Friday, December 28, 2012

I slutet av december



Det var väl länge sedan jag hade tid att skriva här. Facebook har blivit en blogg-light - det går fort och textmässigt tar man enklaste vägen. Inte alltid så givande, egentligen. Men kontakten med andra blir mer frekvent än på en blogg - dels de man bara har en ganska ytlig kontakt med och dels blir kontakten ytlig. Det var väl ingen som trott något annat heller - frekvens säger bara något om... frekvensen.


Annat som ersätter delar av bloggen är Instagram, där jag lägger ut bilder. Väldigt kravlöst, om man vill. Jag tycker om att följa människor över hela jorden, se likheter och skillnader i våra bildval. Likheterna utifrån att vi är människor oavsett levnadsvillkor, olikheter i dygnstider och årstider - allt på samma gång.

Det har varit en förfärlig höst. Julledigheten kom som ett kravlöst täcke. Har absolut inte känt någon stress inför något som har med själva julen att göra - adventsstjärnorna kom upp och dagen före julafton köpte jag några hyacinter. Två hysteriskblommande amaryllisar och en julros hade jag sedan mitten av månaden. Den senare fick jag som en uppmuntrare av en god vän. That's all.

Julafton hos Samuels farmor Åsa, med exmaken, hans fru och Samuels lillasyster Signe 9 år, var så behagligt lugn och trevlig. Undrar om jag haft en sådan behaglig julafton någon gång i mitt liv... Dessutom var jag tomte. En ny och, faktiskt, rolig erfarenhet.

Kanske är det dags att vara mer aktiv här - eller lägga ner. Vad har man bloggen till? Men det frågar jag ju om allt, så...

5 comments:

Elisabet. said...

Ja, jag kan i alla fall säga att jag blev glad när jag såg att du hade uppdaterat.

Är det inte så här .., att med Instagram och FB är det verkligen kravlöst .., bloggar man inte på länge tappar man styrfarten eller bloggen gör det och det är svårare att börja om?

Så skulle jag känna det.
Hur som är du välkommen, när du än dyker upp.

Amber said...

Ja, Elisabet, styrfarten får man arbeta upp. Men jag läser ständigt din och Jonna Jintons bloggar - ni är så jordnära. Känner mig alltid stärkt när jag läst vad ni skriver. För mig är bloggen ett försök att bli kvar på jorden.

Tack för välkomnandet, Elisabet!

Tankevågor said...

Jag håller med Elisabet här ovan....är så glad att du uppdaterat. Har som sagt tappat min styrfart med mina Tankevågor men nu har jag tänkt att jag ska försöka lägga ut kursen igen och navigera vidare. Tycker ändå att det är stor skillnad på bloggen och t.ex FB.

Har du någon bild på din "hysterisktblommande" amaryllis?
Jag hade en som jag köpt på Ulriksdals Slottsträdgård med det passande namnet "Christmas Dream". Den var verkligen hysterisk.....blommade med 16 blommor samtidigt på två stänglar!

Hoppas vi ses här igen snart och att du återkommer med inlägg!

Amber said...

Tankevågor: Jag har ingen bild på min hysteriskblommande amaryllis, tyvärr. Någon enstaka gång bestämmer jag mig för att bara njuta, inte fotografera allt. Jag tänker så mycket i bilder att jag emellanåt missar helheten.

16 blommor låter väldigt hysteriskt för att vara en amaryllis! Wow! SÅ hysterisk var inte min.

Vad gäller bloggarna, så saknar jag ibland ett något djupare tonfall jämfört med FB. Och trots att jag inte träffat vare sig dig eller Elisabet eller Bokblad t ex, live, så "känner" jag er, delvis i alla fall. En behaglig vänskap. Den vill jag ha kvar, så det blir till att fortsätta skriva, vilket jag verkligen hoppas du också gör! Och lägger ut bilder på dina vackra barnbarn!

Leina said...

Tänk, jag tycker likadant... Fb och Instagram är snabbare... Där får man dessutom respons på ett annat sätt... Bloggen är numera en som den heter, dagbok...