Hemligt meddelande

Dessa kan du läsa av med din iPhone eller Android, eller någon av de andra nya fånerna. Ladda ner appen som kan läsa av QR-koder - i-nigma heter den. Kul! I julas placerade jag och Samuel ut massor av QR-koder ute i samhället med jul- och vinterhälsningar.

Nu har ju många kommunala och statliga papper sådana koder. Titta efter får du se!

Någon som kan scanna av vad det står?

Paris på mitt sätt

Ovanstående bild startade det hela - jag blev så glad över färgerna. Jag älskar starka färger! Efter att ha tagit den bilden upptäckte jag att på nästan alla metrostationer hade stolarna olika färger och ibland också former. Blev nästan besatt av att ta bilder av dem. Mina vänner fick snällt vänta medan jag tog bilder på stolar. Ibland kastade jag mig fram till dörrarna, trots att jag inte skulle av där, och tog en bild. Ibland fick jag ta i farten eftersom jag suttit och pratat och missat en ny färg eller ny form.



En ung fransman som satt med en baby i famnen, vi pratade om babyn och jag gullade litet - på franska - frågade varför jag tog bilder på stolar. Där tog min franska slut så vi övergick till engelska. Jag frågade om han var från Paris och det var han. Då vet du att stolarna på metrostationerna har olika färg och form, sa jag. Det hade han aldrig lagt märke till! Suck. Är folk blinda?




Tur att det var väldigt varmt i metron, med svensk kyla mätt hade man frusit fast i en sådan här stol medan man väntade på tåget.




Jag missade att fotografera några ytterligare färg- och formkombinationer jag såg och förmodligen hade jag kunnat åka runt hela systemet i flera dagar och hittat fler, men på fem dagar kanske man ska se något annat också. :D

Som man kan förstå tycker jag om mönster och upprepningar. Det blir så omedvetet. Efter ett tag inser jag att jag har hittat ett nytt mönster att ägna mig åt. Jag utforskar något, undrar vad...

Återkommer med fler bilder - av annat slag. Paris är oerhört rikt på mönster, som vi inte är vana vid - att bära sitt långsmala bröd, pain, i handen, under armen och stickande ut ur en liten påse är ett sådant parisiskt mönster.

Husfasader i Paris

Fönster i Monmartre; fönsterluckor överallt. Det ger en så trevlig atmosfär, tycker jag.

Här är det inte träd som ger skuggorna på husväggen, det ser likadant ut dagtid. Väggen är nämligen målad med detta mönster. Människor har roliga idéer ibland.

En bild tagen från en båt på Seine. I ett fönster, egentligen en fransk balkong, såg jag en person stå och röka och titta ut över Seines gröna vatten och alla turistbåtarna som långsamt flyter fram. Tänkte på hur det är att bo där uppe. Tittar man noga ser man henne (tror det var en hon) stå där och röka.

Också Monmartre... Behagliga kvarter med mååånga turister. Vi åt frukost där en ganska tidig morgon, då det ännu var svalt och inte så mycket folk. Ett fint minne.

Här reagerade jag på den lilla insprängda balkongen med orange fåtölj att sitta och mysa i.

Hur ser det ut, månne bakom de vita täckande gardinerna? Mörka, boaserade väggar? Äkta mattor och tung cigarrdoft?

Ungdomen gör sig synlig! Inget boaserat här, inte.

Fina balkongräcken - kan inte avgöra om de är smidda eller gjutna. Vet att det förändrades under en viss period från smitt till gjutet - de "fina" husen har det smidda kvar...

Sokka med sitt skrigedyr

Vårens glädjeämnen

Morgonpromenaderna med Sokka ger mig tillfälle att utforska vårens framfart i det lilla. Under buskarna i Neglingeparken hittade jag ljus scilla, som doftade gott.

Plockade en liten bukett och ställde i matrumsfönstret. Dessa små buketter, av det som just för perioden växer ute, är en otrolig glädje. Och doftar blommorna ställer jag gärna en bukett bredvid sängen också, så jag kan både somna och vakna till doften. Det är sådant jag kallar livskvalitet.


Jag vet att den stackars linden blir vacker sedan, men nu... Som en köttklubba. Icke tycka om.

Till våren hör att skaffa vårskor till växande barn. Samuel har noggrant, på nätet, valt sina röd-vit-svarta skor. Det svarta är mocka och det röda är tyg. Nu råkade han ha på sig svarta jeans och sin Che Guevara-ripoff med, ja, ni ser ju texten, på sig, så det blev bara samma färger som skorna. Nöjd och mycket glad son!


Riktigt snygga! Håller med Samuel om det. Kan tyvärr inte ärva dem, eftersom de är alldeles för stora för mig.

Till vårens glädjeämnen hör förstås också den mycket morgontidiga fågelsången och kvällsdofterna - de jordiga, aningen syrliga dofterna. Det finns verkligen mycket att glädjas åt!

Morgonpromenad i lilla skogspartiet

Så här tokglad blir Sokka när jag släpper henne - pinne i munnen har hon också lyckats tillskansa sig.

Ungefär 30 meter från vårt hus finns en parkering, inte asfalterad, hurra!, som leder in i ett litet skogsparti mellan Stockholmsvägen och järnvägen på ena sidan och en smal bilväg, berg och hus på vår sida. Där tar vi ofta morgonpromenaden, Sokka och jag.

I morse när jag släppte Sokka lös, sprang hon hysteriskt lycklig runt, runt, runt så gruset sprutade.

Vacker liten doggie! Och otroligt läraktig och snäll. Ett riktigt lyckopaket. Tänk att jag skaffade hund...

Man måste titta på Saltsjöbanans tåg - varje gång det går förbi. Allt som rör sig och låter är högintressant, utom möjligen skrikiga barn. De är mest skrämmande.

Stockholmsvägen sett från det lilla skogspartiet med järnvägen närmast vårt skogsparti. Och det vackra Handelshuset. Havet, de gamla friluftsbaden - där jag vinterbadar - Grand Hotel och KSSS ligger åt vänster i bilden, ungefär 20 minuters promenad bort. Det blir österut, det. Väldigt vackert hela vägen ut längs med Neglingeviken.

Veckobrev v 14

Måndag: Måndagar börjar vi 10.00. Första lektionen i måndags var tyst läsning och sedan läste Ansa högt. Vi har börjat läsa en ny bok som heter ”Rekryten”. Efter läsningen hade vi rast och klockan 11.00 hade vi musikprov med Erik. Till lunch fick vi kycklinggryta med apelsin och ingefära. Efter lunch hade vi rast och de flesta i klassen gick upp till den nya fritidsgården där det gamla biblioteket låg förut. Sista lektion hade vi SO med Sabina och fick veta våra resultat på religionsprovet som vi gjorde förra veckan.

Tisdag: Som vanligt på tisdagar har vi språkval som första lektion och börjar 8.30 istället för 8.20. Efter språkvalet hade vi rast och Ansa läste högt. Efter Ansa hade läst, läste vi själva och hade eget arbete. Sedan hade vi lunch och efter lunch fortsatte vi med det vi höll på med innan. Sedan hade vi idrott med Åsa och på idrotten hade vi någon slags hinderbana med olika träningar på varje station. Sen var skoldagen slut.

Onsdag: Vi började med att läsa tyst i våra böcker. Efter det läste Ansa högt i våran nya spännande bok. Efter Ansa hade läst i 30 minuter var klockan 9.00 och då började vi med ”NTA, matens kemi” eftersom att de flesta i klassen kommer att vara borta på torsdagen i Barcelona. Och då tyckte vi att alla måste i alla fall ha fått börja. Efter det hade vi rast. Sedan hade vi eget arbete och efter det hade vi lunch. Efter lunchen fortsatte vi med det vi höll på med innan. Our work is done! Skoldagen är slut!

Torsdag: Först läste vi i våra bänkböcker i 20 minuter och efter det skrev vi på våra texter ”Min skoltid”. Sedan hade vi tiorast. Efter tiorasten fortsatte vi att arbeta fritt. Sedan var det lunch, vi åt grönsakslasange. Efter lunch så åkte vi till Fisksätra för att kolla på moskeén. Där fick vi lyssna på en imam som berättade om islam. Tyvärr var Åsa sjuk så vi fick hoppa över idrotten och slutade 13.50.

Fredag: Vi började dagen med slöjd och träslöjdsläraren Mikael var sjuk så vi fick vikarie. Sedan hade vi rast och efter rasten kollade på filmen ”Eagle eye” i klassrummet, vi stoppade filmen och gick på lunch och vi fick kycklinggryta med apelsinsås. Efter lunchen fortsatte vi att kolla på filmen. När filmen var slut så arbetade vi fritt. Sedan var veckan slut.

Alva och Astrid

Eftermiddag vid Erstavik

Blåsippor på väg mot Erstaviksbadet, som ligger i Solsidan. Långt bortom villor och bilar, dock.

Söndagseftermiddagen tillbringade Samuel, Sokka och jag tillsammans med farmor Åsa, lillasyster Signe och hennes kompis nere vid havsviken. Vi åt matsäck, tittade på folk som promenerade förbi, med hundar och barnvagnar, små barn på små vingliga cyklar, inga barn, men hundar - och alla andra mysväderspromenerande kombinationer.

Liten Sokka ovan bäck. Stor son dinglar med liten hund.

Stor son gullar med liten hund, som aldrig protesterar mot kramar och gull.

Promenerande med hundar, utan barn...

Signe med kompis kastar omväxlande sand och grus i vattnet och lyssnar på ljudet. Liten Sokka håller koll och nosar runt.

Trots att Sokka ogillar vatten måste hon prova att stiga ut en bit.

Solen sken varm där vi låg och satt, om vartannat, i lä en bit uppe i backen bland enar och stenar. Mycket behagligt!

Eget program

Sonen provar eget förnedringsprogram - för hunden. Hon är redan låg på grund av den löjliga blöjan hon måste ha inom hus när hon löper. Erkänner att jag fnissade. Vi är allt rätt knepiga, vi människor.

Trädgård?

Det här var det vackraste jag såg på trädgårdsmässan. I övrigt var det väl inte så mycket trädgård, om man inte tycker att prydnadsgrejor och maskiner är trädgård, förstås.

Nattsudderiarbete

Kom hem sent. Efter att ha släckt lampan kom jag på att jag skulle få ett mail från min körledare med en översättning som skulle göras till söndagens Mariakonsert. Öppnade mailet och hittade två texter som skulle översättas och som hon skulle haft under dagen. Ja, nu arbetade jag ju då, så...

Den ena texten var översatt från estniska och den andra från latin till engelska. Vi sjunger dem på estniska och latin, men publiken ska få texterna på svenska. Vilket jobb att få texterna till hyggliga och begripliga verser, särskilt på den här korta tiden - tog mig nästan två timmar. Fick gå direkt till den latinska texten och slå eftersom den engelska var knepig och anpassad till noterna. Det ska både vara modernt och kännas högtidligt, tycker jag. Alltför gammalmodiga texter har ofta svårt att tala till människor idag. Texten är för övrigt Mozarts Sancta Maria, Mater Dei - alltså inte Guds egen moder, som den engelska texten säger.

Ska jag vara ärlig så tyckte jag, en stund, att det var rätt svårt att få ihop. Och jag är fullständigt medveten om att det finns andra sätt att göra det på.

Puh! Så här var det och blev det:

O holy Mary, God´s own mother,
all I have in this world I owe to you.
But from this moment I am yours alone;
my service and heart as well I give to you.
Lady who shall save me, my protector you shall be.
Your great honor and your devotion for ever in my heart are sanctified,
and I will never turn from you,
neither by anyone in his word or deed suffer,
suffer your honor your name to be profaned.
Blest one, o Mary, now give ear to me in your great mercy;
at your feet I Pray to you.
In living care for me, in dying protect me and defend me.
Amen

O, heliga Maria, guds egen moder
allt jag har i denna värld har jag dig att tacka för
Men från denna stund är jag endast din
Jag tjänar dig och ger dig också mitt hjärta
Frälsarinna som ska rädda mig, min beskyddare ska du vara
Din stora värdighet och fromhet är för evigt helgade i mitt hjärta
och jag kommer aldrig att vända mig från dig,
inte heller med någon som med ord eller gärning tillåter,
tillåter att din fromhet, ditt namn blir vanhelgat
Välsignade Maria, lyssna till mig i din stora barmhärtighet;
vid dina fötter jag ber till dig;
ta hand om mig i livet, skydda och försvara mig i döden
Amen

Hetvägg

Samuel är proppmätt efter att ha ätit större delen av en semla med varm mjölk. Han ville att jag skulle visa hur man skulle äta en riktig hetvägg och sedan grep han sig verket an. För en vecka sedan hade han bara smakat ett par tuggor av en semla en gång när han var runt 5 år och då råkade han bli kraftigt magsjuk.

"Jag ska aldrig mer äta semla!" stönade det stackars barnet då. Det har han hållit i många år, men han ville prova att äta en liten semla förra veckan. Det gick bra, så nu har han avancerat. Matintresset förnekar sig inte.

Det röda på vänster arm är något de, på Astrid Lindgrens barnsjukhus, idag lagt över gipset på den brutna armen.

Nyss!

Sitter hemma idag och skriver skolobservationsrapport. Liten lunchpromenad med Sokka, som tryckte ner nosen i snön - liten mus jag hitta vill.

Och själv hittade jag, på en liten tinad plätt invid ett träd, några snödroppar. Ordet snö klingar inte så positivt just nu, men så här går det an.

Dags för mig att skriva vidare och för Sokka att gnaga på sitt nya märgben. Båda arbetar vi intensivt.

Sonett i mars

Förarbetet till en sonett ser, för mig, alltid ut så här. Jag lägger ut rimschemat, femtaktiga jamber, och sedan rimschemat i kanten. Vänsterkanten brukar bli full med rimordsförslag. Denna gång skrev jag, medan Samuel och jag samarbetade, så Samuel skulle få en idé om hur man kan arbeta med dikter. I alla fall de som skrivs i bunden form.

Det gick bra att samarbeta. Samuel kom snabbt in i den femtaktiga jambrytmen, så vi bollade idéer mellan oss och ändrade vid genomläsningar. Vi skrev den här till Samuels farmor Åsas kalender, eftersom hon vill ha en handgjord i år igen.

Klicka gärna på bilden och se klottret på nära håll. Själv är jag fascinerad av förarbetet till och tankarna runt det andra producerar. Det ger ytterligare dimensioner åt arbetet.

Sonett i mars

I mars jag väntar solens värme skön
som smälter snön och väcker fåglars kvitter
för vinterns hårda slit jag nu får lön
i form av allsköns värmefnatt och fnitter

När vårens skridskoturer åks på sjön
jag delger mina äventyr på Twitter
Mot vårens första glass snart slingrar kön
och sen för att få sol, på rad vi sitter

På dan små fåglar bygger sina bon
om natten kylan återtar sitt säte
det doftar jord och järn och hörs en ton

av tidig morgons första fågelläte
Den tunga vinterjackan åker av
och jag är inte längre vinterns slav

Skriven av Samuel och Ansa 27 feb 2011

Domptören övar

Många olika slags övningar behövs för att variera livet. Det har domptören förstått.