Tar det aldrig slut? Efter fem dagars feber och i stort sett ingen mat - det går inte att äta - har min hjärna förvandlats. För att inte tala om kroppen.
Hjärnan fungerar som följer: Ta ett träpussel och kör i en mixer tills det återstår pappersflagor, små träbitar och ....hack. Häll ut! Gör nåt!! Den första reaktion man får från hjärnan i "Gör nåt!"-läget har man hela tiden.
Kroppen är ett darrigt spektakel som hasar sig ut till köket för att hämta vatten till sig. Ja, eller hämta vatten till sonen, som har det ännu värre. Han har 39,5 graders feber, yrar, fryser och svettas om vartannat, beroende på var i feberuppgångs- eller nedsättandefasen han befinner sig. Ibland talar han begripliga meningar, fast i uppspeedat tempo: "Jag fryser som en pingvin utan päls!" eller "Jag räker som lite..." Mest talar han i tungor dock.
Men man får väl se något positivt i det - vi har tak över huvudet, vi vet vad vi lider av och att det snart går över, vi har rent vatten och medicin och tillgång till vettig läkarvård, om vi skulle krokna ännu mer. Annat var det förr, när folk inte hade just något av det vi har och dog som flugor av influensan.
Tja, så jag får nog säga att det är ok, ändå, faaaast om jag finge välja...
Jag tycker i alla fall synd om mina stackars två medobservatörer som fått göra en hel del jobb utan mig. Det är tufft att försöka skriva en rapport på två när man varit tre och observerat.
Hjärnan fungerar som följer: Ta ett träpussel och kör i en mixer tills det återstår pappersflagor, små träbitar och ....hack. Häll ut! Gör nåt!! Den första reaktion man får från hjärnan i "Gör nåt!"-läget har man hela tiden.
Kroppen är ett darrigt spektakel som hasar sig ut till köket för att hämta vatten till sig. Ja, eller hämta vatten till sonen, som har det ännu värre. Han har 39,5 graders feber, yrar, fryser och svettas om vartannat, beroende på var i feberuppgångs- eller nedsättandefasen han befinner sig. Ibland talar han begripliga meningar, fast i uppspeedat tempo: "Jag fryser som en pingvin utan päls!" eller "Jag räker som lite..." Mest talar han i tungor dock.
Men man får väl se något positivt i det - vi har tak över huvudet, vi vet vad vi lider av och att det snart går över, vi har rent vatten och medicin och tillgång till vettig läkarvård, om vi skulle krokna ännu mer. Annat var det förr, när folk inte hade just något av det vi har och dog som flugor av influensan.
Tja, så jag får nog säga att det är ok, ändå, faaaast om jag finge välja...
Jag tycker i alla fall synd om mina stackars två medobservatörer som fått göra en hel del jobb utan mig. Det är tufft att försöka skriva en rapport på två när man varit tre och observerat.
Återgår till sängen.
5 comments:
Usch, det verkar eländigt. Krya på er!
Uj... kommer det att ta så lång tid! Jag som nyss börjat... Fast jag är ensam om att ha kroknat.
Dina tulpaner verkar ha övergått till stadiet: orkidéer... För många år sen hade jag vissna gula uppe på en hylla, bortglömda och torra... och en ohuslig väninna på besök undrade vad det var för fantastiska orkidéer jag hade...
"Torr installation" skulle man kunna säga....
Hoppas dock att flunsan du drabbats av snart är över. Du vet väl att lärare "aldrig" får vara sjuka?
Åtmninstone påstår min äldste son detta som är lärare - Han fick en rejäl infektion, med halsont och hesthet samt feb
er - och tvingades sjukskriva sig. OJ vad alla i skolan hade funderingar och frågor.
Varmt honingsvatten är skönt för halsen i alla fall.
Men lilla vän håller det på fortfarande?? Du vet ju att du får ringa och be om hjälp i händelse du behöver något - men sno på för på lördag reser jag bort.
Oavsett detta får man kanske drista sig till att önska GLAD PÅSK utan att låta ironisk?
Hoppas ni båda kryar på er snart ... varma påskkramar till er båda.
Panter: Tack! Det var en pärs! Men nu är vi nästan bra!
Bloggblad: Ja, även om febern gett med sig är man yr och vek som en blomstängel, som fått för litet vatten. Hoppas du får en mildare variant!
Haha, ja, orkidéer är ju ett fint sätt att uttrycka det. Tänkte att tulpanernas tillsånd skulle ge en bild av vårt... Inte skulle jag påstå att vi under värsta sjukan såg ut som orkidéer, precis. :-)
Inkan: Ingen av oss ville ha honingsvatten, kan jag lova. Knappt vatten. Isch!
Nej, det blev en hel del frågor - jag brukar ju dessutom aldrig vara sjuk, så t o m jag själv tyckte det var i löjligaste laget.
Eleonora: Nej, nu är vi feberfria i alla fall. Och uppe. Vi har hostat oss till skolan några dagar, men det går bra.
Vad snäll du är som erbjuder hjälp, men det är väldigt smittsamt så länge man har feber, så det är inte en bra idé att du ställer upp. Samuels pappa är ung och frisk (än så länge, båda, hihi)- och snäll - så han har hjälpt oss att handla och gullat litet i telefon.
Hoppas du får en Glad Påsk, mitt i snökaoset!! Kram!
Post a Comment