Talade i telefon med Samuel i går. Vi kom att tala om musiken jag hade i bakgrunden. Samuel trodde det var Bach, vilkens förnamn han hade koll på. Jag frågade om han visste vad Beethoven hette i förnamn. Nix, det visste han inte.
Ludvig van..., sa jag.
Samuel, blixtsnabbt: Va´? Mozart, då? Han hette väl typ Johan Djävlar Mozart...
Samuel trodde jag sa Ludvig, faan... Vi skrattade gott och utvecklade flabbande fler liknande namn.
Läser just nu Ulf Lindes memorarer, vari han säger Bra konst är inte märkvärdigare än bra rostbiff. Han säger också att Man ändrar sina tankegångar alltför ofta. Kanske är det bästa att hålla sig till de två, tre tankar man verkligen omfattar. Inte så dumt, faktiskt, tycker jag.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
6 comments:
Snabbtänkt son!
Jo. Man måste beundra snabbheten!
Å, jag blev så förvånad och glad när jag hittade en kommentar av dig .., "Amber" ..., tänkte jag .., det var ju så bekant!
Så roligt!
Vad snygg du är!
Apropå ingenting.
Vilka härliga namn!
Vad får han allt ifrån? Sin lagom knäppa "morsa" kaske? Men att han är kul och snabb i huvudet - det vet jag ju faktiskt redan. Kram
Elisabet: Jag tittar in till dig emellanåt för att se vad du sysslar med - reser och jobbar och ägnar dig åt kärleken. :-)
Tack, men jag tror det mest är solglasögonen som gör det.
Såg en bild på dig tagen häromdagen - du är himla snygg själv! Utan brillor!
anna: Jo, det blev rätt knäppt.
eleonora: Ja, både moren och faren är ju roade av språk och rätt snabba i truten, så en del hade han att ärva. :-)
Post a Comment