Saffranskaka och influensa

I måndags bakade Samuel saffranskaka, vilken han verkar tycka bättre om att baka än att äta. Han gör allt själv utom att smörja och bröa formen och ta ut kakan ur ugnen - det förra tycker han är besvärligt, mest bröandet och det senare vill varken han eller jag att han ska göra ännu.

Kakan har Samuel glaserat med vanlig glasyr av florsocker och vatten.

Igår utbröt influensan med nästan 40 graders feber och ett oändligt snytande - inte på mig, utan på Samuel. För att distrahera honom i värsta frossan läste jag högt ur hans bok, Den långa flykten, för honom i en och en halv timme, med stearinljus tända i hans rum. Så mycket jag kom ihåg av den, trots att jag läste den 1975. Det speciella kaninspråket mindes jag nästan helt.

Mörkret sänkte sig och det började snöa i det blå ljuset utanför fönstret - om inte Samuel hade varit så dålig hade det varit perfekt. Å andra sidan hade jag inte fått läsa för honom då, så...

På Lundsjöns is

Ännu en långpromenad, med Kerstin, i kylan. Skulle vandra på Lundsjöns is. Möttes av glad son, som åkte skridskor med pappa, lillasyster och bonusmamma. Underligt att möta sitt eget barn och tvingas gå därifrån och lämna honom fast man, och han, inget hellre vill än gå tillsammans. Inget fel på pappan, men längtan blir stor efter några dagar.

Den lågt stående solen lyckades bara färga några trädtoppar en stund senare. Många glada hundar och barn mötte vi på vår promenad, springande, chokladdrickande eller vilande på isen, som dånade som ett urtidsdjur med jämna mellanrum.

Gårdagspromenad

Överst Uppenbarelsekyrkan i Saltsjöbaden - tycker den ser ut som en raket. De andra bilderna är tagna runt Neglingeviken och Pålnäsviken i Saltsjöbaden. Lägg märke till den modiga skridskoåkaren på översta bilden, som åker trots att det är öppet vatten under bron där jag står och tar bilden.

Gårdagseftermiddagen gick jag en drygt två timmar lång promenad med (alt-)vännen Kerstin - vi pratade om våra liv, om livet i allmänhet och om allt vackert vi såg på vägen. Båda hade vi kamerorna med, hennes var en ordentlig systemkamera, något jag nog måste investera i. Det var kallt, -7 ungefär, det är ju kallt här nere - i Luleå, varifrån jag ursprungligen (för 32 år sedan) kommer, var det inte kallt med den temperaturen.

Nå, jag kände mig så glad i både kroppen och knoppen efter utevistelsen.

Ännu har jag inte stigit ur morgonrocken, den röda Pelle Vävare-morgonrocken jag köpte för en del av de pengar jag fick för min första utställning (1994) - gammal morgonrock med andra ord. Min ex-man, Samuels pappa, tycker med all rätt, att den är råttig. Gammelkatten Kassandra, salig i åminnelse, klättrade i den ibland.

I bakgrunden, från sonens rum hörs Jan Johanssons Jazz på svenska, hans julklappsskiva. Just nu är det jag som spelar, eftersom han är hos sin pappa några dagar. Dock har han ring och gjort mig så glad med sin pigga röst. Han passar verkligen i musikklasserna, han sjunger nästan jämt, t o m i telefonsamtal lyckas han ibland få in en trudelutt.

Tänk att man kan njuta så av livet en enkel, stilla lördag i januari. Känner mig lyckligt lottad.

Läsning 2008

Bilden ur min Bokbok, där jag skriver upp allt jag läser. Detta har jag hållit på med i 40 år nu, alltså sedan jag var 16 år.

Min läsning blev inte det jag hade hoppats på under 2008. Det är mängden jag är missnöjd med. Jag vill hinna läsa mer! Mängden i sig är förstås inte viktig, utan att få vara med om fler äventyr av olika slag, både språkliga och innehållsliga. Men med jobb, barn och det vardagliga som ska skötas, plus läsning av en del tidskrifter, så kan man kanske inte ställa högre krav. Inte på mig i alla fall.

Jag hann med 34 böcker, högt och lågt, vuxenböcker och barn- och ungdomsböcker blandat. Den absolut mest irriterande var John Fowles The Magus, på svenska Illusionisten. Den ska förmodligen vara en utvecklingsroman, men den unge mannen vecklar mest in sig utan något utvecklingsresultat.

Den var heller inte helt självklar språkligt. Jag valde att läsa den på engelska eftersom jag föredrar originalspråket när det är möjligt. Slog upp en hel del för att få etymologin som förklaring till en del namn t ex. En av huvudpersonerna i boken, Conchis, är mystiskt och berättar bara valda delar om sig själv, man vet inte ens om de är sanna. Conch betyder snäcka, mussla, på engelska, det kommer direkt från latinets concha, med samma betydelse. Men det mest spännande är att det kommer ännu tidigare från grekiskans kogkhe (enl mitt husorgan The Concise Oxford Dictionary), som betyder samma sak. Större delen av boken utspelas på en grekisk ö.

För att begripa bättre, komma åt vad författaren egentligen vill säga, slog jag upp alla möjliga varianter av magus/trollkarl/illusionist. Blev inte klokare för det. Det var verkligen som att leta allt djupare i lager och inte hitta något - ihopknäppt som en mussla.


Tja, vad kan man vänta sig - John Fowles skriver själv, i förordet till boken: "If The Magus has any 'real significance', it is no more than that of the Rorschach test in psychology. Its meaning is whatever reaction it provokes in the reader, and so far as I am concerned there is no given 'right' reaction."

Jag hittade många spännande språkliga sammanhang/lärdomar. Punkt. Ok, för att vara litet rättvis måste jag framhålla författarens fantastiska beskrivningar av den grekiska öns natur - som en målning! Boken glömmer jag dock inte i första taget - 668 sidor som nästan bara bjöd motstånd ...

Om jag väljer en enda bok, som verkligen tog andan ur mig, eller näst intill i alla fall, så var det Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafou. Boken är visserligen väldigt spännande, men framför allt är det en vacker beskrivning av det gamla Barcelona. Den rekommenderar jag verkligen till läsning!

Ett par andra böcker som gjort stort intryck på mig är Neil Gaimans Anansi Boys och Beata Arnborgs Professor Vivi - den sagolika botanisten.

Pumlor

Börjar det nya året med några pumlor! Den som till äventyrs inte vet vad en pumla är kan lära sig litet här. Gott Nytt År!