Tuesday, March 27, 2007

150 meter skoj

Tänkte gå en långpromenad idag, till Kringelgården och tillbaka - totalt kanske 300 meter. Det blev litet för mycket faktiskt. Nå, väl där hörde jag några saltischicks ~27, sitta i solen och prata om sina hus och om ombyggnader och hantverkare. Ordet hantverkare nämndes med samma tonfall som hopplösa ungar...
Jag köpte mig en smörbulle och fick syn på bageriets opiumfralla, sorry, vallmofröbröd, med tjockt av runda frön över hela brödet. Sa till den kvittrande 17-åringen, eller 19 kanske, att jag läst i tidningen att man nu hade nya sätt att skörda vallmofröna, så de innehåller betydligt mer opium idag än tidigare.
"Är det farligt?" säger den mörkögda kvittrerskan med uppspärrade ögon, på samma sätt som kon, när berättaren säger att "hon var en ovanligt klok mamma, fast hon var en ko". Just då kommer en dam i 60-årsåldern in och vi tittar på varandra, något förvånade.
"Njae, inte kan man väl säga att det är bra att inta alltför mycket opium, i alla fall..." säger jag litet tveksamt, för jag är ännu inte säker på om hon driver med mig eller inte. Då sträcker skönheten på sig, ler brett, kastar med håret och säger, med ett riktigt flashigt leende:
"Äsch, ALLT är ju farligt!"
Själv hasar jag långsamt ut och håller mig i ledstången på väg ner för trapporna, försöker hålla mig för skratt (bara för att det inte ska göra ont i såret) och mumlar lyckligt för mig själv "Dumskalle, haha, att det finns såna dumskallar, haha..."

Undrar vem som hade roligast - hon eller jag?

4 comments:

Lena said...

:-) Livet bjuder på både det ena och det andra.

Anonymous said...

God morgon Amber, å jag ser att du gått igenom något man inte vill, men måste.
Usch så jobbigt. Hoppas att du snart slipper gå som mr Åström ( det var ett fint program som fick mig att le - vilken livslust!)utan kan räta på ryggen ordentligt och ta rejäla kliv.

Ha det gott i vårsolen!

qi said...

Försökte igår lägga in en skojig kommentar om vallmofrön och opiums välsignelse när man har ont vid gående i trappor, men den ville inte tas emot... :-)

Kämpa på i vårsolen!

Amber said...

Tack, kära bloggvänner! Jag kommer att friska på mig, så mycket skrattbehov som jag plötsligt tycks ha fått.