Monday, June 30, 2008

Samtal från Toscana

Samuel har snart varit en vecka i Toscana med pappa, lillasyster och extramamma. Nyss fick jag samtal från gossebarnet, som var lyrisk över framför allt maten. Jag visste det! Han älskar olika sorters mat och den italienska är mestadels mycket bra. Han berättade om samtal med en pizzakock - han pratar ju flytande engelska - bl a om att han gillade sardeller. Dessutom hade han gjort pizza själv och var glad över detta. Han hade besökt kloster och varit på fest och festival och badat massor i poolen, varit på gelateria, träffat sin orkesterledare (som spelade cello på festivalen) och en av mina kolleger. Lika entusiastisk över allt! Idag skulle de till Siena.

I morgon natt kommer han hem, direkt till mig och då ska jag kramakramakrama! Själv sa han att han hade massor att berätta när han kom hem - härligt! Tänk att ha något så ljuvligt att längta efter.



Här hackar Samuel timjan till midsommarmaten hos farmor på landet. Han är mycket ofta med och lagar mat och har åsikter om kryddning och tillagning. Det började väl när han var i blöjåldern, då jag skurade en plätt av köksgolvet mycket noga, klädde av honom i blöjor, mig i underkäder, och så bakade vi bröd där tillsammans. Sedan fick vi duscha.

Jag lät honom lukta på allt och smaka på det han ville när han var mycket liten; det finns bilder där han stoppar fingrarna djupt i smörpaketet eller druvsockerpaketet och ser misstänksam ut när han får upp framför allt druvsockret. För mig har det varit ett sätt att aktivt ge honom flera dimensioner i livet. Det är ju det ansvar vi har som föräldrar, att ge våra barn ett gott liv och däri ingår påverkan. Att de sedan väljer själva är ju självklart och jag har förstått att det inte alltid är som vi önskar, men det är ju inte vårt liv heller.

5 comments:

Bloggblad said...

Vilken idé - att baka på köksgolvet! Får väl sno den nångång...
Mina barn har alltid våga pröva allt, men barnbarnet har en pappa som är mycket skeptisk till nya smaker och visar det tydligt - och det räcker för att den lilla ska ta efter. Men när hon är här uppmuntrar vi storligen till nya smakdåd.

Lena said...

Du är klok du! Livet blir ju så mycket rikare om man vågar lite.
Vad skönt att få rå om sonen igen1 Nu äntligen sedan några dagar har jag båda mina döttrar hemma och det är en go känsla.

Amber said...

Bloggblad: Samuel var ju för liten för att stå på en stol - han hade bara ramlat ner, och att sitta fjättrad i en stol och baka är ju inte optimalt, så...

Visst tar våra barn efter vad vi gör - vad vi än säger. :-)

Panter: Jag lär väl inte få gulla så mycket som jag skulle vilja, men det är livets gång.

Förstår att du njuter av att ha dina döttrar hemma hos dig - det går ju aldrig över.

carulmare said...

Han verkar vara en kille som förstår sig på att ha roligt, din Samuel. En livsnjutare! Mat och musik. Jag blir nästan avundsjuk på hans Italien-resa! Fast sardellerna får nog vara för min del...

Jag har inte bakat på golvet, men en gång har jag provat på att baka makaroner, faktiskt rulla dem själv... Det är nog min mest anmärkningsvärda prestation i köket. Fast med prestation menar jag inte att jag lyckades, man skall nog mera tänka på att jag kom mig för att försöka...

Amber said...

carulmare: Ja, sonen är en riktig livsnjutare! Rulla makaroner - växer inte de på träd!? :-)