När de nu handlar i New York kommer jag att tänka på hur jag handlar när jag är utomlands. Jag köper, i stort sett, bara sådant jag ändå skulle köpa och som jag kan använda i vardagen. Nästan alla mina handdukar har jag köpt i New York - jag älskar tjocka-tjocka frottéhanddukar och de var billigare i New York än på NK, där jag hittade dem från början - Fieldcrest, mmmm!
Svårt att få till färgerna - cerise är den närmsta färgen. Jaja...
I dag hade jag på mig en mullvadsfärgad pennkjol som jag köpt i Dubrovnik. Mullvad är inte riktigt min färg mot ansiktet, men på en kjol helt ok. Jag tycker så mycket om mullvadsfärgat, och till svart är det oslagbart. (Neej, inte mullvad igen..., sa Samuels pappa när vi var gifta.)
Handväskan jag oftast använder köpte jag i Ottawa, blekt olivgrön mocka och den röda i fint, mjukt skinn med silverfärgade detaljer i Palma. Mitt älsklingsbälte, som har den där sköna blandningen av glitter och slitet, köpte jag i Luxemburg, den röda datorväskan i Barcelona, ett skört och vackert vinglas i Prag, en typisk rysk ullschal, svart botten med rosor på, i Murmansk för 35 år sedan. Hela tiden påminns jag om mina resor genom att handla det jag ändå måste ha. Oftast. Den röda handväskan behövde jag egentligen inte och heller inte bältet jag föll för i Luxemburg...
För övrigt använder jag inte ordet shoppa, det låter bara slösaktigt.
2 comments:
Ja, jag är nog landets sämsta shoppare, dvs, om det inte gäller pennor, överstrykningsdito, albumblad och vanligt papper ,-)
Elisabet: Pennor och fina papper har jag också en svaghet för. Men man kan ju titta i stället för att shoppa - jag tröttnar på tittandet också rätt snabbt. Utom i bokaffärer, förstås. :-)
Post a Comment