Läsning - och bad 5

Har legat och läst under förmiddagen. Läste ut Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap, en feelgoodbok av Mary Anna Shaffer, som jag lånat av Kristina. Eller snarare som Kristina lånat mig. Skillnaden är om man begärt att få låna, då lånar man av - om utlånaren vill att man ska läsa boken och lånar ut den till en, utan att man begärt det, så lånar personen ut boken - enligt mig finns den distinktionen. I mitt huvud i alla fall, tveksamt om andra skulle hålla med, rent språkligt. Tala om sidospår...

Boken är är behaglig läsning, sorglig ibland, men mest drivs man vidare av stillsam nyfikenhet på personerna i den ovanliga romanen. Händelserna utspelar sig under och efter andra världskriget och är, i stort sett, skriven i brevform. Huvudpersonen är en författare, Juliet, som behöver en idé till en bok. Av olika anledningar reser hon till Guernsey, den lilla ön i Engelska kanalen där det mesta utspelar sig. Läsvärd.

Gårdagens kulturdel i SvD innehöll en lång artikel om Neil Gaiman, en av mina favoritförfattare, med anledning av att hans The Graveyard book, nu kommit på svenska. Samuel fick den i julklapp julen 2008 av sin pappa och jag läste den också då. Älskade den förstås, precis som nästan allt annat Gaiman skrivit. Kyrkogårdsboken blev titeln på svenska. I motsats till sitt namn tycker jag det i slutänden är en varm bok om livets styrka.

Dagens kulturdel innehöll en intressant artikel om Yvonne Hirdman, som varit professor i kvinnohistoria vid Göteborgs universitet och professor i genushistoria vid Stockholms universitet. Hon har skrivit en bok, Den röda grevinnan, om sin mamma. Det är en bok jag ska lägga till på min läslista. Av någon anledning blev bilden väldigt liten här nedan, men det förminskar ju inte innehållet på något sätt...

Vinterbad igår, som vanligt numer på lördagarna. Trots en enorm trötthet gick jag och badade - kände mig förstås piggare efteråt. Det gör man!

Utsikt genom bastufönstret.

Vaken denna gång - litet halare än förra veckan att ta sig fram till doppet igår.

Hatt-baby!

Samuel sjunger de märkligaste rader emellanåt - "man kan knarka och hamna i tv" sjöng han i dag när jag kom hem. Låtar på främmande språk, som "översätts" utifrån hur de låter, är en lustig språklig rappakalja. Lyssna på Youtubeklippet.

Vinterbad 4711

På väg över bron till Restaurangholmen och b-a-d-e-t. Himla tjatiga inlägg...

Vaken! Fint utsågad som ett hjärta, vilket knappt syns längre. Isstyckena som vindskydd... Mycket fint! Klockan är bra precis 16.00.

En stund senare var det alldeles mörkt, men otroligt skönt att doppa sig i det kalla vattnet - efter en stund i bastun förstås. Lägg märke till den fina staven som sitter i isen, så man kan hålla i sig när man stiger ner i vattnet. Handduken slängde jag bara på isen invid vaken. Vattnet nådde mig strax ovanför knäna, perfekt att bara sätta sig ner så är man doppad.

Det vita i mitten är omröraren som bubblar upp vattnet i en liten kaskad.

Idag doppade jag mig tre gånger - obeskrivligt skönt!

Glädjeämnen en januarimorgon

Här lutar jag mig mot hopknölade kuddar när jag läser min morgonlektyr, som kan vara en bok eller morgontidningen.

Nedan en av de dikter som gladde mig i morse. Den är skriven av Florence Vilén, en välbeläst dam (googlar man henne så hittar man flera sidor med exempel på vad hon presterat under åren - mycket som är spännande) med många strängar på sin lyra. Hon är både romantisk och rått livsrealistisk. Dikten är ur hennes senaste bok Purpurpränt, som jag fick, dedicerad, av henne här om kvällen efter en trevlig och tämligen litterär middag hos en gemensam vän.

Känner igen mig när jag läser dikten. Kanske ska man inte vara helt ung för att uppskatta eller förstå den...

Utsikt när jag lutar mig mot de hopknölade kuddarna - Samir i djup sömn vid sängens fotända, och den vackra linnekretongen som är överdel på pläden vännen Siri sytt till mig i present för flera år sedan. Mitt älsklingstyg!

Samuels 1800-talsked i silver, som jag använder för att röra om i mitt kaffe. Den har han fått av sin farmor Åsa. Den är så otroligt välgjord och behaglig att hålla i handen - smäcker och lätt. Varje gång jag håller den i handen gläds jag åt det perfekt avvägda arbetet, bland det vackraste och enklaste jag sett. Jag skulle gärna vilja veta vem som gjort den.

Tillägg: Har hittat ett papper som medföljde skeden. Den är gjord av Nils Lundholm, som 1811 var gesäll i Arboga och blev mästare i Lindesberg 1821. NL som syns i stämpeln är alltså hans initialer.

Se bara den lilla randen (den har säkerligen ett namn) som markerar övergången mellan skaftet och den kupade delen. Subtilt. Och på skaftets yttre del finns den andra utsmyckningen, silverstämplarna. Inte gillar jag uttrycket Less is more, men i detta fall stämmer det.

Vill man istället för att njuta av glädjeämnen gråta en skvätt, kan man lyssna till denna sång, här rent och chosefritt framförd av Thåström. De spelade den på P2 för en stund sedan och som vanligt... Tja, lyssna och se vad som händer.

Fredagsmys

Jag hör härliga skratt utifrån korridoren. Ungar som inte kan hålla sig, inte kan kontrollera sitt skratt - härligt! Fullt av liv.

Med jämna mellanrum hör jag hantverkarna som håller på att modernisera fläktsystemet. Det dammar, surrar och kylan smiter in genom de stora borrade hålen i ytterväggarna.

Kollegerna dräller in med fredagslyckan lysande i ansiktet, litet småprat, en kopp kaffe, knappande på datorer och skratt åt fredagshistorierna som utbryter precis när lektionerna är slut.

Själv ska jag hämta Samuel och två av hans kompisar, som ska sova över hos en av dem. Ska bjuda dem alla tre på McDonalds efter att ha fått följande SMS från Samuel nyss: Jaehungri´.

Vinterbad 3 - tusan, vad kallt!

Johodå, vinterbadade idag med. Njae, badade... Satte mig ner och stänkte kallvatten över mig. Alldeles vid iskanten.

Det var nog inte så kallt som jag trodde, det var mest inne i huvudet det trodde att det var så himla farlig, för att det var -11 grader i luften. Iskanten var bara ett par decimeter bort. Nästa gång ska jag försöka vara litet modigare och doppa mig ordentligt.

Idag var det bara Kerstin och jag som vågade oss till badet. Lyxigt! Men oj, så trött man blir efteråt.

Gott Nytt År!

Uppenbarelsekyrkan i Saltsjöbaden långt därborta i grådiset - ser ut som en raket. Promenaden i dag, med Kerstin, ledde oss till kyrkan. Kvinnan nedanför, ca 7 cm hög, är utsmyckning på en av de tunga bronsdörrarna. Jag är mycket förtjust i henne, riktigt varför vet jag inte, men det hade man säkert kunnat fråga farbror Freud om. Jag tror hon bådar gott inför det nya året, 2010!

Gott Nytt År, där ute!

Grå promenad runt Restaurangholmen

En knapp timmes promenad runt Restaurangholmen med Kerstin - vi tog oss in på herrbadet, där vi badar vinterbad varje lördag numer, och tog några bilder där med.

Först möter man Alice Babs, när man gått över bron till holmen.

Under vattnet ser man en av omrörarna, som finns där för att vattnet inte ska frysa. Man ser iskanten strax bortom - det blir ett kallt dopp på lördag. Trappan är gräslig, hal och iskall. Jag vågar inte släppa räcket en sekund medan jag går ner till vattnet.

Jag tänker på indianer, när jag ser observatoriets båda kupoler. Där har jag skådat stjärnor och måne många gånger.

A propos kallt om fötterna...

Vinterbad 2

Kom nyss hem från dagens vinterbad. På Restaurangholmen - det gula som syns längst bort är herrbadet där bastun står varm och väntar. Vad som inte är varmt är vattnet.

Jag lånade ett par badskor, vanliga flip-flops, och hade dem på mig ända ner i vattnet och då gick det bättre. Det gör så otroligt ont i fötterna av kylan annars.

Tappade fullständigt andan andra gången jag gick ner i vattnet idag. Doppade mig inte, men hällde vatten över mig både på fram- och baksidan. Efteråt satt jag på en bänk ute i kylan, inlindad i min handduk och bara njöt och pratade med Kerstin, som också är körkompis i andraalten. Känner mig tio gånger piggare nu än när jag var på väg till badet.

Nästa lördag är jag medlem i badklubben, eller vad det heter. Härligt! Kommer att bada varje lördag hela vintern!

På hemvägen snöade det småspik som när den landat blev så här vacker på buskarna.

Och hemma satt Samuel med kompisen Alex i soffan och spelade Wii och hojtade. Jag tittade på de rena vita tulpanerna och satte mig för att skriva detta, innan gossebarnen får hemgjorda hamburgare till middag.

Har man, just nu, ett bra liv eller...?!

God Jul, eller nåt ditåt

Så här ser de flesta av våra paket ut i år - pepparkakstema. Vi brukar hitta på litet olika teman. Jag gillar att göra paket.

Dock är jag mindre förtjust i själva julen. Bilderna nedan är från min nattliga promenad , den jag tog för att lugna ner min starka antijulkänsla, ja, jag använde betydligt starkare ord när jag mumlade för mig själv under promenaden. Någon i radion sa i morse "inte riktigt i harmoni med julen". Så eufemistiskt man ju uttrycka sig. Hon önskade, i P2, en vanlig julsång omkomponerad av Schnittke - passade utmärkt med sitt dissonanta tonspråk för oss som inte riktigt är i harmoni... eller som en av mina elever uttryckte sig när jag frågade varför han inte var ute och kastade snöboll som alla de andra barnen: "Äh, det e´inte min grejj!" Nä, just det, julen e inte min grejj! Men Bachs Juloratorium lyssnar jag med nöje på alla fall!

Trots allt tillönskar jag er alla en fridfull jul! Litet hyfs har jag - väl.

Vår oplogade gata mitt i natten - tyst och lugnt, ingen julhysteri här inte.

Grannens julpyntade balkong.

Kalenderarbetet fortskrider

Samuel i mössan jag virkat efter hans val av färg och form. Den förra var också Samuels val.

Gamla mössan, 2007.

Denna bild tog jag under de drygt fem minuter solen tittade fram i måndags när jag hämtade Samuel hos hans pappa. De där korta gyllene solglimtarna i det vitgrå gör mig så lycklig. Jag ler varje gång.

Har tittat in hos några med vackra och pyntade hem - pust. Det är väl bara att glädjas åt att en del har det i fingrarna, ja, eller har intresse av att lägga ner tid för att få det riktigt sammanhängande och vackert. Som Lisas torp t ex. Vackert!

April månads bild i vår Åsa-kalender ovan - de små prickarna är guldglitter - det syns dåligt på bilden här.

Samuel och jag har pysslat med farmor Åsas kalender - nu har vi bara september och mars kvar... Det tar mycket mer tid än jag trott, men det har verkligen varit både kreativt och en övning i samarbete för Samuel och mig. Idétorka blev ett problem på slutet, så jag åkte iväg till lokala el-affären och plockade ut några nytagna bilder att sätta in. Tror det blir en bra blandning.

Vårdikter till månaden maj ovan och Samuels teckning december nedan.

Julpysseldag

Äntligen slut på konsertandet! I går var vi två körer som tillsammans hade julkonsert - en klockan 16 och en 19. Sedan sedvanligt julmingel i prästgården. Åsa, Samuels farmor, är med i kyrkokören och jag i kammarkören så en hel del sjöng vi ihop - det var extra roligt.

Idag blir det, också sedvanligt, julpyssel hos Åsa. Tänkte vila fram till dess, men när jag satt i sängen och läste SvD, lyssnade på P2 - Alltid på en söndag - och drack mitt morgonkaffe, såg jag den stora lönnkronan mot den vitgrå himlen. Kom på att Samuel och jag ju ska göra en kalender till Åsa (ska be henne låta bli att läsa min blogg före jul), så jag plockade fram papper och penna och gjorde en februaribild.

Gjorde en skiss av ett ljus och litet snirkel runt om och förslag på en text till december, som Samuel ska ansvara för att utforma - han blev arg som ett bi över den förfärliga texten... Aldrig i livet att han skulle använda den! Ongan har smak i alla fall!

Lucianäsduk anbefalles

Har kört Samuel till Berwaldhallen där musiklasserna ska ge två luciakonserter i kväll. Lyssnade på deras fina skiva "December" i bilen på vägen både dit och hem. På vägen dit hade jag dessutom Samuels röst som ackompanjemang.

Insåg att jag nog måste ta med stora näsduken till konserten i kväll.

Vinterbad och vinterspel

Har vinterbadat för första gången i mitt liv. Ja, så mycket vinter det nu är. Kallt i vattnet är det i alla fall. Det gjorde ont i fötterna och vaderna när jag gått ut så långt att det gick att doppa sig. I övrigt var det rätt skönt. Bastu krävdes förstås före. Kommer att bada varje lördag hela våren och nu fram till jul.

I det allra svartaste på bilden ligger det kalla, mörka vattnet och skvalpar.

Samuel har i kväll uppträtt med UFiS, Ungt Folk i Stockholm har jag för mig det betyder, ett folkmusikband med unga personer och två unga, duktiga lärare/ledare. Härlig och sprittande musik! Saxofonisten längst till vänster är Samuel - han är både lång och långhårig. Utanför bilden, till vänster om ledaren, hon med fiolen står ett tiotal med fiol, en med gitarr, en vid pianot och en ledare med dragspel.

Lugna dej mänska!

Kanske får jag lära mig att skriva kortare inlägg. För att hinna med allt jag gör, får jag göra de nödvändigaste nedslagen på varje plats - i sängen t ex. :-)

I morse körde jag Samuel till tåget vid 7.30. Han skulle till Värmland för att spela in ett tv-program om spöken. Det ska bli en serie program om skrivande - därför ska han och kompisen blogga om spökjakten.

Eftersom jag börjar mina lektioner kl 9.30 på tisdagar åkte jag hem och gjorde mig i ordning och åktes edan till jobbet. Där möttes jag av en vikarie, som sa att jag inte behövdes... Kom på att jag skulle på styrelsemöte (Lärarförbundet) och att det flyttats till en konferensgård en bit bort. Körde till Dieselverkstaden först för att hämta biljetter till en av Samuels konserter, hämta en bok som jag ska ha läst till bokcirkeln nästa torsdag.

Full rulle till kursgården, styrelsemöte till 12.00, lunch, iväg till jobbet igen, lektioner till 14.50, läsa och besvara mail till 16.00 (jo, det finns gott om mail), elevvårdskonferens till 17.10, full rulle till söder där styrelsen skulle träffas på en restaurang 17.30. Jösses. Hemma vid 21-tiden. Ovanligt tidigt.

Framåt midnatt har jag kommit i säng efter ihållande arbete hela dagarna och kvällarna, i veckor nu. Inte bra.

Men idag skippade jag inte det roliga i alla fall - middagen på restaurangen. Jag har mina kloka minuter.

Läsinfluensan

Wosh, så började jobbet och tiden för renovering blev minimal. Tiden för smitta blev maximal.

Wosh, så fick jag 40 graders feber, visserligen bara feber i 4 dagar och ont överallt, men sedan... Inte orka stå, inte tal om att gå. Ligga i sängen som en död fisk. Tant doktorn ordinerar vila. Jaha, så nu har jag legat platt i två veckor!!! Visserligen har jag lyckats läsa en hel del, men ingenting annat har ju blivit gjort. Kort promenad till kylskåpet, när jag väl ville äta liiite. Sedan viiila. Kort promenad till bokyllan, sedan vila. Löjligt!

Eftersom jag inte planerat läsningen fick det bli det jag, i renoveringsröran, lyckades greppa ur olika högar. Samuel har propsat på att jag ska läsa det han läser nu, vilket jag oftast gör - han har bra smak (ehh, jag tipsar ofta): The lightning thief, The Sea of Monsters och The Titan´s Curse, som handlar om en pojke som, enligt de skolor han blir utkastad från, har ADHD och dyslexi. Det visar sig att att han utan problem kan läsa gammalgrekiska - han är son till en av de tre stora grekiska gudarna, en half-blood. Riktigt spännande böcker! Jag lär mig en del om den grekiska gudavärlden på kuppen. Rick Riordan heter författaren och både Samuel och jag läser dem på engelska förstås. (De finns på svenska också nu.)

Förutom ovanstående tre har jag klämt Helena Henschens Hon älskade, en läsvärd bok både ur allmänbildningssynpunkt och för att historien är fantastisk. Språket är dessutom en fröjd! Har också läst Marie Hermanssons: Svampkungens son, Roslund/Hellströms: Flickan under gatan och är snart klar med Kerstin Ekmans Mordets praktik. Hermansons bok är en ok historia, går fort att läsa, lär inte lämna kvar så mycket i längden, Roslund/Hellströms deckare har ett språk som tilltalar mig. Ibland minutiösa beskrivningar av ställen, syner, dofter. Själva historien är en hyfsad deckare. Tyvärr kunde man rätt snart förstå slutet, men det kanske inte var det som var viktigt i just denna bok.

Kerstin Ekman bok, tja, jag brukar suga i mig hennes språk, de fantastiska beskrivningarna av naturen och människans tankar, men här är det s a s inte hon som skriver, utan en man. Njae. Men jag har en tredjedel kvar och ska diskutera den i min bokcirkel, så det kanske visar något jag missat hittills.

Nu ska jag samla krafter inför morgondagen - då SKA jag gå och jobba! Inte mer influensande nu. Basta!!

Puh!

Efter sex timmars dörrfodermålande bjuder jag mig själv på en GT och chèvre med honung innan jag börjar laga mat.

Några grannar grillar på gården och diskuterar högt med norrländsk dialekt, det är småkallt, det luktar höst och tv-kontrollen är trasig. Då får det bli Kallifatides´Vänner och älskare i kväll.

Hallands Väderö

Tre kvinnor och fem barn och så småningom två kvinnor och fyra barn några dagar på Hallands Väderö. De stora barnen, dvs tre 11-åringar, sov på ett loft där åskan, regnet eller vinden dånade flera av nätterna.

Ön är verkligen fantastisk. Jag tyckte vattnet var kallt, men Siri och två av de stora barnen har badat - länge. Lösgående hästar och kor, harar och massor av fåglar har vi sett. Säl såg jag nära mig när jag satt vid stranden en kväll. Och så den vackra bokskogen förstås.

Senast Samuel och jag var på Hallands Väderö var 2001, då han precis fyllt tre år. Då som nu bodde vi hos Samuels kompis Emil och hans mamma Siri, som är min väninna. Deras släkt har ett stort hus på ön alldeles vid vattnet, så de har varit där flera veckor nu.

Då pojkarna var tre tog jag en bild när de sitter inne i ett stort ihåligt träd, som Siri kallar Älvans träd. Häromdagen tog jag en bild på pojkarna i samma träd. De kom knappt in...

Jag körde hem igår genom ett regnigt sydsverige. Samuel är kvar på ön och har ringt och skickat bilder från promenaden med kompisarna runt ön. De är i Sandhamn på norra delen av ön just nu.

Tralassel och pylyssel

Och så snubblade jag på dammsugaren nu, mitt i natten. Himla liv i trapphuset eftersom dörren stod öppen. Och så har jag målat i sju timmar idag, fönsterfoder och hallväggar - tråååkigt, men fint. Och så är jag trött. Och nu ska jag sova, trots att somliga söner, säger inte vilken, sitter bredvid och besserwissrar sig över att jag börjar alla meningar med och. Haha! Där slutade jag en mening med och också.

Sonen säger att jag måste skriva att jag skrev "snbuublade" istället för, jaja..

Vår trefärgade IKEA-pall, Samuel, då 4,5 år, bestämde färgerna och jag målade. Visst blev hallväggen fin! Tyvärr blev dörrfodren gula i jämförelse så nu måste jag köpa vit oljefärg och måla dem med...

Eleonora går förbi och ger mig uppmuntrande tillrop med jämna mellanrum och litet olika grannar stannar och pratar när jag målar fönsterfoder i solskenet. Det blir en gårdsangelägenhet på ett behagligt vis.