...har jag när jag går just nu. Och kommer att långsamt ta mig ur den närmaste månaden. Detta konstiga sätt att gå får man när man genomgår en hysterektomi. Inte skrattar man gärna heller - det gör ont. Inkastet, eller såret, vilket låter litet läskigt, är 17 cm långt. Min brevlåda är bara nio centimeter längre...
Operationen gjordes måndags, så knappt en vecka har jag hasat. Tänkte ge mig ut på 50-meterspromenader nästa vecka. Jag blir bara så himla trött.
Har under kvällen sett programmet om Sverker Åtröm - skön typ. Jag går som han, fast utan skutt emellanåt.
Anteckningar från sjukhuset:
Händelselösheten susar i fläktsystemet, himlens grå väller in och vräker sig tyst på golvet. En gul filt, ett grönrandigt täcke. Snabba fötter skurrrar förbi. Världen utanför hörs bara som en bilmotor som startar och åker bort. Orangegula draperier vajar långsamt mellan sängarna i varje rum, som vattenväxter i oändlig rörelse.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
Men kära du, är det därför jag inte sett till dig på länge? Hoppas du rehabiliterar dig snart och slipper "hasa fram på skidor".
Kram till dig!
Men oj! Hade det så bra det nu går och jag hoppas att du snart känner dig hyfeseligt OK.
Hyfseligt... jaja du fattar.
qi: Ja, det har varit den psykiskt märklig period innan operationen. Skönt att vara tillbaka. Kram själv!
panter: Jodå. Some painkillers, and then... ;-)
Jag gjorde samma operation för ett par år sedan, fem, kanske?
I flera veckor var jag totalt slut på!! Att röra sig första veckorna var hemskt.., man hade ju häftat ihop såret och det kändes som om allt skulle ramla ut om jag råkade anstränga mig. De få hormoner som var kvar RUSADE runt som galna! Jag var hysteriskt pilsk ena stunden och i nästa som död ..-)
Stackars exet.
Nu mår jag bättre än nånsin. Skippade hormonplåstret efter nåt år .., mår som en prinsessa!
Lycka till och stor kram!
Post a Comment