Tänk att man kan njuta så av livet en enkel, stilla lördag i januari. Känner mig lyckligt lottad.

Läsning 2008

Bilden ur min Bokbok, där jag skriver upp allt jag läser. Detta har jag hållit på med i 40 år nu, alltså sedan jag var 16 år.

Min läsning blev inte det jag hade hoppats på under 2008. Det är mängden jag är missnöjd med. Jag vill hinna läsa mer! Mängden i sig är förstås inte viktig, utan att få vara med om fler äventyr av olika slag, både språkliga och innehållsliga. Men med jobb, barn och det vardagliga som ska skötas, plus läsning av en del tidskrifter, så kan man kanske inte ställa högre krav. Inte på mig i alla fall.

Jag hann med 34 böcker, högt och lågt, vuxenböcker och barn- och ungdomsböcker blandat. Den absolut mest irriterande var John Fowles The Magus, på svenska Illusionisten. Den ska förmodligen vara en utvecklingsroman, men den unge mannen vecklar mest in sig utan något utvecklingsresultat.

Den var heller inte helt självklar språkligt. Jag valde att läsa den på engelska eftersom jag föredrar originalspråket när det är möjligt. Slog upp en hel del för att få etymologin som förklaring till en del namn t ex. En av huvudpersonerna i boken, Conchis, är mystiskt och berättar bara valda delar om sig själv, man vet inte ens om de är sanna. Conch betyder snäcka, mussla, på engelska, det kommer direkt från latinets concha, med samma betydelse. Men det mest spännande är att det kommer ännu tidigare från grekiskans kogkhe (enl mitt husorgan The Concise Oxford Dictionary), som betyder samma sak. Större delen av boken utspelas på en grekisk ö.

För att begripa bättre, komma åt vad författaren egentligen vill säga, slog jag upp alla möjliga varianter av magus/trollkarl/illusionist. Blev inte klokare för det. Det var verkligen som att leta allt djupare i lager och inte hitta något - ihopknäppt som en mussla.


Tja, vad kan man vänta sig - John Fowles skriver själv, i förordet till boken: "If The Magus has any 'real significance', it is no more than that of the Rorschach test in psychology. Its meaning is whatever reaction it provokes in the reader, and so far as I am concerned there is no given 'right' reaction."

Jag hittade många spännande språkliga sammanhang/lärdomar. Punkt. Ok, för att vara litet rättvis måste jag framhålla författarens fantastiska beskrivningar av den grekiska öns natur - som en målning! Boken glömmer jag dock inte i första taget - 668 sidor som nästan bara bjöd motstånd ...

Om jag väljer en enda bok, som verkligen tog andan ur mig, eller näst intill i alla fall, så var det Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafou. Boken är visserligen väldigt spännande, men framför allt är det en vacker beskrivning av det gamla Barcelona. Den rekommenderar jag verkligen till läsning!

Ett par andra böcker som gjort stort intryck på mig är Neil Gaimans Anansi Boys och Beata Arnborgs Professor Vivi - den sagolika botanisten.

Pumlor

Börjar det nya året med några pumlor! Den som till äventyrs inte vet vad en pumla är kan lära sig litet här. Gott Nytt År!