Samuel pekar på vem man ska älska enligt solens princip. Detta var i september alldeles intill Götgatan på söder. Vi var på väg till Bondens marknad där vi brukar handla sylt och litet grönsaker när det är öppet.
Är det någon mer än jag som minns denna kopp? Jag har i skåpen, under alla flyttar och bo-ihopar, haft denna stående. Aldrig använt. Vem vill ha brunt, har jag tänkt. Nu är det inne med brunt igen och jag använder mina gamla koppar, som är hur fina som helst. De har en len, fin yta trots den matta glasyren.
Jag köpte dem till min lilla studentlägenhet i Luleå 1974. Sex stycken hela och fina har jag kvar. De är av något finskt märke, vill jag minnas - inget alls står i botten på dem.
4 comments:
Man blir glad av sådana koppar. Vilken tur att du sparat dem. Ha det gott båda två. Kram
Å jag mionns några sådana koppar ( eller muggar) från min förra arbetsplats- De kom dit med några praktikanter från socialhögskolan, som sedan skänkte dem till oss. Som ett tack för handledningen.
Ja det var matta -men mjuka.
eleonora: Ja, nu blir jag glad, men under drygt 30 år har de inte glatt mig. Där ser man modets påverkan. :-)
Kram!
inkan: Socialhögskolan... Låter illavarslande. :-)
Vilken rolig bild, den där sonen utläser solens text :D
Post a Comment