Nya tider - nytt liv

Idag blev det klart med vår hundvalp, en dvärgschnauzertik, som vi ska hämta samma dag jag går på sommarledighet. Vi pratade med en mycket klok uppfödare, som vi lärde oss mycket av redan vid detta första samtal, Samuel och jag. Hon har båda fötterna på jorden, vilket känns tryggt och bra!

Här kan man se vår lilla Sokka, med röd tråd kring halsen. New Era's Limestone heter underverket, men nu skulle uppfödaren kalla henne Sokka, som hon ska heta hos oss. 15 veckor gammal är hon. Det passar bra att hon fått vara hos sin mamma länge och att uppfödaren lärt henne en del grundläggande saker eftersom vi är nybörjare. 18 veckor är hon när vi hämtar henne.

Samuel är mycket lugnare än jag. Jag är alldeles pirrig och tycker det känns overkligt och spännande.

Visst är hon fin, Sokka?!

På väg

...till vårkonserten. Ny skjorta, busigt hår. Stolt mamma. Samuel fortfarande 11 år, 165 cm lång. Varm majkväll mitt i livets brus. Kommer man ihåg en sådan kväll om många år?

Frukost

Suck. Skrev ett långt inlägg om alla fåglar och deras göranden och låtanden framför och runt mig, liksom mården, eh, rättning - minken jag såg igår och resultatet av dess härjningar... Mycket spännande hinner hända i naturen på en timme. Lyckades bli av med allt.




Frukost i solen, i nattskjortan, med motorbåtarna passerande, som vore de jagade av hin håle. De härligt mjuksjungande gudingarna har förkräckt flaxat sina tunga kroppar härifrån tillsammans med de ådor som fått offra sina ägg åt mården. Rättning i efterhand - minken.

Nu lägger jag mig i solen och läser Jeanette Wintersons "Lighthousekeeping".

- Posted using BlogPress from my iPhone

Gårdagens dimväder

Grått, tyst och mycket vackert. Alldeles ensam ute - läser, sover och njuter. Ordentligt mörkrädd är jag, men det gick bra i går kväll.








- Posted using BlogPress from my iPhone

Morgon

Klockan 9 tassade jag barfota ut.



Småfåglarna kvittrade, nix, jag kan inte precisera - de lät små. Skäggdoppingen flöt runt med överlägsen min och svanparet visade hur par förväntas glänsa med sin tvåsamhet en solig vårmorgon i maj.



Ådorna tryckte tyst i sina bon. De coola gudingarna, som vräker sig i storgrupp på fjärden när kvällen kommer, syns fortfarande inte till. De ligger väl hemma med baksmälla.



Gudingarna är de små prickarna på bilden jag tog strax efter solnedgångstime igår. Har de fest?

Naturmänskan har talat.

Postat från min iPhone!

Här har Samuel skrivit i sin blogg.
http://ettlivfylltavsaker.blogspot.com/2010/05/ledighet.html

Lantlig njutning

Ute i skärgården, bara Samuel och jag. Samuel har gjort köttbullar med kapris i.


I morgon bitti sover vi länge, äter frukost i nattskjortan på trappan eller på en av bryggorna.

Badrumsomvandling

Så här ser det ut just nu, och luktar ur avloppet gör det något alldeles hemskt! Ser ut som om jag tagit en svartvit bild - men det är färg. Det syns ju! Svart, vitt, grått...


Idag har Samuel och jag hämtat drygt 300 kilo kakel och klinker - det gick riktigt bra att bära (till och från bilen). Därmed sparade jag nästan 700 kronor.

Väggarna blir vita, kaklet är 10x20 cm. Här nedan syns det som ska bli golvet. Hade bestämt mig för glasmosaik, men det var så lång leveranstid så jag vallade om på mindre än 4 minuter. På den tiden hade jag hittat det här fina, blågröna. Och nu först, när jag kom hem, såg jag att det nästan är som en stjärnhimmel på de 10x10 cm stora bitarna.

Vitt badkar på vita tassar blir det, så man ser vad som finns under (därav tassarna, inte det vita) - jag har ryst många gånger över det som fanns bakom fasaden på det gamla badkaret. Golvvärme blir skönt för fötterna på morgonen.

Nu gäller det bara att stå ut tills det blir klart. Många detaljer ska avhandlas. Har aldrig gjort något så stort förr, så det är spännande med alla gubbs man ska diskutera praktikaliteter med. Hittills har det flutit på bra.

Samuel och jag rymmer några dagar - vi har fått låna ex-svärmor Åsas fantastiska ö medan hon åker till Österrike med kyrkokören. Om de nu kommer iväg med flyget - askmolnet ligger över delar av centraleuropa.

Ska prova att blogga från min nya iPhone - köpte den för att kunna gå ut på nätet precis när jag vill. Riktigt kul!

Två temperament

Körkamraten Gunilla och jag ställer ut i Saltsjöbadens församlingshem ett par veckor. Vi är totalt olika i våra uttryck. Gunillas vägg syns här nedan - ordentligt inramade akvareller. Gunilla är en habil akvarellist.

Min vägg nedan, stora gouacher hänger på ett snöre med hjälp av klädnypor. Detta är bar en del av de målningar jag ställer ut.

Några av mina målningar nedan.

Ett par av Gunillas målningar nedan.

Det är fascinerande att se hur olika vi målar! Det känns rikt att det kan vara så olika och allt är ändå är rätt. Vi är båda lika fascinerade.

Bland mina målningar

Har hur mycket målningar som helst insåg jag när jag började lyfta ut dem ur klädkammarens djup. Detta är en gouache, 84 x 113,5 cm, ganska stor alltså. Har nu lånat ut den till vännen Siri, som föll för den direkt. Sådant är roligt!

Nu är den klar

Senare tillägg, andra bilden: Kunde inte låta bli att ändra ändå - tog bort lite vitt för att strålarna skulle få det lugnare och schumrade vitt vid mötet med marken. Schumra är att måla ganska torrt på torr målning så bara små små duttar av färg fastnar på målningen - bra att kunna om man ska förstärka stänk eller glitter.

...tror jag. Just nu känns det som om jag inte kan tillföra Kung Liljekonvalje mer. Återgick till en mer hjälmliknande form, kankse något mjukare, mer vitt för den silvriga känslan. Mer grönt för en skogigare känsla.

Det vita som är som strålar, eller vatten, kan vara skymningsljuset eller "en virak sakta svävar", även om min föreställning om doftstråk egentligen skulle vara mer subtil.

Nu ska jag bara namna och datera den. Det gör jag när den är helt klar och inget får ändras.

Så återgår jag till det andra som måste vara klart till i morgon: 5 sidor text till Högskolan i Skövde om matematikpedagogoik inom Learning Study, så jag får ut mina 10 poäng; total tömning av badrum, kökets underskåp och stora klädkammaren (har redan tömt det mesta, som står i lådor och högar överallt) inför morgondagens gubbinvasion. Ja, de påbörjar stambyte och renovering då. Madre mia!

Sista vinterbadet för säsongen

Vännen Kerstin och jag badade ett sista vinterbad idag. Det var bara vi två. Vi satt i stolarna, invirade i våra badlakan efter doppet, tittade ut över vattnet och samtalade om livet. När vi blivit ordentligt avsvalkade gick vi tillbaka in i bastun, hettade upp oss och så i igen. Trevligt sätt att tillbringa en lördagseftermiddagstimme.

Nu är det uppehåll till i början av oktober, då vi börjar vårt vinterbadande igen.

Kung Liljekonvalje eller hur man förstör en idé

Kung Liljekonvalje av dungen,
kung Liljekonvalje är vit som snö,
nu sörjer unga kungen
prinsessan Liljekonvaljemö.

Kung Liljekonvalje han sänker
sitt sorgsna huvud så tungt och vekt,
och silverhjälmen blänker
i sommarskymningen blekt.

Kring bårens spindelvävar
från rökelsekaren med blomsterstoft
en virak sakta svävar,
all skogen är full av doft.

Från björkens gungande krona,
från vindens vaggande gröna hus
små sorgevisor tona,
all skogen är uppfylld av sus.

Det susar ett bud genom dälden
om kungssorg bland viskande blad,
i skogens vida välden
från liljekonvaljernas huvudstad.

Ja, så skrev Fröding. Många svenska körer sjunger den nu på våren. Det är bland det vackraste man kan sjunga!

Tänkte mig att jag skulle måla den... suck. Tyckte först hjälmen var viktigare än att det var en liljekonvalj. Sedan ändrade jag mig. Det var fel. Suck igen. Nå, jag gnider väl litet mer på målningen innan jag förmodligen river eländet i ilska. Och börjar på en ny.

Kung Liljekonvalje sjungen av Lunds studentsångare - njuuut!

Sax i solen

Samuel skulle prompt spela saxofon utomhus idag. Här är ett litet prov - han spelar The Rose. Han är medveten om att han missar ett par toner, bara så ni vet...

Eh... våren?

Förra helgen beskar de de två stora kastanjerna på gatan där jag parkerar bilen. Jag har verkligen ingen aning om hur man, eller om man ska beskära sådana, men inte ser det kul ut, inte. Alla feta knoppar är borta, kvar är bara stympade, kala grenar. Jag tog en grenstump med knopp för att sätta i vatten och se vad som händer. På ett par dagar såg den ut så här.




Litet har den spruckit upp och blomman börjar visa sig. I dag ser den ut som nedan. Litet som Muncks Skriet. Eller, kanske har jag för livlig fantasi?

OBS! Beskuren!

Och så räcker den fram en tredje hand mot betraktaren...

Årets änglatrumpet - fick två pinnar av Gean, vår skolkoordinator. Fort blev det både blad och rötter. Änglatrumpet är bland det mest växtglada som finns.

Tja, ute lyser en blek sol och bostadrättsföreningen som jag ser från köksfönstret har städdag. Själv måste jag förbereda för badrumsrenovering. Varför har man så mycket skrot och skräp?! Suck.

Söndag bara

Tittade i kapp de tv-program Samuel är med i på UR. Här är det som han och klasskompisen Elvira åkte till Värmland i, temat är Om rädsla: http://www.ur.se/play/155070 , 4 minuter in i programmet kommer de två.

Sedan var han med i Mega -Ordstormprogrammet som har tema Arg http://www.ur.se/play/155071 också, 10:30 in i programmet börjar den del där Samuel och Elvira är med, liksom Samuel bonusmamma. Hon står i skrivartoalettkön före honom. Hon har en så behaglig röst, tycker jag.

Programmen sänds tisdagar 19.20 i UR, vilket är i samma kanal som SVT24 sänds. Jag har ingen koll på vilka program Samuel är med i mer än de två jag nu nämnt.

I övrigt förbereder jag, mest i tanken, ombyggnad av badrummet, vilket kommer att ta 5 veckor, hej och hå. Då ska jag ta ner det fina draperiet i hallen. Jag valde länge och funderade hit och dit vad jag skulle ha - tycker mycket om tyger, gärna dyrbara, tjocka. Bestämde mig för tjock sammet med råsiden på baksidan och att låta sy det, inte sy själv, för en gångs skull. Samuel, som är färgsäker hjälpte mig att välja färger. Det blev mullvadsfärgad sammet och turkost råsiden. Tanken var att man skulle mötas av det turkosa när man kom in, men Samuel tyckte det var för trist med mullvaden inåt. Han ville att jag skulle vända så sidenet var inåt. Det visade sig vara ett smart drag!


Nu möts man, när man kommer in, av det mullvadsfärgade som "pratar" med dörrarna längre in och sammeten som gör den lilla avklädesdelen av hallen varm och mysig och varje gång man passerar igenom resten av hallen - det måste man göra för att ta sig till de olika rummen - så gläds man åt det turkosa, pigga.

Litet av det mullvadsfärgade tittar fram eftersom kanten viker sig så elegant - alldeles av sig själv faktiskt.

Londonbilder

Kanske inte så mysig gata direkt, men jag tycker den har en sval, ren charm. Det är vägen
från tunnelbanestationen mot Tate Modern.

På den svala gatan fanns plötsligt denna lilla oas, som tagen ur 70-talet. Det blev en riktig flashback för mig.

Även denna magnolia stod längs den svala gatan tillsammans med några till av samma art. En märklig blandning av gatans stelhet och magnolians av liv sprängfyllda knoppar. Jag är förjust i motsättningar, så det gjorde mig fascinerad att se detta.

Tätt planterade björkar utanför Tate Modern. Jag har inte läst något om tanken bakom detta, men det vore spännande att få veta lite mer om den speciella dungen.

Ebb i Themsen ger tillfälle till stenkastning från flodbädden. Flodbädden - är inte det ett gammalt jordbundet ord?!

Hmm, har inte kontrollerat vad det är för byggnad, men bilden är tagen från vårt hotellrum. Kanske någon av er som varit i London har lite koll?

Ett tiotal sådana här målningar fanns på ett långt plank i Soho. Jag blev alldeles fnissig och glad. Har en elev med en tröja där det står Håll tjeften - jag skrattar flera gånger om dagen när han har den på sig. De här målningarna är upptjeftia, tycker jag!

Alla dessa bokaffärer... Här blev jag också fnissig. Vem tror de att de lurar? Några lär de lura in i alla fall.

Ätbart och konstigt

Donuts på Picadilly Circus - Samuel köpte 4 olika sorter - med toffeefrosting och vaniljsås inuti, chokladfrosting med strössel på, socker utanpå och hallonsylt inuti och jordgubbsfrosting med vaniljsås inuti. Kladdigt och kletigt, men jättegott enligt ätaren.

Cupcake i Soho!

Hotellfrukost med bönor och bacon! Mums!

På Tate Modern blir det vin för mig och iste för Samuel.

Färsk torsk blir det när Samuel själv får välja!

Tror man det man ser, eller...?!

Ja, vi gillar böcker, men hit gick vi inte. Vem ska lockas av det de inte vill ha? Bokköparen som kanske vill ha sexgrejor, sexgrejorköparen som köper sig en bok? Är det bara sexgrejor? Många frågor uppstår.

Mode, njae

London. Mode. Njae. Visst uppskattar jag vackra kläder, roliga kläder, annorlunda, udda kläder. Och alla dessa skor, som karameller en del av dem. Och skoskaparna med namn som Marc Jacobs och, ja, många zz och många cc är det i namnen i alla fall; klackarna ofta skyhöga med åtminstone 7cm av klacken i metall, eller alldeles tvärtom, balettskor, plattaste platta.

Jag är nog rätt vilsen, praktisk och ointresserad för att riktigt begripa eller uppskatta allvaret i mode, så jag ska inte låtsas initierad eller orda så mycket om detta. Dock såg jag en hel del klänningar och skor famför allt, som jag uppskattade. Utan för många mönster eller alltför mycket av något alls tycker jag det blir vackrast - gärna asymmetriska skärningar.

Virkad klännig - njae. Inte i min smak i alla fall. Djurhudsmönster är populärt på både kläder, skor och väskor. Och så fort jag sagt till Samuel att i Sverige står det i tidningarna att rutigt är inne, men här i London har de inte det, så hade nästan varenda en, både män och kvinnor, rutigt. Aldrig mer ska jag säga...

Många hade leggings och kavaj - ser oklätt ut enligt mig. Var e brallorna/kjolen, liksom? Njae.

"Men mamma, fotograferade du hennes rumpa?!" Litet uppkäftigt faktiskt! Klädseln, alltså.

Röda kläder och rosa stolar i solvärmen. Stövelröda mot kappröda, njae. Men de är rätt söta, paret, tycker jag.

Så här ser väl de flesta ut. Bilden tagen vi det bildbemängda planket utanför Tate Modern. Axelbanden på väskorna åt samma håll, från vänster till höger.

Äsch, somliga vänder en färgstark baksida åt modet!