Trött-tristessen

Tröttheten ligger som en kvävande ridå mellan mig och världen. Visserligen är jag otroligt lättuttråkad i vanliga fall, men nu är det hopplöst.

Såg Jonas Hassen Khemiri i tv-programmet Babel häromkvällen - då vaknade jag! Han pratade om språk och skrivande. Så fort samtalet rör språk eller konst vaknar jag - i alla fall om det är på en djupare, mer penetrerande nivå, eller möjligen experimenterande eller analyserande.

Khemiri pratade om att man kunde bestämma hur man skulle se på ett språk, och när man väl gjort det fick man genast flera belägg för att det var så som man bestämt. Svenskan är ett fågliskt språk. De exempel han gav för att visa detta var t ex snorkråka, göka, pippa, man får pippi, korpa åt sig ... Själv kom jag på örnkoll, kacka i eget bo, din gamla skata, röka en holk (vet inte om det senare är korrekt uttryckt), flyga från blomma till blomma (kanske egentligen om bin eller humlor, men jag tänker på kolibrier) - ja, det finns hur många uttryck som helst om man börjar samla. Kul tanke.

Har dock inte lyckats läsa ut Khemiris bok Ett öga rött - den tilltalar mig inte alls. Har läst Montecore: En unik tiger och gillade inte den heller. Det har väl delvis med språket att göra, trots att jag kan tycka om experiment. Innehållet i övrigt - tja.

Sorgligt nog har Momo Katt försvunnit. Jo, hon kan mycket väl komma tillbaka, det har bara gått drygt fyra dygn ännu, men det känns oroväckande. Och Samuel är ledsen. Vi har cyklat runt en kväll och ropat, gått igenom källarens alla utrymmen och ropat från balkongen varje morgon och kväll - ingen Momo.

Ska cykla litet längre bort idag och ropa. I morgon kommer Samuel från sin pappa. Det känns inte så roligt att behöva säga att Momo ännu inte kommit tillbaka.