Morgonens promenad -15°

Neglingeparken till höger i bild är målet. Precis här mötte jag en f d körkompis, som sa att "Nuförtiden känner man bara igen folk på deras hundar...". Ja, med mössan djupt neddragen, dunjacka som gör en oformlig och med märklig gångart för att inte glida på underlaget, så är det inte så lätt.

Här är vi i Neglingeparken där Akka från Kebnekaise står med inristningar från Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige på sin kropp. Skulpturen, som heter Den store hvide, är gjord av
Edvin Öhrström.



Vid järnvägsövergången till Neglinge ser man Kringelgården, vars goda, och dyra, bröd folk köper från bittida till sent.

Handelshuset längs Stockholmsvägen. Ibland har det varit det jag kallar krimskramsaffär, vilket är något orättvist för kvaliteten och användbarheten på utbudet har varit bra, men blandningen av porslin, doftljus, tyger osv är jag rätt allergisk mot. Nu säljs här kläder. Det växlar med några års mellanrum. Det är i alla fall ett vackert hus.

Förändringar i det lilla. Synd - blomsteraffären låg ett par minuter från mitt hem, så en tulpanbukett från tanke till handlig, upphöjt till 2, var snabbt genomförd. Husen är från början av 60-talet, så inget extra bjäfs finns. Tilltalar mig absolut.

Inget att äta konstaterar Sokka, men leka kan man alltid! Trots -15° pinnade hon på bra. Tassarna kan ta stryk har jag förstått, men så länge man rör sig klarar hon det fint.

Mötte en hundägare på promenad, vi stannade och pratade på den smala trottoaren. Förbi oss ångar en kvinna med stavar. På stavarna sitter sådana där "bubblor" som humlor har på sina ben för att pollen ska fastna. Den här damen samlar inte pollen, det kan jag garantera. Hon är alltid lika arg, det bara pustar ilska runt henne, inte ett leende, inte en blick, bara sammanbitna käkar. Jag känner alltid obehag länge efter att hon passerat oss. Vad hjälper motion om man är så där ilsken jämt?! Kan inte vara kul.

I eftermiddag kommer molnen, så känslan av att ha utnyttjat det bästa av dagen är skön.