Livet rinner på, eller bort. Arbete. Regniga novemberdagar. Borde man längta bort? Kanske. Samuel slipper längta bort, han är i Gambia där det är över 30 grader varmt.
Trots det grå tycker jag om promenaderna med Sokka i vätan. Idag känns det exceptionellt grått, dock. Som en smutsig våt tennisboll på ett gammalt trädgårdsbord.
Bra att det blir snö till veckan. Litet ljusare och alla barn och många hundar blir glada. Just nu verkar man få nöja sig med det. Och några tända stearinljus.
4 comments:
ja...
Alla fåglar utanför har tystnat.
Mörkertiden har intagit landet.
Men om ganska precis en månad är det vintersolståndet - sedan vänder det.
Ett löfte!
Inkan: Jaaa! Tack för det löftet! Tycker den bara blir värre med åren, ljuslängtan.
Inte dåligt - snö som lyser upp och fladdrande stearinljus --- och snart är väl solstrålen tillbaka --
-- så DÅ blir det ändå bättre!
Kram till dig och Sokka!!
Eleonora: Ja, igår kom solstrålen hem igen! Tyvärr hade han magrat rejält efter att ha varit magsjuk och febrig en stor del av resan. Så nu blir det gödning.
Hänga upp adventsstjärnor är trevligt, ja, eller när de väl hänger där...
Kram, granne!
Post a Comment