Saturday, February 02, 2008

Den lille buddhisten

Jag lägger pussel och Samuel sitter, som vanligt, framför datorn.

"Mamma, du vet väl att jag är buddhist?"
"Va?! Nä! Vad innebär det?" Man måste ju kolla att han vet vad han pratar om.
"Att man måste vara munk minst en gång i livet."
"Jaha, det kan du ju..." svävar jag ut och vet inte riktigt vad jag ska säga.
"Det har jag redan varit. En kort stund. Fast jag sov då, så..."

Inte kunde jag hålla mig för skratt, inte.

Och detta ska han uppträda med, egentligen mima, om drygt en vecka på småstjärnorna i skolan. Men mim kör vi inte med, här lärs allt utantill så man kan vråla med - det blir mer trovärdigt så. Ebba Grön är ett av mina favoritband, så påverkan är tydlig.

Jo, och så kom han till vår stora glädje in i musikklasserna i Nacka. Hurra!

Själv orkar jag bara lägga pussel idag, mest för att hjärnan är överhettad och behöver svalna av.

5 comments:

Bloggblad said...

Grattis till sonen och musikklass!

Kul... då har jag nog också varit nunna... nån gång i sömnen.

Min son sa alltid att han skulle bli munk när han blev stor, för det där med tjejer och barn... näe, det verkade jobbigt. Nu är han vuxen. Ungkarl. Tycker att det där med munklivet verkar jobbigt... tidiga morgnar...

Panter said...

Grattis Samuel och Samuels mamma!

800 grader, det är en riktigt bar låt, passande också kanske om hjärnan är överhettad.

Precis så kan jag känna ibland, att det kokar i hjärnan och då är det dags att inte göra något alls.

Amber said...

Bloggblad: Tack! Ska hälsa sonen att det var bra att han var munk i sömnen - så är de där med tidiga morgnar undanstökat.

När jag var runt 20 ville jag bli nunna, men insåg att det fanns några få saker jag skulle sakna alltför mycket utanför klostermurarna. Fortfarande lockar nunneskapet, så mycket ibland att en retreat då och då inte vore fel.

Panter: Tack! För att inte överhetta hjärnana lade jag pussel till klockan två i natt. :-) Fast så hett som 800 grader vet jag inte om jag lyckats uppnå.

Eleonora said...

Jag trodde nästan att du hade slutat blogga. Har tittat in flera gånger men inte kommit längre än till sista december!!

Bra att du hälsade på hos mig idag, för nu fick jag rätta adressen till dig.

Ni roar er kungligt - du och sonen! Men vad som är roligast är i alla fall att sonen kom in i musikklasserna och att morsan orkade med att dansa snoa!! Nacka är stenhårda i sin bedömning av elever till musikskolan, så han måste vara såååå duktig.

Har bett Samuel komma och spela för mig och han har sagt OK. Men han har nog inte läst mina förslag om tid och av telefonen fick jag "ingen hemma"-signal. Vi får ta det framöver någon gång.Hälsa att jag längtar!

Sköt om dig Amber och ha det så gott det nu går .... kramar

Amber said...

Eleonora: Ja, här är det full rulle nästan jämt - på ont och gott. Men idag har jag läst i stort sett hela dagen; klev nyss upp ur badkaret efter att ha legat där i värmen och läst i 2 timmar!

Jag ska prata med sonen om att spela hos dig.

Kram, vännen!