Jullov som allra bäst

Varför är man iförd denna oerhört löjliga rosett. Ta bort! Nuuuuu...

Att få läsa dagstidningen i lugn och ro, låta det ta den tid det tar - skönt! Läste idag något som gladde mig ordentligt och som får mig att hoppas.

Promenader med Sokka i det snötyngda, ljusa landskapet. Släppa henne lös och kasta snökokor som hon älskar att jaga och "döda".

Ligga på soffan och tänka, ta en tupplur på sängen eller i soffan, läsa litet korsord - ungefär tills det tar emot.

Klappa katt och klappa hund.

Lyssna på P2 nästan dygnet runt, utom när det går halvdåliga/halvbra filmer på tv framåt natten då jag nästan somnar bland tidningar och djur.

Längta efter Samuel, som är hos sin pappa.

Inte riktigt bestämma vilken bok jag ska läsa.

Lägga patiens i stearinljussken.

Fundera på vad jag borde göra - tvätta, sortera grejor, fortsätta måla om, slänga saker... Komma fram till att det finns fler dagar att göra detta tråkiga på och fortsätta att slölösa några delar av korsordet.

Titta in på Facebook med jämna mellanrum och njuta av att jag slipper vara snygg, läs presentabel, eller prata med dessa trevliga människor, för det orkar jag inte just nu.



Samuel är ute och köper tidningen, på julafton, just när tomten kommer - himla otur! Men tomten har fina, smala händer med långa fingrar - ganska lika Samuels pappas fingrar. Men pappan sitter med och pratar med tomten, så... Och inte blev det någon tidning heller - man fattar ju att de har stängt på julafton. Eller hoppas man på att det är öppet något år?!

Min senaste

Min senaste målning - den är stor (128x104 - klicka gärna och förstora).

Målningen är en beställning. Det skulle vara två hjärtan som tryckte sig mot varandra, alltså beställaren och hennes pojkvän. Inte min cup of tea, men jag tänkte att det kan ju bli en utmaning. Det blev det.

Målandet väckte många tankar om kärlek, vad det är för mig, hur man ska förhålla sig till varandra, att kärleken växer och slingrar sig - ibland ljus, ibland dramatisk, ibland mörk...

Dock ville jag inte att hjärtana skulle trycka sig mot varandra, som beställaren ville - de får gärna luta sig mot varandra, men friheten måste finnas, liksom den egna färgen. Men man tar också färg av varandra om det är bra kärlek, så alla färger som finns i det ena hjärtat finns också i det andra, bara i annan blandning. Ungefär så gick mina tankar.

Beställaren blev mycket nöjd! Jag ska nu hänga den hemma hos dem, när de är bortresta för att han fyller jämnt. Målningen ska vara inslagen i brunt papper och hänga så med målad rosett när mannen kommer hem. En hälsning från kvinnan ska också finnas på. Spännande. Det fixar jag med kvinnans pappa i helgen.

Ett annorlunda pyssel...

Decembertankar

Skuggan av livet. Naturligt ljus. Mmm, det tycker jag om. Då har man det dubbelt - det man ser i verkligheten och det skuggan ger. Alltid lika fascinerande för mig!

Funderar över hur livet egentligen ser ut. Mycket stress. Har kommit på attt jag inte riktigt vet hur man gör om man inte GÖÖÖR saker hela tiden, nästan. Korta öar av vila eller inaktivitet, men sedan måste jag vara igång igen. Inte är vi väl gjorda för inaktivitet?! Det är ju hur trist som helst.

Att gå ut med hunden är en bra aktivitet, som samtidigt inte är en aktivitet. Jag promenerar och tänker mest inte alls. Idag hade Sokka inget koppel, så jag fick hålla koll och ropa in när det kom hundar och människor nära. Det klarar hon mycket bra nu. Jag hade inte ens köttbullebitar med mig.

Fri och glad, hej och hopp! Rotar och gräver och springer runt i full fart!

Att gå runt med löjliga kläder - nej, tack! Det här avskyr den stackars hunden. Men här var det -17°, så det var nödvändigt, även om doggen inte fattade det. Hon trimmas ju varannan månad, så det blir så väldigt litet päls att få värme av.

Tänk vad vi lägger på oss själva konstiga idéer - det måste se ut på ett visst sätt, man måste en massa saker. Julbord, t ex. Jag tycker julbord är tämligen ointressant, utom på julafton, då det hör till. Ändå kan jag tänka ååå, jag vill också, när någon annan varit och ätit julbord. Jag konstaterar, som vanligt, att människan är ett underligt djur.

Nästa söndag sjunger Nacka Musikklasser i Berwaldhallen, luciakonsert med Salem Al Fakir. Har jag fixat lucialinne till Samuel? Nä. Ut och jaga med andra ord...

Julstjärnan - tycker bäst om de som är gjorda av papper. Enkelt. Samuel har sin guldmetallstjärna som han fick när han var liten.

Förresten tycker jag godaste glöggen i år är lakritsglöggen! Så det så!