Äntligen har jag kommit mig för med att köpa en router! Nu kan vi sitta vid var sin apparat, Samuel och jag. Ja, han sitter vid två - han spelar Wii via tv:n med en kille i England just nu och de samtalar via skype. Men eftersom jag har datorn, så har Samuel laddat ner skype till min iPhone och nu sitter han där och talar engelska med gossen på andra sidan havet, med högtalarfunktionen på. Som sutte de vid varandras sida i vår soffa. Wow! Vilken värld vi lever i!Samuel har kontakt med några killar i USA, som är intresserade av samma sorts spel som han. De utbyter erfarenheter och spelar in sina spel med egna kommentarer och lägger ut på YouTube. Helt fascinerande!
Någon enstaka gång visar de sig för varandra med webcam, men Samuel måste alltid fråga mig eller sin pappa först. Han får inte heller lämna ut hela sitt namn och var han bor ("Why would I?" lägger han till själv), men det verkar han ha klart för sig.
Vem som installerade routern? Tja, jag skulle gärna ha gjort det, men har man en son som vill pröva ALLT, så var så god. Det gick hur bra som helst - han fick ringa support eftersom det krånglade och fick den hjälp han behövde. Jag har ju bott ensam större delen av mitt liv och alltid kopplat allting själv, så jag behöver inte längre bevisa någonting, tack och lov. Nu är det Samuels tur.
Jag sitter i sängen med datorn - tänk så fiffigt! Eller inte - jag håller på att ramla ihop och har svårt att sätta fingrarna rätt på tangentbordet, så trött är jag. G'natt!
4 comments:
Världen är nära. Min son sa häromdagen "jag pratade med Jacob häromdagen"... som om de träffats på stan. Men så var det ju inte... dataträff med många hundra mil emellan.
Åh, vad jag önskar att det hade varit så enkelt när jag var ung och kär i en Wienare... med 3 dagars postgång mellan varje brev. En enda gång ringde han, för han hade en släkting som var telefonist. Det var svindyrt... och så ebbade det ut.
När jag sörjer inte över spillda wienare, men ändå. Så krångligt det var. (Men tyska lärde jag mig. Fniss fniss.)
Bloggblad: Ja, en hel del hade säkert varit annorlunda om dagens teknik funnits på "vår" tid.
Du och wienaren hade förmodligen talat engelska idag, så du kanske inte hade lärt dig tyska alls. Och wienaren hade kanske redan via nätet visat sig vara en tråkmåns... You never know! :-)
Det är väl bara att tacka och ta emot när det nu äntligen bjuds på handräckning! Du har väl gjort ditt för läänge sedan!
Jag kanske får bjuda hem er båda och be Samuel fixa ihop min tv-box med dvd-inspelaren, för jag är alldeles för oteknisk för att få ihop det och saknar ju tekniska telningar också... Mer allvarligt så vore det skoj att få bjuda dig på fika eller middag oavsett tv (dock tyvärr utan hund, eftersom mina katter inte är vana och kan bli rätt vassa)
Post a Comment