Knalltyst morgon.
Nyss lyste morgonsolen på det gula huset mittemot. Den stora björkens grenar bildade ett vackert och rent mönster över husväggen. Letade febrilt efter kameran och när jag väl hittat den var allt sverigegrått igen. Ont i hövve fick jag.
Den här tiden på året, när det inte finns snö, står allt precis stilla. Färgerna har runnit ut och kvar är det grå, det blekt bruna och litet beiga toner. Andas man normalt i detta känns det som om man sprängt en handgranat. Världen har imploderat.
Sätter man på musik i denna gråhet är det som att krypa ur en mullvadshög, det blir väldigt ljust, men ofokuserat. Man har ingen aning om vad ljuset betyder, bara att det gör ont i ögonen, så det är bäst att knipa.
Låter det knäppt? Ja. Det är det också - att bo i ett land som är en mullvadshög flera månader i rad... Det är knäppt!
Det var allt för idag från eder Mullvad.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
6 comments:
Korrekta iakttagelser. Jag blir snart tokig på det gråbeiga tillståndet.
Fast jag älskar den kravlösa gråa lite trista dagen. Händelselös... på gott och ont.
En solig vår- sommardag "måste" man så mycket. En grå dag finns inga krav.
Mer än diskbänken som ropar på mig... men sen blir det stavgång+soffa+korsord.
Panter: Att du ens orkar bli tokig... Jag tycker fötterna aldrig sitter så fast i marken som nu - att bli tokig kräver väl litet lyft från marken i alla fall?!
Bloggblad: Jo, det kan finnas ett behag i det grå emellanåt, det medges. Men väldigt många måste-inte-dagar i sträck blir väl passivt, kan jag tycka. Någon liten insmugen kravdag ger en aning omväxling.
Varför inte några fler soldagar under vintern och några fler grå under värsta solsemestern? Fast nu får man väl något hårt i huvudet...
Det finns en slags introvert tokighet också...tyvärr
Panter: Ja, det har du förstås rätt i - den är verkligen inte bra! Om den inte går för långt kan den tokigheten ju vara litet roande, man blir cynisk och det roar en del - t ex mig.
I värsta fall tappar man kollen och det är absolut mindre bra. Men riktigt så illa är det väl inte?!
Jag blir faktiskt glad när solen lyser - men känner inte nån stress att den måste skynda sig. De två år jag var hemma och tjl lärde jag mig att vänta på olika väderlekar, hade mer koll på årstider och tyckte att de växlade fortare än när jag jobbar.
Post a Comment