Har observerat skola och skrivit rapport i drygt en vecka nu. Skolobservatörer är ofta otroligt trevliga, intelligenta och analyserande människor. Arbetet går ju bland annat ut på att att analysera och försöka se ur flera synvinklar, liksom att kunna kombinera detta med kunskap om lagar, förordningar och andra styrdokument. Väldigt lärorikt och spännande! Sådant tycker jag mycket om.Vad jag inte tycker om, däremot, är att eleverna får allt mindre att säga till om, ju äldre de blir. Detta är allmänt i hela landet. Duktiga, duktiga elever i år 9 har massor av väl genomtänkta idéer och lösningar på skolors problem - vem lyssnar? Ingen. Vilket otroligt slöseri! Redan betydligt yngre elever har många bra idéer. Man behöver bara fråga dem. Varför börja med att trassla själv och kanske komma fram till bra vuxenlösningar, som rätt ofta inte alls passar eleverna särskilt bra. Jag menar att man ska samarbeta med eleverna i mycket högre grad.
Lärare för barn i yngre åldrar är ofta mycket bra på att låta eleverna vara med och bestämma. Här har vi mycket att lära högre upp. Dessutom står det i läroplanen så det borde vara genomfört! Underliga argument om betyg tar bara upp luftrum. Man kan nå målen och ha vettiga betygskriterier även om eleverna är med och diskuterar stoff och arbetssätt. Man når dem ännu bättre, skulle jag vilja säga.
Vi har verkligen fantastiska barn och ungdomar i detta land! De allra, allra flesta vill både väl och mycket, men är något misstänksamma mot oss vuxna. Med all rätt - vi lyssnar inte särskilt bra och är inte speciellt bra samtalspartners till dem. Man måste ju inte alltid ge goda råd bara för att man kan en massa.
Ja, så här snurrar tankarna under och efter en observation. Jag blir alltid glad över barn och ungdomar och emellanåt något besviken på vuxenvärlden. Ganska ofta blixtrar det dock till även bland de vuxna, där jag ser öppenhet och genuint intresse för elever och lärande. Om bara fler... Om bara alla... Vilken fantastisk skola vi skulle få! Levande, olika, varje människa skulle känna sig hemma någonstans. Det måste gå! Det går!
8 comments:
Exakt det du berättar om, har jag hört från pv när vi har suttit vid matbordet.
Att elever saknar verkligt inflytande.
Elisabet: Ja, han ser det ju på nära håll. Men vi som förstår att de måste vara med och bestämma får väl slita vidare. En vacker dag...
Precis så, pseudodemokrati i många stycken. Visst är det kul att besöka andra skolor. Det kan jag faktiskt sakna.
E ville att jag skulle skriva själv för att reda ut ev missförstånd. Jag tror att E kanske missförstått mig lite. När jag pratade om att eleverna fått för lite möjlighet att vara med och påverka handlade det om att min rektor tagit bort ett naturligt elevforum för att diskutera saker som berör eleverna.
Klassrådet nämligen. Då försvann alla naturliga möjligheter att föra fram sina synpunkter. Själv sa jag till chefen att "du kommer att få ett helvete om skolinspektionen får nys om detta".
Däremot är jag ofta skeptisk till läroplanens prat om att eleverna ska vara med och lägga upp planering av undervisning. De kan ju knappast veta vilken ordning som är det pedagogiskt vettigaste att läsa olika saker, i t ex matematik B.
T ex kan man inte lära sig andragradsfunktioner innan man löser andragradsekvationer.
Däremot när jag läser NK A är det en bagatell att låta eleverna styra ordningen. Innehållet däremot, där det gäller att tolka kursmålens oerhört luddiga språk, vill jag inte lämna till eleverna att tolka.
Det som är svårt för oss lärare att förstå, trots fem års utbildning och i vissa fall många års erfarenhet, kan man ju inte lämna till eleverna att tolka.
Och jag hoppas verkligen att de nya kursplanerna och målen på gymnasiet blir tydligare än de gamla luddiga.
Thomas
Thomas: Ja, klassrådet går inte att smita ifrån. Jag har läst igenom allt om klassråd, men kan inte, i Skolverkets styrdokument hitta att det ska stå på schemat - dock ska det finnas, utan tvekan.
Det är ju lärarens uppgift att avgöra vad eleverna kan vara med och bestämma. Allt kan de självklart inte begripa, vare sig ordning eller innehåll i, precis som du säger. Men rätt ofta kan de vara med och avgöra arbetsformer, delar av stoff och också examinationsformer. Vägleder gör förstås läraren. Emellanåt kan de absolut inte det - du ger ju ett bra exempel.
Min uppfattning är att det ofta är osäkra lärare som inte kan avgöra när eleverna kan vara med och inte. Är man säker i sitt yrke (så säker man nu kan vara) vågar man säga både ja och nej bestämt.
Ja, hoppet står till tydligare läroplaner, men mitt hopp är inte så starkt. Har sett alldeles för mycket tokigheter. Och hur det än blir med det, så är det bra lärare som avgör i slutänden.
Lena: Att se andras arbete och tvingas analysera det är lärorikt, både för det egna arbetet och respekten för kollegers arbete. Jag har fått mycket mer respekt för lärare i gemen sedan jag för 10 år sedan började som observatör. Och mindre för skolledare. :-)
Jag säger bara det: "Oh om jag hade fått haft dig som lärare och vägledare".
Eleonora: Tack, gulle dig!
Post a Comment