Gråväder från morgon till kväll

Depparedag - blött, fullt av gräsfrön och tistlar i pälsen. Vill HEM! Sokka vill verkligen inte mer i gråmorgonens väta.


Vackra färger i dimman/regnet. Tycker egentligen inte att man ska klottra, men ibland blir det mer lyckat än innan. Det grå skåpet skulle jag inte lagt märke till alls om inte det röda klottret varit. Och den gröna växten är perfekt till den röda lådan och det ljusgröna klottret! Klottret förhöjde färgupplevelsen.

Inne på Fotografiska muséeet i Stockholm på eftermiddagen. Skumt att det ser ut så i ett rum där folk går. Inte-klart-känslan är märklig på ett sådant ställe, tycker jag. Inte fel, men... märkligt.

Fotoutställningarna var verkligen olika. Värst var den av Joel-Peter Witkin med konstiga nakna/döda människor i underliga sammansättningar. Otroligt obehaglig! Gjorde mig bara arg. Vad vill mänskan säga? Motviljan är så stor att det åtminstone till mig inte når fram något budskap. (Jo, det går att läsa sig till allt på hemsidan jag angett - hade jag läst det innan hade jag nog inte sett de bilderna. Ta inte med barn på den delen - det står t o m på hemsidan.)

Annie Liebovitz - en väldig blandning, men delvis spännande. Väcker funderingar, åtminstone hos mig. Bäst tyckte jag om Vee Speers bilder av barn i underliga kostymer. Lennart Nilssons bilder av livets uppkomst är välkända vid det här laget och många är väldigt vackra. Man förundras. Dessutom fanns där bilder som visade "glesbygdsmelankoli", enligt texten, av Anders Petersen. Litet solkigt, men det berättade något i alla fall.

Gå och se om du gästar Stockholm! Caféet är tämligen påvert än så länge, eller fullständigt mördardesignat, men man kan få en sallad, en macka och något att dricka till (vin, kaffe).

Födelsedag

Midnatt. Sokka och jag har precis kommit in från vår nattliga promenad i det fuktiga sammetsmörkret. Månen gömde sig bakom strimmor av moln. Jag älskar nattliga promenader, då det är tyst ute, någon enstaka bil åker förbi på Stockholmsvägen, luften är starkt doftande och människor har antingen gått och lagt sig eller sitter uppe med några få lampor lysande, eller tv-ljuset fladdrande. Fönstren är spännande med det svaga ljuset och olika växter, prydnadssaker eller skepnader bakom rutan.


I dag, vid 8-tiden på morgonen, fyller Samuel, min härliga unge, 12 år! Vi ska fira hos hans pappa och då firar vi också lillasyster Signe, som fyllde sju igår, dvs den 27:e. Sokka får ha sitt röda halsband, dagen till ära och jag ska plocka en röd doftande ros till vart och ett av födelsedagsbarnen.

Kabinettskåpsrensning

Mitt kabinettskåp - ja, egentligen ett gammalt kortskåp (eller vad det nu heter) från ett bibliotek - innehåller allt möjligt. Inte så fina saker som sköldpadd t ex, som de från 1600- och 1700-talen, men alla mina, tja, småsaker som jag "samlar" på, mer eller mindre viktiga.

Kranielådan innehåller de små kranierna, som mus, fågel av något slag, ett rävkranium, ett rabbiskranium...

Ja, så var det lådan med spetsar. Vad ska jag göra med dem? Jag använder dem inte, kommer med största sannolikhet inte att använda dem. Den vita, som sticker upp längs vänsterkanten, köpte jag i en liten affär i någon liten håla i England på 80-talet. De andra minns jag inte var jag köpt. Alla är ren bomull, förstås.

Funderar på att sälja dem på bakluckeloppis på söndag, då jag tänker göra mig av med en hel del annat jag rensat ut. Men, en viss tvekan har jag inför att göra mig av med spetsarna. De är ju så fina.

Tillbedd

En viss liten hund vill inte vara ute i regn, full fart, med öronen fladdrande i regnet, hemåt, inåt!

Dock alltid lika pigg på arbete, dvs vi tränar allt vi lärt på valpskolan. Roligast är det att träna på morgonen då Sokka är hungrig och litet förvirrrad. Så fort hon känner lukten av köttbullar tittar hon intensivt och sitter fint så det smaskar i golvet. Börjar jag göra tecken för ligg, vilket hon inte riktigt kommer ihåg ännu, ser hon förvirrad ut och sitter blick stilla först, försöker sedan knycka köttbullebiten, vilket är löjligt med hennes längd. Till slut kastar hon sig på golvet med tassarna rakt fram och huvudet neråt - köttbullebiten får hon ju mot golvet så hon alls ska lägga sig nu i början. Det är då jag brister i skratt, gör allt som gäller ligg och säger bestämt Tillbe! och hunden kastar sig till golvet och bugar. Oj, vad jag skrattar - varje gång!

Ok, jag fattar att jag inte kan hålla på så - då lär hon sig aldrig ligg. Men det är sällan jag skrattar sådär utan kontroll, så det blir rätt härligt när hon beter sig.

Ett annat tillfälle när jag skrattar hejdlöst är när hon får gå lös på kvällarna, eller när vi kommer ner till en strand - då springer hon i full fart i cirklar hit och dit, vänder på en femöring, tvärstannar en kort stund i skuttställning och rusar vidare. Hon ser helt galen och lycklig ut med öronen fladdrande och jag bara skrattar. Tänk att det kunde bli så bara för att man skaffade en hund.

Förresten - skratt, det känns som kärlek, har jag kommit på de senaste dagarna. Tänk vad man får!!

Förresten 2: Undrar vem som egentligen är tillbedd...

Splitter

Ont i huvudet. Tänker jag för mycket, för litet, eller är jag bara trött på vädret? Det väder, som enligt min uppfostran, både den explicita och den implicita, låtit mig förstå att man ska vara lycklig, vacker och två när solen lyser. Hmm.

Gårdagens valpkurs tröttade ut oss redigt. Jag och hundvalpen sov i 2 1/2 timmar när vi kom hem. Människovalpen satte sig vid datorn. Nedan vilar båda valparna efter ögonkontaktträning, sitt och ligg och ta mat ur skålen efter var så god. Det var väl det där med ögonkontakten som blev litet virrig - med 7 andra valpar runt om är det väl lagom kul att titta husse eller matte i ögonen. Det kan man ju göra alla andra dagar.

Människovalpen, som fyller 12 om sju dagar, sover just nu - växer och sover och sover och växer. 167,5 cm tycks inte räcka.

Måste åka och köpa märgben till minsta valpen som börjat gnaga på kartonger och matthörn eftersom allt spännande på de gamla märgbenen är bortgnagt och nya tänder sticker upp hela tiden. Bäst att åka nu!!

Samprojekt

Samuel och jag har gjort ett litet projekt tillsammans. Enjoy!

Vattenvovve

Det ser bättre ut än det är - mycket längre än så här går hon inte. Men kul verkar hon ha i alla fall!

Min New Dawn

Min New Dawn planterade jag nedanför balkongen för något år sedan, två -tre, jag minns inte riktigt (går säkert att kolla här på bloggen , men ...orka...). Den har verkligen vuxit och täcker mig ordentligt när jag sitter i min baden-baden och läser eller halvslumrar lyssnande till sommarprogrammet. Mätte nyss de högsta grenarna - 2 m och 70 cm! Balkonggolvet är fullt av blekt rosa kronblad. Sokka åt kronblad de första dagarna, men märkte väl att det inte var så intressant i längden.


Denna bild tog jag från trappan in till vår port. Inte ser man mycket av vad som försiggår i den röda baden-baden...


Den här bilden har jag tagit från Kristinas balkong, en våning upp i huset. Kristina får gärna se vad jag gör - hon gör samma saker som jag. Vi äter frukost i morgonrock, läser morgontidningen, vattnar våra växter och lyssna på musik eller annat. Och läser. Och läser. Och läser. Jag pratar dessutom med en och annan granne som går förbi. Om inte annat så brukar de kommentera mina växter.

Detta inlägg var jag litet småtvungen att skriva, i alla fall att lägga ut bilderna av rosen. Annars hotade grannen Eleonora att lägga ut bilder av den på sin blogg och det går ju inte för sig. Kanske.

Nöjd nu, Eleonora?! :-)

Kommando Sokka

Oj, vad Sokka är snabblärd! Det kanske alla hundar är, jag har ju inget att jämföra med, men igår började jag träna kommandot ligg med henne, hann bara tre gånger i gårkväll. I morse kom hon rätt snabbt ihåg hur jag ville ha det innan hon fick köttbullebiten. Köttbullar kan åstadkomma underverk, uppenbarligen! Hos hundar...

Kommandot sitt lärde hon sig också snabbt. Hon lyder det utan köttebullebit, men kommer det en annan hund så gäller det att vara först med kommandot. Då sätter hon sig på min fot. Med "först" menar jag innan hon rusat iväg (om hon är lös just då).

Hon förstår när jag säger nej, med något skarp röst. För det mesta.

Nu är väl det här fullständigt normalt för "riktiga" hundägare/hundmänskor, men jag tänker vara överlycklig och förvånad över allt som jag, som icke-hundmänska, inte visste fanns.

T o m katten lyder vissa kommandon, som t ex hopp när jag klappar mig på knäna om jag sitter i en stol eller soffa. Då hoppar han snällt upp i famnen. Om han har lust. :-)

Så här ser det minsann inte alltid ut. Sokka blir galen om vi är utomhus och hon är lös. Om inte jag hinner först med lugnande röst, då går det bra.

Samir är alldeles för snäll, enligt min mening. Han viker i stort sett alltid undan. Han är fortfarande två kilo tyngre än Sokka och också större. Kanske en smocka skulle hjälpa?! Ett par gånger har Samir väst och viftat med klorna och då höll sig Sokka lugn ett bra tag, men nu tycks hon tro att hon regerar. I'm sure that will change...

Nedlusad och nedcabbad

På morgonkissenaden med Sokka här om dagen, gick jag under ett litet träd på baksidan av vårt hus. Plötsligt rasslade det till, vinden tror jag, och jag blev alldeles grön av löss - överallt. Tänkte direkt på filmen fåglarna - de onda lössen skulle förgöra mig...

Har aldrig varit med om något liknande. Det kändes som om de på ett kommando kastade sig över både mig och Sokka. Jag fick snabbt vifsa om i håret och plocka bort de som hamnat i dekolletaget. Håret var värst. Hårda små rackare var det också. Hu!

Samuel har varit några dagar på Hallands Väderö med Siri och hennes båda barn. De fick låna min bil för att både få plats och ha en hel AC, vilket inte fanns i den bil de egentligen skulle lånat. Under tiden fick jag låna Siris cab. Jag körde några turer nedcabbat, för att handla plantor bl a, inte bara lustturer. Det fick mig att inse att det hela är överreklamerat. Hade funderat på att köpa en cab när jag så småningom pensionerar mig, men det verkar bara hårrufsande och opraktiskt - man kan ju inte lasta något i den. Det ser ju litet coolt ut, men, nej tack.

Sokka tyckte om att ha nosen i vinden, så helt tokigt var det inte för henne. Litet väl varmt när solen stod på, dock.

Samuels lillasyster Signe kallade honom Dabe eller Daben när hon inte kunde säga Samuel. Vi kallar honom emellanåt fortfarande för båda varianterna. Hemma hos pappa har de kommit på att han är Saltsjödaben eftersom han bor i Saltsjöbaden. På bilden nedan har han just kommit på att han sitter i, inte min baden-baden utan i min daben-daben. Därav den glada minen.

Växling mellan terrorbalans och vila

Terrorbalans - det går långsamt framåt. Men har man någon gemensam att spana på så får det gå. De har ju bara haft två veckor på sig.

Men nu är det sträcka sig litet på mattan som maximal rörelse som gäller. Inget blir det ätet heller, bara dricka litet går an. Och kanske, liggande, leka med skrigedyret (skrikdjur på danska - sådant där som piper när man klämmer).

Sokka skäller ut alla som hastigt kommer på, eller som är katter, hundar eller ser konstiga ut (skumma buskar i halvmörkret
t ex).

Bara nästan sommalov

Tjuvsmakar litet på sommarlovskänslan. Eleverna gick på sommarlov igår. De har verkligen arbetat bra och blivit självständiga. Jag är otroligt stolt över dem!

Det sista vi gjorde var att spela Little Red Riding Hood och Three Little Pigs i Roald Dahls tappning ur Revolting Rhymes för i stort sett hela skolan. Vi kör på vers och nästan alla kan allas roller utantill. Texten läses på scen av en elev och andra spelar rollerna i texten. Suveränt. Och jag rappade en egen Vargrap, på värsta stockholmsdialekten - mycket populärt!

Eleverna sköter ljus, ljud och ridå själva. Det har förstås krävt stenhårt arbete med scenträning, sång-, tal- och ansvarsträning. För att inte tala om min petighet med det engelska uttalet... Men, som vanligt - hårt arbete ger bra utdelning.

Blommor och kramar och en och annan tår blev det förstås, trots att jag har kvar eleverna nästa år. Blommor gläder mig lika mycket nu som för 33 år sedan när jag började som lärare.

Idag börjar det stora röjandet efter stambyte och badrumsrenovering, pust! Hittills har jag frukosterat i sängen, men nu är det verkligen dags. Katten har fått andra frukost, dvs en homeopatisk dos, som jag kallar det. Det innebär en knapp bottenskyla med hårdisar i matskålen, så tror han att han fått MAT. Inte är han väl alltför smart i alla lägen, den kära Samirkatten.

I eftermiddag ska jag, tro det eller ej, se fotboll Argentina-Nigeria, jag som knappt kan stava till spro...str...sportt. :-)

Nya tider - nytt liv

Idag blev det klart med vår hundvalp, en dvärgschnauzertik, som vi ska hämta samma dag jag går på sommarledighet. Vi pratade med en mycket klok uppfödare, som vi lärde oss mycket av redan vid detta första samtal, Samuel och jag. Hon har båda fötterna på jorden, vilket känns tryggt och bra!

Här kan man se vår lilla Sokka, med röd tråd kring halsen. New Era's Limestone heter underverket, men nu skulle uppfödaren kalla henne Sokka, som hon ska heta hos oss. 15 veckor gammal är hon. Det passar bra att hon fått vara hos sin mamma länge och att uppfödaren lärt henne en del grundläggande saker eftersom vi är nybörjare. 18 veckor är hon när vi hämtar henne.

Samuel är mycket lugnare än jag. Jag är alldeles pirrig och tycker det känns overkligt och spännande.

Visst är hon fin, Sokka?!

På väg

...till vårkonserten. Ny skjorta, busigt hår. Stolt mamma. Samuel fortfarande 11 år, 165 cm lång. Varm majkväll mitt i livets brus. Kommer man ihåg en sådan kväll om många år?

Frukost

Suck. Skrev ett långt inlägg om alla fåglar och deras göranden och låtanden framför och runt mig, liksom mården, eh, rättning - minken jag såg igår och resultatet av dess härjningar... Mycket spännande hinner hända i naturen på en timme. Lyckades bli av med allt.




Frukost i solen, i nattskjortan, med motorbåtarna passerande, som vore de jagade av hin håle. De härligt mjuksjungande gudingarna har förkräckt flaxat sina tunga kroppar härifrån tillsammans med de ådor som fått offra sina ägg åt mården. Rättning i efterhand - minken.

Nu lägger jag mig i solen och läser Jeanette Wintersons "Lighthousekeeping".

- Posted using BlogPress from my iPhone

Gårdagens dimväder

Grått, tyst och mycket vackert. Alldeles ensam ute - läser, sover och njuter. Ordentligt mörkrädd är jag, men det gick bra i går kväll.








- Posted using BlogPress from my iPhone

Morgon

Klockan 9 tassade jag barfota ut.



Småfåglarna kvittrade, nix, jag kan inte precisera - de lät små. Skäggdoppingen flöt runt med överlägsen min och svanparet visade hur par förväntas glänsa med sin tvåsamhet en solig vårmorgon i maj.



Ådorna tryckte tyst i sina bon. De coola gudingarna, som vräker sig i storgrupp på fjärden när kvällen kommer, syns fortfarande inte till. De ligger väl hemma med baksmälla.



Gudingarna är de små prickarna på bilden jag tog strax efter solnedgångstime igår. Har de fest?

Naturmänskan har talat.

Postat från min iPhone!

Här har Samuel skrivit i sin blogg.
http://ettlivfylltavsaker.blogspot.com/2010/05/ledighet.html

Lantlig njutning

Ute i skärgården, bara Samuel och jag. Samuel har gjort köttbullar med kapris i.


I morgon bitti sover vi länge, äter frukost i nattskjortan på trappan eller på en av bryggorna.

Badrumsomvandling

Så här ser det ut just nu, och luktar ur avloppet gör det något alldeles hemskt! Ser ut som om jag tagit en svartvit bild - men det är färg. Det syns ju! Svart, vitt, grått...


Idag har Samuel och jag hämtat drygt 300 kilo kakel och klinker - det gick riktigt bra att bära (till och från bilen). Därmed sparade jag nästan 700 kronor.

Väggarna blir vita, kaklet är 10x20 cm. Här nedan syns det som ska bli golvet. Hade bestämt mig för glasmosaik, men det var så lång leveranstid så jag vallade om på mindre än 4 minuter. På den tiden hade jag hittat det här fina, blågröna. Och nu först, när jag kom hem, såg jag att det nästan är som en stjärnhimmel på de 10x10 cm stora bitarna.

Vitt badkar på vita tassar blir det, så man ser vad som finns under (därav tassarna, inte det vita) - jag har ryst många gånger över det som fanns bakom fasaden på det gamla badkaret. Golvvärme blir skönt för fötterna på morgonen.

Nu gäller det bara att stå ut tills det blir klart. Många detaljer ska avhandlas. Har aldrig gjort något så stort förr, så det är spännande med alla gubbs man ska diskutera praktikaliteter med. Hittills har det flutit på bra.

Samuel och jag rymmer några dagar - vi har fått låna ex-svärmor Åsas fantastiska ö medan hon åker till Österrike med kyrkokören. Om de nu kommer iväg med flyget - askmolnet ligger över delar av centraleuropa.

Ska prova att blogga från min nya iPhone - köpte den för att kunna gå ut på nätet precis när jag vill. Riktigt kul!

Två temperament

Körkamraten Gunilla och jag ställer ut i Saltsjöbadens församlingshem ett par veckor. Vi är totalt olika i våra uttryck. Gunillas vägg syns här nedan - ordentligt inramade akvareller. Gunilla är en habil akvarellist.

Min vägg nedan, stora gouacher hänger på ett snöre med hjälp av klädnypor. Detta är bar en del av de målningar jag ställer ut.

Några av mina målningar nedan.

Ett par av Gunillas målningar nedan.

Det är fascinerande att se hur olika vi målar! Det känns rikt att det kan vara så olika och allt är ändå är rätt. Vi är båda lika fascinerade.

Bland mina målningar

Har hur mycket målningar som helst insåg jag när jag började lyfta ut dem ur klädkammarens djup. Detta är en gouache, 84 x 113,5 cm, ganska stor alltså. Har nu lånat ut den till vännen Siri, som föll för den direkt. Sådant är roligt!

Nu är den klar

Senare tillägg, andra bilden: Kunde inte låta bli att ändra ändå - tog bort lite vitt för att strålarna skulle få det lugnare och schumrade vitt vid mötet med marken. Schumra är att måla ganska torrt på torr målning så bara små små duttar av färg fastnar på målningen - bra att kunna om man ska förstärka stänk eller glitter.

...tror jag. Just nu känns det som om jag inte kan tillföra Kung Liljekonvalje mer. Återgick till en mer hjälmliknande form, kankse något mjukare, mer vitt för den silvriga känslan. Mer grönt för en skogigare känsla.

Det vita som är som strålar, eller vatten, kan vara skymningsljuset eller "en virak sakta svävar", även om min föreställning om doftstråk egentligen skulle vara mer subtil.

Nu ska jag bara namna och datera den. Det gör jag när den är helt klar och inget får ändras.

Så återgår jag till det andra som måste vara klart till i morgon: 5 sidor text till Högskolan i Skövde om matematikpedagogoik inom Learning Study, så jag får ut mina 10 poäng; total tömning av badrum, kökets underskåp och stora klädkammaren (har redan tömt det mesta, som står i lådor och högar överallt) inför morgondagens gubbinvasion. Ja, de påbörjar stambyte och renovering då. Madre mia!

Sista vinterbadet för säsongen

Vännen Kerstin och jag badade ett sista vinterbad idag. Det var bara vi två. Vi satt i stolarna, invirade i våra badlakan efter doppet, tittade ut över vattnet och samtalade om livet. När vi blivit ordentligt avsvalkade gick vi tillbaka in i bastun, hettade upp oss och så i igen. Trevligt sätt att tillbringa en lördagseftermiddagstimme.

Nu är det uppehåll till i början av oktober, då vi börjar vårt vinterbadande igen.

Kung Liljekonvalje eller hur man förstör en idé

Kung Liljekonvalje av dungen,
kung Liljekonvalje är vit som snö,
nu sörjer unga kungen
prinsessan Liljekonvaljemö.

Kung Liljekonvalje han sänker
sitt sorgsna huvud så tungt och vekt,
och silverhjälmen blänker
i sommarskymningen blekt.

Kring bårens spindelvävar
från rökelsekaren med blomsterstoft
en virak sakta svävar,
all skogen är full av doft.

Från björkens gungande krona,
från vindens vaggande gröna hus
små sorgevisor tona,
all skogen är uppfylld av sus.

Det susar ett bud genom dälden
om kungssorg bland viskande blad,
i skogens vida välden
från liljekonvaljernas huvudstad.

Ja, så skrev Fröding. Många svenska körer sjunger den nu på våren. Det är bland det vackraste man kan sjunga!

Tänkte mig att jag skulle måla den... suck. Tyckte först hjälmen var viktigare än att det var en liljekonvalj. Sedan ändrade jag mig. Det var fel. Suck igen. Nå, jag gnider väl litet mer på målningen innan jag förmodligen river eländet i ilska. Och börjar på en ny.

Kung Liljekonvalje sjungen av Lunds studentsångare - njuuut!

Sax i solen

Samuel skulle prompt spela saxofon utomhus idag. Här är ett litet prov - han spelar The Rose. Han är medveten om att han missar ett par toner, bara så ni vet...

Eh... våren?

Förra helgen beskar de de två stora kastanjerna på gatan där jag parkerar bilen. Jag har verkligen ingen aning om hur man, eller om man ska beskära sådana, men inte ser det kul ut, inte. Alla feta knoppar är borta, kvar är bara stympade, kala grenar. Jag tog en grenstump med knopp för att sätta i vatten och se vad som händer. På ett par dagar såg den ut så här.




Litet har den spruckit upp och blomman börjar visa sig. I dag ser den ut som nedan. Litet som Muncks Skriet. Eller, kanske har jag för livlig fantasi?

OBS! Beskuren!

Och så räcker den fram en tredje hand mot betraktaren...

Årets änglatrumpet - fick två pinnar av Gean, vår skolkoordinator. Fort blev det både blad och rötter. Änglatrumpet är bland det mest växtglada som finns.

Tja, ute lyser en blek sol och bostadrättsföreningen som jag ser från köksfönstret har städdag. Själv måste jag förbereda för badrumsrenovering. Varför har man så mycket skrot och skräp?! Suck.