Friday, March 21, 2008

Så har vi då rest oss

En sann pärs, den där influensan! Hostiga och kraxiga har vi dock rest oss. Vi sover gott om natten, ja, rätt tidigt på kvällen, för att vara exakt - men det är ju bra, har jag läst på någon klok internetsida från något sjukdomsministerium, som vet.

Snart är det tänkt att vi ska åka till Funäsdalen och åka skidor. Sonen hotar med att "lura" ut mig i svarta backar - här behövs inget lureri, men det har han glömt. Vi ska bo med Samuels farmor Åsa och hennes Anders - de är ena riktiga fjällrävar, så det blir några turer på fjället också. Det brukar vara oerhört vackert, även om jag trillar omkull allt som oftast. Det är för mesigt underlag, det bara ger vika hela tiden...


Här är några andra som rest sig - trots det kyliga underlaget...

Ser just att Samuels pappa lagt ut en bild på honom med lillasyster (hon längst till vänster) och lillasysters kompis, som påskkäringar. Han var litet generad, innan de gick.

5 comments:

Bloggblad said...

Tänk att man blir så däckad... jag är på väg tillbaka från hostans land jag också. Och hoppas på att ha sångrösten tillbaka till på söndag...

Så gulliga påskkäringar! Vi påminde vår store vuxne (och storvuxne) son om den gången hans syrra och hennes kompis gick påskkäringar... och han och hans kompis tyckte det var urtöntigt... ända tills tjejerna kom tillbaka med mängder av godis. Då blev det brådis att dra fram sjalar och förkläden och smink. Glömt var allt om tönteri...
Sen hade vi en härlig fantasi om att maken och jag skulle klä ut oss och gå runt i villaområdet och sjunga lite och sträcka fram var sin kaffepanna...

Amber said...

Bloggblad: Välkommen tillbaka till relativa friskhetens land! Nu minns jag inte om du sjunger sopran - vill minnas det. Då blir det knepigare - som andra alt lyckades jag sjunga Buxtehudes Jesu Membra Nostri bara två dagar efter the uprising - men sedan var rösten slut. Hoppas du hämtar dig till på söndag!

Jo, det verkar som om det var godiset som drog sonen också till att klä ut sig, trots att han var quite embarassed.
Ehh, gå inte ut med maken - inte i den munderingen i alla fall. Grannarna kan ha bra minne. :-)

Bloggblad said...

Du kan vara lugn: Det blev ingen påskvandring med maken... han snorar!

Jo, jag sjunger sopran, det tar mer energi än bröströst. Hostrisk. Men jag håller tummen!

Eleonora said...

Inga problem - jag fick genast fatt på bloggen - och har nu sett min gullige fästman som påskkäring! + hans söta lillasyster. Fortsätt krya på er och ha en fin helg. Nu tar jag tåget söderut och nästa helg kan vi kanske ta det där med kläderna. Kram kram

Amber said...

Bloggblad: Snoriga karlar kan man inte gå ut med, det är rätt!

Jag håller också en tumme för din röst!

Eleonora: Ha det nu så bra på din påskresa, så ses vi när vi kommer hem från fjällen!

Kram!