Ön är verkligen fantastisk. Jag tyckte vattnet var kallt, men Siri och två av de stora barnen har badat - länge. Lösgående hästar och kor, harar och massor av fåglar har vi sett. Säl såg jag nära mig när jag satt vid stranden en kväll. Och så den vackra bokskogen förstås.
Senast Samuel och jag var på Hallands Väderö var 2001, då han precis fyllt tre år. Då som nu bodde vi hos Samuels kompis Emil och hans mamma Siri, som är min väninna. Deras släkt har ett stort hus på ön alldeles vid vattnet, så de har varit där flera veckor nu.
Då pojkarna var tre tog jag en bild när de sitter inne i ett stort ihåligt träd, som Siri kallar Älvans träd. Häromdagen tog jag en bild på pojkarna i samma träd. De kom knappt in...
Jag körde hem igår genom ett regnigt sydsverige. Samuel är kvar på ön och har ringt och skickat bilder från promenaden med kompisarna runt ön. De är i Sandhamn på norra delen av ön just nu.
4 comments:
DEn där gula 'mossan'(?) som växer på klipporna är så spännande och vacker. Ser nästan ut som ett hemligt språk.
Jag såg massor på några klippor nere i Grebbestad när jag var hos min kompis e-noor i maj.
Naturens egna "bilder" sa vi- med tanke på närheten till bilderna på klipphällarna i Tanum.
En sorts släktskap.
inkan: Ja, den är en vida spridd släktskap - en lav. Spännande former - och färger - tycker jag. Ja, som du säger, ett hemligt språk!
Det tycker jag var underbart att du fick byta målarlukten mot saltvattendoft!!! Vilket lyft! Ingen tar ifrån dig jobbet så ta det i din egen takt bara. Kram
eleonora: Nej, det är väl synd att ingen tar ifrån mig målarjobbet. Å andra sidan skulle jag väl tycka att de slarvade, så...
Post a Comment