Snart lov, snart lov!

Ibland blir jag så lycklig över det arbete jag har. Folk klagar på dagens ungdom, och visst finns det väl en del man kan vara missnöjd över, men min erfarenhet är att de allra flesta, om man ställer krav och försöker vara rak, öppen och så ärlig som möjligt, är helt fantastiska! De har massor av humor och otroligt många är omtänksamma, inte bara mot klasskompisarna utan också mot mig. Visst får man sig en andlig smocka ibland, särskilt när de börjar bli pubertala, men oftast har man (läs "jag") gjort sig förtjänt av det. Jag tycker de är levande och helsköna - för det mesta!

Vi har arbetet med kärlek nu i vår och mina elever fick komponera en kärlekslogotype och skriva en kärleksslogan till. Jag blir så rörd över deras känslighet både i språk och tanke. Här är ett exempel.



















Bilden är målad av en riktig hockeykille. Han tyckte att han misslyckats med hjärtat på molnet...

När eleverna ska skriva texter, prosa eller poesi, om känsliga saker så skriver oftast sportkillarna väldigt bra. De har inte så mycket bråte, som flickorna har ur sina tidningar och säkert från flickuppfostran (som åtminstone samhället ger), vilket gör att det blir väl schablonartade och sockersöta texter i början. De blir bättre efter ett par år, när de fått höra litet annat i textväg av mig. Jag läser allt mellan himmel och jord för dem - tror inte på uppdelningen i vuxentexter och barntexter i alla lägen.

Sommarlov!! Det har jag gjort mig förtjänt av! Läsa, läsa, läsa och äta låååångsamma frukostar, helst utomhus, med tidningen. Sommarprogrammet lyssnar jag ofta på, även om det alltför ofta är tradiga barndomsminnen som inte skiljer sig särskilt från varandra, eller lätt uppror av politisk (ofta vänster) art. Men ibland glimtar det till och jag blir glad över att det fortfarande finns riktiga, levande människor som vågar ha en egen åsikt, även om den inte är mainstream i detta utslätade land.

Jag ska börja måla ihop till en ny utställning igen. Nästa gång vill jag inte ställa ut en enda målning som jag haft med tidigare. Funderar på att plocka sådant jag tycker särskilt mycket om, fast de är ju mycket det. Träd, människors olika kroppsställningar, hundar, hus, döda platser...

Döda platser älskar jag! Icke-platser - fuuula platser där ingen någonsin vistas; under broar, mellanrum mellan parkeringsplatser, hörn som blivit över när man byggt vägar eller gångtunnlar som ingen längre använder. Det finns en stillhet där, som jag tycker om. Inget sockersött, inget mys, ingen flirt. Inga krav på att man ska vara det ena eller det andra. Skönt. Ja, eller oskönt.