Förra lördagens frukost blev väl het... Inga batterier i brandvarnaren heller. Suck.
Här har jag släckt elden genom att ta av mig och lägga min Pelle Vävare-morgonrock över... Har, på bilden, föst ner ungefär häften av det brunna i papperskorgen och öppnat fönstret för att bli av med en del av röken, innan jag kom på att ta en bild. Därför ligger lampan på bordet. Man tänker inte så bra när det brinner i ens hem. 
På ett par ställen har träet till och med förkolnat. Vet inte vad jag skulle ha gjort om gardinerna hunnit fatta eld... Usch! Jag hann, mer eller mindre hysteriskt, skrika "Djävlar, det brinner!!" innan jag kom på att jag inte fick skrämma Samuel, så jag skärpte till mig när han kom utrusande ur duschen för att se vad som stod på. Sedan var jag lugn som en filbunke, otäckt lugn faktiskt. Samuel höll sig också helt lugn.
Först nästan en vecka senare när jag pratade med försäkringsbolaget, kände jag lätt panik och någon slags vibration i hela kroppen, som om någon bundit in något som måste slippa lös ur min kropp. Mycket märkligt.
Lägg märke till de två värmeljusstakarna i glas på översta bilden, Atoll heter de - det var deras fel! De syns ju inte när man lägger tidningen över och går därifrån!
7 comments:
Åh, så hemskt! Vilken tur att du hann se det och inte gick in i ett annat rum... eller ut.
Jag törs aldrig tända ljus på köksbordet just av den anledningen - när jag sitter där ensam läser jag jämt. Och med åren får jag allt större respekt för den vackra lågan... jag älskar tända ljus...
Sån himla tur att det gick bra.
Jag är grymt impad - jag är van vid att undervisa i engelska i den åldern, och så långt har då ingen av mina elever kommit. Måste vara jobbigt om han går i en vanlig svensk klass - för då blir det ju urtråkigt för honom.
Aj då, det kunde ha gått riktigt illa. Jag är imponerad över din sons engelska, otroligt!
Bloggblad: Det var just det som var kruxet - jag stod i badrummet i säkert fyra-fem minuter och pratade med Samuel och kände en konstig lukt... Hade jag haft batteri i brandvarnaren hade jag upptäckt det snabbare.
Ja, det är rätt tråkigt för honom ibland har jag förstått. De skriver ju heller inga texter att tala om, i engelskan, så han skulle kunna få arbeta på sin egen nivå. Hans lärare vet dock att han behöver extra svåra uppgifter i matte, så det får han. Å andra sidan får han sjunga mycket, vilket är en välsignelse eftersom han både är duktig på det och älskar det.
Eva: Ja, jag vågar inte tänka på vad som hänt om jag lagt mig att vila, eller gått till tvättstugan..
Jag förstår att du är impad - själv har jag svårt att begripa det. Läste i lärartidningen att barn som tidigt får musikundervisning/sjunga blir klart mycket bättre i språk än de som inte fått sjunga och/eller spela. Jag sjöng och spelade för honom redan när han låg i magen, så...
Huga-ligen. Inte att leka med. Tur att du hade sinnesnärvaro och kvävde elden snabbt i alla fall. Jag har mycket ljus hemma, men oftast inkapslade sådana så att inte katterna lägger en svans i lågan. Kanske ett tips? (inkapslade ljus alltså, inte att lägga svansen i elden :P )
Skolan lägger oftast mer krut på mittemellanbarnen och de svaga, de duktiga klarar sig alltid, säger man... Men de måste också få stimulans. Jag har haft ett par såna superbarn som diskuterade litteratur redan som 10-åringar, men det gick bra för dem trots att inga kompisar kunde matcha snacket.
Kära nån da! Synd att du inte hade något annat än en Pellle Vävare rock att släcka elden med, men bäst var ju att den blev släckt! Jag har nästan aldrig ljus tända när jag är ensam, fast jag älskar det så mycket. Men jag har en tendens att somna framför TVn ibland och då vågar jag inte. Du får nog en ny rock genom försäkringsbolaget.
Post a Comment